Time heals all wounds?

"The same" sade Gambit medan han tog emot menyn. Servitrisen nickade åt dem och gjorde en notis på sitt anteckningsblock innan hon stressade bort till köket. Han vände på menyn och ögnade igenom det som erbjöds till lunchen.
"Hamburger looks good." kommenterade han kort och såg över menyn mot Ad, på andra sidan bordet. Dem hade inte långt kvar till den Kanadensiska gränsen nu och frågan var hur de skulle gå till vägen när de väl nådde den. Han lutade sig tillbaka mot det vadderade ryggstödet och lyfte en hand till pannan. Huvudvärken kom och gick men en ständig vag molande värk stack genom tinningarna och bihålorna.

"Mm," svarade Ad distraherat medan hon såg över menyn. Hon visste att hon inte skulle lyckas få i sig någon större mängd mat, men så länge hon åt alls borde det inte vara någon fara. Kanske en barnportion? De var trots allt i USA där det mesta var supersized. Men kanske var det inte okej att beställa små portioner till vuxna. Medan hon övervägde sina alternativ sneglade hon över bordet mot Gambit och såg hans något besvärade mimik.
"Yer head's still troubling ye?" undrade hon försiktigt.

Vid Ads ord så lyfte han blicken till henne och lät handen falla ned till bordet.
"Yeah..." svarade han kort. "It's nothing serious" var han snabb på att försäkra henne. "It's just a dull aching..." förklarade han och log obeskymrat mot henne innan han fäste blicken på menyn igen.
"Gambit thinks he will get the hamburger.." fortsatte han fundersamt som för att byta samtalsämne. Han tittade på menyn men tankarna var någon helt annanstans. Vad var det Savannah hade gjort med honom, och vad var det hon hade utsatt Tony för. Stark låg fortfarande i koma så vitt Gambit visste och han var glad att det hela inte varit så illa för hans del.
"Have you decided yet, or do you need more time?" Gambit såg upp på servitrisen som log ned mot honom och han besvarade leendet.
"The hamburger, please. And could Gambit get some extra cheese on that?" undrade han och servitrisen nickade. "Of course" hon antecknade ordern på sitt block.
"Thanks, chéri" log Gambit mot henne och en vag rodnad kunde synas på kvinnans kinder innan hon snabbt vände sig till Ad.
"Have you decided yet, miss?"

"Alright then..."
Ad var inte övertygad om att Gambit var helt okej, och det knöt sig i magen på henne. Av någon absurd anledning kände hon sig skyldig trots att hon inte hade något att göra med Savannah's agerande. Men hon kände ändå inte skaka av sig skuldkänslorna.

Hon kvävde ett leende när charmtrollet vaknade upp i Remy och förförde servitrisen.
"Ah'd like the tomato soup with grilled cheese on the side," bad Ad.
"Coming right up!" log servitrisen och skyndade iväg med deras beställning.
Ad tog en av colaflaskorna hon lämnat åt dem och slog upp i glaset.

Remy blickade efter servitrisen men vände sig sedan till Ad och betraktade henne då hon hällde upp glaset med cola. Han satt tyst en stund och lät blicken glida ut över rummet. De kunde inte va mer än en timme från gränsen nu så frågan var hur de skulle gå till vägen när de väl nådde dit.
"So do we have a plan for finding Logan when we reach the boarder?" undrade han och såg mot Ad igen.

Ad trummade fingrarna fundersamt mot bordet medan hon tog en uppfriskande klunk av den kalla drycken.
"Just visit the old cabin where he's dwelled before," svarade hon med en axelryckning. "It isnay much of a plan, but better than nothing. He's probably not in the cabin itself, but ah think he will stay in a familiar area. Old hunting grounds," fortsatte hon med en trött suck. Hon drog en hand genom håret och försökte skjuta ifrån sig tanken och oron att de kanske inte skulle finna Logan.

Han nickade eftertänksamt till hennes ord och lyfte colaflaskan till läpparna istället för att hälla upp den kalla drycken i det framställda glaset. Ad var den som antagligen kände Logan bäst så Remy litade på att hon kunde förutse mannens handlingar till viss del. Även om Logan inte befann sig vid stugan så fanns det alltid vägar man kunde gå för att hitta en person, även om den försvunna mannen nu var en av de svårare att hitta.
"We'll find him, mon ami.." sade han som om han just läst hennes tankar.
"Beside, old Wolverine usually can't stay away for too long." log han och satte ned flaskan mot bordet igen.

Ad strök fingret runt glaskanten medan hon stirrade ner i drycken.
"Aye, ah know..." svarade hon tungt.
"Ah'm just scared that he'll run from it all, again, further. Run from us, from me..." hon lyfte aldrig blicken från glaset. "Or tell me how much ah hurt him." Hon visste redan att det hon sagt varit droppen för Logan. Men hon hade ju inte menat det... Där och då kändes det som om hon var den enda som brydde sig alls, för ingenting hände, och ingen gjorde något.

Remy betraktade henne tyst och lade huvudet lite på sned.
"Ad..." började han trevande. "Gambit is not gonna pretend that he knows exactly how or what Logan thinks and feels.."
"But if you go looking for Logan, he will let you find him." detta var han rätt säker på. Det var få personer som stod Logan så nära som Ad gjorde.
"And even though you both can be extremly hardheaded" log han retsamt mot henne för att lätta på stämningen. "Gambit thinks that Logan understands why you did and said the things you did."
"Surprisingly, the old furball is not as unreasonable as one might think." log han snett men vände sedan upp blicken till servitrisen som kom förbi med deras ordrar.
"One hamburger with extra cheese" hon ställde ned hamburgertallriken framför Remy och vände sig sedan till Ad med dennes beställning.
"And one tomato soup with a grilled cheese on the side." hon satte ned den rykande soppan på bordet framför Ad och ställde sedan den lilla tallriken med mackan på sidan av. "Bon Appétit."
"Merci, chéri" log Remy charmigt mot henne och hon log brett tillbaka mot honom innan hon skyndade iväg för att ta hand om nästa bord. Han såg efter henne men sträckte sig sedan efter ketchupflaskan som stod på bordet och hällde upp en klick på tallriken som han sedan doppade ett av pommes fritten i.

Ad drog en hand genom håret och försökte dra med några av de onda tankar som tyngde henne. Förhoppningsvis hade Gambit rätt, och med lite tur skulle de inte behöva söka allt för länge. Om Logan varit i närheten av den gamla stugan skulle hon kunna märka spåren, åtminstone i sin lejonform. Det skulle vara befriande att ströva i skogen där, hon förstod mycket väl varför Logan ständigt sökte sig dit.
"Guess ye're right," svarade hon med ett trött leende. Det var sant att de var envisa som åsnor ibland.
"Thanks," nickade hon åt servitrisen när deras mat anlände. Hon blåste på soppan en stund innan hon doppade den rostade mackan och åt.

"Gambit is always right" kommenterade han och doppade ännu ett pommes fritte i ketchupen. "Even when he's wrong." blinkade han finurligt och tuggade i sig pommes frittet. Därefter högg han in på hamburgaren. Han insåg inte hur hungrig han faktiskt var förrän han tagit första tuggan. Han sköljde ned maten med några klunkar av colan och sneglade kort på Ad för att se så att hon faktiskt åt av soppan. Han hade gärna sett att hon beställt något matigare men så länge som hon åt något så var han glad.

"Ah, of course," svarade hon med ett flin åt Gambits förkunnande.
Soppan var god, men brödet var ännu bättre. Dock något flottigt, vilket gjorde Ad något illamående, men hon tvingade sig själv att äta. Hon lade ifrån sig brödet för att bara äta av soppan en stund. I botten fann hon näve pasta som gjorde det hela matigare, fast den var ganska överkokt. Hon började äta runt pastan för att få i sig så mycket som möjligt innan magen sa ifrån.

Remy fortsatte äta sin hamburgare under tystnad och åt upp de flesta av pommes fritten innan han inte orkade något mer. Med en pust sköt han den nästan tomma tallriken ifrån sig och lyfte flaskan till läpparna och drack några klunkar av colan.
"How's the soup?" undrade han och kastade ett öga mot skålen med soppa, han noterade att hon verkade äta runt pastan i botten. Han lutade sig tillbaka mot ryggstödet och njöt av att vara mätt för ett ögonblick men sedan blickade han ut över resten av restaurangen för att titta lite närmare på människorna som befann sig där inne. Det var en blandning av äldre och yngre par, en och annan barnfamilj och även några äldre herrar som antagligen var chaufförer till lastbilarna som stod parkerade utanför. Han undrade kort om Logan hade stannat förbi här på vägen mot Kanada. De hade visserligen fått ta en avväg på grund av regnet men man visste ju aldrig om de hamnat på samma väg i alla fall.

Ad passade på att sno några pommes frites från Gambits tallrik då denne verkade nöjd.
"It's good," svarade hon med en axelryckning.
När hon ätit upp det rostade brödet hade hon ingen aptit längre. Hon tvingade i sig några skedar till av soppan, men det tog emot. Hon hade lyckats äta lite mer än hälften, så hon kände sig nöjd när hon lade ifrån sig skeden och drack upp det sista av colan.

Han vände blicken till henne igen och kastade en blick på sin tallrik, det fanns fortfarande några ensliga pommes där så han sköt den närmare Ad utifall att hon skulle få infall att äta upp resten. Hon hade inte ätit upp all soppa noterade han men han antog att hennes utmärglade kropp inte kunde hantera för mycket mat åt gången. Det var positivt att hon åt utan protest åtminstone så han valde att inte nämna eller lägga för stor vikt vid maten.
"Do you think Logan might have stopped here on his way to Canada?" undrade han flyktigt och drack från flaskan med cola medan han spanade bort mot mannen som stod och lagade maten i köket.

Ad såg mot pommes friten, men blev illamående av tanken att äta mer så hon lät dem vara.
"It's possible..." svarade hon och lutade sig tillbaka för att vila magen. "He may not have come this way, but if he did - these places are far apart, and knowing him he probably drove almost around the clock, only stopping for coffee," antog hon.
"I hope everything was to your liking. Anything else?" undrade servitrisen då hon stannade till.
"Ah'd like coffee, please. Black," svarade Ad. "To go."

Remy nickade kort åt det Ad sade men vände sig sedan till servitrisen och log.
"Actually.." påbörjade han då hon frågade om hon kunde hjälpa med något annat. "Do you remember if a surly looking man on a black motorcycle passed by here recently?"
Hon såg förvånad ut vid frågan och vände sig frågande till Remy.
"A friend of yours?" undrade hon åt vilket Gambit gav en halv nick och axelryckning. "Yeah, one might call him that" flinade han snett.
"Dark hair, weird hairdo, sideburns. Any of it sound familiar to you, chéri?" log han mot henne.
"Well...." hon såg betänksam ut för ett ögonblick och fick sedan något igenkännande i blicken. "There was this one guy who showed up late one night on a motorcycle. I don't remember the color of the bike though... We have a lot of bikers going by here" förklarade hon ursäktande.
"I remember because I noted that he wasn't wearing a helmet." fortsätter hon eftertänksamt. "And I guess he had sort of an weird hairstyle" log hon försiktigt.

"That would be him," nickade Ad med ett trött leende. "He's never been one for safety."
"Well, I certainly hope you find him before he gets into an accident," svarade servitrisen, något kyligt. Men hon rodnade snabbt. "I'm sorry, I didn't mean to be presumptuous... It's just, we see a lot of careless drivers around here."
"No need to apologize," försäkrade Ad.
"I'll just get that coffee for you then," lovade servitrisen medan hon plockade på sig deras disk. "And your check."

Remy såg efter servitrisen då hon balanserade disken bort till mannen i köket därefter började hon knappa in deras nota i kassa apparaten.
"Seems like we're on the right track then, mon ami.." log han och vände sig till Ad. Han lyfte colaflaskan och drack upp de sista klunkarna och ställde sedan ifrån sig den tomma flaskan.
"If we're lucky we might find him today.." sade han optimistiskt. Gambit hoppades att Logan inte rört sig allt för långt in i Kanada eller att det skulle ta allt för lång tid att hitta denne. Vem visste vad Magneto och dennes gäng hittade på medan Remy och Ad var ute och letade efter Logan i Kanadas skogar. Utan förvarning började det sticka till strax bakom ögonen och vita fläckar började dansa i hans synfält. Han grimaserade och tryckte några fingrar mot pannbenet. Huvudvärken tycktes bara bli värre och tabletterna verkade inte hjälpa.
"Here's your coffee" kvittrade servitrisen som just återvänt och räckte en pappersmugg med lock till Ad. "And the check" fortsatte hon och lade ned notan på bordet.
"Thank you" log Remy ansträngt mot henne innan hon försvann iväg igen. Han drog notan till sig och försökte fokusera på siffrorna mellan de dansande vita prickarna.

Ad noterade Gambits tecken på obehag, hon kände så väl igen spåren av huvudvärk. Det var många på skolan som led av det titt och tätt, och hon hade sett samma spår hos Gambit de senaste dagarna.
"Ah'll drive," sa hon bestämt. "Ah'm well rested now, and this coffee will do me good. If we are to have any chance of finding Logan today ye need to be well rested too."
Hon sneglade på notan.
"And it's 20.53," läste hon högt och halade själv fram pengarna. Gambit hade redan betalat flera gånger, men i slutändan var det ändå skolan som stod för utgifterna. Ad såg till att lämna några dollar i dricks.
"Ah'll just use the bathroom before we leave."
Hon reste sig och gick mot toaletterna utan prut.

Han lyfte blicken till Ad och kunde inte mer än skratta lite åt hennes bossiga ton.
"As you wish, chéri" log han och nickade mot henne. Han blickade mot sedlarna hon halade upp på bordet utan att kommentera dem, sedan såg han efter henne då hon försvann iväg mot toaletterna. Remy log kort för sig själv men grimaserade sedan och gned fingrarna mellan ögonen. Han behövde komma ut i friska luften, förhoppningsvist skulle kylan utomhus lindra huvudvärken. Han reste sig upp från soffan och styrde stegen mot dörren. Vinden mötte honom när han vacklade ut genom dörren och rufsade om hans hår. Himlen såg fortfarande grå ut men det hade än så länge inte börjat regna igen. Han kände på fickorna och grävde till slut fram ett tillknöglat gammalt cigarett paket. Paketet var i princip tomt men han fiskade upp en av de ensliga cigaretterna och stoppade undan paketet igen. Han hade inte rökt mycket på senaste men just nu kände han suget efter en cigarett. Med viss oro noterade han hur darrig han blivit på händerna då han kilade fast ciggen mellan läpparna. Han knöt handen och öppnade den igen innan han använde ett av fingrarna för att tända änden på cigaretten. Han drog ett djupt bloss och andades sedan sakta ut röken. Ruset av nikotin hade en lugnade effekt så han blundade kort och lyssnade till ljuden runtomkring.

Det var inte de fräschaste av toaletter, men Ad hade inte väntat sig annat. Hon betraktade sin egen spegelbild en stund och passade på att bättra på sminket något. De skulle antagligen passera någon slags gränsvakt, men på de här små vägarna rådde inga större säkerhetskontroller. Ändå kände hon sig säkrare när hon dolde ärren, de var lätta att känna igen.
"Don't forget your coffee, dear," hälsade servitrisen när Ad var på väg ut.
"Oh, right. Thank ye," log Ad och plockade upp pappmuggen innan hon klev ut genom dörren.
Hon möttes genast av cigarettrök och kände ett våldsamt sug efter en själv. Men efter den senaste tidens maniska kedjerökande gjorde hon sitt yttersta för att låta bli. Abstinensen gjorde sig dock påmind.
"Let's get a move on," sa hon medan hon tog en slurk av kaffet. Lite koffein skulle åtminstone hjälpa något.

Han öppnade ögonen och vände sig om då han hörde hur dörren plingade bakom honom. Med en kort nick så drog han ett sista bloss innan han fimpade cigaretten. Han gick fram till den parkerade bilen på passagerarsidan och kände i fickan efter nycklarna. De rasslade någonstans längst ned i fickan under paketet med cigaretter. Han försökte hålla handen stadig då han satte nyckeln i låset och låste upp bilen.
"Catch!" uppmanade han till Ad innan han slängde nycklarna till henne med ett snett flin. Därefter öppnade han dörren och gled in i passagerarsätet. Då hans ben var betydligt längre än Ads så fick han korrigera sätet för att få mer benutrymme.

Hon hade åtminstone tillräckligt sinnesnärvaro för att hinna fånga nycklarna som Remy kastade. Hon öppnade dörren enhänt och placerade sedan kaffet i en av mugghållarna. När hon satt sig fick hon också justera sätt, samt fiddla med både ratt och speglar innan allt passade hennes längd. Därefter knäppte hon fast sig, tog en mun kaffe, och körde sedan utan från parkeringen. Det hade inte regnat på en stund nu, men vägarna var ändå blöta. Molnen rörde sig snabbt på himlen ovanför, men de hade spruckit upp nu och visade lite blå himmel. Tack vare deras tidiga start hade de några timmar tillgodo.

Han famlade med bältet innan han tillslut lyckades knäppa fast det i hållaren med sina darrande fingrar. Då de rullade ut från parkeringen så kastade han en blick i sidospegeln efter restaurangen som försvann bakom dem. Med en lätt suck lutade han huvudet mot fönstret och såg upp mot himlen. Han hoppades att de skulle hitta Logan snart för den allt mer påträngade huvudvärken oroade honom. Det var ingen som visste vad för bieffekter som Savannahs attack hade men han anade att han snart skulle få veta just det.