Time heals all wounds?

Det hade gått nästan precis en månad sedan Lubaya's besök på Xavier's Institute i New York. Logan hade flugit henne tillbaka till Detroit och börjat se över säkerhetssystemet där. Men hon hade bara sett glimtar av honom de första dagarna, därefter ingenting alls. Ibland tyckte hon sig kunna ana hans doft när hon tog sin vanliga löprunda i skogen, hon antog att han gått runt för att kontrollera kameror eller dylikt, men hon såg honom aldrig. Inte för att hon gjorde någon större ansträngning att leta, hon ville inte söka sig alltför långt från skolbyggnaden annat än till de få ärenden hon hade i staden. Hon var nöjd med att kunna spendera dagarna med Miwa och glida tillbaka in i den tämligen rofyllda vardagen. De få ämnena hon studerade tog upp ganska mycket tid med redovisningar och prov, sen hade ju skolan flera unika kurser angående mutanter - alltifrån förmågor och rättigheter. Tack vare sin lejonmutation hade Lu gott läkekött, och det gladde henne nu efter strapatserna. Hennes revben kändes betydligt bättre, sprickorna var nästan helt sammanfogade efter några veckor. Såren på armen läkte också väl och syntes bara som mörka, hårlösa små fläckar. Miwa hade vårdat dem särskilt ömt. I slutet av månaden hade Lu återvänt till sin vanliga träningsrutin, om än varsamt. Miwa's moster hade mått något bättre de sista veckorna, Miwa hade stannat på skolan över helgerna, men det var fortfarande bara en tidsfråga innan mostern gick bort.

Efter tre veckor hade Lu fått en spännande inbjudan från New York. Följande torsdag skulle Hank McCoy hålla ett stort seminarium på New York University, vilket hon var välkommen att delta i. Om hon tillät det skulle Hank bjuda upp henne för några frågor, detaljer kring detta kunde bestämmas på skolan i NY om hon accepterade. Senare under helgen skulle en bankett hållas för välgörenhet med anknytning till mutantfrågor bland annat. Hon var inbjuden som Hanks bordsdam, vilket Miwa gjorde sig mycket lustig över. Lubaya hade genast tackat ja.

Följande onsdagseftermiddag var Lu i full färd med att vika ner de sista kläderna i packningen. Hon hade fått instruktioner om att vänta på sitt rum, där skulle hon bli upphämtad och sedan flugen till New York. Hon antog att det skulle vara Logan igen, men hon hade inte fått något bekräftat. Miwa satt på sängen bredvid och tittade på med en svårtolkad min. Under helgen skulle Miwa hem till familjen igen, men Lu var den som lämnade skolan först.

______________________________________________________________________________________________________________

Ad slungade teknikboken i väggen. Vem brydde sig om motorfunktioner egentligen? Hon satt uppflugen i sängen och blängde efter litteraturen som gett henne sådan huvudvärk det senaste dygnet. Ad läste nästan inga kurser längre, hon var ju trots allt engagerad i X-Men, men några ämnen fick hon fortsätta med på universitetsnivå. Det roade henne inte alls, och de senaste veckorna hade hon haft svårare att fokusera än vanligt. Hon var lättretlig och ovanligt tillbakadragen från det mesta på skolan. Jean hade försökt sig på att tala med henne några gånger, om saker hon inte alls ville diskutera. Sådant som rörde Savannah. Ad hade knappt sett skymten av den lilahåriga kvinnan, men hon var åtminstone säker på att denne fortfarande höll till på skolan. Allt var en sådan röra, Ad's mage knöt sig bara vid tanken på den andra kvinnan. Vad var det egentligen som fanns mellan dem? Ad hade ägnat så mycket tid åt att reta sig på Savannah att hon kände sig avväpnad och oförberedd inför känslorna som skvallrade om gillande istället. Hon kunde inte vara kär i den där kvinnan, det var bara inte möjligt. Inte för att hon var kvinna, det var inte något som brydde henne alls just i detta sammanhang. Men hur kunde hon älska någon som drev henne till vanvett?

Ad suckade tungt och sträckte ut sig raklång på sängen. Om några timmar ville Scott se henne på träning i Danger Room. Tanken lockade henne inte det minsta. Det hon egentligen ville vara att leta rätt på Savannah, ställa denne mot väggen rent bokstavligt, och vråla ut sin ångest och förvirring. Den tanken hade lockat i nästan en månad, men hon hade aldrig agerat. Istället hade hon flytt i ren panik varje gång hon anade Savannah's doft eller skymtade henne i någon korridor. Och hon skämdes.

Med en ännu tyngre suck svingade hon sig upp på stoende fot och knäckte sin stela rygg. Om hon nu skulle utsättas för brutal träning vore det bästa att få i sig något. Hon drog vårdslöst en borste genom sitt trassliga hår, plockade upp en allt annat än hel och ren flanellskjorta och kastade på den över sitt vita linne innan hon hasade ut i korridoren.

Logan hade som han misstänkt att han skulle bli, blivit sänd tillbaka till Detroit skolan tillsammans med Lubaya. Han hade inte haft någonting emot det men listan med uppgifter han hade, hade varit lång så han hade inte ens haft tid att träffa Lu under den månad han varit där. Hans dagar hade varit fyllda med att gå igenom säkerhetssystemet, sätta upp rörelsesensorer och kameror, gå igenom studentarkivet för att sätta in nya brandväggar och säkerhetsåtgärder, och utöver det hade även Mrs. Brown haft en del uppgifter åt honom. När han fått samtalet från Xavier om att han återigen skulle få agera chaufför åt Lubaya så hade han känt en viss lättnad. Det skulle ge honom lite avbrott i arbetet och dessutom skulle han ha tillfälle att träffa Lu igen.

På den utsatta tiden så stod han åter utanför Lubayas dörr och knackade på.
- You ready, kiddo? hojtade han muntert. Logan behövde inte få respons för att veta att hon var där inne, doften skvallrade även om att hon inte var ensam i rummet. Därför stannade han lugnt kvar utanför och väntade på att hon antingen skulle öppna dörren eller bjuda in honom.

___________________________________________________________________________________________________________


Ensam i ett hörn i uppehållsrummet satt Savannah och bläddrade förstrött igenom en bok. Det fanns andra människor i rummet men de höll sig på behörigt avstånd ifrån henne. Ända sedan incidenterna för en månad sedan så hade utfrysningen i stort sett varit total från hennes studiekamrater, speciellt efter ryktet börjat flyga att hon var en Magneto sympatisör. Utfrysningen gjorde henne inget, de viskande rösterna och ryktena som spreds bakom hennes rygg var inget som hon brydde sig om heller, det som sårade henne dock var det faktum att hon och Adnaurian inte pratade med varandra längre. Sedan dagen i sjukhusvingen så hade dem i stort sett inte ens sett varandra. Det hade varit vid några åtskilliga flyktiga tillfällen då Savannah fått syn på Ad på håll, men hon hade alltid fått en känsla av att den andra kvinnan försökte undvika henne. För den delen så hade Savannah själv hållit sig borta från Ad. För vad skulle de säga om de väl såg varandra? Hon hade försökt trassla ut det röriga nät av känslor som hon hyste för lejoninnan men på någon nivå hade hon heller inte velat få reda på svaret, för hon misstänkte redan vad det var.

Med en suck gömde hon ansiktet i händerna, hon kunde inte koncentrera sig på läxor nu. Hon hade knappt kunnat sova på senaste tiden på grund av återkommande mardrömmar, något som börjat strax efter Xavier hjälpt henne ta bort de mentala blockeringarna som spärrade hennes kontroll av krafterna. Vid flertalet tillfällen efter det hade hon haft sessioner med professorn för att prata om drömmarna och de mentala scenarionarna de upplevt tillsammans i hennes undermedvetna. Dock hade Xavier inte velat gräva djupare i hennes minne utan ville att hon i sin egen takt skulle börjat minnas saker igen, något hon känt en växande frustration över. Vilket lett till att deras senaste möte inte hade slutat väl. Scott hade även blivit satt på att träna med henne i Danger Room, något hon fann ytterst plågsamt och onödigt för hon fick aldrig göra något användbart eller produktivt för honom; så hon hade helt enkelt slutat gå.

Skratt hördes från soffan så hon vände blicken till gruppen med studenter som satt där och tittade på tv. Hon kunde känna irritationen blossa upp så hon slog igen boken och reste sig sedan bryskt upp från stolen. Hon klarade inte av att vara nära muntra människor för tillfället, frustrationen och sömnbristen och allt annat som hänt gjorde henne bitter. Eleverna verkade inte lägga märket till att hon slank ut ur rummet eller så ignorerade de henne helt enkelt. Väl ute i korridoren tog hon några djupa andetag för att stilla sitt sinne innan hon planlöst började röra sig neråt, bort från människorna.

"Please be careful."
Lu såg upp när Miwa bröt tystnaden. Kaninflickan såg orolig ut, hennes långa öron var bakåtstrukna och hon betraktade Lu med stora ögon. Lubaya smälte inför den blicken.
"You know I always am" svarade hon med ett betryggande leende.
"And yet you keep getting in trouble. I just wanna know you'll be safe, going to all these public places."
"I will be in the company of Dr. McCoy, it will be alright" försäkrade Lu.
Det hördes en knackning från dörren och de betraktade den båda två.
"I will be right there!" svarade Lu och gick för att öppna. Hon hann inte gå många steg förrän Miwa kom flygande över sängen rakt in i hennes famn. Lu stapplade bakåt, men fick snabbt grepp om den betydligt mindre kvinnan och höll henne hårt i sina armar.
"I'll miss you, you big lug" viskade Miwa och borrade in sin nos mot Lubayas nyckelben.
"And I you" svarade Lu, och söp in den välbekanta doften av sin flickvän.
Sekunderna tickade på, men Miwa gjorde ingen ansats att släppa taget.
"Eh... Miwa. Logan is waiting" påpekade Lu.
Det kom inget svar.
"Everything is packed, but I need my passport."
Miwa satt fortfarande fastklamrad.
"I need to let him in. Could you climb down now?" undrade Lu med ett trött leende.
"No" svarade Miwa bestämt.
"Alright then" suckade Lu med en något road min. Hon stegade bort till dörren, fortfarande med kaninflickan fastslingrad mot bröstet. Med viss möda fick hon tag i dörrhandtaget och sköt upp dörren.
"I am almost finished, I just need to find my passport" förklarade Lu och lämnade dörren öppen innan hon vände in i rummet igen.
"Hi Logan!" hälsade Miwa som kikade fram över axeln.

___________________


En bekant, inbillad konversation började genast spela i Ad's huvud, den hade gått om och om igen den senaste veckan. En konversation där hon sökte rätt på Savannah och bad om ett samtal. Här fanns två scenarion, det värsta tänkbara och det bästa möjliga. Ett där Savannah besvarade Ad's starka och förvirrade känslor, där konversationen övergick i något betydligt mer fysiskt. Men det scenariot fantiserade hon sällan om. Istället såg hon hur Savannah gav henne ett kallt och hånfullt flin. Den stenhårda kvinnan skrattade åt henne känslor, bespottade henne, hånade Ad's idioti och ärrade anlete. Savannah skulle lämna henne för Magneto. Gå i Ad's fotspår och göra sig ett namn som terrorist, men en betydligt mer fruktad och framgångsrik sådan. Hon skulle få uppleva Magnetos kärlek såsom Ad aldrig fått uppleva.

Ad torkade ilsket en tår ur ögonvrån. Varför slösade hon så mycket tårar på den där kvinnan? Det var inte likt henne. Hon kände sig patetisk och svag.
"Adnaurian!"
Hon sig såg om och fick syn på Jean kommade hastande.
"Aye?"
"I've been looking for you. Xavier wanted me to inform you about training tonight."
"What about it?"
"He will be asking Savannah to join in, he wants to her have a practice with more people around. See if she can focus her energy without the risk of harming others."
"What?!"
"Look, I don't know what's going on between the two of you, but you need to work it out. Savannah needs our help, especially if we want her to stay. If you don't talk to her, that's fine. But you will be there, and you will make an effort."
Det var ovanligt att höra Jean låta så bestämd och Ad visste bättre än att säga emot, även om hon hade tusen protester till svar. Hon blängde upp på den rödhåriga kvinnan en stund innan hon fnös ljudligt.
"Fine. Since it's already decided, ah guess ah have no choice."
Jean nickade kort.
"Good. I need to see Savannah about it now."
"Ye haven't asked her yet?" utbrast Ad. "Good luck to ye then."
Som om Savannah skulle gå med på något sånt... det tvivlade hon på.

Logan väntade tålmodigt utanför dörren och vände sig sedan till den när den tillslut öppnades. Synen innanför dörren fick honom att flina snett. Det var inte varje dag man fick se en kanin klamra sig fast vid ett lejon. De båda stod i så stor kontrast till varandra; Miwas vita päls och blonda hår mot Lubayas bruna päls och svarta hår. tHan nickade kort åt Lu då denne sade att allt hon behövde nu var sitt pass.
- Hey there, Miwa. Nice to see you.. log han åt den blonda kvinnan som slingrat sig fast om Lubaya.
- If you two need more time, I can come back later, flinade han och höjde på ett ögonbryn medan han lutade sig mot dörrposten. För hans del var det ingen brådska, däremot förväntade sig Hank och Xavier att de skulle dyka upp inom de närmaste timmarna så att de båda kunde informera Lu närmare om seminariet och andra händelse runt omkring det.

______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Jean suckade för sig själv och insåg att det inte skulle vara en lätt sak att övertala Savannah att komma till Danger Room. Hennes träning med Scott hade inte gått som dem tänkt sig och kvinnan hade bara dragit sig mer och mer ifrån alla andra, fick de inte henne att öppna upp snart så fruktade Jean att Savannah skulle lämna skolan. Jean gned sig trött i ögonen.
"Yeah.. see you later, Ad." sade hon kort och gick sedan vidare för att leta reda på den rebelliska kvinnan. Med hjälp av sina krafter kunde hon snabbt lokalisera Savannah i en av de nedre korridorerna så hon skyndade på stegen för att genskjuta henne nere i hallen.
"Savannah!" ropade hon när hon tillslut fick syn på den lilahåriga gestalten, Savannah verkade inte ha hört henne första gången så hon ropade efter henne en gång till.

Savannah stannade upp då hon tyckte sig höra någon ropa hennes namn, och hon vände sig sedan om när hon återigen hörde Jean kalla efter henne.
- What? undrade hon, något irriterat och bektraktade den rödhåriga kvinnan medan hon kom närmre.
"Professor Xavier wanted me to tell you that he wants you to join in on the training in Danger Room tonight." svarade Jean och blev något häpen över att se hur blek och trött Savannah verkade vara. Hon hade fått höra från Xavier om att kvinnan haft problem med sömnen på grund av mardrömmar men hon trodde inte att det varit så här allvarligt.
- No thanks... yttrade Savannah kort och vände sig om som för att gå. Jean grep snabbt tag om Savannahs arm, vilket fick den andra kvinnan att stelna till och se över axeln mot henne.
"Please Savannah." bad Jean men kände att hon inte nådde fram. "The professor feels that you need to train together with others."
- Well, that is his problem, isn't it? svarade Savannah och ryckte loss sin arm från Jeans lösa tag om den. Jean kunde känna en viss irritation över kvinnans motvilja men hon försökte hålla sig samlad.
"It's for your own good, to better understand and control your powers." fortsatte hon och tyckte sig se en viss skiftning i den andra kvinnans ögon.
- Who will be there then? undrade Savannah med en suck men verkade inte längre vara mitt i ett språng utan slappnade av på plats.
"Me, Scott, maybe Kurt... and Adnaurian" svarade Jean och försökte le uppmuntrande men hon kunde se att det inte hade vart en bra sak att nämna Adnaurians namn.
- Ad? yttrade Savannah sammanbitet och fick något främmande i blicken. Det gjorde för ont att ens tänka på henne och att höra hennes namn fick hennes mage att knyta sig. Det sista hon ville just nu var att behöva möta henne.
- No, not interested, yttrade hon tvärt och vände sig om och började marschera därifrån.

Miwa var blyg och gömde sig generat bakom Lu's axel vid Logans förslag.
"Oh no, that will not be necessary" försäkrade Lu med ett flin.
Hon drog ut lådan i nattduksbordet - en inte helt lätt sak när någon klängde sig fast i hennes långa kropp - men till hennes lättnad låg passet där. Hon var rädd att Miwa annars skulle fått för sig att gömma det.
"Well, that is everything" konstaterade Lu och la passet ovanpå väskan. "We should get going" lade hon till, och Miwa tittade upp. Kaninflickan sträckte upp huvudet för att fånga Lu's läppar, och Lu besvarade kyssen. Sakta lät hon den mindre kvinnan glida ur famnen, men fick själv vika efter för att inte tappa kyssen. Snart stod Miwa stadigt på golvet igen, med Lu nära dubbelvikt framför sig.
"Call me when you get there" viskade Miwa, med händerna strykandes över Lu's ludna öron.
"Of course" lovade Lu.
De utbytte en sista puss innan Lu fick räta upp sig till sin fulla längd. Hon plockade upp väskan och passet och vände sig mot Logan.
______________________________________________


"Savannah, please!"
Jean stegade efter henne.
"She misses you, but she doesn't know how to say it" förklarade Jean. Ad hade aldrig sagt de orden, men Jean visste att de var sanna. Hon behövde inte vara telepat för att förstå.
"At least take some time to consider it. We're all here to support you."

Ad letade sig till ett av de mindre köksrummen där det vanligtvis var mindre folk. Där satt bara några flickor i yngre tonåren vilka hon nickade stumt åt. Borde hon kanske leta rätt på Savannah innan kvällen? Hon behövde ju faktiskt inte ta upp något om känslor eller annat dravel, men efter fyra veckor kändes det som om det vore dags. Hur länge kunde de undvika varandra i en och samma byggnad? Hon plockade fram en burk med pannkakor, rester från veckan, och mindes genast den ödesdigra kvällen då ett kök precis som detta demolerats. De pannkakorna hade aldrig blivit klara. Hon mindes också den enorma skräck hon känt vid tanken på att Savannah skulle gått under. Det var nog dags att försöka initiera ett samtal trots allt.

Logan log snett och betraktade Lubaya när hon försökte leta rätt på passet medan Miwa klängde på henne som en apunge. Logan, obekväm med Miwas och Lus plötsliga ömhet mot varandra, vände bort blicken och harklade sig lite. Efter att han försäkrat sig att de båda var klara med att säga hej då till varandra så rätade han på sig.
- Let's go then, förslog han och ledde vägen ut i korridoren.
- Take care, Miwa. And don't worry, we will take good care of your big lug.. flinade han och gjorde en snabb honnör mot henne innan han försvann ut i hallen. Han hade inte menat att tjuvlyssna innan men det var svårt att inte snappa upp saker med hans goda hörsel.

__________________________________________________________________________

Savannah kunde känna hur pulsen ökade när Jean berättade att Ad saknade henne men känslan av längtan och saknad gick snabbt över till ilska och frustration över alla förvirrande känslor och tankar som sköljde över igen.
- As if I care! röt Savannah tillbaka och såg med en kall blick över axeln mot Jean, med ögon som bokstavligen blixtrade. Jean stannade mitt i ett steg förvånad över Savannahs plötsliga utbrott, hon var överraskad av den lilahåriga kvinnans kraftiga reaktion, hade hon avläst Ad och Savannahs förhållande så fel?
- Just leave me alone.... and I'll think about it.. svarade Savannah tyst och fick bita tillbaka tårarna som dolde sig under ytan. Hon var snabb på att försvinna från platsen för att inte ge Jean chansen att uppehålla henne igen. Jean stod stumt kvar och såg efter henne när hon försvann ut genom entrén sedan gned hon sina värkande tinningar och suckade uppgivet. Savannah hade åtminstone sagt att hon skulle tänka över saken.
"Professor, I've spoken to Savannah... I'm worried about her" skickade hon en tanke till Xavier innan hon kastade en sista blick efter kvinnan som nu försvunnit utom synhåll.

Savannah skyndade ut på skolgården och drog några djupa andetag för att stilla sitt bultande hjärta. Pulsen trummade i hennes öron och det pirrade i huden av den plötsliga laddning hon gett ifrån sig. Hon rörde sig runt huset mot baksidan och drog en hand över ansiktet. Krafterna hade blivit allt mer styrda av hennes känslor på senaste så det var inte bra för henne att tappa humöret på det där viset. Varför hade hon tappat humöret till att börja med? Hon kom snabbt fram till att anledningen var ett getingbo hon inte ville peta på så hon släppte det hela. När hon väl kom till baksidan så hade pulsen stillat sig och hon sjönk ned på marken under ett av träden; en av hennes vanliga platsen på skolgården. Hon lade sig på rygg i gräset och stirrade upp mot trädkronan. Hur mycket hon än försökte tänka på annat så återvände tankarna ständigt till Adnaurian. Skulle det vara så hemskt att träna tillsammans med dem andra i Danger Room? Hon hade ju faktiskt velat bli mer utmanad på träningen. Dessutom skulle det ge henne tillfälle att träffa Ad, var det inte det hon egentligen ville? Det var en förvirrande känsla att längta efter någon och samtidigt inte vilja träffa personen i fråga.

"He wasn't supposed to hear that" väste Miwa tyst, generad igen.
"Do not worry your fuzzy head, you know there are no secrets in this school" flinade Lu. Miwa höll hennes hand till dess att de passerat genom dörren, där blev hon stående och vinkade efter Lu.
"Yeah, you'd better. I want my lug back in one piece! Just as big as before!" hojtade Miwa efter dem.

______________________________________


Ad kände sig naken och utlämnad inför sina egna känslor. Hela tillvaron var som en flytande dröm, det var dags att göra något åt saken. Om hon inte fann sin koncentration skulle det straffa sig, kanske ödesdigert om det rörde sig om något uppdrag från X-Men. Hon värmde några pannkakor och åt dem på stående fot och plockade sedan till sig en ölflaska från den lilla låsta kylen som var avsedd för lärare och X-Men. Efter en stunds fundering tog hon en andra flaska - om hon lyckades hitta Savannah kunde de åtminstone dricka något tillsammans, oavsett vilka ord som utbyttes. Med stor vana lät hon sina lejonsinnen ta över och alla dofter blev plötsligt uppenbara. Det var knappt en ansträngning att snappa upp Savannah's doft, men det tog en stund att lista ut åt vilket håll den passerat. Men snart fann hon att den ledde henne ut och mot baksidan. Hon blev rädd att Savannah skulle ha gett sig av, kanske hade Jeans inbjudan skrämt bort henne? Men till sin lättnad såg hon strax den lilahåriga kvinnan under ett favoritträd. Ad drog ett djupt lugnande andetag innan hon rörde sig den sista biten. Varje steg tog emot, som om fötterna ville vända och gå åt motsatt håll, men hon tvingade dem framåt. Den korta sträckan kändes som en evighet, hon kunde höra sin egen puls. Till slut fann hon sig alldeles nära, och hon stannade. Harklade sig. Räckte stumt fram ölflaskan. Kämpade mot tårar, och stirrade harmset ner i marken.
"Ah'm sorry."

Logan flinade åt Miwas reaktion och började sedan gå neråt korridoren men vände sig om vid hennes sista kommentar.
- I'll do my best! lovade han och skrattade kort innan han fortsatte gå.
- So, are you looking forward to this seminar? undrade han och blickade upp mot Lu som gick bredvid honom. Han ledde henne genom skolan till den hemliga hissen och tryckte sedan in koden som fick den att åka ner till hangaren. När de var framme plingade hissen till och dörrarna öppnades upp till den stora lokalen där den lilla svarta jeten stod och väntade på dem.

_____________________________________________________________________


Savannah reagerade först inte då hon hörde det harklande ljudet men då hon hörde den välbekanta rösten ryckte hon till som om hon fått en stöt och satte sig snabbt upp. Hon vände blicken till den andra kvinnan och för ett ögonblick trodde hon att hennes hjärta hade stannat. En hel ström av känslor sköljde över henne vid åsynen av Ad. Ilska, glädje, sorg, längtan, var bara några av dem och de bytte snabbt ut varandra. Då Savannah inte hört Ad närma sig så var det som att hon materialiserats där från tomma intet och detta plötsliga möte var ingenting Savannah varit förberedd på. Hennes blick drog sig från kvinnans ansikte till ölflaskan som var räckt mot henne och hon stirrade oförstående på den en stund. Det var som att cellerna i hennes hjärna inte ville sammarbeta i virrvarret av känslor och tankar som blossat upp. Efter en månad av total tystnad mellan dem båda så stod hon plötsligt där framför henne med en öl i handen och bad om ursäkt. Exakt vad Ad bad om ursäkt om visste Savannah inte. Hon såg upp på Ad igen med sina intensivt blå ögon och betraktade henne forskande.
- For what? fick hon tillslut ur sig och vände bort ansiktet men först tog hon emot ölen som Ad räckte henne. Det var för mycket för henne för tillfället att titta på Ad. Det var för många obesvarade känslor och frågor som fortfarande hängde i luften. Hon visste inte om hon skulle skratta eller gråta.

"Oh, yes!" försäkrade Lu. "I think it will be very interesting. I feel nervous as well at the thought of standing in front of all those people, but I do not need to decide on anything before I have spoken with Dr. McCoy and Professor Xavier."
Spänningen steg medan de närmade sig hangaren. Lu var fortfarande inte helt bekväm med att flyga, men hon kände inte alls samma rädsla längre.
"Have you heard anything else from the X-Men? Or fram Mr. Stark?" undrade hon.

_________________________________________


Ad såg inte på Savannah förrän denne tagit emot flaskan, men då var det Savannahs tur att vika undan blicken. Vad bad hon om ursäkt för? Hon funderade medan hon skruvade loss kapsylen, och sjönk sakta ner i gräset.
"Well..." svarade hon trevande. "Ah just thought ah should."
Hon tog en ordentlig klunk öl.
"Ah've been avoiding ye 'cause I didnay know what to say. Ah still don't."
Det kändes urfånigt, men det var sant. Det var som om hon stod vid en talarstol och allt hon hade framför sig var tomma papper. Allt var blankt, ingen hjälp stod att finna.

Logan log åt hennes entusiasm dock var han fortfarande bekymrad över tanken på att hon skulle kliva upp i ett politiskt forum bland en massa människor men det var ingenting han yttrade. Han hade haft den diskutionen tidigare och det var trots allt hennes eget val. Sedan var det ju inte en dum sak att fler mutanter förde deras talan.
- Not from the X-men, no.. svarade han och skakade på huvudet. Det var bara Xavier han hade haft någon som helst kontakt med under den föregående månaden.
- Mr. Rich-boy have kept me posted on the Avenger's missions. But it has been a week now since I last heard from him.. fortsatte han och öppnade upp dörren till jeten och klev sedan in efter Lubaya. Han stängde dörren igen och tog sin plats i pilotsätet. Sin packning hade han redan varit ned med tidigare så den var säkert undanstoppad i ett av förvaringsskåpen.

__________________________________________________________________

Savannah såg bort över gräsmattan och skruvade av kapsylen från flaskan. Hon lyfte flaskan till läpparna och svepte en djup klunk i förhoppning att alkoholen skulle stilla hennes känslor och på något sätt visa henne en väg genom virrvarret av tankar. Vid Ads ord kunde hon inte låta bli att le en aning men hon kände sig fortfarande på något vis sviken och arg över det faktum att Ad hade undvikit henne.
- I know what you mean... sade hon kort och drack ännu en klunk. Hon märkte av att hon inte druckit på ett tag på alkolholen gick rätt upp i huvudet men det var en välkomnande känsla. Hon satt i tystnad en stund men vred sedan blicken till Ad. Blodet pulserade i hennes öron och hon trevade efter någonting att säga.
- The same goes for me... I've avoided you too... erkände hon och suckade.
- I don't know why.. fortsatte hon sanningsenligt och drog upp knäna till hakan medan hon vred tillbaka blicken ut över gården. Den domnande känslan av alkoholen gjorde det lättare att prata.
- I guess I felt that you were avoiding me and after the last time we spoke... I...... I.. hon försökte få orden ur sig men det gick inte.
- Never mind.. sade hon tillsist och skakade lite på huvudet innan hon drack ännu en klunk av ölen. Den kvävande klumpen hade återvänt till halsen och hon var rädd att det hela skulle sluta som det hade gjort sist.

"Ah, I see."
Hon placerade sin väska i ett fack och stängde innan hon slog sig ner i det främre passagerarsätet. Det var något av en lättnad att slå sig ner då det fanns ont om tillräcklig takhöjd för henne stående.
"Mr. Stark sent me a drunken text last weekend" förklarade Lu. "Or, at least I am assuming it was - I do not have his number, but he called me Amazon which seemed like somewhat of a giveaway."

_____________________________________________________


Ad lät ölen smaka. Det kändes skönt att bara få njuta av den och fokusera på drickandet istället för konversationen. Det var svårt att finna rätt ord, och frågan var om detta verkligen var rätta tillfället för att uttrycka allt på en gång.
"Look" suckade hon, och satte sig lite mer tillrätta. "Obviously we're both being emotional as fuck, in our own fucked up ways. Whatever's going on between us shouldn't be this crippling. Ah don't wanna say too much, we've already established a liking, but what does that even mean? Ah'm not sure, but ah know it could lead to some messed up shit if we're not careful."
Hon tog en ordentlig klunk igen och drog en hand genom håret.
"Ah cannay speak for ye, of course, but ah think we should just try to keep going. Ah'm not ready to face all this, ah just wanna go slow and see what happens. Unless ah've completely misinterpreted this whole deal in which ye can disregard all ah just said and pretend this never happened.

Logan började knappa in koordinater och instruktioner i autopiloten medan han lyssnade till det Lubaya sade. Han log snett och höjde ett ögonbryn.
- Drunk texting, huh? han skakade lite på huvudet och undrade vad Tony tänkte med egentligen då han fortsatte fylletrakassera elever. För att vara ett geni var han rätt korkad ibland.
- What did he say? undrade han och höjde blicken till henne då han var färdig med koordinaterna. Planet var nu startklart så han satte igång motorerna som startade med ett lågt muller.

_________________________________________

Savannah såg på Adnaurian då hon tog till den allvarliga tonen. Hon blinkade till vid kvinnans direkthet och va stum för ett ögonblick men frustade sedan till av skratt.
- Sorry, sorry.. haspade hon snabbt ur sig medan hon gjorde en gest med handen. Hon skrattade inte åt Ad utan åt situationen. Det plötsliga allvaret i konversationen och den tryckta stämningen gjorde att hon inte visste hur hon skulle reagera, vilket hade fått henne att skratta, inte för att hon inte tog det hela på allvar eller inte höll med det Ad sade.
- Didn't mean to laugh.. but you just looked so serious.... this is so stupid.. hon svepte en klunk öl för att tysta sig själv och skakade lite på huvudet. Hon kände sig så fånig.
- But yeah, I agree.. hon nickade kort och såg ned mot den nu nästan tomma flaskan. Hon visste inte vad alla dessa känslor betydde eller vad hon ville få ut av det hela men just nu var hon nöjd om hon fick behålla Ad som vän.
- Let's stop being messed up and start being friends instead.. Savannah log försiktigt och vände blicken till Ad.

Lubaya spände fast sig ordentligt och drog ett djupt andetag.
"I think he was asking me about Miwa, the spelling was... not the best. He said I was hot, even though I was a bit tall for his usual taste, but he could look past that. Then there was a panicked response next day explaing it must have been a prank by someone else from the night before."
Hon skakade på huvudet med ett lätt flin.

_____________________________________________


Ad blev väldigt osäker när Savannah började skratta. Hade hon sagt något dumt? Hade hon tolkat det så fel att Savannah nu hånade hennes dumhet? Hon kände sig förbittrad vid tanken. Men Savannah ursäktade sig, och Ad insåg att det var ganska typiskt Savannah att reagera så.
"It doesnay mean the weirdness is gone, but ah think it's better to ignore it and act like grown ups. We could take a leaf out of Cyclops's book and be stiff as boards."
Det hade varit något, att till synes kunna stänga av allt vad känslor hette. Det hade kanske inte varit så dumt ändå ibland.
Ölen var nästan slut, Ad önskade en till men de förväntas ju träna inom kort.
"Ah wanna ditch practice and drink myself into a oblivion" suckade hon tungt.

Logan skakade lite på huvudet men kunde inte låta bli att hånle åt tanken av en bakfull och panikslagen Tony Stark.
"I think I will have to talk with him about this.... Before Chuck does" han log snett och undrar om Xavier redan visste om Tonys eskapader på skolan. Då motorerna värmts upp greppade han spakarna och vred planet mot rampen. Han tryckte in några knappar så att de stora portarna öppnades upp och lamporna längs runwayen lystes upp en efter en. Logan spände fast sig och sköt sedan spakarna framåt så att planet började rulla uppför den upplysta rampen. Jeten accelererade snabbt och de var snart vid slutet av runwayen. Snart flög de ut i dagsljuset och han drog då spakarna mot sig så att planet steg uppåt, när de var på behörig höjd rätade han ut planet igen och kopplade till auto-piloten. Han drog halvt på sig headsetet för att lyssna efter andra farkoster i närheten samtidigt som han kunde konversera med Lubaya.
"So exactly what are Hank gonna talk about at this seminar?"  undrade han och såg på Lu. Logan visste att det rörde mutanter och politik men han hade ingen aning om detaljerna, det var inte riktigt hans område.

_____________________________

"Yeah right..."svarade hon sardoniskt och gjorde en min vid Ads förslag att de skulle agera mer som Scott. "Might as well dress as a nun and join a convent.. That would probably be more fun" hon flinade snett och svepte det sista av ölen. Hon försökte att inte tänka så mycket på situationen de befann sig i eller känslorna de kanske hyste för varandra. Kunde inte allt bara återgå till hur det varit innan allt hände? Savannah drog en hand genom håret och suckade tyst.
"That would be prefable" höll hon med om och såg ned mot den tomma ölflaskan."When does practice start?"

"Do not be too hard on him, he seems a bit fragile" skrattade Lu.
Hon satt sedan tyst och sammanbiten medan de lyfte, med ett hårt grepp om armstödet. Men när jeten planat ut slappnade hon av igen och försökte sätta sig mer tillrätta.
"There will be many speakers, there will be a few different subjects - from prejudice, to mutant rights and mutants on the political arena. Hank will talk about cultural differences, and if I am willing he will ask me about my childhood in Africa" förklarade hon.

_____________________________________________________________


"Ah dunno', a coven might be a hoot" flinade hon.
Ad slängde en blick på klockan och försökte minnas exakta tiden.
"In about 75 minutes" fastslog hon. Tanken på att skita i hela alltet var mer än lockande. Dessutom såg hon inte fram emot att träna jämte Savannah även om de nyss funnit varandra igen. Kanske var det just därför - det var inte så att hon tyckte bättre om andra under intensiva träningspass. "Can't we just blow them all off and get drunk off our asses?"

"Oh he'll live.. He is Iron man after all.." flinade Logan. Han tänkte inte vara speciellt brysk mot Tony men han kunde ha en del kul med det hela. Han lutade sig tillbaka i sätet och blickade ut genom fönstret mot molntäcket som låg framför dem. Ifall vädret fortsatte vara fint och om de inte stötte på några hinder på vägen så skulle resan inte ta mer än någon timme.
"How do you feel about it now?" undrade han och sneglade mot henne.

________________

"75 minutes" muttrade hon och sneglade bort mot skolbyggnaden, halvt undrandes om någon stod bakom ett av de höga fönsterna och övervakade dem i detta nu. Tanken på att träna med dem andra lockade henne inte för tillfället och hon hade ju faktiskt inte lovat någonting.
"Skip practice?" sade hon med en överdrivet dramatisk uttryck och vände blicken till Ad. "What will mr. Stick say?" flinade hon och höjde ett ögonbryn. "You're a bad influence on me" sade hon retsamt och reste sig upp, sträckte på sig men vände sig sedan till Ad med en framsträckt hand. "Let's do it" log hon.

"Nervous."
Hon visste att majoriteten av de som kom och lyssnade redan var för mutanträttigheter, flera av dem var säkert också mutanter. Men fysiska mutationer var inte lika vanliga, de flesta var inte lika omfattande som Lubayas. Men Hanks mutation var faktiskt mer slående än Lu's, det lugnade henne att veta att han gjorde framträdanden som dessa för jämnan. Men det gjorde honom också till ett bekant ansikte för många, medan Lu och hennes utseende var något nytt.
"But I think it is a very good opportunity, and I feel safe knowing Dr. McCoy will be there" svarade hon. "Do you have any new obligations in New York?"

___________________________________________________________


Ad's mage slog en volt, hon kände sig som en busig femåring. Var det verkligen så klokt? Men vem brydde sig, de var båda vuxna kvinnor och hade rätt att själva välja hur de ville spendera sin kväll. Hon tog Savannah's utsträckta hand och lät denne dra henne upp på fötter.
"Right, because ye never crossed any lines before seeing me" påpekade hon sarkastiskt.
"But if we're going out ah need to disguise myself a bit."

Logan kunde förstå att hon var nervös, inte nog med att det skulle vara hennes första offentliga framträdade utan det skulle även vara en hel del människor där.
"Yeah, Hank is a rock.." log han och drog en hand genom håret. Hank utsöndrade ett smittosamt lugn, den mannen tycktes aldrig bli nervös eller uppjagad. Han dolde en gäsp med baksidan av handen och kontrollerade några av instrumenten. Det verkade vara klart i luften runt omkring dem för han kunde inte höra någon radiotrafik i headsetet.
"Not really.. I have some things to discuss with the prof.. but so far I haven't been given any new assignments." han ryckte lite på axlarna. Logan misstänkte att han skulle återvända ett tag till, till Detroit tillsammans med Lu när seminariet var över.
______________________________

Savannah drog upp Ad på fötterna då denne tog tag i hennes hand.
"I actually never have had to sneak out before" filosoferade hon betänksamt och log snett. Det var väl den enda föredelen man hade av att leva på gatan, att det inte fanns någon där som övervakade en hela tiden så att man behövde smita in och ut. När hon tänkte på det så var det en konstig känsla att som vuxen behöva smita ut för att man ville gå ut på stan. "It's kind of exciting" flinade hon.
"Disguise yourself?" undrade hon och vände blicken till Ad. "Oh.." uttryckte hon kort då hon kom att tänka på den andra kvinnans ärr och vita svans. Det var inte något hon direkt tänkte på i vanliga fall.
"If we're doing this right I need to change my clothes" konstaterade hon och såg ned på de slitna jeansen och t-shirten hon hade på sig. "Come on" flinade hon och började röra sig bort till skolbyggnaden. Om de skulle hinna byta om och försvinna från skolan innan det var dags för träningen, och innan någon kom på dem, så fick de nog skynda sig.

Lu nickade fundersamt och blickade tankfullt ut genom fönstret.
"Have you been working on the security system all this time? I never saw you, but I thought I could pick up your scent from time to time" undrade hon. Inte för att hon aktivt sökt honom, de hade båda haft sitt att syssla med. Lubaya hade verkligen uppskattat den senaste tidens lugn, och sen några dagar tillbaka kände hon inte alls av revbenen. Hon hoppades att de skulle få förbli hela.
____________________________________________

"Well aye, in case Interpol's snoopin around the barscene" påpekade Ad sarkastiskt. "But they're probably not on my case now, ah'd be more worried about the NSA" muttrade hon.
Ad hastade efter Savannah och såg osäker ut när hon talade om klädombyte.
"Ye're not talking about going clubbing, right?" undrade hon skeptiskt. Hon visste inte alls vad för typ av uteliv Savannah uppskattade. Men Ad hade då ingen lust att behöva stå och gnida axel med svettiga gubbar, eller Savannah's kropp och former för den delen. Hon styrde genast tankarna från den sista sinnebilden, sådana tankar var farliga.

"Most of the time" svarade Logan och ryckte lite på axlarna. "Either it has been the security system or something concerning it" han sträckte på sig och blickade ut genom den stora vindrutan.
"Mrs. Brown wanted me to fix some things as well", sade han fundersamt och log snett. Han hade fått intrycket av att hon inte gillade honom så han hade blivit en aning förvånad när hon frågat efter honom. Det sprakade i headsetet och han lyfte en hand till hörluren för att trycka den närmare örat, inte för att han hade några problem att höra men det var en vana. Han kunde snabbt konstatera att det inte var något de behövde oroa sig för så han lät handen vila mot armstödet igen.
"Just a low flying private plane" meddelade han Lu så hon skulle slippa undra. "Nothing that will bother us."
__________________________________________________________

"Have you had much trouble with the Interpol and NSA?" undrade hon nyfiket och sneglade mot Ad. Savannah visste att Ad haft problem med lagen och att det hade att göra med hennes tid hos Magneto, men hon hade aldrig fått höra några detaljer kring det hela.
"Nah" svarade hon kort och flinade snett. "Unless that is what you want?" frågade hon och höjde på ett ögonbryn men hon gissade utefter Ads ansiktsuttryck och ton att det inte var vad hon hade tänkt sig.
"I just haven't been out in so long now, so I just feel the need to dress up a bit" log hon oskyldigt och gjorde en gest med handen. De hade varit väldigt noga med att hålla kvar henne på skolan efter de senaste incidenterna och hon hade bara fått lämna området om någon annan följt med henne ut, vilket oftast betydde att hon blev fast med Scott och det hade förstört hela grejen med att åka någonstans. Savannah skulle inte ha något emot att gå ut och dansa men det var uppenbart inget Ad ville göra, dock hade hon inget emot att sätta sig på en pub någonstans och bara ta det lugnt.

"Oh, have you grown on her then?" undrade Lu med ett roat leende vid tanken på de första två mötena de haft med Mrs. Brown. Hon hade visserligen visat en antydan till tacksamhet sist de sågs, men det var inte direkt ett uttryck för gillande. Eller ville hon bara passa på att utnyttja någon med tekniska kunskaper? I ögonvrån såg Lu hur Logan lyssnade i sitt headset, hon kunde inte låta bli att oroa sig att något kunde vara fel. Egentligen var det ju skönt att Logan var uppmärksam och noga, men Lu slappnade inte av förrän Logan bekräftat att det inte var något problem.

_______________________________________________

Svanstofsen piskade fram och tillbaka när Interpol och NSA kom på tal.
"Ah've only had a few close calls, for a while they were very eager to get to me. But ah think they've cooled off."
Ad ville inte tänka på det, hon visste att det fanns många skäliga anledningar till att hon stod som efterlyst. Hon hade varit mer eller mindre inblandad i större dåd som krävt många offer. Även om hon inte varit drivande hade hon deltagit. Dessutom var hon ensam ansvarig för ett flertal mord. Visserligen på individer som gjort mycket ont själva, men vad var det för ursäkt? Ad tvingade dessa mörka tankar åt sidan.
"A good ol' pub sounds good" svarade hon. "And ye can dress up all ye like!"

"Either that or she likes to take advantage of me" muttrade Logan och skakade lite på huvudet. Han knappade upp deras nuvarande position på gps:n och beräknade snabbt sträckan de hade kvar att flyga, det skulle inte dröja lång tid nu innan de kunde skymta New York vid horisonten.
"Won't be long now" kommenterade han och lutade sig tillbaka i stolen igen. Han visste att Lu inte tyckte om att flyga och han noterade hennes nervösa twitchar så fort han rörde vid headsetet eller något av planets instrument.
____________________________

Savannah noterade den piskande svansen i ögonvrån och funderade kort över hur det skulle kännas att ha en svans men hennes fokus återvände snart till tankarna kring Interpol, NSA och Ad.
"Wouldn't they know that you're with X-men now?", X-men var ju inte direkt någon hemlighet även om skolan som bas var det. Det kändes på något sätt som förlindrande omständigheter, förvisso visste inte Savannah exakt vilka brott som Ad stod anklagad eller skyldig för och hon var tveksam till att hon skulle berätta det heller. Savannah misstänkte att det var ett ämne som Ad gärna undvek. Det tog inte lång tid för dem att ta sig in i huset och sedan upp genom skolans korridorer. Hon log för sig själv och betraktade den andra kvinnan något roat. "Oh good that I have your blessing" flinade hon retsamt och stannade framför en dörr medan hon fiskade upp en nyckel ur fickan. Hon satte nyckeln i låset och låste upp och sedan gick hon in i rummet.

Rummet hade två sängar men den ena verkade till synes oockuperad. Savannah slängde en blick mot den men fortsatte sedan fram till den ena garderoben och öppnade dörrarna. Hon satte händerna på höfterna och betraktade röran av kläder med en fundersam min.
"How will we get into town?" frågade hon och såg över axeln mot Ad innan hon vände uppmärksamheten till kläderna igen. Hon rotade runt bland några tröjor innan hon fick fatt på en svart topp med blålila mönstringar. Utan att tänka mer på det så drog hon av sig t-shirten hon hade på sig och skakade ut toppen innan hon drog den över huvudet. Hon rätade till toppen och betraktade sig själv i spegeln. De korta ärmarna hängde löst ner över armarna och revorna i fram gjorde att man kunde skymta den mörklila bh:n hon hade under.
"Cab, bus or driving? And I guess it wouldn't be sneaking out if we asked for a ride" log hon obekymrat och kastade en blick mot Ad i spegeln innan hon gick på jakt efter ett par passande byxor.

Lu nickade och sjönk djupare ner i sätet.
"I am sorry if I am a bit jumpy, this still just weirds me out."
"Is it difficult to fly? Where did you learn it?" undrade hon. Lu visste att Logan sällan diskuterade sin bakgrund, någon hade nämnt att han inte visste mycket om sitt ursprung, men hon hade aldrig fått det förklarat närmare. Det var inget hon luskat i.

______________________________________________

"They know ah'm associated with them, aye. They know ah've changed sides, but that doesn't really change anything" svarade hon, något förbittrat. Hon var lättad när de nådde fram till Savannah's rum och ställde sig strax innanför dörren. Hon behövde nog också byta om till något lite mer presentabelt, och framför allt något som gick att gömma svansen under. Det var också ett sjå att täcka ärren ordentligt.
"Ah guess we should take a bus, but it's a bit of a walk" påpekade hon fundersamt. "Or we could always fly" tillade hon, "but that might be a bit cold."

"That's alright, it's understandable" log han och betraktade henne. Med tanke på hennes bakgrund och det faktum att hon bara flygit ett fåtal gånger tidigare så tog hon det hela förvånansvärt bra. Logan hade varit med om flertalet människor som varit betydligt vanare vid flygresor och ändå blivit helt hysteriska så fort planet lyft från marken.
"Their's quite a few things to keep track of but nothing is really difficult when you know how to do it" log han snett. "The tricky parts are getting the plane up in the air and then of course to land it.. But while in the air the plane pretty much flies itself." fortsatte han och gestikulerade mot styrspakarna som gjorde automatiska justeringar efter de kommandon och koordinater han knappat in i autopiloten.
"In commercial jets they will use the autopilot while flying, the pilots are mostly there for starting and landing the plane. It's quite another story if you're a fighter pilot, then autopilot isn't an option and you need a complete different set of skills."
Vid hennes nästa fråga så suckade han tyst och gned sig något besvärat i pannan.
"That's a long and complicated story, kiddo.. One I know far too few answers to.." svarade han och skiftade blicken till molntäcket framför dem.
"It might have been before or during WW2 that I learnt the basic skills of flying. Or during my time with the Weapon X project.. Or it might not be related to any of those events. Quite frankly I don't remember" han skakade lite på huvudet och sköt bort de fragmenterade minnesbilder han hade av de olika eventen. Det var en skrämmande erfarenhet att veta att man levt en livstid man inte kom ihåg någonting av och det faktum att Logan dessutom antagligen var äldre än professor Xavier var en väldigt overklig tanke.
"This particular jet I learned to fly on the job, so to speak", avslutade han med för att ändra hållet samtalet höll på att gå åt.

______________________________________

"Fly?" flinade Savannah och försökte föreställa sig hur det var att kunna flyga precis vart man ville, när man ville. Att ha en sådan frihet måste vara underbart. "Must be amazing to be able to fly everywhere", kommenterade hon medan hon drog fram olika par byxor. Hon höll upp några framför sig medan hon betraktade sig i spegeln. Till sist hittade hon ett par hon var nöjd med och hon sparkade då av sig paret hon hade på sig innan hon drog på de nya byxorna. De nya jeansen var betydligt mer åtsittande än det tidigare paret och var svarta för att matcha toppen hon nu hade på sig. Nöjd med utstyrseln så plockade hon på sig en sminkpenna och en mascara och bättrade på sminket hon redan hade på innan hon drog en borste genom håret.
"We could always try flying to the bus-stop and if the cold doesn't get us on the way there, we can try to fly all the way in to town?" föreslog hon och flinade finurligt. Hon visste inte om Ad verkligen orkade flyga dem båda till stan men ju snabbare de kunde komma in till stan desto bättre. Hon hade inte insett förrän det kommit på tal hur mycket hon behövde komma ifrån skolan. Känslan av att vara instängd var något som bara blev allt mer påtagligt. Hon undrade kort om professorn skulle bli arg för att hon smitit ut tillsammans med Ad. Hon sköt de tankarna ifrån sig och plockade på sig en plånbok som hon lade i bakfickan och lyfte sedan upp en tunn jacka som låg slängd över sängkarmen.
"Well I'm ready to go" log hon brett och vände sig till Ad.

Lubaya lyssnade uppmärksamt, nickade, och följde berättelsen med stort intresse. Men det var något som inte stämde... Modern krigshistoria var inte särskilt djupt rotad i henne på grund av hennes bakgrund, det mesta av västvärldens historia hade hon fått lära sig efter sin ankomst till Amerika. Men plötsligt slog det henne vad Logan faktiskt sagt.
"Before or during WW2?" upprepade hon, och gjorde stora ögon. Var det ett skämt?
"But... That was in the 40's" konstaterade hon, och såg nästan lite orolig ut. Var det sant eller hade han fått en knäpp? Hade någon någonsin nämnt hur gammal Logan var? Kunde han verkligen ha varit i en ålder som tillät honom att flyga redan då? Det slog Lu hur oerhört lite hon visste om mannen bredvid sig. Men det var liksom inte nödvändigt att veta allt, alla hade ju sina historier som var mer eller mindre viktiga för den de blivit.

____________________________________________________________________________

"Not exactly" kommenterade Ad. "Ah tend not to fly all that much, only when necessary. Mostly 'cause the wings are a bloody hazard, ah'll never know how Angel deals with it."
Hon hade vikt undan blicken när Savannah drog av sig tröjan, men den välformade torson hade ändå inte undgått henne. Den karamellfärgade huden såg vackrare ut ju mer hon såg av den, men inte kunde hon stå och glo på en skolkamrat. När byxorna åkte av föll blicken obevekligen på Savannah's ben, men Ad tvingade återigen undan blicken.
"Aye, sounds like a plan."
Hon kastade en blick på klockan.
"Ah need to have a quick makeover as well."