Time heals all wounds?

Gambit gick för sig själv och stannade framför displayen där Iron Man dräkten hängde. Han såg på den rödgula dräkten och lyssnade till det som sades bakom honom. Via blänket i den metalliska sidan såg han hur Lesley blickade misstänksamt mot honom med Tully stod och betraktade Ororo och Lubaya borta vid servrarna. Kurt fingrade nervöst på sin svans medan han såg sig om i det stora rummet, hans blick fastnade vid sportbilarna som stod borta i ett av hörnen och han började då smyga sig ditåt.
"7 people.." svarade Agent Tully då Agent Lesley vägrade delge någon som helst information.
"That includes Agent Lesley and myself" förtydligade hon och blickade mot Lubaya.
"Do you sense that anyone else except for this woman was down here during the sabotage?" frågade hon nu med en mer allvarlig ton.

Lubaya lät sig inte stressad av Tullys fråga, hon försökte sålla mellan doftspåren vilket krävde koncentration. Hon vände sig åter mot förstörelsen och försökte snappa upp allt hon kunde.
"Well?" undrade Lesley uppfordrande.
"Let her focus" bad Ororo.
"I am quite certain Savannah was operating alone down here..." fastslog Lu tillslut, men hon kunde inte vara säker till hundra procent. Om någon varit med kvinnan här var det åtminstone ingen Lu var bekant med. "I would like to see if there are traces outside, best be quick about it before it fades even more."

Tully såg fodrande på Lubaya och nickade sedan då hon tillslut svarade på frågan.
"Lead the way" yttrade Agent Lesley och såg på Lu innan han fick syn på Kurt som lutade sig över dörren på en av de öppna sportbilarna.
"Hey!" Kurt rätade sig snabbt och höll upp händerna då den manliga agenten hojtade på honom.
"Didn't touch anything!" lovar han och såg mot de båda agenterna som nu såg på honom. Ororo suckade och skakade lite på huvudet åt Kurt som log ursäktande åt henne. Gambit skrattade smått från sitt hörn och blickade bort mot dem andra.
"Outside then?" undrade han då folk verkade mer fokuserade på Kurt än att följa spåret efter Savannah för tillfället.

"Yes, out" svarade Lu bestämt och rörde sig med långa kliv mot trappan. Hon visste att det inte fanns fler spår att följa åt detta håll, alltså kunde hon röra sig mot ytterdörren utan att missa något av värde. Tully följde snabbt efter medan Lesley verkade vilja försäkra sig om att de andra lämnade rummet utan några klåfingrigheter.
"Can you two be kind enough to act your age and show some professional liability?" undrade Ororo lågmält när Kurt och Gambit närmade sig, halvt förtvivlad, halvt road.

"I'm sorry, Ororo" ursäktade sig Kurt och kunde han rodna så skulle han antagligen vara högröd i ansiktet vid det här laget.
"The car was just so cool...." mumlade han tyst för sig själv medan han började följa efter Lubaya och Tully uppför trappan. Agent Jones gav dem en blick då de passerade. Gambit flinade mot Ororo och ryckte obekymrat på axlarna och hon skakade lite på huvudet åt honom.
"Gambit will do his best but can't promise anything, mon ami" log han och Ororo suckade lite vid detta uttalande.
"I guess that's something" log hon och följde sedan efter Kurt. Gambit såg efter henne och vände sedan blicken till Agent Lesley som otåligt stod och väntade på att han skulle följa efter dem andra.
"Is it okay to bring a souvenir?" undrade Remy skämtsamt åt vilket Lesley blåste upp sig.
"Gambit's just kidding, homme" log han innan agenten fick för sig att explodera. Remy skyndade upp för trappen efter resten av gruppen som hunnit till entrén vid det här laget.

Lubaya stannade tvärt strax innanför entrén - Tully som gick alldeles bakom hann precis undvika en krock.
"Keep the doors open" bad Lu, Tully försäkrade sig om att dessa stod vidöppna. Återigen vek sig Lubaya nästintill dubbel och vädrade intensivt. Hon trodde att hon snart skulle bli yr av alla dessa snabba inandningar, men när hon väl snappat upp Savannahs lukt kunde hon dra djupare andetag. Hon rörde sig utåt, bort från dörrarna, med blicken sänkt mot marken. Tyvärr var underlaget konstgjort och hårt, det kunde inte lämna några synliga spår förutom smuts vilket inte gav något nu. Agenterna utanför betraktade Lubayas framfart med förvirrade miner, men Lu ägnade dem inte en blick. Hon snappade upp Savannahs doft här och var, hon kunde inte följa ett rakt spår, men plötsligt snappade hon upp en ovälkommen lukt som fick henne ett morra lågt. Mystique. Lubaya gick ytterligare ett par steg, i nästa sekund undslapp ett riktigt rytande från henne och det glödde till i de gröna ögonen.

Gambit och Lesley följde tyst efter resten av gruppen och stannade sedan upp några meter utanför entrén medan de betraktade Lubaya spåra vidare. Då denne röt så lade Lesley instinktivt handen på pistolen i sitt bälte men Gambit hindrade rörelsen med en hand mot agentens arm.
"Easy there.." manade han med en blick mot den andra mannen innan han fundersamt blickade bort mot den nu till synes uppjagade Lu. Vad, eller snarare vem, hade hon fått upp vittringen på? Kurt hoppade till och var nära på att teleportera iväg i ren reflex då Lu plötsligt röt, även om han helt och hållet förlåtit henne för vad som hände för en dryg månad sedan så var han fortfarande något jumpy vid alla tecken på det animaliska beteendet.
"Lubaya? What's the matter, child?" undrar Storm bekymrat och rynkar pannan medan hon försiktigt går fram mot den långa lejoninnan.

Lesley blängde kort på Gambit utan kommentar, men han sneglade också på Kurt då denne reagerat häftigare än någon annan. Han vågade uppenbarligen inte lita på att läget var under kontroll. Några meter reste sig Lu till sin fulla längs under oavbrutet morrande, men det dog till slut ut och hon vände sig hastigt mot Storm.
"I... I am sorry, I was not prepared" förklarade hon oerhört harmset.
"No matter... Prepared for what?" undrade Ororo.
"Mystique and Sabretooth, both of them were here" berättade Lu.

Tully betraktade Lubaya med viss oro då denne morrande som något sorts vilddjur men hon antog, hoppades, att allting var under kontroll. Vid Lus ord så höjde Ororo kort på ögonbrynen men fick sedan en fundersam blick.
"So Mystique and Sabretooth were waiting for Savannah out here?" Ville hon få förtydligat.
"Can you tell their choice of transportation?" Frågade Kurt som såg något avvaktande på Lubaya. Han visste att det inte skulle varit några problem för Logan att avgöra men han visste inte hur pass utvecklat Lus doftsinne var. Hade de tur så kanske de kunde följa spåret till ett näraliggande tillhåll.

Lubaya nickade.
"They must have been, their scents were definitely not inside, so I guess they were escorting her" svarade hon. När det kom till transportmedel var det en svårare fråga. Lu hade spårat i princip dagligen medan hon levde med den kenyanska stammen som tagit sig an henne, men där hade det alltid varit djur eller människor och inget annat. Hon hade aldrig behövt spåra ett fordon, var det luftburet skulle det åtminstone vara en omöjlighet. Lu betraktade marken med en fundersam blick, hon rörde sig i en halvcirkel och vädrade noga.
"By car, I am quite sure..." förklarade hon långsamt. Lu höjde blicken, det fanns bara en väg via uppfarten, men följde man den kom man så småningom till en förgrening. Hon började gå längs uppfarten mot den större vägen men med knappt hopp om att kunna spåra mycket längre.

Ororo nickade åt denna information och såg sig smått om på platsen men det fanns inga direkt synliga spår som hon kunde tyda någonting av. En lätt rynka kom över hennes panna då hon tänkte på att Logan skulle ha behövts nu, inte för att hon inte litade på Lus förmågor men Logan hade betydligt mer erfarenhet på det här området. Kurt följde tyst efter Lu då hon började gå längs uppfarten ned mot den större vägen. Agent Tully och Lesley såg efter Kurt och Lubaya. Ororo stannade med agenterna för att prata med Tully om tidpunkten då Savannah anlänt på platsen, hur länge hur tros ha varit där och om de funnit några användbara ledtrådar. Gambit sneglade mot den vithåriga kvinnan men började sedan följa efter Kurt och Lubaya som hunnit en bit på vägen.

Lubaya tågade snabbt på med sina långa ben, först när hon närmade sig slutet av uppfarten saktade hon ner och försökte snappa upp eventuella doftspår igen. Det var svårt, hon visste inte vad hon letade efter. Det hade kört mängder av andra fordon där, särskilt på den större vägen, men någonstans tyckte hon sig snappa upp en hint av det fordon som Mystique, Savannah och Sabretooth använt. Det kom helt klart från en specifik riktning av den större vägen, Lu rörde sig ut på den då hon inte kunde höra någon trafik närma sig från något håll. Hon rörde sig längsmed vägen i samma riktning som fordonet kört, men trots att det inte var en vältrafikerad plats hade väsentligt fler motorfordon passerat här. Det var trots allt en allmän väg, Tony's hus låg precis skymt härifrån. Lu stirrade bort längs asfalten med en växande uppgivenhet. Det hade börjat skymma, mörkret var inte något problem, men det hade gått så många timmar...
"I am sure they drove this way" förklarade hon för Kurt när denne hunnit ikapp. "But there are so many scents, and it has been so many hours... I do not think I can go much further." Lu såg besviken ut, med båda öron och svans moloket sänkta.

"Do you wish to try it, chéri... or should we head back?" frågade Gambit som nu hunnit ikapp dem och överhört det Lubaya berättat för Kurt. Han blickade nedåt vägen åt det hållet lejoninnan nämnt att fordonet som Mystique, Savannah och Sabretooth använt åkt åt. Det var inte många bilar som körde där men från och till kom det en endskild bil åkande. Han blickade upp mot huset och sedan ner för vägen igen och försökte föreställa sig hur bilen kunde åkt. Var det möjligt att the Brotherhood hade ett tillhåll i närheten som dem fortfarande befann sig vid? Det hade gått flera timmar nu sedan Savannah överfallit Tony så spåret var säkerligen svårt att följa och de visste inte ens om the Brotherhood fortfarande befann sig inom en rimlig area från brottsplatsen. Dock kände inte Remy för att ge upp letandet riktigt än men om Lubaya inte kunde ta dem vidare så var det inte så stor idé med att hänga kvar här.

"I could go further" tyckte Lu medan hon blickade ut i dunklet. Hon hade ingen tid att passa, och ju fler ledtrådar de kunde samla in desto bättre. Hotbilden var dessutom låg med tanke på hur länge sen attacken skett, det var knappast så att de skulle lyckas finna Savannah den här kvällen, men det vore fånigt att ge upp utan ett försök.
"I would move quickly then, follow the road at a run until there are any exits or crossings" förklarade hon.
"By all means" nickade Kurt.
Lu nickade kort och vände blicken bortåt vägen igen. Strax därpå började hon springa, först i en joggande takt, men slutligen i en sprint. Det dröjde innan någon avfart dök upp, men Lu ville ändå röra sig för egen maskin för att lättare se och känna eventuella spår.

"Go ahead, mon ami.." Gambit vände blicken till Lubaya och blickade sedan efter denne då hon började springa. Med de långa benen så tog det inte lång tid för henne att utvidga avståndet mellan dem avsevärt.
"Look at her go.." kommenterade han lågt till Kurt som nickade stumt. De båda männen såg fascinerat efter lejoninnan då hon satte av. De stod där ett tag men sedan vände Remy blicken till Kurt då Lu hunnit en bra bit framför dem.
"Perhaps we should go after her now, no?" log han snett och Kurt besvarade leendet och lade handen på Remys axel, därefter försvann de i ett svart rökmoln och dök sedan upp ett par meter bakom Lubaya igen, tillräckligt långt bort för att inte störa henne i sitt sökande.

Lubaya hörde ljudet av Kurts teleportering, men doften låg tacksamt nog bakom henne och störde aldrig hennes sökande. Till och från tyckte hon sig ana doften av fordonet, men kanske var det inbillning. Det var åtminstone tillräckligt starkt för att hon skulle fortsätta framåt. Så småningom kom hon till en liten avfartsväg och stannade därför abrupt. Hon vädrade en bit upp på den mindre vägen men kunde inte finna minsta spår som tydde på att de svängt av där, alltså återupptog hon språngmarschen utan ett ord.

"What's happening?" undrade Ororos röst i Kurts kommunikator. Han lyfte handen för att aktivera mikrofonen och kastade en blick på Gambit.
"We're following Lubaya down the road. She's tracking the car." förklarade Kurt och såg efter Lubaya som börjat jogga längs vägen igen.
"Alright, don't let her out of your sight and call me if you find anything." beordrade Ororo.
"Roger that." svarade Kurt och tryckte av mikrofonen igen. Det var dags att teleportera igen så han grep tag i Gambit och de försvann likt innan i ett moln av rök och dök upp en bit längre ned på vägen.

Havet hade försvunnit bakom dem, vägen bar inåt landet. Hade Lu haft någon kunskap om området skulle hon på förhand veta vilken typ av vägar som fanns där, men nu sprang hon i blindo på jakt efter spåret. Det kom ytterligare en liten avfart, men inte heller där fanns några tecken. Snart hade hon tillryggalagt flera kilometer, ännu pumpade benen taktfast utan tecken på utmattning. Men efter ytterligare några hundra meter anslöt vägen hon sprang på till en större och hoppet började därmed sjunka. Nästa vägbana var betydligt tyngre trafikerad, men de var ännu en bit ifrån riktigt tung trafik. Lu sprang ända fram till avfarten och ytterligare en bit längs den större vägen medan hon vädrade. Bilen hade definitivt kört ut här, men efter en kort marsch längs den nya sträckan kunde Lu inte längre urskilja doften. Det fanns två filer och vägen sträckte sig oavbrutet ut i mörkret. Hon stannade motvilligt upp och såg sig om efter sina eftersläntrare när ett starkt strålkastarljus bländade henne. Den ensamma bilen tycktes stå på bromsen och slira oroväckande, Lu kunde inte se ordentligt, men tack och lov fick personen kontroll på bilen innan den störtat rakt mot henne.
"Fucking freak, get off the road!" röt föraren från cabrioleten.
Lu gjorde en utmanande gest efter honom, hon hade stått ute på väggrenen under hela förloppet. Återigen såg hon efter Kurt och Gambit, men nu dansade ljusa fläckar framför ögonen efter det starka billjuset.

Kurt hade ingen koll längre hur långt de färdats längs vägen men det var en bra bit vid det här laget. För att inte trötta ut sig helt så väntade de längre mellan teleporteringarna så de va en bit bort då incidenten med bilen inträffade. Han grabbade snabbt tag i Gambit och teleporterade bort dem till den långa kvinnan. Remy började känna sig lite snurrig efter all hastig förflyttning så han tog ett steg åt sidan för att balansera upp sig.
"Are you okay?" undrade Kurt och såg upp på Lubaya men kastade sedan en blick efter bilen som bländat henne.
"Did you lose the trail?" frågade Gambit som också såg efter den vårdslösa föraren som hade brått att ta sig därifrån nu när plötsligt två till freaks dykt upp på platsen.

Lu mumlade ilsket en harang medan den vårdslösa bilföraren speedade vidare längs vägen.
"I am sorry... There have been too many cars, it is all so mixed up, I cannot pick out their scent."
Hon kände sig misslyckad, nu när de kommit så här långt ville hon inte ge upp, men det var inte rimligt att springa mil efter mil i blindo.
"The only thing I could do would be to check at every exit along the road to see if I can pick it up from any of them..."

"That's alright, Lubaya. You did your best" försäkrade Kurt och lade en hand mot Lubayas arm.
"Don't fret about it, chéri. It was a good run but Gambit thinks we better head back now before Ororo sends a halestorm our way" log Remy snett och släppte vägen med blicken för att se på de andra två. Skulle Lubaya fortsätta längs vägen som de gjort nu skulle de kunna springa runt hela natten och det fanns ingen garanti att hon ens skulle hitta någonting, dessutom hade han noterat att Kurts teleporteringar avtagit så skulle de ta sig tillbaka på ett smidigt sätt så kunde de inte fortsätta som de gjort nu.

Både Kurt och Lu var trötta efter turerna, de hade inte orkat fortsätta i samma takt hela natten, men det kändes bittert att ge upp.
"But what if they are out here, nearby?" undrade Lu något uppgivet.
"What if they are not? It'd be mad to keep going like this. We'll find her, Lubaya. Besides, now we know she wasn't acting all by herself" påpekade Kurt uppmuntrande.
"I guess so..."
"I'll take you back first, ja? I think it's safer to do it one at a time..."
"You mean - teleport?"
Lu såg på Kurt med något tveksamt och skrämt i blicken.
"Ja."
"B-but... I have never tried it before."

"It's completely safe" försäkrade Kurt och sträckte fram den blå trefingrade handen mot Lubaya. Han lade huvudet lite på sned och betraktade henne med ett uppmuntrande leende på läpparna.
"Might feel at bit weird but it's the fastest way to travel" flinade Gambit snett och sneglade på den blå mannen som log tillbaka mot honom.

Lu gillade inte alls tanken, det var en sak att vistas bland mutanter, men att uppleva deras förmågor blev ibland överväldigande. Men hon visste att Kurt gjort det otaliga gånger, däremot var hon rädd för hur hon själv skulle reagera.
"All right" nickade hon och fattade tag om Kurts hand.
"Gut" nickade han leende. "I'll be back for you in a second" sa Kurt åt Gambit. Därefter la han andra handen om Lus överarm och de försvann med en svag knall. Ett ögonblick senare uppenbarades de tillbaka vid X-Jeten där Storm stod och väntade medan hon samtalade med en av agenterna.
"That wasn't so bad?" tyckte Kurt och vände sig mot Lu. Men i samma stund han släppt henne hade den långa kvinnan rasat ihop ner på knä och satt nu framåtlutad medan hon spydde.
"Auweh!" utbrast Kurt bekymrat samtidigt som Ororo skyndade fram.
"She's never done it before?" frågade hon när hon nått fram.
"No... I'm so sorry, Lubaya. Some people have a worse time of it than others, it takes some getting used to" ursäktade Kurt hastigt. Lu fick inte fram ett ljud, hon nickade bara häftigt för att visa att det var okej.
"I have to go back for Gambit" påpekade Kurt med en uppgiven gest.
"Go, we're fine here" försäkrade Ororo, som dolde sitt leende åt Kurts harmsna uppsyn. Hon började hjälpa Lu på fötter samtidigt som Kurt försvann igen.

Gambit stod och betraktade vägen med en fundersam blick då Kurt dök upp bakom honom, han vände sig om och noterade den bekymrade minen som spelade över den andre mannens ansikte.
"Something wrong, mon ami?" undrade han och Kurt såg harmset ned i marken medan han kliade sig i nacken, svansen svängde moloket bakom honom.
"Lubaya didn't take the teleporting very well..." mumlade han och Remy lade huvudet lite på sned medan han höjde på ett ögonbryn.
"Fainting? Throwing up?" undrade Gambit och kunde inte låta bli att le en aning även om det inte var något direkt att skratta åt, han kom själv ihåg hur hans första teleportering med Kurt varit. Han hade inte gjort något så drastiskt som att spy eller svimma men det hade inte varit en trevlig upplevelse.
"Throwing up.." mumlade Kurt om möjligt ännu tystare och Remy nickade förstående. De stod tysta en stund men sedan lade Kurt handen på Gambits arm och plötsligt stod de invid X-jeten. Då svaveldoften skingrat sig så kunde Remy känna den fräna doften av spya som låg i luften och han rynkade då aningens på näsan men vände sig sedan till Lubaya.
"You alright, chéri?" undrade han medan han gick fram mot henne.
"I'm so sorry, Lu..." ursäktade sig Kurt igen och såg ängsligt på henne.