Time heals all wounds?

Miwa kastade en blick över axeln och noterade att frisbeebarnen försvunnit, men elevgrupperna längre bort satt kvar. Hade de varit för långt bort för att höra vad som pågick? Hon vände sig mot Lu igen och fann till sin förskräckelse den där djuriska blicken igen.
"Lu, snap out of it!" sa hon snabbt och bestämt. Lejoninnan ryckte till och mötte hennes blick med ett annat medvetande. "You're scaring me..."
"I'm sorry..." mumlade Lu. Skräcken hon känt kvällen innan återvände nu. Det var som om den animaliska sidan dragits upp till ytan och nu låg avvaktande redo att hoppa fram vid minsta provokation. Det var framför allt när det vändes mot Miwa som det slog slint, Terrys sista kommentar hade drivit henne över gränsen.
"We should go inside, you should talk to the professor, or Logan... or both" tyckte Miwa, det här låg utanför hennes förståelse.
"I just want to settle down" svarade Lu plågat. Miwa förvånades över den ömkliga tonen och slingrade sig genast tätare runt den långa lejoninnan. Hon hade aldrig sett henne så uppgiven och förvirrad. Hon kastade en blick mot skolan och såg Jean närma sig.
"We're getting company" upplyste hon tyst.

Jean skyndade sig ut till skolgården och stod kort uppe på stentrappan för att blicka ut över gården. Det var en del liv och rörelse utomhus idag, eleverna hade varit så väldigt tillbakadragna de senaste dagarna så det var skönt att se att saker och ting började återgå till det normala. Lubaya stack ut en del från resten av eleverna med sin otroliga längd, även när hon satt ned så det var ingen svår sak för Jean att få syn på dem under ett av träden längre ned på gräsmattan. Vad hon kunde se så verkade det inte ha hänt någonting allvarligt och hon kunde inte se Terry eller dennes gäng någonstans, men nu när hon ändå var här ute så var det lika bra att höra med Miwa och Lubaya om det som hänt. Hon tog stegen ned för trappan och gick bort mot lejoninnan och kaninflickan som satt för sig själva under ett av lönnträden. Då hon närmade sig så log hon mot dem men fick sedan en lite bekymrad rynka i pannan då hon noterade hur jagad Lubaya såg ut.
"Miwa, Lubaya" hälsade hon och stannade framför dem.
"Is everything alright?" undrade hon något oroat med en blick mot Lu.
"I hear Terry has been troubling you..?"

Lu ville helst lägga benen på ryggen och bara försvinna därifrån. Hon litade inte på sig själv och ville inte utsätta andra för risken att hon tappade kontrollen över sig själv. Även om hon inte skadade någon så skämdes hon över att bete sig så besinningslöst inför andra. Hon slog ner ögonen och sänkte blicken när Jean närmade sig. Miwa såg däremot upp och mötte Jeans blick med stort allvar.
"Yes" bekräftade hon med en ogillande min. "I don't know if it was Terry, I don't know any students around here, but some guy walked past and yelled horrible things. He said I should 'leave this black bitch', and that he would 'fuck me straight'" förklarade Miwa med största avsmak. Det undslapp ett morrande från Lu igen och Miwa såg snabbt på den långa lejoninnan och fattade tag om dennes haka.
"Enough, Lu! Nothing happened, everything's fine, I'm here with you..." förklarade hon bestämt. Hon såg sedan hjälplöst upp på Jean igen.
"Lu's never like this, but she instantly responded as... like..." Miwa försökte hitta rätt ord, men de behövdes kanske inte.

Jean flyttade kort blicken till Miwa då denne pratade men hennes blick föll snabbt på Lubaya igen då denne gav ifrån sig ett morrande läte. Jean var van vid sådana läten då Logan ofta visade missnöje och ogillande på just det viset men hon tyckte att det låg något allt för djuriskt bakom kvinnans morrande. Miwa behövde inte förklara för att Jean skulle förstå, hon kunde avläsa det i Lubayas ögon och dennes stela ställning. Det var någonting som inte stod rätt till med den väldiga lejoninnan. Hon var förfärad över det som Terry sagt till dem men just nu låg hennes absoluta fokus på Lu.
"I'll call for Logan..." svarade hon lugnt trots den stigande oron som bubblade inom henne. Logan var den som hade mest erfarenhet av sådant här så han var den som var mest logisk att kalla på.
Logan, can you please come out to the schoolyard. We might have a problem with Lubaya.

___________________________________________________________________

Logan stannade upp i en rörelse då Jeans mjuka röst talade i hans huvud. En rysning gick genom honom och han lade ned papprena, som han varit i färd med att läsa, på bordet framför sig. Tony som just beskrivit ett område på kartan för Logan såg frågande upp då han inte fick något gensvar från den andre mannen.
"Earth to, wolvie...... Anybody home?" undrade han och lade huvudet lite på sned. Logan ruskade lätt på sig och blickade mot Tony.
"Sorry, Jean is calling on me." förklarade han och Tonys ögon smalnade med ens.
"Jean....? what does Red want?" flinade han retsamt och höjde och sänkte insinuerande på ögonbrynen. Logan fnös åt honom men kom sedan att tänka på Jeans meddelande. We might have a problem with Lubaya. Vad menade hon? Det bådade i alla fall inte gott så han började röra sig ut i korridoren.
"Something about Lubaya.. I'll be right back." förklarade han innan han försvann ut genom dörren och innan Tony hann protestera.  Han skickade ett meddelande tillbaka till Jean för att berätta för henne att var på väg.

Scott, could you please apprehend Terry and whoever he's with. There's been an incident with Miwa and Lubaya. I'm handling things on their behalf
Jeans meddelande nådde Scott som var i färd med att fylla i betygspapper. Han skakade bekymrat på huvudet åt beskedet, men var inte särskilt förvånad. Han visste att Terry betett sig olämpligt mer än en gång och han kunde ana vad för slags attityd han haft mot de två unga kvinnorna. Det var verkligen inte vad de behövde efter det de just gått igenom. Han reste sig med en sammanbiten min och gav sig ut från kontoret för att leta reda på Terry och dennes sällskap.

____________________________

"Lubaya, sit up straight" kommendera Miwa.
Lu, som lugnat sig igen, hasade upp en bit längs trädstammen. Miwa satte sig gränsle över henne och såg henne strängt i ögonen.
"We're handling this, there's no need for any agression."
"I'm not aggressive, it isn't me" protesterade Lu. Men det var trots allt hennes egna känslor som väckte djuret, hon hade aldrig behövt oroa sig för den delen av henne själv tidigare. Miwa var det enda som fick de där impulserna att backa. De hade legat latenta sedan de inte fått utlopp för all den ilska som Sabretooth väckt kvällen innan.
"Just focus on us here now. Everything' fine" upprepade Miwa bestämt.

Logan skyndade sig genom byggnaden och stod snart ute på gården. Han hade kunnat följa Jeans doft ut till baksidan så han hade inte behövt någon närmare beskrivning om vart de befann sig. Det var sedan en enkel sak för honom att leta rätt på den lilla skaran bestående av Miwa, Lubaya och Jean.
"Oh, Logan. Thank's for coming so quickly.." andades Jean ut och såg tacksamt mot honom då han närmade sig. Han nickade kort mot den rödhåriga kvinnan men hans blick föll sedan på Lubaya. Det låg en spänning i luften och någonting med hennes doft var annorlunda, hon var mer i kontakt med sin djuriska sida än tidigare. Hans ögon smalnades en aning och han blickade mot Miwa som försökte lugna Lubaya. Den blonda kvinnan var helt klart Lubayas utlösare, han behövde inte ens höra vad som hänt för att förstå detta. Jean drog snabbt igenom den tidigare händelsen som rubbat Lubayas beteende och Logan nickade förstående innan han satte sig på huk jämte de båda kvinnorna på marken.
"Lu.." säger han lugnt med sin mörka röst och ser på henne. "You angry?" frågade han sakligt och betraktade hennes ögon forskande. Det var kanske en konstig fråga för dem som inte förstod men Logan hade inget intresse för varken den blonda eller rödhåriga kvinnan för tillfället, bara lejoninnan framför honom.

Miwas oro lättade något när hon hörde Logan närma sig, hon hade aldrig behövt hantera att sånt här beteende tidigare. Hon fortsatte att mumla lugnande ord till Lu som fortfarande verkade vara vid sitt vanliga medvetande. När Logan sjönk ner på huk bredvid dem och vände sig mot Lu med sina fråga vände lejoninnan genast huvudet mot honom och blottade tänderna i en uppenbart rasande gest. Miwa kröp ihop inför denna vilda respons, det var som en lampknapp slagits på. Hon visste inte om hon vågade sitta kvar hos den långa kvinnan eller om hon borde fly. Hon ville inte lämna Lu åt sitt öde.
"You're gonna make it worse!" protesterade hon.
"Let him try, Miwa" bad Jean, men hon betraktade det hela med oro.

Inte en ryckning syntes i hans ansikte då Lubaya blottade tänderna åt honom, han fortsatte bara att betrakta henne med ett samlat uttryck. Det var helt klart att vad som än behövde göras inte kunde ske här ute på gården bland alla elever. Tappade hon kontrollen helt igen så var det ingen som kunde förutspå vad som kunde hända ifall hon blev fångad i ett vilt raseri. Han behövde ta henne till en kontrollerad miljö där de kunde ha bättre uppsikt och kontroll över det som hände. Han skiftade blicken halvt mot Miwa då denne protesterade.
"Miwa, can you lead her down to Danger Room?" det var snarare ett kommando än en fråga. Han såg på den blonda kvinnan innan han försiktigt rätade sig igen och tog ett steg tillbaka. Han såg till att inte göra några hastiga rörelser utifall att det skulle trigga ett utfall från Lubaya.

Lu följde Logan med blicken då denne drog sig tillbaka. Miwa såg mellan honom och Lu och tog ett lugnande andetag.
"Lubaya, we need to stand up now."
Lejoninnan gav ingen respons utan fortsatte stirra mot Logan.
"Lu, look at me" sa Miwa något högre och la sin hand mot Lus kind. Lu vred genast blicken mot henne och det djuriska i blicken slocknade på nytt.
"What is -?"
"We're going down in the Danger Room. Everything's okay, we just wanna be safer" förklarade Miwa och tvingade fram ett litet leende. Hon plågades av att se den förvirrade skräcken i Lus ögon. Hon reste sig, utan att ta blicken från Lu, som hävde sig upp efter henne.
"Keep holding my hand, just keep looking at me. It'll be all right" försäkrade Miwa. Hon kastade en nervös blick mot Logan innan hon började gå mot närmaste entré med ett stadigt grepp om Lubayas hand. Den långa kvinnan lät sig ledas, hon gjorde sitt bästa för att behålla sitt riktiga sinne.

Logan betraktade avvaktande Miwa och Lubaya då de kom på fötter igen. Han valde att vara tyst så att hans röst inte triggar Lus djuriska sida igen, hon verkade vara i ett väldigt lättpåverkat tillstånd för tillfället. Jean vägde oroligt på fötterna och såg efter de båda kvinnorna sedan följde hon efter Logan då han började gå. Hon tog not från honom och förblev även hon tyst medan den blonda kvinnan ledde vägen ned till Danger Room.

Miwa försökte dra sig till minnes hur det sett ut igår, hon visste att de behövde ta sig till hissen, men hon var osäker på var den låg. Hon hade ett hum i alla fall, det räckte tills de började närma sig. Det var en del elever i rörelse, men de flesta hade dragit sig en bit bort från skolbyggnaden så de kunde passera över gården obehindrat. Lubaya brottades med instinkterna som ville ta över trots att inget uppenbart hot fanns i närheten. Hon kände sig så förtvivlad, men den osäkerheten var också en drivkraft för den starka animaliska sidan. Någonting inom henne tyckte att det skulle vara så skönt att hänge sig till djuret, men resten av hennes medvetande sa tvärt nej. Hon höll blicken fäst vid den korta blonda flickan som bestämt ledde henne framåt, det tog en stund innan hon insåg att de kommit in.
"Where is the elevator?" undrade Miwa och vände sig mot Lu, men blicken var riktad mot Logan och Jean som följt efter.

Jean och Logan följde lugnt efter det udda paret som banade vägen för dem in i skolan och sedan en bit genom en av korridorerna innan Miwa osäkert stannade upp.
"This way" svarade Jean och tog en lov runt de båda kvinnorna för att ta täten, hon ville uppenbarligen inte gå för nära varken Miwa eller Lubaya när lejoninnan var i ett så tempramentfyllt tillstånd. Hon gick en bit tills hon kom till den gömda panelen där hon tryckte in en av trälisterna så att hissen blev synlig. Dörrarna gled upp och Jean klev tyst in i hissen. Logan avvaktade tills Miwa och Lu gått in innan han försiktigt ställde sig alldeles innanför dörrarna och såg till att ha ryggen vänd till Lubaya under färden ned. Då dörrarna plingade och gled upp klev han snabbt ut och ställde sig åt sidan medan han lät resten av gruppen gå före mot Danger Room.

Lu vred huvudet än hit, än dit under hissfärden. Den animaliska sidan gillade inte det trånga utrymmet eller rörelsen som hissen gjorde, men Lu försökte tvinga fram ett lugn. Miwa kramade hennes hand och lejoninnan slappnade av något innan de fick lämna utrymmet. Miwa styrde återigen den längre kvinnan och drog henne med sig genom korridoren. Jean tog täten och kunde öppna dörrarna för dem, det omaka paret rörde sig obehindrat in i rummet och stannade en bit innanför. Miwa vände sig om igen och såg upp på Lu som stirrade tillbaka med samma skrämda och förvirrade blick som förut. Miwa kramade hennes hand igen, hon visste inte vad som skulle hända nu.
"And now?" undrade hon tyst och kastade en blick mot Logan.

De fortsatte genom den kala korridoren och Jean öppnade tyst dörren in till Danger Room och följde därefter de omaka paret och Logan in. Hennes blick föll likt Miwas på Logan då de väl var där inne. Logan såg mellan de båda och hastigt mot Lubaya, mot deras sammantvinnade händer, men sedan fäste han blicken på den blonda kvinnan. Han betraktade henne under tystnad för ett ögonblick.
"Now you and Jean will leave..." svarade han kort. Om Lubaya någonsin skulle få kontroll över sitt djuriska beteende så kunde inte Miwa finnas i närheten medan lejoninnan tränade. Miwa var en lugnande punkt för Lubaya vid sådana här tillfällen men kaninflickan var dessutom en trigger, så lärde sig Lu inte att kontrollera impulserna på egen hand så kunde det gå illa om inte Miwa fanns tillgänglig för att lugna henne. Det här var något hon skulle behöva uthärda på egen hand.
"She needs to be able to control it without you around.." förklarar han och betraktar Miwa.
"You're free to stay in the controlroom, but only if you stay out of sight" det lät kanske bryskt men det var det som behövde göras. Skulle Lubaya bli allt för okontrollerbar så kunde de alltid sända efter Miwa igen men nu ville han se hur mycket hon klarade av på egen hand.

Miwa avskydde tanken på att lämna Lubaya i det här tillståndet. Men hon förstod att det som Logan sa var riktigt, det bästa hon kunde göra för Lu var just att gå iväg.
"No!" protesterade Lu som inte lyckats processa det som sades först. "She's the only thing keeping me sane!"
Det skar i Miwa, men det kunde inte hjälpas. "You need to be sane without me too, Lubaya. We'll see each other later" försäkrade hon.
"What if I lose my mind?" Lu vände en panikslagen blick mot Miwa. Hon såg minst sagt sinnesrubbad ut, ögonen som pendlade mellan skräck, ilska och ömhet. "What if I cannot stay human?" Det var hennes absolut värsta mardröm.
Miwa hade inget svar. Jean hade gärna inflikat något, men hon tvivlade på att Lubaya hade ögon och öron för någon annan än Miwa. Hon rörde sig sakta mot dörren där hon inväntade Miwa.
"It'll be okay" svarade Miwa tyst, hon visste inte hur länge till rösten skulle bära. Hon släppte Lubayas hand, vände ryggen mot henne och rörde sig bort mot Jean. Lu stirrade med den största uppgivenhet efter henne innan blicken och sinnet förbyttes. Hon gav upp ett rytande och gjorde en ansats att störta efter kaninflickan. Men Jean hade räknat med något liknande, för att bespara Logan konfrontationen använde hon istället sina telekinetiska krafter att knuffa lejoninnan bakåt och ur balans. Miwa sprang de sista metrarna utan att se sig om, tårar rann utmed hennes kinder nu. Jean klev efter och förslöt dörrarna efter dem båda.

Logan betraktade det som utspelades framför honom med en bekymrad rynka i pannan. han var tacksam över att Miwa förstått det hela och gått utan att ställa till med bråk, det gjorde processen så mycket lättare.
"Lubaya" sade han lugnt och såg mot lejoninnan men valde att inte gå fram mot henne.
"Concentrate, don't let the fear take over. You can do this. You don't need Miwa to control it. If it helps to think of her, then do it, but only happy thoughts. She's not in danger and she's not far away" manade han henne med en samlad stämma. Blicken låg avvaktande på henne för att se hur hon hanterade den plötsliga separationen från Miwa. Det hela hade inte fått en bra start men han hade inte förväntat sig mer än så, nu hoppades han bara att det inte varit tillräckligt för att driva henne över kanten.

Lubaya slungades till golvet av Jeans häftiga stöt vilket gjorde henne desorienterad. Men instinkterna drev på raseriet och kaoset. Hon reste sig på knä med ett vansinnigt rytande som övergick i ett mänskligt vrål. Hon balanserade någonstans mellan mänsklighet och djuriskhet, det stod klart att hon inte stod i sina sinnens fulla bruk.
"I will fucking murder him!" vrålade hon och flög upp på fötter. "Uclambeshapa, kuma nina!"
Hon var inte mer mänsklig än att hon kunde sätta ord på ilskan. Någonstans försökte hennes undermedvetna förskräckt kväva raseriet och de ilskna orden, men det var som att försöka fånga en orkan. Lu flög upp på fötter och såg sig omkring med lysande grön blick. Hon fann Logan och stirrade på denne med blottade tänder.

_____________________________________

Utanför hade Miwa sjunkit ihop mot väggen då alla känslor hann ikapp. Jean hade gärna satt sig i kontrollrummet och studerat hur det hela utvecklades, men det kunde vänta. Istället sjönk hon ner jämte den gråtande flickan.
"It will be okay, Miwa. You didn't lie. Logan knows what he's doing" försäkrade hon.

"Kid, snap out of it!" fodrade han och betraktade Lubaya då hon vrålade ut sin ilska. Kvinnan verkade i alla fall inte vara helt förlorad till djuret än då hon fortfarande kunde formulera ord. Han mötte de gröna ögonen då hon fäste blicken på honom. Det var så mycket instängd vrede som inte fått ta vägen någonstans, det hon behövde var att få utlopp för all den tillbakahållna energin.
"I know your stronger than this, Lu.. Don't fight the rage, it will only consume you" sade han med lugn ton och betraktade henne avvaktande.
"Use it to your advantage. Channel it." förklarade han och tog några steg åt sidan medan blicken vilade på henne.

Svansen piskade i långa svepande rörelser och Lu vägde mellan fötterna.
"I do not know how!" fräste hon högt och irriterat. Hon hade aldrig varit så arg förut, aldrig provocerats så illa. Det var både Sabretooths hot från gårdagen och Terrys idiotiska kommentarer nu som väckt ett raseri hon aldrig tidigare känt. De känslorna var reserverade till hennes otyglade animaliska sida. Nog för att hon kunde bli arg då och då, men det hade aldrig gått så här långt.
"I can not fight this, I do not want to fight it. It is eating me up inside" hon hade svårigheter att få fram orden, så spänd och ilsken var hon. "I want to rip them to pieces, taste their blood, make them feel as ravaged as I do, have them share this horror."
Hon vankade av och an som ett rastlöst djur.

Än så länge bådade det gott, hon var arg men hon verkade fortfarande kunna hålla fast vid sin mänsklighet.
"You're not supposed to fight the anger. You need to release it" svarade han och gick i en lov runt henne medan han betraktade hennes minsta rörelse. Hade han inte varit Logan så hade hennes ord kanske varit skrämmande och upprörande, men inte för honom, han förstod precis hur hon kände det.
"Computer, run simulation BV-12" säger han ut i luften till datorn och rummet blir för ett ögonblick dunkelt men ljusnar sedan igen. Rummet hade inte ändrats utan var det vanliga kala metalliska rummet men däremot hade det tillkommit en person. På andra sidan satt nu en blond man på huk och såg mot dem med ett elakt flin spelande över läpparna.
"Only go for it if you can do it without losing yourself to the animal.." säger Logan och kastar en blick mot den simulerade versionen av Sabretooth innan han vänder blicken till Lubaya igen. Det var inte samma sak som om det vore den verkliga mannen men simuleringar fungerade oftast bra dem också då de var så pass verklighetstrogna.

Lu fräste åt det han sa och och snabbade på sin gång. Inget av han sa var till hjälp, hon förstod inte alls vad han var ute efter. Hon stannade upp när ljuset dämpades och blinkade runt tills det återkom. När hon fick syn på den blonda mannen gav hon upp ett vansinnigt rytande och började störta mot honom. Men hon kom inte mer än ett par meter förrän hon tvingade sig själv till fullt stopp. Det var som om hon brottades med sig själv och tvingade sig ner på knä.
"I cannot fucking do it! I cannot do it Logan, I cannot face him as a human!" skrek hon förtvivlat och höll blicken sänkt mot golvet för att inte se den blonda besten. Hon gjorde allt för att tygla vilddjuret som ville ta över och massakrera formen av Sabretooth, det krävde all kraft hon hade.

"I know you can do this, Lu" manade Logan och såg på henne. Det faktum att hon haft styrkan nog att stanna sig själv talade för detta. Frågan var hur långt han kunde trycka henne i detta stadie, hon var fortfarande otränad i att hantera vilddjuret men det var därför viktigt för dem att tänja på gränserna.
"Use the animal but do not let it take control.." det var svårt att förklara det som behövde göras, hon behövde finna svaret på det själv. Allt han kunde göra var att vägleda henne bäst han kunde och se till så att hon inte förlorade sig helt till den djuriska sidan.
"Feel it inside you.. merge with it.. don't be afraid of it" säger han lugnt och gör en gest bakom ryggen mot imitationen av den blonda mannen för att starta dennes programmering. Mannen vände blicken till Lubaya och ett roat leende sträcker sig över hans läppar.
"She's weak! Pathetic!" snäste Sabretooth hånande och skrattade rått medan han reste sig till sin fulla längd.
"She doesn't have what it takes to be like us.. she's just a pampered kitty throwing a temper tantrum because someone happened to pay notice to her insignificant little squeeze.." fnyser han med ett elakt flin.
"Isn't that what all this possesive rage comes down to? You don't want anyone else to play with your toy."

Det lät omöjligt, men Lu försökte göra som Logan sa. Hon försökte känna in sig med djuret, men det skrämde henne. Den sidan av henne hade en styrka och säkerhet hon inte kunde matcha så länge hon var rädd för den. Hon fortsatte stirra ner i golvet med växande förvirring och förtvivlan. Vid Sabretooths hån drog hon ihop sig som om hon blev fysiskt slagen. Hon upprepade gång på gång för sig själv att det inte var på riktigt, det här var en kopia, inget annat. Men orden bröt ner henne, och vid referensen till Miwa brast det. Hon kastade sig upp med ett högt rytande och sprang mot den blonda jätten med en omänsklig fart. Ögonen lyste av raseri då hon kastade sig över figuren med tänder och klor, med det enda uppsåtet att slita honom i stycken.

"Keep it together!" ropade han efter henne då hon satte av efter Sabretooth, det var svårt att avgöra om hon fortfarande hade kontroll över djuret eller om hon helt förlorat sig själv till det. Miwa verkade vara ett väldigt känsligt ämne för henne, det var något de skulle behöva jobba på. Det var inte acceptabelt att några kommentarer om den andra kvinnan kunde knuffa Lu över kanten på det viset. Istället för att möta lejoninnans attack så rullade Sabretooth åt sidan och rörde sig sedan i en vid cirkel runt henne.
"No control" flinade han jäckande. "Kitty doesn't like me to talk about her chewtoy?"
"Don't let the words anger you, Lu!" uppmanade Logan och rörde sig närmare dem båda för att ha bättre möjlighet att ingripa om Lubaya helt skulle tappa kontrollen.

Det var som om verkligheten flimrade förbi likt en dålig tv-mottagning. Lu försökte pressa tillbaka djuret men hon hade snart inga krafter kvar att kämpa med. Sabretooths fortsatta hån knuffade henne över gränsen och djuret tog över helt. Hon röt igen och tog ett nytt språng mot den blonda mannen, hennes enda agenda var skoningslös attack. Den mänskliga sidan hos henne satt passiv, som i slummer, och lät det mäktiga djuret göra det den kunde bäst. Logans ord registrerades först efter det att attacken var i full gång, det djuriska raseriet tog ingen notis om det alls, men Lus normala jag förstod orden även om det tog tid att tolka dem. Men nu var djuret redan framme och kunde inte finna orken att pressa tillbaka det.