Time heals all wounds?

"Neither did I" kommenterar Savannah, rätt onödigt då hon bara träffat kvinnan vid två tillfällen.
"Aye" svarar hon och imiterar Ads skotska med ett lätt flin. Det var en konstig kontrast att höra Ad byta från amerikanska till skotska på det där viset.
"The sadest" mumlar hon och blickar ut genom fönstret just i tid till att se Lubaya och Hank köra om bussen.
"Hey look, Hank and Lu" ler hon och höjer handen till hälsning mot dem men är inte säker på ifall dem hinner se det. Scott kommenterar något om Hanks körning då bilen kör upp framför bussen och Ororo skrattar åt detta.
Inom loppet av några minuter hade Logan också hunnit ikapp bussen och log för sig själv när han såg hur Hanks bil veva förbi dom andra trafikanterna för att komma framför bussen. Trafiken tunnades alltmer ut och snart låg bara de två bilarna och bussen som en ensam karavan på vägen då de nådde skogspartiet som sträckte ut sig några kilometer innan skolan.

Resan hade gått lugnt och Savannah gäspade uttråkat men stelnade plötsligt till och grep hårt tag i sätet framför sig då hon kände av en kraftig pulserande skiftning av partiklarna i luften. Hon kände så väl igen energin och en mild panik började byggas upp inom henne. Var det ingen annan som kände av det? Hon såg sig om men alla verkade omedvetna om vad som var på väg att hända.
"Stop the bus!" hon flög upp från sitt säte.
"What? Has something happened?" undrade Scott och kastade en hastig blick över axeln innan han var tvungen att blicka framåt mot vägen igen.
"What's the matter, child?" undrade Ororo oroat och såg mot henne. Alla andra i bussen stirrade mot henne som om hon var galen men hon brydde sig inte. Förstod dem inte?
"We need to get off the bus!" manade hon frenetiskt. "It's M-" längre än så hann hon inte förrän bussen plötsligt stoppades mitt i farten vilket fick henne att falla handlöst framåt. Eleverna skrek och klamrade sig fast vid sina säten då bussen sedan restes upp i luften med ett metalliskt gnissel.
Logan var tvungen att ställa sig på bromsen då bussen helt tvärt stannade framför honom utan varning. Han svor lågt och var tvungen att vira ut i det andra körfältet för att inte köra in i bakänden på bussen, turligt nog kom det inga mötande bilar.

Ad sträckte på nacken för att kunna se ut och ner på bilen som passerade men hon hann aldrig uppfatta att det var Lu och Hank. Under den stilla färden passade hon på att pilla loss silikonet som gav hennes näsa en ny form och hon märkte inte av Savannah's oro förrän denne plötsligt flög upp.
"What, what are ye -?"
Men så kände Ad plötsligt den högst ovälkomna och allt för bekanta känslan av hur luften darrade. I nästa stund ryckte hela världen till och hon for in i sätet framför med pannan före. Det blixtrade till av smärta men hon återfann sig strax, men medan bussen restes var det inte mycket hon kunde göra.

Lubaya sneglade i backspegeln på bussen och undrade för sig själv hur många elever som deltagit, hon hade inte sett hela gruppen samlad under dagen. När de nådde skogskanten kände hon igen sig och visste att det inte skulle dröja allt för länge innan de var framme.
"What in the world -?!" utbrast Hank oväntat och stod på bromsen. Lu rycktes framåt, men stoppades av bältet. Hon hann få en glimt i spegeln och fann att bussen plötsligt stannat och nu reste sig. När Hank fått stopp på bilen knäppte han loss sig och slungade upp dörren, men detta var tydligen inte välkommet. I nästa stund slungades bilen runt flera våldsamma varv mot diket. Hank flög ur bilen och slog hårt i asfalten medan Lu, som fortfarande satt fastknäppt, spjärnade emot med armar och ben för att inte kastas runt. Bilen landade tillslut mot ett träd, vilande på taket med illa tilltygad front. Lubaya slog tinningen hårt i passagerarfönstret och allt svartnade.

Logan hann stanna bilen precis i tid men i nästa stund hade bussen lämnat marken och han morrade då han kunde känna den ovälkomna stickande känslan av magnetism i luften. Han drog av sig bältet och sträckte sig efter handtaget för att ta sig ut ur bilen men den gav då ifrån sig ett smärtsamt gnissel och väggarna och taket slöt in runt honom. Han morrade och klorna gled instinktivt ut när han slog upp mot taket för att skapa sig en flyktväg. Detta gjorde honom inte mycket nytta för metallen vred sig om hans armar och fängslade honom väldigt effektivt i den ihopknögglade bilen.

Savannah tog sig lite vimmelkantigt upp på fötterna igen och höll handen mot sin nu blödande läpp. Den hade spruckit då hon slagit ansiktet mot väggpanelen vid sidan av sig. Lamporna i bussen blinkade och slockanade sedan helt medan fordonet fortsatte stiga ett par meter i luften. Ororo och Mrs. Hawethorne försökte lugna de skrikande eleverna medan Scott kämpade för att ta sig loss från förarsätet. Savannah blickade upp mot taket då det gnisslade oroväckande och sedan vreds bakåt likt locket på en sardinburk.
"Good evening, children" hälsade en faderlig röst och tystnaden blev total. Ovanför dem på en tunn metallskiva svävade en man och han såg ned på dem med stålgrå ögon medan ett leende spelade över hans läppar.

"Just stay back" uppmanade Storm de skräckslagna eleverna.
"Oh, don't you worry, my dear Storm. I'm not here to hurt anybody, unless you give me reason to" påpekade Magneto lugnt.
Scott hade börjat lösgöra sig från sätet men Magneto förekom honom. Förarsätet slets effektivt loss från sina bultar och Scott följde hjälplöst med när Magneto lät den glida upp ur bussen för att sedan falla handlöst mot marken. Några av eleverna skrek till men genom ett fönster kunde Ad se Scott hoppa och landa i en smidig rullning ner i diket. Det var uppenbart att Magneto ville få hinder ur vägen.
"Now then..." han vände sig mot dem igen som om ingenting hade hänt. "I have some business to discuss with the lovely Savannah, nothing more. It's time you came with me to see what I have to offer."
Hans stålgrå blick föll på Savannah. Ad gav upp ett hotfullt morrande och Erics fokus skiftade.
"My dear, sweet Lion... Look at you! I didn't even recognize you! That was obviously the point... but it saddens me to see you cover up this way, you shouldn't have to hide." Han lät blicken vandra runt i bussen. "None of you should."

Hank reste sig på alla fyra och ruskade på huvudet. I ögonvrån såg han bussen stiga från marken, men hans omedelbara oro riktades mot den kvaddade bilen några meter bort.
"Lu" flämtade han och kom stapplande på fötter. Om bilen läckte bensin kunde den mycket väl fatta eld, just nu kom heller inga livstecken därifrån. När han nådde fram fann passagerardörren delvis blockerad av trädet bilen vilade mot. Fönstret hade spruckit och det syntes blod på det, men inga större mängder. Han skyndade runt bilen och spanade in genom den öppna dörren på förarsidan.
"Lubaya, can you hear me?" frågade han högt. Det kom inget svar. Lu hängde livlöst i bältet, med armar och huvud vilande mot taket som nu blivit golv i den upp-och-nedvända bilen. Fronten var illa skadad och han befarade att hennes ben kunde vara fastklämda. Han reste sig igen och spanade mot bussen. Först då noterade han Logans bil som börjat sluta sig kring denne. Hank visste inte vart han skulle börja, men det blev heller inte lättare då han fick syn på en grön skepnad som närmade sig med väldiga hopp.

Eleverna kuvade i sina säten och många hade krupit ihop på golvet för att komma utom sikt från Magneto. Savannah kände hur magen knöt sig då han nämnde hennes namn och sedan vände den genomträngande blicken mot henne. Resten av gruppens ögon fixerade på henne då Magneto angav sin anledning till att vara där. Hon sträckte stolt på sig och mötte mannens blick utan att kuva från den men skiftade kort blicken mot Ad, då denne gav ifrån sig ett morrande men vände sedan tillbaka blicken till mannen som nu inspekterade resten av gruppen i bussen. Hon kunde inte låta bli att hålla med Magneto då han deklarerade att ingen skulle behöva gömma sig bakom maskeringar bara för att man var mutant, men det var inte tid för sådant nu.
"I have no interest to go with you, old man.." svarade hon och hon kunde då höra hur några av eleverna flämtade förfärat över hennes sätt att tilltala honom.
"So leave us alone and go back to whatever stone you crawled up from under." Savannah hade minsann inte glömt bort sättet han övergivit henne i skogen då hennes krafter varit utom hennes kontroll medan Charles Xavier varit den som stigit in och hjälpt henne. Vid det tillfället hade hon fattat sitt beslut att inte gå med Magneto.
Eric vände en skarp blick mot henne och skrockade sedan lite vid hennes upproriska uppsyn. Bristen av respekt kunde han ha överseende med för tillfället men det var något som skulle komma att ändras.
"My dear, dear girl. I'm afraid that the time of free will is over." sade han med ett ledsamt leende.
"I would rather see you coming willingly but time grews short and you're simply to valuable to our cause."
Savannah spärrade upp ögonen vid detta och undrade just vad han tänkte göra med henne.
"If you're taking me by force I don't see how you're any different from the people who wants to lock me up just because I'm a mutant!" bet hon bittert tillbaka.

Logan röt frustrerat då han inte kunde röra en muskel för att metallen höll honom på plats. Han försökte vrida händerna för att få en bättre vinkel med klorna och gjorde sitt bästa för att ignorerade metallen som grävde sig in i huden och drog blod då han tvingade handlederna att vrida sig. Då en bekant lukt når honom så stelnar han till och ett gutturalt morrande undslipper honom vilket följs av ett hånfullt skratt från utsidan.
"Sitting pretty, runt?" kom en skrovlig röst någonstans utifrån och Logan vred huvudet åt det hållet. Han såg inte ut från den vinkeln han satt i men han behövde inte se den blonde mannen för att veta att denna flinade brett. Den blonde mannen cirkulerade det som återstod av bilen och skrattade rått åt Logans situation.
"Come over here and I'll give you something to laugh about." morrade Logan irriterat.

"No!" röt Ad. "Ye cannay take her, she isn't yers!"
Magneto gav henne en kall blick.
"I intend to show her a better way of life." Han såg på Savannah igen. "I didn't want it to come to this. But I have no intention of locking you up, dear, you will be part of something greater, something -"
Men vad han tänkt säga fick de aldrig veta. Storm hade tagit chansen då Magnetos fokus låg obrutet på Savannah, hon hade frammanat en stormvind som nu slungade Magneto bort från bussen. Fordonet skakade till och sjönk först sakta till marken innan den föll de sista metrarna med en hög krasch. Elever föll huller om buller, men inga allvarliga skador hade uppstått.
"Hurry! Get out, move, move, move!" ropade Storm.
Folk kom på fötter och använde stolarna för att klättra ut genom taket. Ad kastade en skrämd blick på Savannah.
"Ye have to run, ah could fly away with ye, he'll be back any second!"

Hank slet av sig den välsydda kavajen och skjortan, inte bara för att rädda de dyra plaggen utan för att lättare kunna röra sig. Han fick överge Lubaya för en stund då Toads tunga kom piskade från ett bokträd. Hank kastade sig åt sidan men använde farten för att hoppa mot trädet och gå till motangrepp.
Borta vid den sammanvridna bilen fortsatte Sabretooth att cirkulera i hopp om att finna en öppning genom vilket han kunde komma åt att skada Logan ytterligare. Han hade just bestämt sig för att kasta bil och allt mot närmaste träd när en våldsam kraft slog undan fötterna på honom och slungade honom bort längs vägen. Det röda ljuset som medföljt försvann och Cyclops rusade fram till bilvraket.
"Wolverine, are you in there?"

En pulserande smärta väntade Lubaya då hon sakta kom till liv. Hennes tinning värkte och fann sig i en högst obekväm ställning med huvudet och nacken pressade mot biltaket och armarna likaså. Det tog några sekunder innan det gått upp för henne vad som hänt och hon vred sig genast för att se vart Hank tagit vägen. Han satt inte i förarsätet och dörren var öppen, då borde han förhoppningsvis vara okej. Däremot kunde hon höra diverse ljud som tydde på strid. Hon försökte därefter utvärdera sin egen situation, passagerardörren var uppenbarligen blockerad så den flyktvägen var inte ett alternativ. Hon kände en växande panik över sin instängda placering - tänk om någon gick till attack där hon hängde hjälplös? Lu famlade efter bältesknappen vilken hon tillslut fann hon knäppte upp. Hon tog stod mot taket när torson blev fri och försökte åla sig mot förarsätet. Först då insåg hon hur illa fronten slagits in - det pressade över hennes knän. Hon försökte vinkla benen, men hon var för lång för att kunna manövrera sig ut. Lu röt av frustration och försökte vrida sig men möttes av en smärta som varnade att hon kunde knäcka benen.

Tankarna for febrilt genom Savannahs huvud vid Magnetos ord. Han tänkte alltså ta henne mot hennes vilja. Kidnappa henne? Det hela kändes så surrealistiskt att hon undrade för ett ögonblick om hon inte drömde. Hon rycktes tillbaka till nuet igen då Magneto plötsligt slungades iväg av den kraftiga vinden. När bussen sedan tvärt faller ned mot marken igen så kramar hon sig fast vid sätet framför för att inte kastas runt i farten eller i kraschen mot marken. Hon kände sig omskakad och adrenalinet pumpade nu färskt i hennes ådror.
"No!" protesterade hon skarpt då Ad erbjöd sig att flyga iväg med henne, hon tänkte inte utsätta Ad för risk att bli skadad bara för att hon försökte hjälpa henne.
"Get out of his way, Ad. I don't want you to get hurt." manade hon, själv förvånad över sin plötsliga oro för den andra kvinnan istället för att tänka på sitt eget välbefinnande. Hon lade händerna mot Ads axlar och såg på henne.
"Do you understand? Don't get yourself hurt because of me.."
Hon kunde inte låta Ads skadas, inte på grund av henne. Not again...
"Come on, let's go!" gäckade Ororo som just hjälpt Mrs. Hawethorne över kanten.

Logan vred huvudet då han hörde hur Sabretooth slungades in i ett träd, det knakande ljudet fick honom att flina av skadeglädje trots sin nuvarande position.
"Yeah!" svarade han Scott och svor sedan då den vassa kanten grävde sig djupare in i hans ena handled.
"It's a bit too cosy for my liking in here."
"Turn your head and I'll try to blast you free" föreslog Cyclops.
"I would be fucking appriciative if you manage to do that without taking my head off." kommenterar Logan som är medveten om Scott inte har sitt visir med sig.
"Ready?"
"Ready as could be" muttrar han till svar och kastar sedan ner huvudet då det röda skenet skär bort karossen på vänster sida av honom. Med lite trixande fick han loss den vänstra armen som blödde kraftigt från såret i handleden men det hade redan börjar hela sig själv.
"Watch out!" varnar han då Sabretooth kommer flygande emot Cyclops.

Ilska och skräck vällde upp i Ad i kaoset och vid Savannahs ord.
"But ye cannay go! Ah cannay let him take ye! Ah love ye!"
Orden hade väntat på att få komma ut länge, nu låg de nära till hands när situationen var så allvarlig. Ad kunde först inte tro att hon yttrat dem, visste inte om de var sanna, hon hade ingen tid att känna efter. Det enda hon visste säkert var att hon ville skydda Savannah från att upprepa hennes egna misstag.
"Let's go" mumlade hon och vände sig kvickt för att klättra ur bussvraket.

Cyclops lade sig platt på backen vilket skyddade från det värsta av Sabretooths anfall. Sabretooth hann inte ändra sikte, men stötte ändå emot Cyclops med knogarna så att denne rullade ett par gånger över asfalten. Den blonda jätten gled på alla fyra och försökte bromsa farten för att kunna vända. När han fått fotfäste igen sköt han ifrån marken med ett vrål och kastade sig mot Cyclops som inte hunnit ta sig upp.

Genom den öppna dörren kunde Lubaya se Hank i full närstrid med Toad. Det såg ut att gå bra för Hank, men hur många andra som fanns där ute hade Lu ingen aning om. Såret i tinningen blödde ymnigt och hon torkade blod ur ögat. Gång på gång försökte hon lirka ut benen men hon stötte ständigt emot kanter och bucklor. Allt blod rann dessutom mot huvudet, hon behövde ta sig ut snarast. När hon var på väg att ge upp försöken såg hon plötslig en figur huka sig i öppningen.
"Logan" stönade hon och kände en våg av lättnad.
"Hey there, kiddo" log den välbekanta mannen utanför. "You're in a tight spot."
"Please, I can not free my legs, they are trapped" kved Lu. "Help me."
"Actually, I think you're good right where you are" svarade Logan med ett elakt flin.
Lu blinkade förvirrat, hon kunde inte tro sina öron.
"What? But..." Hennes sinnen hann till slut ikapp med verkligheten och hon insåg med ens att något inte alls stämde. "Wait.., you are not..."
Den falska Logan log igen men började sakta byta skepnad. Lu stirrade förfärat på när Mystique antog formen av Jean.
"The boss might come back for you if things go smoohtly. But don't count on it, we're not here for you."
Den rödhåriga kvinnan reste sig och försvann medan Lubaya sträckte sig hjälplöst efter henne med ett ursinnigt rytande.

"What...?" yttrade Savannah handfallet vid Ads ord, då hon först inte riktigt kunde registrera det som sagts. She loves me?" Hon kunde känna hur det hettade till över kinderna och hjärtat hoppade över ett slag då en strid ström av känslor och tankar kom forsande men tiden fanns inte för dem nu. Hon ruskade mentalt på sig och följde efter Ad då denne började ta sig ur bussen. Savannah hoppade upp på ryggstödet till ett av sätena för att lättare kunna hiva sig upp över kanten. Den skadade handleden protesterade och hon grimaserade av smärtan men lyckades ändå klättra ur det tomma skalet och landa säkert på marken på utsidan. Hon blev medveten om de två striderna som pågick vid de kvaddade bilarna och blev plötsligt övervälmd av känslan att det hela var hennes fel. De var där för hennes skull. Inget av det här skulle ha hänt om det inte vore för henne. Hon rycktes ur sina mörka tankar då den pulserande kraften i luften blev väldigt påtaglig igen och hon kastade sig åt sidan då bussens övre del med ett ljudligt gnissel trycktes ihop och på så viss fångade Storm inuti.

Logan röt och slet i sin fastklämda arm för att komma loss så att han kunde hjälpa Cyclops. Musklerna revs sönder av den taggade metallen men tillslut gav armen vika och han var fri men den högra armen hängde blödande och för tillfälligt oanvändbar längs hans sida. Han såg rött och rovdjuret inom honom tog över. Med ett gutturalt morrande slängde han sig över Sabretooth innan denne nått fram till Scott. De båda männen slog i marken med en kraftig smäll men var snart uppe på fötterna igen och cirkulerade varandra. Kalkylerade varandras minsta rörelse.

Ad svor medan hon klättrade, det här var inget bra tillfälle att bära långklänning. Tyget fastnade i den upprivna metallen och hon kunde känna ett sår skrapas upp på vaden. Men tillslut lyckades hon ta sig över kanten och landade på marken nedanför bussen. Hon föll framåt när vraket plötsligt vek ihop sig.
"Storm!" tjöt hon, i nästa sekund hade hon omvandlats och störtat emot det förvridna fordonet. Glassplitter regnade från det, Ad kunde känna det mellan trampdynorna, men i stridens hetta märkte hon inte av det.
"Come now, dear girl. Let us leave, I do not wish to hurt anyone else" lockade den bekanta, lugna stämman. Magneto närmade sig genom luften på sin metallplatta.
Ad sköt ragg och röt ursinnigt.
"Ye cannay have her! Ye fuckin' bastard, ah will not let ye!"
Magnetos ögon blixtrade till.
"Watch your tongue, or I might just rip it out" hotade han iskallt och tog med lätthet kontroll över metallen i hennes kropp. "Again and again you seek to interrupt my approaches to Savannah, and I have had enough." Det blixtrade farligt i de grå ögonen.
"Stay. out. of. it." Han spottade fram orden i sin ilska. Ad kände hur tassarna lämnade marken då han lyfte henne, och i nästa sekund en obeskrivilig smärta när det vänstra frambenet rycktes ur led från axeln. Hon spärrade upp ögonen av smärta och förvåning innan Magneto slungade henne åt sidan, bort från striden.

Cyclops tog sig ostadigt på fötter och fann Wolverine och Sabretooth cirkulerande ett stycke bort. Hans uppmärksamhet vändes därefter till en oväntad figur som kom skyndande.
"Scott! Are you hurt? We should gather up the students and get out of here!"
"Jean?" Han såg förvirrat på den oroliga kvinnan som sprungit fram till honom. Men när en knytnäve träffade hans ansikte förstod han snabbt hur landet låg. Cyclops lyfte solglasögonen vilket frigjorde strålningen ur hans ögon, men Mystique gled med lätthet undan.

Savannah kravlade sig mödosamt upp på fötterna igen, knäna fläckade och uppskavda. Hon flämtade vid åsynen av bussvraket och sprang fram jämte Ad. De fick inget svar ifrån Storm men man kunde ana rörelser mellan springorna i metallen så hon verkade fortfarande vara vid liv. Hon snurrade runt vid Magnetos ord och skulle just svara honom då Ad röt. Med en sjunkande känsla såg hon hur mannen manipulerade metallen runt Ads skelett så han hon lyftes från marken.
"NO!" hon skrek av fasa då hon såg hur Magneto med lätthet vred kvinnans axel ut led för att sedan kasta henne åt sidan. Ett virrvarr av känslor blossade upp inom henne; ångest, vrede, hjälplöshet, hat. Ett hat hon aldrig känt tidigare och som hon trodde skulle sluka henne helt. Hon skrek ut sin vrede och blixtar dansade plötsligt om henne, alla tankar på att hålla tillbaka helt spridda för vinden. Med mord i blicken vände hon sig till mannen som var orsaken till det hela och denne ryggade motfrivilligt tillbaka av hennes uppsyn.
"You. Bastard!" spottade hon ur sig och slungade sedan en blixt mot Magneto som tycktse träffas av den för han for till marken. Savannah vände då fokus mot den skadade Ad och sprang bort mot henne men innan hon var framme så blev hon häftigt stoppad av något kallt som slöt sig om hennes hals. Hon gav ifrån sig ett kvävt ljud innan hon våldsamt drogs tillbaka med hjälp av metallen som nu tätt slöt sig runt halsen

Logan gjorde plötsligt utfall mot den blonde mannen och borrade in vänsterhandens klor i mannens axel. Sabretooth röt av smärta och gav igen genom att gräva in klorna i Wolverines redan söndertrasade högerarm. De båda männen röt av smärta och av ilska och drog sig ifrån varandra igen. Den tunga doften av blod och rädsla gjorde det inte lättare för Logan att tygla det vilda rovdjuret som nu härjade fritt genom honom. Han ville mörda och lemlästa. Han var medveten om blodet som strömmade längs med den högra armen och att såren läkte väldigt långsamt pågrund av graden på skadan till muskelmassan men allt det tycktes hända någon annan, hans fokus låg helt på mannen framför honom som flinade hånfullt med vassa tänder.

Det dansade svarta fläckar framför Ads ögon, som byttes till vita blixtar när hon försökte röra sig. Kroppen darrade av smärtchocken och den skadade armen stack onaturligt fram under kroppen. Med en enorm ansträngning lyckades hon ta stöd mot det friska benet och höjde huvudet en aning lagom i dit för att se Savannah komma rusande.
"No, Savannah - NO!" Hon vrålade högt när hon såg metallen sluta sig runt den lilahåriga kvinnan. Hennes blick föll på Magneto som plockat fram ett vapen, som en smäcker pistol, och han firade av vad som såg ut att vara en bedövningspil mot Savannah. Ad gjorde ett desperat försök att resa sig, men föll ihop med ett rytande av smärta.

"Enough!" ropade Magneto. "We are leaving!"
Metallskivor formades av rester från Logans bilvrak och delar av bussen, vilka sedan gled fram till respektive medlem av The Brotherhood. Cyclops riktade en sista stråle mot Mystique som hoppade upp på metallskivan då en gled förbi. Mrs. Hawethorne hade vallat de övriga eleverna till skogsbrynet, hon visste att hjälp var på väg från skolan då Xavier förstått vad som pågick. Men nu såg alltsammans ut att ta slut lika snabbt som det började.

Savannah kloade frenetiskt efter metallen runt hennes hals för att försöka dra loss den men ytan var helt blank och det fanns ingen öppning. Panik drabbade henne då den klämde åt hårdare och hon fick svårare att andas. I nästa stund blev hon dock träffad av något vasst i ryggen som då påkallade hennes uppmärksamhet och hon sträckte bak handen och drog loss en pil som borrat sig in i huden. Hon stirrade oförstående på den men knäna gav sedan abrupt vika för henne och världen blev svart.
Magneto landade bredvid Savannah och lyfte upp den nu medvetslösa kvinnan i famnen innan han ställde sig på den tunna metallskivan igen. Skivan höjdes högt upp i luften och svävade bort över skogen. Eric hade nu när han hade det han kommit för helt tappat intresset för dem andra inblandade.

Sabretooth svingade ett ben efter Wolverines fötter och han hoppade snabbt undan för att sedan landa en egen spark i den blonde mannens mellangärde. Sabretooth vacklade tillbaka och slungade sedan ena handen mot Logans ansikte. Klorna grävde djupt in i hudet och han blev momentärt förblindad. Sabretooth passade då på att hoppa upp på skivan som kom svävande och sedan lyfte honom ur säkerhet från Wolverine.
"Creed!" vrålade Logan ursinnigt efter Sabretooth då the Brotherhood försvann efter Magneto in över skogen. Den första animaliska impulsen var att kasta sig efter dem men han blev plötsligt väldigt medveten om sin omgivning, de kvaddade bilarna och blodet som låg stänkt på marken om honom.

Hank kastades bakåt av Toads kraftiga benmuskler då denne tog spjärn mot honom för att hoppa upp på plattan som Magneto sänt mot honom. Andan slogs ur Hank då han slog i backen inte långt från bussvraket, men han hämtade sig snabbt. Ovanför trädtopparna såg han Magneto försvinna strax följd av sina kumpaner. Adrenalinet pumpar fortfarande, han andades tungt och hävde sig upp på fötter.
"Hank! Where's that Hertz-girl?" undrade Scott som kom rusande.
"She must still be in the car" konstaterade Hank och kände paniken öka när verkligheten hann ikapp. Var någon skadad? "Where's Storm?"
"In that wreck of a bus" svarade Scott. "We need to get going, we need Logan."
Det dovt 'Bamf' hördes och Kurt uppenbarades plötsligt ett stycke längre bort på vägen. Han såg sig om och teleporterade sig närmre.
"More people are on the way, we -" han tystnade abrupt när han såg kaoset. "Oh mein Gott!"

Han morrade okontrollerat och händerna skakade av adrenalinet och ilskan som strömmade igenom honom. Högerarmen hängde fortfarande oanvändbar längs sidan men han hade börjat få tillbaka känseln i fingertopparna nu.
"Logan!"
Rösten bakom honom fick honom att hastigt snurra runt med ett gutturalt rytande och han var nära att spetsa Scott som sprungit upp mot honom. Scott stannade snabbt och tog ett par steg bakåt då han såg tillståndet Logan var i. Djupa klomärken sträckte sig från hårfästet ned över höger öga och kind, ena armen hängde orörlig och blodig då vissa muskelfästen och leder verkade vara av. Logan morrade igen men sänkte de höjda klorna då han till viss del fick tillbaka kontrollen över sig själv. Han drog några djupa andetag och blickade ned mot den blodiga massan som var hans arm. Smärtan sköt upp som nålar genom honom nu och det eldade bara på odjurets vrede men på något sätt lyckades han ändå hålla det tillbaka.
"Logan?" prövade Scott igen då han verkade märka att den andre mannen lugnade ned sig.
"What?" röt Logan irriterat men rovdjuret var borta från hans röst vid det här laget.
"We need your help. Storm's trapped in the bus and Ms. Hertz in the other car." förklarade Scott och Logan såg sig då om, tog in hur illa scenen verkligen var. Han svor och började röra sig fram till bussen som var närmast.
"Ororo!" ropade han och fick ett svagt svar från det som tidigare varit fronten på bussen.
"I'll get you out just stay away from the sides of the body." varnade han och väntade på någon form av respons som visade att hon förstod honom innan han grävde in klorna i metallen för att skapa en öppning åt henne.

"Kurt, go see how Lubaya's doing, I need to see how Adnaurian is" beordrade Hank.
"Jawohl" svarade Kurt, som fortfarande såg skakad ut över förstörelsen. Avsaknaden av andra bilar slog honom plötsligt - hade Magneto blockerat vägen? Men det fanns ingen tid att undersöka det nu, han skyndade istället bort till bilen som låg upp-och-ner i diket. Det var svårt att tro att någon kunde vara kvar där inne.
"Lubaya, are you in there?"
Han hukade sig ner bredvid den öppna förardörren och spanade in i dunklet. Lu låg orörlig, halva kroppen vilande mot taket men med benen inkilade framför sätet. Det sipprade ännu blod ur ett otäckt sår i tinningen. Just som han tänkte ropa igen öppnades de gröna ögonen en strimma.
"I... I must have dozed off. My head is spinning" mumlade hon.

Ad låg pressad mot gatan, oförmögen att ta in allt som just skett. Smärtan var förblindande, både den fysiska och den psykiska över att se Savannahs föras bort på det sättet. Scenen som utspelade sig längre fram på vägen var likvärdigt overklig - en svårt sargad Logan som metodiskt arbetade sig igenom bussvraket för att frigöra Storm. Scott kollade till Mrs. Hawethorne, som såg ut att vara i chock, samt eleverna som satt eller stod och omfamnade varandra.
"Adnaurian! Are you alright?"
Ad blinkade när någonting blått och hårigt skymde sikten.
"She's gone" mumlade hon tyst.

Logan tog ut sin vrede på den ihopknögglade karossen och lyckades snart göra en tillräckligt stor öppning så att Storm kunde ta sig ut. Han böjde de vassa kanterna ur vägen med sin enda fungerande hand och böjde sig sedan in i mörkret.
"Ororo?" sade han till dunklet och fick syn på hennes kuvande figur i ett hörn. Vid åsynen av honom så kastade hon sig om hans hals.
"Logan!" tårar strömmade från hennes kinder och hon gömde ansiktet mot hans hals. Logan drog armen om henne och kom plötsligt att tänka på att Ororo led av klaustrofobi så upplevelsen i den ihopknögglade bussen måste ha varit allt annat än trevlig för henne. Han höll henne mot sig och strök baksidan av hennes huvud tills hon återhämtat sig.
"Thank you" viskade hon tyst innan hon drog sig från honom för att återta sin vanliga stolta, samlade sinnestämning. Logan nickade mot henne.
"I need to help Lubaya now" sade han med en något oroad blick bort mot den kvaddade bilen.
"Yes... I'll go help gather the students for transport back to school" svarade Ororo och torkade lugnt bort tårarna från sina kinder innan hon rörde sig bort mot eleverna och Mrs. Hawethorne. Logan fortsatte bort till den voltade bilen. Han stannade invid förarsätet där Kurt satt och han sjönk själv ned på huk för att kunna se in i bilen.
"Lu.. Are you okay, kiddo?" undrade han oroat då han fick syn på hennes upp och ned vända figur och blodet som rann i hennes ansikte. Han själv såg inte rolig ut då såren i ansiktet fortfarande inte läkt ordentligt för att helningsfaktorn fortfarande jobbade för fullt med att sy ihop hans trasade muskler och leder i armen.

Hank blinkade lite vid Ads ord och förstod inte hennes mening.
"Who's gone?" undrade han då han varit för upptagen med Toad för att notera det som utspelat sig mellan Magneto och Savannah. Hans blick föll på hennes ena framben som verkade ligga i en konstig vinkel.

"You'll be fine, Logan will be here in a minute" försäkrade Kurt. Han kastade en blick mot bussen som Logan var i färd med att skära upp. Han ryste åt de otäcka såren Logan ådragit sig i striden.
"What... what about The Brotherhood?" undrade Lu med svag röst.
"They've left, it's safe out here now."
"And Hank?"
"He's up and running, don't worry."
En liten stund senare blev Logan synlig i öppningen. Lu blinkade i motljuset, hon kunde se mängder av blod på hans kläder och ansikte. Det tog en lite stund innan hennes sinnen registrerat doften.
"It is you... Mystique was you..." mumlade Lu och höjde mödosamt en hand för att torka blod ur ögat. Hon hade svårt att tänka klart, men hon fokuserade på nuet.
"I tried to get out, I unbuckled, but my legs are stuck" stönade Lu och försökte manövrera sig till en annan position för att rädda nacken från det hårda biltaket.

"Savannah" viskade Ad. "He took her."
"Savannah?" upprepade Hank och tittade upp över skogen där han sett Magnetos anhängare försvinna. "Magneto took her?"
Ad kved bara högt av smärta och sorg. Hank försökte nå Xavier mentalt, denne tycktes sitta och invänta kontakt så den uppstod nästan omedelbart.
Eric kidnapped Savannah Thompson
Det fick räcka, mer kunde han ändå inte säga om saken nu då han inte sett det ske.
"We'll help her Ad, you know that. But right now I need to make sure you're alright. Is your leg broken?"
Ad kunde inte svara, hon kunde inte riktigt uppfatta Hanks ord.
"How is she?"
Det var Scott som kommit för att kontrollera läget.
"I think she's going in to shock, we need to get her off this road and back to school" förklarade Hank.

Kurt rörde sig en bit ur vägen då Logan mödosamt kravlade sig in genom dörren för att komma närmare Lu. Logan vädrade i luften men kunde inte känna doften av spilld bensin så tanken måste fortfarande vara hel.
"Mystique?" ekade han frågade med ett gutturalt morr, rovdjuret tillfället tillbaka vid ytan igen men han tryckte ned det igen. Lubaya behövde honom vid sina sinnens fulla bruk. Han rörde högerhandens fingrar lite då han kände hur musklerna började reparera sig igen. Han blickade mot hennes knän då hon nämnde att hon inte kunde röra sig. Instrumentbrädet var intryckt på grund av den krossade fronten och tryckte på så vis fast hennes ben mot sätet.
"Try to stay still and I'll cut you loose" sade han medan han klättrade längre in i bilen för att komma åt ordentligt då han inte ville råka skära Lu med klorna. Han satte sig i en hukad ställning mot bilens tak som nu agerade som golv och var tvungen att vrida huvet under det upp- och nedvända sätet. Han lutade sig över Lu och stack in klorna en bit över Lus knän för att skära bort biten som höll henne på plats.

Lubaya drog ett djupt andetag och satte armbågarna mot taket för att hålla sig stabil när Logan klättrade in för att börja skära. Hon kände sig illamående, antagligen efter den hårda smällen i huvudet. Så här obekväm hade hon aldrig känt sig, men å andra sidan kunde det varit så mycket värre. Hon märkte inte av några brutna leder och såret var inte tillräckligt stort för att orsaka någon allvarlig blodförlust. Hon slöt ögonen och väntade andlöst medan Logan skar i materialet framför henne. Hon kände hur blockeringen bit för bit försvann, men benen var för långa för att kunna glida ut per automatik.
"They're free" konstaterade hon, lite mera vaken nu när saker och ting hände. "I just need some space to maneuver myself out."

En vitt minibuss kom körande längs vägen och stannade på behörigt avstånd från glassplitter och annat skrot. Jean skyndade ur förarsätet och in i armarna på Scott som gått för att möta henne.
"Get the students inside" bad hon medan hon såg sig omkring för att avgöra vart hon kunde vara bäst till hjälp.
"Jean!" ropade Hank.
Hon skyndade bort till honom där han stod bredvid Ad.
"She's not very responsive, I think it's shock. Her leg is in a bad state, but I didn't see what happened. I don't know if it's broken or not" förklarade han lågmält.

Han slängde de bortskurna delarna till baksätet för att de inte skulle vara i vägen för honom eller Lubaya när det var dags att ta sig ut ur bilen. Då hon konstaterade att hon var fri att röra benen igen så nickade han och backade sedan lite mödosamt ut genom den öppna bildörren för att ge Lu rum att ta sig ut. Ute i ljuset igen så lade han handen mot den skadade armen för att inspektera den närmare. Musklerna och lederna hade läkts ihop igen men huden hade fortfarande inte helt återställt sig. Blodförlusten gjorde honom lite snurrig men det var ingenting han oroade sig för då kroppen snart skulle ta hand om det. Kurt gav honom en skev blick och såg nervöst mot de stora såren i hans ansikte. Svansen piskade bakom honom och han blickade bort mot Hank och Jean som stod bredvid en orörlig Adnaurian.

Scott tog hjälp av Ororo och Mrs. Hawethorne men eleverna behövde inte mycket övertalning att stiga ombord på bussen. Jean såg ned på Ad vid Hanks ord och en orosrynka dök upp i hennes panna.
"Oh dear.." uttryckte hon bekymrat då hon fick syn på tillståndet Ads ben var i.
"Adnaurian?" sade hon försiktigt för att påkalla kvinnans uppmärksamhet och lade en varsam hand mot dennes ena axel.
"We will need to move you now..." förklarade hon medan hon betraktade Ads ansikte för att försöka uppfatta någon form av respons. Hur hon skulle flyttas på bästa sätt var dock fortfarande ett frågetecken, det hela hängde på hur pass mottagligt Ad var.

Lu svalde hårt och drog flera djupa andetag innan hon började åla sig mot förardörren på rygg. Benen protesterade något efter den krampartade ställningen de uthärdat, men tillslut var de fria från utrymmet framför sätet. Kurt hoppade kvickt fram för att ge henne ett handtag, han tyckte det var bäst att Logan fick ta igen sig lite då denne fått anstränga sig så hårt trots skadorna. Lu tog tacksamt Kurts hand och använde den som stöd när hon tillslut lyckats manövrera sin långa kropp ut ur den tilltygade bilen. Hon kastade en blick ut över kaoset och kunde inte för sitt liv föreställa sig vad som skett där.
"Thank you" suckade hon tungt när hon tagit sig på fötter. Hon vägde tungt på Kurts axel, det var det bästa stöd han kunde ge på grund av längdskillnaden. Hon svajade lite, men lyckades fokusera på Logan. "Thank you so much."

Ad blinkade långsamt. En ny röst, var kom den ifrån?
"No, ah'll be fine. Just leave me" svarade hon frånvarande.
Jean utbytte en oroad blick med Hank.
"Ad, we need to get you back to the school. Can you move on your own? Or is it safe to transform when you are injured? I could use my powers and carry you if it's too much trouble" förklarade Jean långsamt och tydligt.
Det tog en stund för Ad att registrera allt.
"Ah'm fine. Ye need to help Savannah" svarade hon. Den hårda vägen kändes bekväm under henne, låg hon bara still kände hon inte av den pulserade smärtan i axeln.

De mesta av skadorna hade han lyckats åsamka sig själv då han försökt ta sig loss från bilen för att komma till Scotts undsättning. Blodtörsten låg fortfarande och gnagde i bakhuvudet då lukten av blod fortfarande låg tjock runt honom. Han zonade tillfälligt och noterade inte ens hur Lubaya klättrat ut ur bilvraket med Kurts hjälp förrän hon tilltalade honom. Han vred då blicken mot henne och blinkade för att ge sig själv tid att processera vad hon egentligen sagt.
"Don't mention it, kid" svarade han tillslut.
"Are you hurt? Except for that gash on your forehead?" undrade han, nu oroat och gick närmare för att bättre kunna inspektera hennes tillstånd.

"Savannah?" frågade Jean oförstående och såg från Ad upp till Hank som nu såg sammanbiten ut.
"Apparently Magneto took her.."
"He what?!" Jean bleknade och såg förfärad ut vid nyheten. Hon lyfte blicken och såg sig om, där fanns inga spår av varken den lila-håriga kvinnan eller the Brotherhood. Sökandet efter Savannah fick dock tyvärr vänta då de var tvungna att få bort Ad från vägen och städa bort vraken bäste de kunde innan civilister dök upp, det skulle dra allt för mycket uppmärksamhet.
"Ad..." började hon försiktigt och vände blicken tillbaka till det vita lejonet.
"We need to get you off the road.."

"It is mainly the wound" bekräftade Lu. Det stack i fötterna som varit utan ordentlig blodtillförsel så länge och hon hade svår yrsel efter allt blod som rusat till huvudet. Kurt var övertygad om att hon inte kunde stå för egen maskin ännu att döma av tyngden hon la på hans axel.
"Maybe a concussion, I was unconcious for a while" fortsatte hon och torkade återigen blod ur ögonen.
"What about the others? Any injured?" undrade hon oroligt.

"It's fine, just go" svarade Ad frånvarande.
"Jean, if she's really going in to shock she should have some pain medication before we move her, or it might make it worse" påpekade Hank.
"I brought some medical supplies" svarade Jean. "Keep talking to her while I go and fetch it."
Hon var påväg mot minibussen när det slog henne att hon inte behövde gå hela vägen. Hon utnyttjade sina förmågor och lät väskan komma svävande mot henne. Scott stack ut huvudet för att se vad som försiggick.
"Scott, drive back and drop the students off, then return here at once. There's no point in waiting here" fastslog hon.
Han nickade kort och gled genast ner på förarsätet och började manövrera runt bussen.

"Hank or Jean better check you over when they have time" kommenterade han och betraktade hennes ögon för att se hur pupillerna reagerade till ljuset men han var inte själv direkt i ett tillstånd för att effektivt kunna bestämma någon annans fysiska hälsa.
"I don't know..." svarade han fundersamt vid hennes fråga. "Ororo seemed alright.. and Scott...." svarade han något svävande.
"I've been... preoccupied.." väste han fram då nerverna i armen plötsligt gav ifrån sig en smärtsam spasm och han morrade då han ryckte loss en av Sabretooths avbrutna klor som satt ingrävd i undersidan av armen. Han vred huvudet och hans blick fastnade vid Hank och Jean som stod hukade över den vita lejoninnan som bara kunde vara Ad. Kaoset pågick fortfarande i hans huvud och han försökte få grepp om situationen. Varför hade the Brotherhood attackerat?

Jean följde minibussen med blicken då Scott körde iväg men vände sig sedan till ad och Hank med väskan i högsta hugg. Hon öppnade den och rotade sedan runt innan hon fick fram en liten flaska och en steril nål. Hon trodde det bästa var att ge Ad en spruta då hon inte var i tillstånd att svälja tabletter, dessutom skulle vätska direkt i blodflödet reagera fortare.