Time heals all wounds?

Ad noterade Savannahs frånvarande blick och undrade om hon själv blivit utsatt för mutantmotståndare. Ad hade stött på dem alltför många gånger, inte minst i sällskap med Magneto. Men då hade det oftast varit planerat så, ett angrepp mot gruppen i fråga. Sen varierade det väldigt från grupp till grupp hurpass militanta de var. De allra värsta hade blivit färre, det kändes ändå som om någon slags acceptans började krypa fram. Det fanns ju också många som stod på mutanternas sida, och som vanligt var den största gruppen neutral och oengagerad.
"Nah, ah doubt it. Ah'm sure there will be people shouting, but no more than that. The police are getting used to it, and whenever Hank's involved it's usually pretty calm. It'll be fine" försäkrade hon.
Med en gäspning släpade hon sig till första hjälpen-skåpet och plockade fram en värktablett.

Savannah nickade tyst åt det Ad sade. Det lät logiskt, Hank brukade ju trots allt hålla i seminarier till och från och hon hade inte hört om att det orsakat några större incidenter tidigare. Vilket statistiskt sett sade att det den här gången inte skulle vara nån skillnad. Hon drog fingrarna genom den bångstyriga luggen medan hon begrundade morgondagen. De skulle behöva gå upp tidigt för att det var meningen att de skulle samlas tillsammans för en kort genomgång innan de skulle åka in till stan. Hon kastade en blick på klockan och undrade kort när det blev Så sent.
"Early morning tomorrow..." kommenterade hon med blicken på klockan men såg sedan mot den andra kvinnan.
"Thanks.. For tonight" log hon försiktig, plötsligt osäker. "It was fun.." det var svårt att tro att för 12 timmar sedan ignorerade de varandra men Savannah började känna av det tidigare vemodet nu när hon tänkte på det. Varför var hon tvungen att tänka på det? Kunde hon inte bara nöja sig att de umgicks igen? Hon bannade sig själv över detta.

Ad fyllde glaset igen och svalde tabletten, det skulle bli lättare att somna om hon slapp värken. Hon vände sig om och såg på Savannah. Deras tid av undvikande hade varit bortglömd för en kväll, det kändes som om det aldrig hänt, men så var inte fallet. Ad visste inte riktigt vad hon skulle säga, men sprack plötsligt upp i ett stort flin.
"Aye, t'was a great evening. We should beat up more drunkards, ah here it's good for team building."
Hon ställde ner glaset i diskmaskinen och började röra sig mot korridoren.
"Guid nicht then, love."

Vid Ads ord så flinade hon lekfullt och nickade medhållande. Savannah hade då inget emot att klå upp fler fulla idioter.
"Let's do it sometime again soon" tyckte hon. Vid Ads nästa ord så stelnade hon till en aning men knappt märkbart. Love... Hon visste att Ad inte menade någonting med det men det var ändå något som gjorde att hennes hjärta hoppade till vid ordet.
"G-good night.... See ya in the morning" svarade hon lite tafatt och log medan hon försökte spela oberörd. Hon följde tyst Ad med blicken då denne gick bort mot dörren. Helt med avsikt att själv avvakta ett tag innan hon själv började röra sig mot sitt rum.

Ad vinkade en sista gång över axeln innan hon försvann ut i korridoren. Under kvällens tumult hade hon lyckats glömma de förvirrade känslor hon hyste för Savannah. Även om hon påmindes om dem nu kändes de inte lika frustrerande, allt skulle lösa sig i slutändan. Det var avslappnande att gå genom de mörka korridorerna, och snart nådde hon sitt tomma sovrum. Medan hon drog av sig kläderna funderade hon över morgondagen - det skulle kräva mycket för att säkert dölja hennes identitet, särskilt med såret i ögonbrynet. Svansen piskade glatt runt efter den långa instängdheten när Ad föll över sängen. Det tog en stund att hitta en bekväm position, men det dröjde inte länge förrän hon somnat.

___________________________________________________________

Klockan pep gällt och signalerade att det var 06:00 på morgonen och dags att gå upp. Seminariet skulle börja först vid 10, men det fanns en del förberedelser kvar. Lu grymtade trött och smällde till klockan som genast tystnade. Det tog en evighet innan hon rest sin långa kropp från lakanen - trots sin päls kände hon sig frusen i det svaga morgonljuset. Hon gned sina sömndruckna ögon och hasade sig bort till dörren. I korridoren kände hon doften av frukostmat, köket låg ganska nära. Hennes boxershorts och t-shirt fick duga till kläder, hon ville bara få i sig något innan hon klädde sig för dagen. När hon närmade sig köket kunde hon höra röster, fler röster än hon räknat med såhär tidigt. Men det fanns säkert en del morgonpigga elever, det var trots allt en vanlig skoldag för de flesta av dem. När Lu kikade in genom dörröppningen såg hon en grupp om fem elever vid ett bord närmast fönstret, samt en alldeles innanför dörren som hällde upp ett glas juice åt sig. Det var en liten pojke, ovanligt kortväxt och tunn för sin ålder, som såg upp när Lu uppenbarade sig i öppningen. I rena förskräckelsen tappade han sitt juiceglas i golvet medan han stirrade upp på Lubaya som reste sig bra bit över en meter över honom.
"Oh, Greg, mind your way" suckade en kvinnoröst.
Lu såg från den lilla pojken till den mörka kvinnan som skyndade fram med en trasa. Hon hade silvervitt hår och Lu förstod genast vem det var.
"I-I-I'm sorry!" stammade pojken som nu rodnat. "I was startled, Ororo, I didn't mean to..."
"It's alright, I'll take care of it, it's just juice."
Glaset var uppenbarligen av plast då det inte spruckit. Lu fann målföret efter den plötsliga incidenten.
"Forgive me, I did not mean to startle anyone, I just -" ursäktade hon, men kvinnan avbröt.
"Don't be silly, it wasn't your fault" log hon. "You must be Lubaya Hertz" tillade hon på swahili.
Lu sken upp vid det bekanta språket.
"Yes, I am. And you must be Storm."
"That's right. They told me you were visiting... I must say, they said you were tall, but I never pictured anything like this" konstaterade Ororo leende.
"It does take people by surprise" svarade Lu lite förläget. "I am sorry if I scared you" tillade hon på engelska när den lilla pojken passerade med ett nytt glas.
"It's okay" pep han, fortfarande med ett uppskrämt uttryck.
"Ah, I see you two have met - lovely!" Det var Hank som sällade sig till skaran i köket, han hade redan en kopp te i handen.

Savannah stod tyst och såg efter Ad ett tag. Hon visste inte hur länge hon stått där i sina egna tankar och lyssnat till det låga ticket från väggklockan då hon plötsligt blev medveten om sin omgivning igen. Hon skakade lätt på huvudet och gned sig i pannan. Här kunde hon inte stå och hänga hela natten. På väg ut ur köket så lyfte hon handen och släckte lampan men blev samtidigt påmind om sin skadade handled då det stack till av rörelsen. Hon muttrade något lågt för sig själv och fortsatte ned genom den dunkla korridoren och stannade först då hon stod utanför sin dörr. Hon fiskade klumpigt upp nyckeln och låste upp för att sedan låsa dörren efter sig. Det gick fort att dra att kläderna och snart låg hon i sängen, sminket orkade hon inte bry sig om nu. Hon slöt ögonen och hoppades på en fridfull sömn medan hon sakta somnade.

_____________________________

Logan satte sig hastigt upp och slängde en blick runt, tillfälligt desorienterad sedan kom minnena från gårdagen sakta tillbaka och han stönade då trött medan han svängde benen över sängkanten. Han drog en hand genom håret och sneglade på klockan vars display lös med röda siffror; 06:12. Vetskapen om att det var så tidigt fick honom att gäspa men han klev ändå upp från sängen. Han sov vanligtvis aldrig speciellt länge, verkade aldrig vara i direkt behov av det heller. Han hade drömt något som fått honom att vakna men minnet av det började redan tyna bort. Med viss möda reste han sig från sängen och drog sedan på sig en t-shirt och ett par träningsbyxor, med tanken att han skulle springa en runda på spåret innan det var dags att åka till seminariet.

På vägen ned genom korridoren så hälsade han på ett par elever som också var uppe tidigt för att göra sig klara inför dagen. Hans första tanke var att ta vägen ut genom entrén men bekanta dofter från köket fick honom på andra tankar.
"Morning" hälsade han då han kom in i köket. "Big day" kommenterade han med ett lätt flin åt Lubaya och Hank.
"'Ro... been a while" log han sedan mot den vithåriga kvinnan som sken upp vid åsynen av honom.
"Logan, I heard you were back" hälsar hon och omfamnar honom utan att tveka, han besvarar hennes kram och ler snett.
"Yeah, for the time being atleast". Vem visste om han skulle få stanna på skolan eller om professorn tänkte skicka tillbaka honom till Detroit igen. Det var ett tag sedan han sett Storm då hon inte varit på skolan vid deras senaste besök.

"Well, I'm not sure how long my stay's going to be either. Time will tell" konstaterade Ororo. Hon drog sig tillbaka till spisen igen för att vända på baconen som stektes i ugnen - det var stora mängder som tillagades för skolans frukost, men det var inte alla elever som tog del av den. Många valde sin egen frukost, det var främst de yngre som fick det serverat.
"We have time for a quick breakfast before we leave, Lubaya. We'll be leaving earlier than the group attending so you'll have a chance to see the other speakers, and get a good look at the venue" förklarade Hank.
Lu nickade och plockade åt sig en tallrik för att göra att ta del av maten Ororo börjat ställa fram.
"Will you be attending, Logan?" undrade Hank efter ett par klunkar té.

Logan nickade och log mot Ororo men drog sig sedan bort till kaffebryggaren då hon återvände till spisen. Nu när han ändå var i köket så kunde han passa på att dricka en kopp kaffe. Han tog ner en mugg och hällde upp av den svarta brygden från kannan.
"That was my plan"svarar han Hank över kanten på koppen och smuttar sedan på den varma drycken. Det hade inte varit planen innan men artikeln från igår hade gjort honom något orolig över det hela och han kände nu ett behov av att vara där, utifallatt. Doften av kaffet var hemtrevlig och lugnande och den gjorde honom även något piggare även om han inte varit trött till att börja med. Han sneglade på Lu men såg sedan mot Hank igen.
"When are you up?"undrade han med en blick mot klockan. Eleverna som tidigare suttit lugnt vid bordet var nu fram och tog för sig av maten Ororo ställt fram medan de sneglade med skrämd fascination på den långa Lubaya.
"At 10 o clock"svarade Hank lugnt, även han blickade bort mot klockan. Det var med andra ord gott om tid kvar tills han behövde vara inne i stan.
"You expecting a big crowd?" frågade Logan med ett snett leende, han brukade inte direkt gå på Hanks seminarier så han hade ingen aning om hur mycket folk det brukade vara.

"The hall should be brimful" förklarade Hank nöjt. "And there might be an unwelcome crowd outside, but the police are informed and have been preparing for days" fortsatte han lugnt.
Lu lyssnade stumt till konversationen och strök öronen bakåt vid omnämnandet av polis. Hon hade inga planer på att backa ur sitt deltagande nu men hon oroade sig ändå för eventuella påhopp. Hon rörde sig sällan bland mycket folk, men det här kunde kanske vara bra övning. Hon kände sig trygg i Hank's sällskap, men det skulle inte stoppa folk från att glo och reagera. Eleverna runtomkring henne var tydliga exempel - de hade stor vana vid olika slags mutationer och ändå stirrade de storögt på Lubaya, främst på grund av hennes längd. Hur reagerade då inte ovana människor?
"How tall are you?" undrade flickan närmast Lu. De betraktade henne stumt i väntan på svar.
"About 7' 1" svarade Lu vant.
"Wow..."
"Move along now, you're blocking the trays" påpekade Ororo.
Eleverna tog för sig det sista innan de återvände till sitt bord. Lu tog sin tallrik och satte den på ett av de högre borden med barstolar.

"Brimful, you say?" kommenterar Logan med ett flin och höjer lite på ena ögonbrynet åt Hank. Den blåe mannen var ju förstås framstående i sitt fält så i den världen ansågs han väl lite som en rockstjärna. Vetenskap och politik tillhörde dock inte Logans intressen så det skulle vara en annorlunda upplevelse för honom.
"That's calming" svarar han kort, då Hank berättar att polisen förberett sig inför eventet, trots att detta inte lugnar honom det minsta. Han blickade bort mot Lu då hon satte sig för att äta. Han gick fram till henne och lutade sig sedan lät mot bordet.
"Nervous?" frågade han medan han fräckt snodde en baconskiva från hennes tallrik. Hon flinade lätt över sitt stöldgods och tog sedan en tugga av den.

__________________________

Savannah trillade nästan ur sängen då hon plötsligt väcktes av det gälla pipet från väckarklockan. Hon sköt håret ur ansiktet och famlade sedan efter avstängningsknappen för att få tyst på eländet. Tillslut hittade hon rätt och tystnaden blev då tryckande. Hon mumlade trött ned i kudden innan hon lyfte blicken sömndrucket till klockan; 07:01. Hon gned sig trött i ögonen och kom sedan ihåg det kvarvarande sminket från gårdagen. Med en djup suck satte hon sig upp och hasade sig sedan med tunga steg genom rummet för att plocka upp saker hon behövde för att gå till den gemensamma duschen. Hon var inte en morgonmänniska, det var ett som var säkert.

"Oh yes. There will be a few speakers there in addition to me, should be quite interesting" förklarade Hank. Han tvivlade på att Logan plötsligt utvecklat ett stort intresse för politik, det var nog snarare säkerhet som var viktigast för honom, men det var förstås trevligt med fler bekanta ansikten i publiken.
Lu såg upp från sin tallrik när Logan dök upp och norpade en baconskiva.
"Yes, a bit" medgav hon. "I mean... I am used to people staring and making comments, but not hundreds in one place."
Hon rös lite vid tanken och stoppade i sig en mun med äggröra. Hon försökte dra sig till minnes om hon någonsin befunnit sig i en lokal med så många människor. Svaret var nej.

Logan lade huvudet lite på sned och betraktade henne fundersamt sedan lade han en styrkande hand på hennes axel. Det var en minst sagt jobbig situation hon själv satt sig i, hon som vanligtvis inte gillade att träffa nytt folk och nu skulle hon ställa sig inför en väldigt stor grupp människor.
"I understand, kid" svarade han. "I will not lie and say that they won't stare 'cause let's face it.. You're freakishly tall" flinade han retsamt i ett försök att lätta upp stämningen. Hon var ju trots allt väldigt lång, speciellt i kontrast till han själv.
"But these people are used to blue-boy over there" forsatte han och höjde en tumme över axeln till Hank, som såg upp från tidningen han läste vid omnämnandet.
"So how chocked can they get by a 7-feet tall jungle woman?" han hoppades att hon inte skulle ta illa vid sig vid hans försök att skoja till det hela men han trodde att bästa infallsvinkeln var att inte se så allvarligt på situationen.
"And a couple of us from school will be there, so just concentrate on us" föreslog han och kramade hennes axel med handen.
"And.. You don't have to do it, if you don't want to" påminner han henne för att hon inte ska känna press över att genomföra det trots att hon inte vill.

Hon fnös till av skratt och skakade på huvudet.
"I suppose I should be glad I am not blue, it is rather noticable" konstaterade hon med en blick mot Hank.
"Well, I don't know about that" svarade denne betänksamt. "Being blue doesn't mean you have to bend your head at every doorframe. I'd say I can live with the color."
"And I can stand being freakishly tall" konstaterade Lu.
"Then we should be fine" log Hank.
Lu såg på Logan igen.
"Thanks. If I change my mind I will simply stay in the audience" fastslog hon.
Stunden därpå stack Scott in huvudet i köket och såg sig omkring.
"Has anyone seen Adnuarian or Miss Thompson this morning?" undrade han.
"I'm afraid not" svarade Hank.
Scott drog en suck och försvann ut i korridoren igen.

"Don't mention it, kiddo" log han, glad att han hade kunnat muntra upp henne. Han lyfte blicken då Scott gjorde en plöstlig entré i dörröppningen men denne försvann lika snabbt som han uppenbarade sig.
"If they're clever, they'll keep out of sight.." kommenterar han. "Summer's on the prawl."
"Logan" säger Ororo ifrån men ett leende drar ändå i hennes läppar. Hank såg betänksamt efter Scott men vände sedan blicken till Logan.
"What have Adnaurian and Miss Thompson done this time?" undrade han medan han lät blicken återvända till spalten han tidigare varit i färd med att läsa.
"Just stood Jean and Scott up on practice and took a night-time excursion into town." summerar Logan ihop med en axelryckning och dricker av det fortfarande rykande kaffet.
"Oh" ger Ororo ifrån sig och hennes ansikte speglar vad hon tänker då hon kastar en blick mot dörren där Scott stått en stund tidigare.
"Togheter?" uttrycker Hank förvånat och ser upp från tidningen igen, tydligen mer intresserad av denna information än att de skippat träningen.
"Yeah" nickar Logan och äter upp den resterande biten av baconskivan han tagit från Lu's tallrik.

_________________________________________________

Savannah hasade sig ned genom korridoren med handduk och kläder ihopknölat under ena armen. Hon hoppades att det inte var allt för lång kö till duschen den här morgonen. Det var ju trots allt inte speciellt många som var tvungna att gå upp så här tidigt men hon hade lärt sig att eleverna på den här skolan var förvånansvärt morgonpigga. Hon rundade hörnet och suckade kort då hon noterade att det redan var två andra som stod och väntade utanför dörren till duschrummet. Det var inte mer än att ställa sig snällt i kö och vänta på sin tur. I sure hope there is plenty of warm water.. tänkte hon bittert och lutade sig mot väggen en bit bakom de två som redan stod och köade. De gav henne skeva blickar och såg sedan på varandra men hon ignorerade dem. Hon försökte förstrött att släta ut sitt tillrufsade hår och blickade upp då dörren öppnades och en elev klev ut från badrummet. Den första tjejen i kön var snabb på att springa in och dra igen dörren efter sig, vilket lämnade Savannah ensam kvar med den andra tjejen. Denne såg nu extremt nervös ut och försökte se upptagen ut med att läsa texten på baksidan av hennes schampoo-flaska. Savannah suckade lite och blickade uttråkat upp mot taket.

"Well, it's good to hear they're on speaking terms again, at least" tyckte Hank, fast såg inte helt övertygad ut. Han återvände till téet och tidningsspalten. Lu undrade hur Ad och Savannah's stadsbesök gått, hon hade inte hört mer än att de skolkat från träningen innan hon gått och lagt sig. Men hon skulle knappast ha tid att fråga dem om detta innan seminariet. Hon fokuserade på att få i sig sin frukost istället.
"Miss Thompson... she's the one who had an accident in the second floor-kitchen, right?" undrade Ororo eftertänksamt.

__________________________________________________________

Det kom en skarp knackning på dörren och Ad satte sig käpprakt upp i sängen. Nästa sekund gav hon upp ett högt stön då huvudvärken återvände med full styrka och hon satte en hand för pannan. Detta gjorde inte saken bättre då hon lyckades sätta handen rakt på det sårade ögonbrynet. Med en lång harang svordomar gled hon ur sängen och trädde på sig en t-shirt på väg till dörren. Hon slet upp den och blinkade i det starka morgonljuset innan hon fann Scott torna upp sig framför henne.
"Jesus - are you alright? You look a mess!" utbrast han.
"Ah've been better" konstaterade Ad med en djup suck inombords. Att väckas av Scott hade inte ingått i hennes planer för dagen.
"That was extremely irresponsible of you two last night" fortsatte Scott, men rösten var inte lika skarp som den annars var när han kom med utskällning. "I'm glad things didn't turn out worse, but I'm very dissapointed in you."
"Look, Scott, ah didnay think -"
"That much is obvious" fnös han. "I'm glad you two have buried the hatchet but I expect better from you in future. Especially you, Adnaurian. If you wish to stay among the X-Men recruits there will be no more incidents such as this one - understood?"
"Aye, aye, fine" medhöll Ad med ett ynkligt kvidande då det pulserade i ögonbrynet.
Scott's min mjuknade ytterligare.
"Sorry to wake you, but if you were planning on attending the seminar you need time to prepare. Are you sure you're alright?"
"Ah'm fine, ah'll be good as new with a shower and some coffee" försäkrade Ad samtidigt som gårdagens drycker hotade att titta fram igen.

Logan sneglade på Hank men vände sedan blicken till Ororo vid dennes fråga.
"Yeah...." sade han och gjorde en min vid minnet. Det hela hade varit en obehaglig händelse för många inblandade.
"She goes by the name Savannah." fyller Hank i från bakom sin tidning. De som pratat med Savannah visste vad hon tyckte om att bli kallad vid sitt givna för- eller efternamn. Hank undrade om det hade med ett psykologiskt avståndstagande från sitt förflutna att göra.
"Poor child" kommenterar Ororo och blickar upp mot taket, åt det hållet det andra köket låg. Hon visste vad det innebar att ha sådana destruktiva krafter.

_________________________

Efter en väntan som kändes som en evighet så var det äntligen hennes tur i badrummet. Hon stängde och låste dörren innan hon drog av sig kläderna och hoppade in i duschen. Som tur var fanns det varmvatten kvar och hon suckade lättat. Det varma vattnet gjorde att hon vaknade till en aning och hon tvålade in sig. Hon skulle just spola av sig då en ljudlig knall fick henne att nästan trilla omkull i överraskning. Hon spärrade upp ögonen och vände blicken ut i badrummet och såg Kurt stå där. Hans hår var rufsigt och han bar bara ett par kalsonger och en t-shirt, uppenbarligen nyligen uppstigen för han såg väldigt nyvaken ut.
"Kurt?!" fick hon förvånat ur sig och drog instinktivt upp duschdraperiet om sig för att dölja sin nakenhet. Han blinkade till och vred oförstånde blicken till henne men spärrade sedan upp ögonen vid åsynen av henne.
"Was zur Hölle?!" fick han ur sig uppenbarligen lika förvånad som hon själv var.
"Do you mind?" sade hon tillsist med ett tvingat lugn då han bara stod och gapade åt henne.

Hank var påväg att fylla i fler uppgifter om Savannah när han insåg att det inte var rätt plats att diskutera frågan. Fler elever hade droppat in i köket och han kastade en blick på klockan.
"We should get going soon, Lubaya. I'll be in the entrance hall in about half an hour" förklarade han och reste sig med sin tekopp.
Lu såg upp från sin nästan uppätna frukost och nickade. Hon hade duschat kvällen innan - det tog lång tid för henne att torka - så det skulle inte ta långt stund att göra sig i ordning.
"I need to have a quick word with Charles" sa Ororo och drack upp det sista av kaffet. "There's a bus leaving for the seminar later, right?"
Det fanns ett par mindre anonyma skolbussar för tillfällen som dessa. "Who's driving?"

________________________________________________________________

Ad släntrade in i badrummet och fick syn på sig själv i spegeln. Först nu insåg hon att gårdagens kopiösa smink var kvar - utsmetat och horribelt. Med en suck insåg hon hur kudden måste se ut. Såret var åtminstone rent, men en blåröd svullnad omgav det. Hon kastade t-shirten på golvet och klev in i den lilla duschkabinen för att skölja bort gårdagen och vakna till.

Logan kastade en blick på klockan, han skulle behöva röra på sig snart om han skulle hinna ta en runda i skogen.
"I have no idea... Scott perhaps?" erbjöd Logan hoppfullt. Han kände att risken fanns att han själv skulle behöva köra bussen dit nu när han också skulle till seminariet. Han föredrog dock att köra en egen bil så han inte var beroende av en massa andra. Hank nickade lite åt detta.
"I think that was the plan." håller han med om. Om inte Scott så var det säkert någon annan som hade fått uppgiften, det skulle lösa sig.
"Well I have to go now, but I'll see you guys later." hälsar Logan till dem innan han sätter ned sin kopp i diskmaskinen och sedan försvinner ut genom utgången till baksidan.

______________________

"I'm s-so sorry.. I didn't mean...." stammade Kurt men mycket av det han sa var på tyska så Savannah förstod honom inte. Om det var möjligt så hade han varit högröd i ansiktet vid det här laget. Det hade uppenbart inte varit hans mening att teleportera till badrummet till att börja med. Hon kände irritationen blossa upp då han stod där och svamlade och slängde då duschtvålflaskan på honom.
"Get out!" skrek hon och en blå gnista slog från hennes hand. Kurt väjde nätt och jämt från att bli träffad i huvudet av flaskan.
"Sorry! Sorry!" fick han ur sig innan han hastigt försvann i ett moln rök. Savannah stod där och såg på molnet som sakta skingrade sig och försvann, sedan suckade hon och drog en hand över ansiktet. Hon försökte lugna den pulserande irritationen och drog ett djupt andetag. Hon skulle nog allt prata med Kurt senare. Hon frigjorde sig från det blöta draperiet som klistrat sig om hennes nakna kropp och sköljde av tvålen som hon ännu inte hunnit tvätta av. Därefter tvättade hon snabbt håret, innan hon fick några fler oväntade besök, och klädde sedan på sig innan hon skyndade sig tillbaka till sitt rum.

Hank och Ororo lämnade köket tillsammans medan Lu avslutade sin frukost. Hon rörde sig mellan eleverna som kom in i köket allt tätare, de flesta stannade abrupt då hon passerade och all rörelse upphörde runt buffén.
"Excuse me" mumlade Lu när hon tillslut nådde diskmaskinen där hon placerade porslinet.
"Hi Lubaya!" hälsade en elev. Lu hade inget minne av att de någonsin träffats, men hon antog att pojken hört talas om henne och ville vara trevlig.
"Hello" svarade hon med ett osäkert leende innan hon smet från köket. Tankarna flög genom huvudet under den korta vägen till gästrummet. Skulle hon verkligen klara av att stå inför en aula full med främlingar? Det var en jättesal om hon förstått Hank rätt. Det tog längre tid än vanligt att klä sig då hon var så disträ. Men tillslut stod hon iklädd ett par svarta byxor och en röd skjorta. Miwa hade varit med och bestämt outfiten som annars skulle oroat Lubaya. Hon tog ett par djupa, lugnande andetag innan hon plockade på sig mobil och plånbok och lämnade gästrummet.

____________________________________________________________________

Duschen var uppfriskande och med en värktablett började dagen kännas bättre. Ad kastade på sig mjukisbyxor och ett linne - planen var att införskaffa en smörgås hon kunde äta på rummet medan hon gjorde i ordning den komplexa makeovern hon behövde för att visa sig bland folk. Men hon hade knappt hunnit utanför dörren förrän någon sprang in i henne så våldsamt att hon nästan slog i golvet.
"Oy - watch it!" fräste hon.
"Kätzchen!"
Starka händer grabbade tag om hennes axlar och Ad fann sig stirra in i Kurts panikslagna ögon.
"Kurt? What are ye doing?!"
"I-I... I teleported, I wanted... I was... I didn't!" stammade han fram.
"Keep the heid! A dinna unnerstan, love" svarade Ad och betraktade honom oroligt. "What's wrong?"
"I'm an idiot" kved Kurt.
"Okay..." Ad såg oförstående ut.

Savannah borstade och fönade sitt hår för att torka det snabbt. Därefter applicerade hon sitt vanliga mörka smink och betraktade sig i spegeln. Hon hade valt ett enkelt par jeans och en enkel svart t-shirt för dagens besök på seminariet. Hennes kinder blossade generat upp då hon tänkte tillbaka till händelsen i duschen. Hade Kurt hunnit se något? Hon hoppades verkligen inte det. Hon mumlade något och gömde ansiktet i händerna medan hon försökte processera det hela. Med en hastig blick på klockan insåg hon att hon var tvungen att skynda sig om hon skulle hinna äta något innan det var dags för samlingen. Däremot tänkte hon ta sig tid om hon sprang på Kurt på vägen till köket.

____________________________

Kurt svamlade kort något på tyska medan han försökte finna rätt ord på engelska.
"I... I might have... Might have..." började han och svalde hårt. Han fäste blicken skamset i backen medan svansen piskade oroligt bakom honom.
"Teleported in on... on....." började han men rösten höll inte riktigt.  "Savannah in the shower..." lade han till med mycket liten röst och kramade om hennes axlar.

"You're looking sharp! Are you ready to leave?" undrade Hank leende när Lu kom gående emot honom innanför entrén.
"Yes, I am ready" bekräftade Lu med ett stramt leende. Hon försökte slappna av och tänkte över alla de skäl hon hade till att delta.
"Alright then, let's get going!" svarade Hank glatt och ledde vägen till garaget.
Hank var själv klädd i en kostym, Lu kunde inte låta bli att notera storleken på den. Den måste vara skräddarsydd för att passa hans muskulösa och lurviga kropp.
"I've been meaning to ask - do you have any formal wear for Saturday's dinner?" frågade han.
"Um... not really" medgav Lu.
"I was thinking we could get that sorted this afternoon, there might be time to tailor something if needed. Dress or suit, whichever you'd prefer" förklarade Hank.
"Right..." Lu nickade medan hon försökte föreställa sig själv i klänning eller kostym.
Strax nådde de garaget där en BMW väntade på dem, och kort därpå rullade de ut genom grindarna

__________________________________________________________________

"Ye what?!" utbrast Ad och frustade av skratt.
"It's not funny!" stönade Kurt och skakade våldsamt på huvudet.
Ad slingrade sig ur hans desperata kram.
"It is! It's hilarious!" skrattade hon.
"She was so angry" pep Kurt och sjönk hjälplöst ner på golvet.
"'course she was! She'd every right to be" svarade Ad och himlade med ögonen. "But it isnay the end of the world, love."
"Easy for you to say" muttrade Kurt.
"Ye did apologize, right?"
"Of course I did!" svarade Kurt indignerat. "But she yelled and threw a bottle at me..."
Ad skrattade igen.
"Stop laughing! I am in agony here!"

Savannah muttrade för sig själv där hon gick och insåg plötsligt att det låg en stark laddning om henne för håren i nacken och på armarna hade börjat resa sig. Uppenbarligen var hon mer upprörd än hon själv först insett och det blev inte bättre ju mer hon tänkte på det. Snart nådde hon köket och hon försökte då stilla det laddade fältet men intensiteten dämpades bara delvis, det försvann inte helt. Hon orkade inte riktigt bry sig om det utan styrde stegen fram till frukosten som stod framdukad. Det var bra utplockat vid det här laget men hon plockade på sig några överblivna baconskivor och en skiva bröd med smör. Eleverna som fortfarande var i köket, hade tystnat och såg stumt mot henne. Alla hade tydligen märkt av den plötsliga laddningen i luften. Hon satte sig bestämt ned vid ett tomt bord och började äta utan att ägna en blick till någon annan i rummet. Det gick fort för henne att sätta i sig den lilla frukosten då frustrationen och ilskan tog vid. Hon ställde snabbt undan disken och marscherade sedan ut i korridoren igen med allas blickar efter sig.
"Kuuuuurt! You little creep, I know you're here somewhere!" kallade hon medan hon såg sig om i korridorerna och rummen medan hon gick genom skolan.

"Did ye see her?" undrade Ad och tittade ner på Kurt som satt hopkrupen intill korridorsväggen.
"See her?" upprepade han.
"Naked!"
"Nein!" han skakade våldsamt på huvudet. "No, I didn't" försäkrade han snabbt. Ad betraktade honom noga, men han verkade tala sanning.
"Well, it should be alright then, shouldn't it?" tyckte hon. "Now, if ye excuse me ah need to get myself some breakfast."
Kurt stönade bara plågat till svar och begravde ansiktet i händerna. Ad klappade hans mörka lockar innan hon började röra sig mot köket igen. Hon hade inte hunnit långt förrän hon hörde en bekant röst som gastade efter Kurt.
"Ach nein" pep Kurt bakom Ad och försvann i ett rökmoln.

Den karaktäristiska smällen kunde höras på håll så Savannah skyndade åt det hållet, när hon närmade sig kunde hon känna den välbekanta doften av svavel och såg sig om efter Kurt men fann där bara Ad. Hon stannade upp och tog ett lugnade andetag medan hon slätade ned sitt hår som rest sig en aning i respons till den vibrerande laddningen, vilket var en direkt återspegling av hennes nuvarande sinnesstämning.
"Where is he?" fick hon fram mellan sammanbitna tänder när det var tydligt att Kurt flytt platsen och Ad var den sista att se honom.
"Where did that blue devil go?" hon satte händerna på höfterna och såg på Ad. Tanken på trevliga morgon hälsningar hade helt flytt henne då hon nu fokuserade på att hitta den ludna förövaren.

Ad forsatte gå några steg men möttes strax av den uppjagade Savannah.
"Ah've no idea" svarade hon med en axelryckning. "There's no tag on him, ah don't know where he goes off to."
Hon ansträngde sig för att inte skratta igen, men hon hade heller inte tid att leta efter den svårfångade Kurt.
"Ah just ran into him, he was an absolute mess. He didnay do anything on purpose, ye know. Go easy on him, he's rather pathetic really."