Peaceful Friday evening, my ass.

När Ad började gå så greppade hon instinktivt en tufft av päls i nacken med båda händerna och klämde åt med knäna för att inte ramla av. Det hela kändes väldigt ovant och obalanserat. Hon hasade fram en bit så att hon satt strax bakom frambenen, men inte för nära så att Ad inte skulle ha rum att röra på benen ordentligt. Den positionen kändes mindre svajig så hon lättade greppet om pälsen en aning.
- You have to tell me if I'm hurting you... sade hon något oroat till Ad och såg ned på lejoninnan som hon nu satt på. Situationen kändes aningens bissar men det kändes bättre för varje steg hon tog.

Det stramade i pälsen, men orsakade ingen smärta. Nackhåren var inte särskilt känsliga, men på samma sätt var denna känslan ovan.
"No worries, love. Ah can take it" log hon.
Det var ytterst sällan hon hade så mycket fysisk kontakt med någon i sin lejonform, särskilt ömsint kontakt. Men hon hann inte fundera länge om den saken, allt fokus låg på att gå så stadigt som möjligt. Turligt nog var vägen ganska jämn, och på själva skolgården var det en barnlek att hålla balansen.
"Ye just enjoy the ride" tillade hon. Efter en stunds lunkande började träden glesna och ljuset från några enstaka fönster blev synligt.

Savannah satt tyst och försökte svaja i takt till hur Ad rörde sig. Efter ett tag började hon känna sig rätt bekväm där uppe på ryggen.
- I'll imagine, this is how He-man feels, yttrar hon fundersamt.
- By the power of grayskull! säger hon teatriskt och sträcker upp en hand i luften medan hon håller fast sig med den andra.
- Onward my fearless battle-cat! flinade hon och gestikulerar mot skolans fönster som skymtar mellan de enstaka träden.

Ad skrattade åt hennes första kommentar.
"Well ah'm glad ye're not him, and ah'm happy not being green" konstaterade hon.
Hon skrattade igen, och gav upp ett medryckande rytande. Men hon lät bli att öka farten, det skulle vara så dumt om de tappade balansen så nära målet. Hon undrade hur många som var vakna såhär sent - hade grabbarna gett sig för natten eller satt de fortfarande med sina öl och sitt kortspel? Som svar på den frågan släpptes plötsligt mängder med ljus ut från vad som måste vara bakdörren. De var fortfarande en bra bit bort, men det gick inte att ta miste på de tre konturerna i motljuset.
"And here's Beast Man, Faker and Blast-Attak" muttrade hon.

- Well yeah.. I wouldn't like to be a giant guy in underpants either.. skrattade hon och såg bort mot skolan. Hon kisade då bakdörrarna öppnades och hon tydligt kunde se de omisstagliga konturerna av Logan, Tony och Kurt. Hon frustade till av skratt vid Ads jämförelse av dem till He-man skurkarna. Var det henne de letade efter eller var de bara ute för att ta sig en nypa frisk luft?
- You think they're looking for us?

Logan rynkade pannan och vädrade i luften då han, Tony och Kurt kom ut på baksidan. Ad och Thompson-kvinnan hade varit här nyligen. Han lyfte blicken bort mot skogen och fick då syn på den vita lejoninnan i mörkret. Han höjde förvånat på ögonbrynen då han fick syn på Savannah som red på Ads rygg. Vilket var en minst sagt ovanlig syn. Han hann inte säga någonting innan Tony upptäckte de båda.
"Well lookie here!" utbrister han med ett brett flin klistrat över ansiktet, uppenbarligen hade han fått i sig ett antal av Kurts öl om inte något starkare. "Is this the line for the kitty-ride?"

"Maybe..." svarade hon fundersamt. "If they noticed ye were missing ah'm sure they'd wanna make sure ye're okay."
Men Ad fick inte intrycket av att männen var på ett sökuppdrag, eller att de besökt något annat rum än sällskapsrummet där de druckit och spelat. Hon fortsatte stadigt framåt den sista biten, hon kände sig glad över att Savannah inte tycktes obekväm med situationen, annars skulle väl denne ha kastat sig av redan.
"Why sure, Tony. Ah'd give you a kitty-ride to remember" försäkrade hon med en fnysning.

"What are you doing out here?" undrade Kurt, med uppenbar oro. "I thought Miss Thompson was resting, and so should you Ad."

Savannah nickade kort åt det Ad sa medan hon fundersamt betraktade männen. Hon ler kort när hon hör Tonys kommentar. Hon kändes sig plötsligt väldigt obekväm och utittad när de kom in under ljuset från skolan. När Ad stannade så var hon snabb med att hoppa av,vilket fick henne att tappa balansen och sätta sig på ändan i gräset. Hon grimaserade åt det hela men satt kvar på marken.
- Oh we're just out taking a romantic ride under the stars.. flinade snett mot Kurt men grimaserade illa åt att bli kallad miss Thompson.
- And the names Savannah...

Tony flinade dumt mot Ad. "Oh kitty got claws.." kommenterar han och gjorde kloande gester i luften samtidigt som han ger ifrån sig jamande ljud. Logan suckade och gav den andre mannen en lätt smäll i bakhuvet med sin öppna hand.
- Pull yourself together, rich-boy.. Or I'll have to dunk your head in the pond again. Tony lyfte defensivt upp händerna och vinglade till en aning.
"Ey, why you have to bring up that time.. it was like... one time" säger han och grimaserar medan han försöker få fram vad det egentligen är han menar. Logan rullar på ögonen men vänder sedan blicken till Ad och Savannah.
- Yeah, why are you out here? Han vädrade i luften, det fanns andra dofter där ute, mer ovälkomna sådana. Han såg från Ad till den lila-håriga kvinnan som satt där på marken och gav honom en uppstudsig blick. Han var förvånad över att hon ens haft kraften att ta sig så långt från sjukhusvingen efter uppståndelsen hon varit med om under kvällen. Inte kunde väl Ad ha burit runt på henne enda därifrån?

Adnaurian stapplade till när Savannah hastigt klev ner, men hon sökte sig snabb till dennes sida då hon blev sittande på marken.
"Ah knew ye were a wuzz, cannay even hold yer drink properly - Ey Tony?" Ad grinade retsamt upp mot den vinglande figuren.
"Hey, that's bullshit!" försäkrade Tony. "Anyway, you wouldn't know 'cause you left the party, didn't you?"
Kurt himlade med ögonen åt detta innan han fäste blicken vid Ad igen.
"So, what's been going on?" undrade han.
Det kändes som om Ad och Savannah var småbarn påkomna efter ett bus. Ad kunde visserligen inte föreställa sig sämre barnvakter.
"Ah followed Savannah out here, and while ye were happily drinking the night away, we had a run in with Magneto" förklarade hon kallt.

Savannah såg från den ena mannen till den andra. Tony verkade minst sagt ha fått i sig en del att dricka men de andra två verkade kunna hålla sin sprit, men de kanske inte heller hade druckit lika mycket som Tony hade. Hon sneglade kort på Ad som infunnit sig bredvid henne innan hon vände blicken till Logan som såg på henne. Hon sjönk ihop en del under hans blick men kom sedan på sig själv och sträckte på sig.

- Magneto? flämtade Kurt till och kastade ett öga bort mot skogen som de båda hade kommit ifrån.
"Oh yeah, where he at? I'll show him.." mumlar Tony och håller upp guarden som om han vore en boxare.
- Tony, you wouldn't have a chance without your suit.. or with it for that matter... kommenterade Logan. "Why? Come on, I could take him.."
- Your the scientist, bub.. Your suit is metal, what do you think a guy called Magneto would do to it? resonerade Logan och såg på Tony vars tankeverskamhet verkade snurra för tillfället.
"Well yeah... but you're like metal too" insisterade han och vinglade till igen men tog stöd mot Logans axel. Logan slöt kort ögonen och skakade på huvudet men såg sedan mot Ad och Savannah och försökte ignorera den fnittrande Tony som hängde på hans axel.
"What happened?" undrade Kurt som ignorerade Tony och Logan och istället riktade sin uppmärksamhet på de båda kvinnorna.

Savannah ryckte på axlarna.
- He came, he talked and then I scared him away, säger hon morskt.

Under samtalet slog det Ad hur nära hon varit en obeskrivligt obehaglig natt. Magneto hade för vana att kontrollera henne närhelst han fick chansen. Det var en av de få tillfällena hon skattade sig lycklig åt att ha stått honom nära en gång i tiden, annars skulle han säkerligen slitit henne i bitar vid det här laget. Men det var väl bara en tidsfråga innan hon var mer värd som död för honom än levande. När hon vaknade ur tankarna fann hon att hennes svans letat sig in mellan benen, vilken hon snabbt piskade upp igen. Tony hade åtminstone inte sett det, det gladde henne.

"He just left?" upprepade Kurt, misstänksamt och förvånat.
"Ah don't think he wanted any trouble" mumlade Ad. "He's very keen on having Savannah join up, ah'm sure he'll keep trying."

"I'm sure he will..." sade Kurt och såg från Ad till Savannah. Han hade ingen tvekan om saken att Magneto skulle försöka sätta klorna i kvinnan, speciellt med tanke på Savannahs destruktiva demonstration. Det skrämde honom en aning att tänka på det. Köket hade sett ut som om en bomb gått av. Hans svans piskar nervöst när han möter den lila-håriga kvinnans blick och ser snabbt bort.
- Let's go inside, säger Logan som inte tyckte om att vistas utomhus med vetskapen om att the Brotherhood kasnke lurade där ute i skogen. Där Magneto fanns, fanns alltid åtminstone en av hans hantlangare gömda bland skuggorna.
- We're too exposed out here, kommenterade han och tog tag i Tonys krage och styrde denne bort mot dörrarna.

Savannah satt tyst och såg mellan dem men då Logan kommenderade dem att gå in så reste hon sig vingligt upp med stöd från Ad. Hon kände sig väldigt matt i kroppen.

Återigen önskade Ad att hon kunde bli mänsklig för att stötta Savannah, men hon stod åtminstone nära tills hon var säker på att den andre funnit balansen igen. Därefter rörde hon sig sakta mot dörren som Kurt höll öppen.
"You know, I've been working on a diamagnetic suit" sa Tony.
"A what?" undrade Ad.
"Diamagnetic metals, like silver... mercury..." förklarade han, något sluddrande. "So your old magnetic pal won't have a field day if we ever meet up."
"Again, Tony, ye're supposed to be a scientist. Magneto controls electromagnetism. If he concentrates hard enough he can control almost anything, metals are simply easier" suckade Ad.
"Oh..." Tony såg förvånad ut. "That's a bummer."
"Ye can say that again."
"Well, I'll just look into some alien technology and see if they've got something useful."

- Electromagnetic, you say? I could probably drain his power if I tried hard enough, sade Savannah fundersamt för sig själv och plötsligt fanns Tony där med armen runt hennes nacke. "Oh, really? That's inreresting", kommenterade han medan han såg på henne. Savannah rynkade på näsan åt hans andedräkt som stank av alkohol. Hon var inte riktigt bekväm med att någon var så närgången.
"So your powers are obviously energi based, 'cause man, back there" säger Tony och mimar sedan en explosion med händerna med passande sprakande ljudeffekter till. "Madness..... Could you like drain life force too or are you limited to electric appliances and ligthings?" flinade Tony mot henne. Savannah kände sig med ens väldigt obehagad av situationen. Tanken på att suga ut någons livskraft skrämde henne.
"Hey!" utbrister han plötsligt och lutar sig närmare vilket fått henne att rycka till. "You're actually quite beautiful under that hair and make-up." Hon spärrade förvånat upp ögonen och såg på honom, hon hade inte riktigt varit beredd på hans plötsliga vändning. "You know I'm rich right?" flinade han och såg på henne med en blick som hon sett allt för många gånger.
- Don't even think about it.. Hon placerade en hand i hans ansikte och tryckte honom ifrån sig.

Tony kunde verkligen vara en jubelidiot. Men vem var inte det ibland på fyllan? Det var bara en oturlig kombination att han kunde vara ett svin redan som nykter. Med växande irritation lyssnade Ad på konversationen som ägde rum bakom henne. Dels var det otroligt taktlöst att prata på det sättet om Savannahs förmågor och olycka. När han sedan började göra närmanden vällde det upp fruktansvärt raseri inom henne. Ad flög runt med ett rytande, samtidigt som Savannah knuffade undan Tony.

Tony, som inte verkade reagera nämnvärt på att bli bortkörd, såg desto mer förvånad ut över den rasande lejoninnan.
"Woa, Midget, calm down... People are sleeping in here" hyschade han flinandes när han återfunnit fattningen.
"Donay tell me to calm down, bastard!" fräste hon.
"Ad..." sa Kurt försiktigt.
"Ye should be sleeping too, Tin-Man. Get the alcohol out of your system. 'cause if ye talk to her that way again ah'll make sure ye know first hand just how sharp these claws are" morrade Ad.

Logan vände sig om för att beskåda tumultet som uppstått bakom honom. Han förvånades av Ads beskyddande inställning jämnt emot Savannah. Visst Tony betedde sig som ett as det var inget nytt men Ads raseriutbrott kändes oväntat.
- Calm down, both of you.. Sade han med en menande blick på lejoninnan. Tony höll avfärdande upp händerna framför sig som om han inte visste varför Ad va så upprörd.
"We were just talking" säger han till Ad och rycker på axlarna.
- Well leave the girl alone now, Tony. I would hate to have to scrub the remains of you from this floor, kommenterar Logan och ser på Tony som ser oförstånde tillbaka. Savannah kände att hon gjorde bäst i att hålla sig ur diskussionen.
- Kurt, can you please escort mr. Rich-boy to his room.. Även om meningen var ställd som en fråga så var den inte menad så, vilket Kurt snappade upp. Kurt nickade och grep sedan tag i Tony som knappt hann reagera innan de båda försvann i ett svart moln. Logan suckade och vände sig sedan till Savannah.
- And you, I'll take you back to the hospital wing. Savannah snörpte på munnen men sade ingenting för hon hade inte orken att tjafsa.

Ad fnös föraktfullt, både åt Logan och Tony som strax försvunnit. Trodde den där stroppen att han kunde komma och svassa runt som han ville? I hennes skola? Med hennes Savannah? Vid den tanken bromsades alla funderingar in. Hennes Savannah. Varför just de orden? I samma veva insåg hon att en del av det där raseriet väckts av djuriska instinkter, och den tanken skrämde henne. Om hon började tappa sin mänskliga sida, och dessutom inte kunde omvandla sig, var det en tidsfråga innan lejonsidan tog överhanden. Skedde det kunde ingen annan än Xavier, eller Jean, med starka telepatiska förmågor hjälpa henne.

Hon fick slita sig ur dessa funderingar när Logan bestämde sig för att eskortera Savannah tillbaka till sjukhusflygeln. Det fanns det inget behov till, de var ju fullt kapabla att gå själva, men Ad hade heller ingen lust att fortsätta bråka. Hon ville undvika de upprörda känslorna, de stod så tätt kopplade till instinkterna. Vart skulle hon själv ta vägen? Hon hade egentligen inget att göra i sjukhusflygeln. Med en sjunkande känsla insåg hon att hennes rum var låst, nyckeln och förmågan att öppna hade hon bara i mänsklig form.
"Ah'll see ye tomorrow" sa hon tyst, utan att se på varken Savannah eller Logan, och gled in genom den öppna dörren till sällskapsrummet som männen nyss lämnat. Alla nya känslor och tankar som väckts under kvällen gjorde det svårt för henne att resonera ordentligt... men här fanns åtminstone mjuka soffor.

- Ad... yttrade Savannah och sträckte ut en hand efter lejoninnan men hon hann försvinna in i rummet intill. Hon såg något ängslig ut och undrade om hon gjort något fel. Hon bet sedan hårt ihop tänderna och drog på munnen innan hon vände sig åt ett annat håll. Logan såg efter Ad med en fundersam blick. Den här dagen hade varit minst sagt händelserik och inte va den över än. Han såg mot Savannah och lade en hand på hennes axel.
- Let's get going, säger han kort vilket hon fnyser åt och ruskar av sig hans hand. Hon vände på huvudet och såg på honom med de blålila ögonen.
- Don't touch me.. varnade hon honom och han höll upp händerna för att visa att han förstått. Logan insåg att han inte skulle nå Savannah på det här viset. Kvinnan såg kalkylerat på honom och började sedan att följa korridoren. Logan var inte sen på att följa efter.
De gick under tystnad och var snart framme vid sjukhusflygeln. Savannah stod tyst i dörröppningen och såg bort mot sängen hon legat i tidigare innan hon sneglade mot Logan som lugnt stod och betraktade.
- God natt, sade hon kort och försvann in i rummet. Logan nickade mot henne och började sedan gå ner genom korridoren, från samma håll de kommit. Nu skulle han till sitt rum och sova, nästa katastrof fick vänta till morgondagen.

Ad rullade ihop sig på en av sofforna och stirrade länge ner på mattan, försjunken i tankar. Men tillslut tog dagens strapatser ut sin rätt och hon somnade.

Vid 9-tiden vaknade Lubaya av ett enträget knackande. Det tog henne några sekunder att uppfatta var hon befann sig, rummet påminde trots allt en del om det hon vanligtvis sov i hemma på den andra skolan. Hon rullade med ett trött mummel sina långa ben över sängkanten och stapplade bort till dörren. När hon öppnat den blinkade hon sömnigt åt dagsljuset som fyllde korridoren utanför. Framför henne stod Nightcrawler som såg oförskämt pigg ut. Han tittade upp på henne med ett glatt leende.
"Good morning, Miss Lubaya. The professor asked me to tell you that Lorna should be here around lunchtime to have a look at that arm issue of yours. Jean also asked me to remind you not to do any hard exercises considering your damaged ribs."
Det tog Lu en stund att processa allt han sagt. Hon rättade till sitt svarta linne och drog en hand genom det vansinnigt ruffsiga håret.
"Fine, fine" svarade hon sömnigt.
"Excellent. Breakfast is ready whenever you are. See you later!"
För ovanlighetens skull vände han på klacken och gick, såhär tidigt på morgonen var svavelstinkande rökmoln inte så välkommet.

Ungefär samtidigt vaknade Ad av ett stönande ljud. Hon slog upp sina ögon, fortfaranade isblå lejonögon, och fann Tony nedsjunken i en fåtölj. Han såg ut som om han mådde som han förtjänade.
"Morning sunshine" flinade hon.
"Mm midget" mumlade han otydligt. I ena handen höll han ett glas med antingen Samarin eller huvudvärkstablett gissade Ad.
"Ye look like freshly picked flowers and butterflies!" retades hon.
Tony gav henne en mörk blick över glaset, men sa inget på en stund.
"Sorry if I was a bit of a prick last night" muttrade han tillslut, med glaset tryckt mot pannan.
"Och, 's alright. Ah was a bit edgy..." svarade hon.
"No wonder" konstaterade han och tog några ordentliga klunkar. "Still no luck with the shapeshifting?"
Ad satte sig upp ordentligt i soffan och gjorde ett nytt försök. Återigen var det armen som sa ifrån, den gick inte att rubba, och smärtan tvingade henne att ge upp. Hon skakade på huvudet.

"Well, that can't be good", konstaterade Tony och såg bort mot Ad och gned det kalla glaset mot sin värkande tinning. Han försökte dra sig till minnes hur mycket han hade druckit kvällen innan egentligen. Det hade varit Kurts öl och sedan hade han letat fram en flaska ur något skåp och sedan blev resten av kvällen väldigt dimmig. "Have you told the professor about your little problem yet?"
Logan dök plötsligt upp i dörröppningen med en kopp kaffe i högsta hugg. Han drack en klunk och såg bort mot Tony som satt djupt nedsjunken i en av fotöljerna.
- Don't you look peachie this morning, bub.. flinade han retsamt, åt vilket Tony gav ifrån sig ett uppgivet stön. Logans blick föll på Ad och han rynkade pannan då hon fortfarande befann sig i sin lejonskepnad.
- Have you stayed like that, all night? undrade han och sänkte koppen från läpparna.

Savannah flämtade till och slog instinktivt undan handen som vilade emot hennes panna. Hennes uppspärrade ögon möttes av Jeans överraskade anlete. "I'm sorry, I didn't mean to startle you" utbrast den rödhåriga kvinnan och drog tillbaka sin hand. Savannah stirrade först oförstående på den andra kvinnan. Hon kunde inte riktigt placera vart hon var eller vad hon gjorde där. Sedan kom minnena från dagen innan flödandes tillbaka och hon föll med ett stön tillbaka mot kudden. Hon lade en hand över sitt ansikte och blundade. Musklerna i hela kroppen värkte och hon kunde känna av en molande huvudvärk. Jean stod tyst ett tag och såg på henne innan hon började prata. "How are you feeling this morning?"
- Like shit, muttrade Savannah till svar och blickade upp mot lamporna i taket.

Lu hade god lust att dimpa ner bland lakanen igen, men hon var ju trots allt på en ny plats. Alltså letade hon istället fram ett par rena kläder och bytte om. Det tog längre tid att klä av och på sig då revbenen gjorde sig påminda. Snart satt hon ombytt på sängkanten och förberedde sig mentalt på en ny dag. Kanske borde hon ta tag i det där med frukost, en riktig frukost till och med. Med en trött suck hävde hon sig upp från bädden och letade sig ut i korridoren.

"No, not yet. But he might already know..." svarade hon. Ad sträckte trött på sig och tittade sedan upp över soffkanten när hon hörde Logans bekanta stämma. Doften av kaffe kändes uppiggande, det hade suttit fint med en kopp nu, men just nu var hon inte kapabel att dricka något ur kopp.
"Well, aye" svarade hon Logan. "Ah still can't do it... It hurts like a motherfucker every time I try" tillade hon med tydlig ilska och frustration.
"I can barely tell you have facial scars when you're in this form" konstaterade Tony, som tydligen satt i helt egna funderingar. Ad gav honom en kylig blick.

"Well, at least you've had some sleep" svarade Jean och scannade snabbt igenom ett journalpapper.
"No funny happenings during the night? No powers acting up?"

Logan lutade sig emot dörrposten och betraktade Ad något forskande och oroat. Berodde hennes fysiska oförmåga att förvandla sig på att hon fått en stöt kvällen innan? Problemet verkade ju trots allt ha uppstått efter det. Han visste vad som kunde hända ifall hon stannade i sin lejonform för länge.
- And the problem began after you visited the Thompson girl down in the Danger Room yesterday? undrade han och såg mot Ad. Tony svepte det sista ur sitt glas och gjorde en äcklad grimas medan han rös till av obehag. "You think they could make these things taste better.." muttrade han för sig själv och betraktade smulorna som blivit kvar av tabletten i botten på glaset.

Savannah himlade med ögonen åt Jeans kommentar och svängde benen över kanten på sängen.
- No, svarar hon kort och gör en ansats för att resa sig men Jean håller upp en hejdande hand. "Not so fast."
- What? suckar Savannah tungt och ser upp på Jean med en trotsig blick. Jean ignorerar detta och ler milt. "I need to check your vitals before I can let you go."

"Aye."
Hon tänkte tillbaka på gårdagen. Ad hade bytt form för att snabbt kunna ta sig bort från Lubaya och nå Savannah nere i Danger Room. Det var efter den kraftiga stöten som problemen uppstått.
"Ah got zapped pretty good, it went up my arm and that's what's hurting now" förklarade hon.
"But you've also got a bunch o' metal in you, don't you?" undrade Tony. Ad nickade kort till svar.
"Well, couldn't the electricity have shifted it?" föreslog han.
"Ah've been thinking along those lines... ah've never had a shock like that before. But then again - the metal should be able to shift somehow, otherwise ah wouldn't be able to change form normally" konstaterade hon fundersamt.

Logan såg fundersam ut medan han övervägde möjligheterna att stöten påverkat metallens struktur. Annars var kanske en möjlighet att stöten chockat musklerna så att de för tillfället var oförmögna att transformera tillbaka.
- You should let Jean x-ray your arm. That way we can see if the structure of the metal has shifted from before.. And if that is the case Lorna can take a look as at it when she gets here.. Föreslog logan och drack en klunk av kaffet. "You know, Wolvie. You're actually sounding smart sometimes" flinade Tony från sin fotölj.

Savannah blinkade och gned sig i ögonen efter att Jean lyst i dem med en liten ficklampa. Jean antecknade något i ett block som savannah inte kunde se.
- Can I go now? Undrade hon otåligt. Jean log lätt åt den unga kvinnans iver att komma därifrån. "Yes, you may go now.. I'll suggest that you eat something to regain your strenght" föreslår Jean och lägger undan några instrument. Savannah nickar kort och hoppar ned från sängkanten.
- Thanks, mumlade hon kort innan hon slank ut från rummet. Jean såg efter henne och suckade sedan kort. Hon skulle behöva prata med professorn angående savannah.

"Maybe" svarade Ad fundersamt. "But ah doubt anything would show on an x-ray, ah don't know what the metal's supposed to look like in its normal state. Ah'd need a CAT scan, something more detailed. It isn't a neat job like yers Wolvie, and if Magneto is to be trusted it doesn't cover 100 percent. But ah'm definitely letting Lorna have a look at it."
"Still, an X-ray wouldn't hurt, just to be sure" kommenterade Tony.
Ad var påväg att svara när en röst gjorde intrång på hennes tankar.
Adnaurian, I'd like to see you in my office.
Hon ruskade på huvudet och gav Logan en menande blick.
"Professor's calling" förklarade hon och gled ner från soffan.

"He's doing that voodoo-mind-trick of his again?" undrade Tony och såg efter lejoninnan. Logan såg tyst efter Ad och vände sedan blicken till Tony.
- I guess so.. svarade Logan kort och undrade vad professorn ville se Ad om. Kanske hade ryktet spridits och han ville se henne angående sin oförmåga att förvandlas? Eller hade det något med Thompson-kvinnan att göra? Det återstod att se. Han hade fortfarande inte hört någonting angående vad professorn planerade ta för åtgärder efter gårdagens händelser.

Savannah gick genom korridoren med blicken i golvet. Hennes tankar var väldigt förvirrade för tillfället och huvudvärken gjorde det svårt att tänka. Hon vek av in till ett av de delade badrummen och ställde sig vid en av speglarna. Hennes smink var utsmetat efter gårdagen och hennes hår var en enda röra. Hon suckade och vred igång kranen i handfatet. Hon fyllde sina kupade händer med vatten och gned dem över sitt ansikte, som hon lutat ned över handfatet. Hon såg upp i spegeln igen och betraktade sitt nu sminklösa anlete. Det var inte många som sett henne utan smink innan men nångång måste väl vara den första. Hon tog en handduk och baddade snabbt av vattnet från ansiktet men grimaserade då näsan ömmade. Först kunde hon inte komma ihåg varför den gjorde ont men sedan mindes hon skorna som Kurt släppt i ansiktet på henne och hon muttrade irriterat. Hon drog hastigt fingrarna genom sitt rufsiga hår för att försöka få någorlunda ordning på det innan hon slank ut i korridoren igen. Utan smink kände hon sig ovanligt naken. För ett ögonblick övervägde hon om hon skulle smita tillbaka till sitt rum men hennes mage gjorde sig i samma stund prompt uppmärksammad genom att ge ifrån sig ett lågmält morrande. Så stegen ledde henne istället ned mot köket.