Peaceful Friday evening, my ass.

- To be honest this is the first I hear of how widely spread the situation is.. säger Logan och skakar uppgivet på huvudet. Han hade anat att någonting var på gång då the Brotherhood vågat sig till skolan i Detroit för att rekrytera Lubaya men han var förvånad över att Xavier inte nämnt de andra incidenterna till honom. Det bekymrade honom. Litade inte Xavier på honom? Tony ser på honom men säger ingenting.
- But now when we know 'bout it we can strike back. Tony nickar åt detta och log snett men sedan fick han en något allvarligare blick. "You really think their could be an spy within the school?"
Logan suckar lite åt detta och blickar ned på de gula mapparna han bär i famnen. Det var många namn där han behövde gå igenom.
- I sure hope not, bub.. But I can't deny the possibility..

Xavier ser allvarligt på henne och nickar medan han knäpper händerna framför sig på skrivbordet.
"What did Eric say to you about mr. Hertz?"

Tony såg fundersam ut medan de marscherade fram längs korridoren.
"What would it take to get Baldey to scan minds for any intruders? If we, or I should say you, were able to narrow it down to a few possible people, would it be enough for him to put his high moral standards aside and do his freaky mind tricks?"

Lu tänkte efter lite.
"He only told me they knew each other. I did not want to here anything else, so I interrupted him" svarade hon.
Xavier såg lite lättad ut - vad hade han trott att Magneto skulle sagt?
"I was much more concerned with the fact that he knew about Miwa. If he does anything to her, if he so much as talks to her..."
Det tändes en farlig glöd i Lubayas gröna ögon. Samtidigt kände hon en våg av rädsla - tänk om Magneto passade på att agera medan Miwa var utanför skolans trygga område?
"I understand Lubaya, but please, there is no need for alarm. Mrs. Brown has been in contact with her today to make sure Miwa arrived safely at home. If anything happens there will be someone ready to respond at once" förklarade Xavier lugnande.
Lu kände sig inte övertygad, men det fanns inte mycket hon kunde göra.
"I wish I could've arranged a meeting earlier. When Doctor Hertz passed away I wanted nothing more than to visit you at once, but I realized it might seem a bit intrusive. Then you've had more than one grave incident, involving both Mr. LeBeau and Logan. I regret I couldn't meet you then after those occasions..." Charles suckade tungt, och såg plötsligt äldre och tröttare ut.
"Then I was told of your meeting with the Brotherhood and I was quite alarmed, frankly. But Mrs. Brown wouldn't hear of any meetings with you just then, and I quite agree. I trust your rib fractures are healing up fine?"
Lubaya nickade igen.

Logan funderade över hur det scenariot skulle funka. Om han och Tony lyckades skaka fram ett par elever som var högst misstänksamma. Skulle Xavier lätta på sina principer och använda sina krafter? Tillslut skakar han på huvudet och ser på Tony.
- No.. He would mindblob both you and me long before he ever did something like that to any of his beloved students..." muttrar Logan och kastar ett öga över axeln bort mot Xaviers dörr. Han hade börjat undra vad mer för saker som Xavier höll hemligt för honom.
"Lovely..." kommenterar Tony och följer hans blick tillbaka mot dörren. "Should I start wearing one of those aluminum caps?" flinar han och ser tillbaka på Logan.
- Probably wouldn't hurt... Tony ser förvånad ut. "Would that really work?"
- No, but it would distract from that ugly mug of yours, flinar Logan tillbaka mot honom och Tony ler snett åt detta.

Logan lystrar då han hör steg i korridoren framför och vänder blicken dit. Det var en ganska lång, yngre kvinna med axel långt, uppklippt hår som var svart och lila. Hennes stil var något punkig med slitna jeans, svart sminkning och en bylsig t-shirt som var uppsliten för att hänga asymmetriskt ned över axlarna. Logan rynkar pannan då han känner igen henne men han är väl medveten om att han aldrig träffat henne innan. Då slår det honom att hon var en av eleverna i mapparna.

"This place really is a freak show" muttrade Tony. Huruvida detta uttalande inspirerats av kvinnan de just var påväg att möta, eller om det var ett generellt konstaterande från hans sida framgick inte.

Charles och Lubaya pratade en stund om Mr. Hertz, och Lu fann att detta gjorde henne på bättre humör. Det var ju trots allt ett tag sen den äldre doktorn gått bort, hon pratade så sällan om honom för det fanns liksom inte mycket att säga. Det kändes bra att prata med något som visste vem Lionel var, hurdan han varit som människa, någon som förstod precis hur mycket han betytt för henne. Mitt i samtalet återvände Hank, som också hade ett par fina ord om Lionel trots att de inte haft någon nära relation. Lu kände sig både lycklig och bedrövad, saknaden efter doktorn var stark men han hade lämnat henne i bästa möjliga omvårdnad.
"Sorry to intervene like this, but I've got the report here" ursäktade Hank och räckte Xavier några papper.
"Excellent, Hank, thank you... Everything all right? You look a bit flustered? I thought you might give Lubaya a little tour around the school" Xavier såg forskande på den blåpälsade män.
"I'm afraid something's come up, professor. But I might be able to spare a few minutes..."

Logan kommenterade inte det Tony sade, han verkade inte ens lägga märke till det medan han betraktade kvinnan som passerade dom i korridoren. Hon hade inte ägnat så mycket som en blick åt någon av dom. Tony såg från Logan och sedan efter kvinnan. "I never figured you go after that" flinar Tony och Logan reagerar på detta och gör en grimas åt honom.
- It's nothing like that, she's one of the students in the files.. säger han lågmält till Tony som slänger ett extra öga efter kvinnan. "Oh really.." säger han intresserat och rynkar pannan en aning.

Savannah gick i sina egna tankar och lyssnade halvt medvetet till musiken som spelade i hennes öron från hörlurarna. Hon hade inte ägnat mycket tanke åt de båda männen hon mött i korridoren men någonstans hade hon registrerat ett igenkännande även om det inte var något hon tänkte på just nu. Strax stod hon utanför dörren till professorns kontor, hon drog ut ena hörluren ur örat innan hon knackade på och sedan stack in huvudet.
- Prof.. you wanted to speak with-, hon tystnar då hon möts av den stora blå och håriga mannen de kallade Beast, en jätte till kvinna som även hon var hårig som Savannah aldrig sett innan och Xavier som alla nu stirrade på henne.
- Eh sorry.. uttrycker hon utan att verka det minsta bekymrad.
- Should I come back later?

När dörren öppnas såg alla upp för att se en ganska mörk uppenbarelse kika in.
"Oh, Miss Thompson!" utbrast Xavier, något förvånat men med ett leende. "This is proving to be an eventful day to say the least... I quite forgot I requested a word with you."
Han kastade en blick på klockan. Nu hade ju problem av en allvarligare natur uppdagats, och det kändes inte riktigt lönt att hållas med verkanslös disciplinering.
"I'm sure you know why I asked you to come here. We've had this discussion before... You know I don't wish to dismiss you from my school, but some actions cannot be tolerated" förklarade han, med en ganska sträng blick på den unga kvinnan. I vanliga fall skulle han inte ge en elev en reprimand framför utomstående, men tiden var knapp och han lät bli att nämna några detaljer.
"I'm willing to look past this however if you could do us a small favour."
Charles första tanke var att be Savannah ge Lu den guidade turen, men han ändrade sig snabbt. Nog för att Lu var en mycket lugn individ men han var säker på att Savannah kunde drigga vem som helst till raseri. Dessutom hade inte Miss Thompson befunnit sig på skolan så länge. Nej, det var bäst att ge uppgiften till någon annan.

Lu studerade den unga kvinnan noga. Hennes slitna stil påminde lite om Adnaurians, men den här var betydligt hårdare och utstrålade en helt annan attityd. Det var ganska vanligt med extrema stilar bland eleverna även på skolan i Detroit, men den här kändes på något sätt inte lika konstgjort eller som en vanlig tonårsrevolt.

Savannah lät lugnt blicken glida mellan de olika individerna i rummet och hennes blick stannade vid Lubaya. Hon stirrade ganska ogenerat på den längre kvinnan innan hon vände blicken till Xavier.
- What kind of favour? frågar hon utan den minsta antydan på att ha hört Xaviers stränga ord om hennes otillåtna handlingar.
"If you please could show Ms Hertz here" säger Xavier och gör en gest mot Lubaya. "To Ms Smith so she can show Ms Hertz the school, I would really appreciate it" förklarar Xavier och studerar Savannah ingående och hoppas att hon kan utföra uppgiften utan att ställa till med någonting.
- Ms Smith? blinkar Savannah och ser från Lubaya till Xavier.
- Adnaurian you mean? frågar hon och ser med ens mer intresserad ut av uppgiften. "Yes" nickar Xavier och ett vagt leende sprider sig på Savannahs läppar.
- I guess I could do that.. ler hon snett. Det var ett mycket trevligare sätt att tillbringa eftermiddagen på än att sitta och bli utskälld av professorn.
- Come on then.. säger hon åt Lubaya och öppnar upp dörren lite bredare.

Lubaya såg från Xavier till den främmande kvinnan och visste inte riktigt hur hon skulle tolka situationen. Men att få gå till ett annat bekant ansikte var åtminstone inte fel, så Lu hade inte protester.
"Thank you very much for this meeting, professor" tackade hon, och bockade sig kort mot Xavier samtidigt som hon reste sig.
"The pleasure's mine, Lubaya. I'll see you later - we've made housing arrangements for you which I'm sure Adnaurian will show you. I'll contact you as soon as we hear news from Polaris about the state of your arm."
Lu nickade, och klev bort till dörren där Hank fortfarande stod. Denne tog henne i handen igen med ett varmt leende.
"I hope we'll have time for another chat before the weekend is past. Be safe now!"
Lu gav ännu en kort nick innan hon steg ut ur rummet efter den mörkhåriga kvinnan.

Savannah betraktade Hank och Xavier och undrade kort vem den här kvinnan var för att få denna varma behandling.
- Laters, säger hon till dem båda i rummet då Lubaya kliver förbi henne ut i korridoren och sedan stänger hon dörren efter sig innan någon av dem hinner svara henne. Hon står tyst till en början och betraktar Lubaya från topp till tå.
- Woah, ain't you a big one.. kommenterar hon men verkar inte mena någonting illa med det.
- So you got a name or should I keep calling you Ms Hertz? undrar hon med en hånfull betoning på den sista biten. Det var inte hennes grej att kalla folk vid efternamn och säga ms eller mr eller sir.
Innan Lubaya kunde svara henne så började hon röra sig nedåt korridoren mot uppehållsrummet för det var där hon misstänkte att Adnaurian befann sig den här tiden på dagen. Befann hon sig inte där så fanns där säkerligen en elev som visste var hon befann sig någonstans.
- This way.. säger hon kort. Savannah var inte känd för sitt tålamod så det gällde att man hängde med i svängarna.

Det kändes som om Lu lämnade ett rum av trygghet bakom sig, nu var hon ute i främmande territorier igen med en desto mer obekant person. Men de hade åtminstone gemensamma vänner, om nu den här kvinnan stod såpass nära Adnaurian. Hon höjde stumt ett ögonbryn när Savannah fällde den väntade kommentaren om hennes längd.
"Well, yes..." svarade Lu, som inte hann svara innan hon förväntades följa efter genom korridoren, vilket hon också gjorde.
"My name is Lubaya. And yours, Miss Thompson?"
Lu anade att den här kvinnan inte heller var typen som ville använda sig av något så opersonligt som titlar och efternamn.

Savannah gjorde en min då Lubaya kallade henne för Ms Thompson. Det fick henne att känna sig som en gammal tant.
- You can call me Savannah, svarar hon och ser upp på Lubaya, som var något längre än hon själv.
- So Lubaya.. I guess this is your first time at this school, noterar hon och drar ut den kvarvarande hörluren, som fortfarande spelade musik i hennes öra. Hon fiskade upp en ipod ur fickan och stängde av den sedan virade hon hörlurssladden om den och stoppade tillbaka den i fickan.
- Looking at the warm welcome you got back there I'm quite sure you know either the prof or the blue man from before, but I can't remember ever seeing you around and if you don't mind me saying so.. you are quite eye-catching.. Hon log kort mot Lu och blinkade lekfullt.
- So what business do you have here if you don't mind me asking? They lured you to enroll here too?

Alice visste att en ny person hade kommit till skolan så fort hon passerade genom entré-hallen. Hon kunde känna lukten av nytt. Det som gjorde henne extra nyfiken (då nyfiken-i-en-strut var ett vanligt tillstånd hos henne) var att denna person inte luktade hud, svett eller annat som människor vanligtvis luktade. Även mutanter av de flesta slag luktade mänskligt.
Så Alice var såklart tvungen att undersöka. Hon satt som vanligt högt upp, denna gång på en tak-balk och i form av en liten svart huskatt tog hon sig lätt ner därifrån och började jaga genom korridorerna efter personen som lukten tillhörde.
Savannahs lukt blandade sig snart nog med den nya personen och någon minut senare hade hon hunnit ikapp. Hon travade prydligt upp bredvid Savannah och jamade högljutt för att pocka på uppmärksamhet och spred ut morrhåren i ett katt-leende.
Hon passerade på andra sidan en pelare i korridoren så att hon för en bråkdels sekund skymdes av den och en kort, till synes slank ung kvinna med ljusa kall-blå ögon och långt svallande rödbrunt hår klev ut på andra sidan. Hon visade små, raka vita tänder i ett stort leende mot Savannah och fäste sedan blicken på nykomlingen.
"Hello there."
Hennes näsa var fortfarande anpassad att hantera lukter bättre och hon öppnade munnen en millimeter för att lättare kunna processera lukten. Samtidigt var hennes leende lekfullt och hennes blå ögon dansade av ofog.

Lu lät Savannahs kommentarer passera utan att uppmärksamma dem. Hon var oftast inte så mångordig med folk hon nyss träffat, och nu var inget undantag. Men hon kunde inte förbli stum vid direkta frågor.
"I attend the school in Detroit. Professor Xavier asked me to come here... to talk about education, and... other things" svarade hon med sin mjuka swahili-brytning.
Hon höjde sin metallklädda arm i en nästan ofrivillig rörelse. Det hade börjat klia under den igen, och hon hade svårt att hålla minen nu när hon befann sig i en främmande miljö. I samma ögonblick förnimde hon att någon eller något följde dem. Ett jamande fick henne att se sig omkring efter källan till ljudet och hann se någon svart slinka bakom en pelare, men ut från den klev en rödhårig kvinna. Om det inte vore för att Lu redan samma dag hade sett någon byta form hade hon blivit betydligt mer chockad. Men synen var ändå ovan och Lu stannade till mitt i ett steg. Var det alltid så mycket liv och rörelse i den här skolan? Det var inte alls vad hon var van vid mot den i Detroit... förutom enstaka tillfällen när hon, oftast ofrivilligt, drogs in i ett hisnande äventyr. Lu betraktade den nyanlända kvinnan uppifrån och ner, och sträckte upp sig till sin fulla imponerande längd som en omedveten gest av att samla sig.
"Uh... hello" svarade hon, något förvirrat.

Savannah noterade den swahiliska-brytningen och undrade om kvinnan ursprungligen kom från Afrika men sedan fick hon plötsligt syn på metallen som omslöt den andra kvinnans arm och hon höjde förvånat på ögonbrynen.
- What did you do, stick your arm in to a melter? säger hon och ser på den blänkande metallen som såg ut att sitta väldigt tight runt kvinnans arm. Då hon kände något nere vid sina fötter och hörde jamandet så vände hon blicken ned mot golvet och fick då syn på den svarta katten. Savannah följde katten med blicken då den försvann in bakom pelaren och verkade inte det minsta förvånad då den rödhåriga kvinnan trädda fram istället. Hennes ögon smalnade en aning vaksamt vid åsynen av den nyanlända kvinnan. Hon kände igen henne från några av klasserna hon tagit men de hade aldrig direkt haft en ordentlig konversation innan, i alla fall inte utanför klassrummet. Vad var det hon hette nu igen? Någonting på A.. Alex, Alyssa.. Alice. Alice lät rätt.
- Hello there, Alice.. svarar hon kort och betraktar henne uppifrån och ned.
- Something you wanted? säger hon rakt på sak och höjer frågande på ett ögonbryn. Hon lägger armarna ikors över bröstet och förlägger tyngden på ena höften.

Alice noterade Savannahs fråga men behöll blicken och uppmärksamheten på Lubaya.
Hennes mänskliga öron ryckte som om hennes kropp inte riktigt förstått att hon gått från katt-form till människo-form än. Hon lade huvudet på sned och fick böja på nacken för att kunna möta Lubayas blick. Alice var van vid att vara kortare.
Hon tog ett till djupt andetag med näsan och hennes blick blev lite ofokuserad.
"You smell like desert and plains. Warm and dry.. dust, dirt... and blood."
Kommunikation och social finkänslighet var inte Alice starka sidor. Speciellt inte när de animalistiska instinkterna ännu inte hade dragit sig tillbaka. Det tog en stund för hennes medvetande att inse att hon inte längre var ett djur. Det var en av nackdelarna med hennes förmåga; även fast hon kunde tänka som en människa tog djurets instinkter delvis över varje gång. Ibland var det svårare att separera djuret från människan.
Alice skakade lite på huvudet som för att bli av med något irriterande och log lite ursäktande.
"Sorry. I'm Alice and I was just curious. You smelled new."
Hon vände blicken till Savannah och blinkade retfullt.
"You smell nice too. Like flowers, unicorns and rainbows. And I'm just tagging along here. Feel free to continue your tour"
Hon viftade med armarna i den generella riktningen av korridoren

Lubayas ögonbryn sköt i höjden vid kvinnans oväntade kommentar. Hennes eget känsliga luktsinne kunde förnimma en animalisk doft kring den rödhåriga Alice, men den var inte intensiv på samma sätt som hos till exempel Miwa som likt Lu bar en permanent pälsbeklädd uppenbarelse.
"Well, um... yes. I only arrived today. I am Lubaya" svarade Lu, fortfarande med ett förvirrat uttryck. Efter två veckor av närmast isolering var alla dessa nya möten särskilt omvälvande.
Hon hade lyckats glömma både metallen och Savannah's undran kring denna, men snart gjorde den sig påmind med en kliande och svidande känsla. Det for en skugga av ilska och frustration över hennes ansikte, men hon lugnade sig nästan i samma stund som hon känt det. Det var en bagatell, Xavier skulle snart ha det löst, vad var två veckors bärande mot en livstid av plågor? Men hon valde att inte svara på frågan. Lu kastade en frågande blick på Savannah, som ju var hennes vägledare för stunden.

Savannah drog kort på munnen i en min vid Alice kommentar om regnbågar och enhörningar men hon säger ingenting om det utan ignorerar henne istället och vänder blicken till Lubaya. Hon såg det hur det för ett kort ögonblick blixtrade till av ilska i den andra kvinnans ögon och Savannah fick plötsligt en insikt att hon inte ville förarga den här kvinnan.
- Well now when everybody is aquainted, let's continue shall we? ler Savannah mot Lu och fortsätter sedan ned genom korridoren och passerar Alice utan att ge henne en andra glans. Hon brydde sig inte om ifall Alice följde med dem eller inte, uppdraget hon hade var att visa Lubaya till Adnaurian. Om de nu kunde hitta henne. Hon hoppades fortfarande på att hon skulle befinna sig i uppehållsrummet, det låg inte allt för långt bort. Så fort de rundat hörnet och följt korridoren en bit så skulle de vara framme. Hon kunde redan höra ljudet av elever som pratade och tittade på tv.

Hon bara fortsatte le när Savannah ignorerade henne och var snabb på att följa efter när de började gå igen.
"Lubaya. That's a pretty name."
Alice var en liten underlighet på skolan. Hon var egentligen inte elev men gick ändå på vissa lektioner, oftast för att fördriva tiden. Xavier uppskattade att hon var mycket äldre än hon såg ut. Själv hade Alice ingen aning om hur gammal hon var eller hur hennes liv sett ut för fem år sedan. Hennes sista minne var mörker, rädsla och smaken av blod. Hon hade vaknat på skolan och under första året hade hon vägrat att byta form. Xavier hade berättat att hon antagligen åldrades långsamt då hon såg ut att vara 25 år, men uppgifter om henne var närmare 40 år gamla. Hon kände sig minsann inte som 40 och betedde sig inte heller därefter. Hon hade åkt på uppdrag, farliga sådana. Hon hade också gått på lektioner och fått tillsägelser som alla andra elever när hon hittat på dumheter.
Hon tog stolthet i att kunna para ihop alla ansikten på skolan med rätt namn, även om inte alla visste vem hon var. Alice brukade tycka om att vara lite anonym i alla fall.
Retsam som hon var tog hon formen av en katt igen, men denna gång en betydligt större sådan. Hon hade sett denna specifika ras på bild och läst om den på internet. En ny raskatts-hybrid som tydligen skulle vara blandning mellan den vilda ocelotten och den domesticerade bengal-rasen. Den kallades Savannah.
Hon strök sig lekfullt mot Savannahs ben och spann; det närmsta hon kunde komma till skratt utan att anstränga sig i onödan.

Lu sneglade på Alice, som bytte form igen, innan hon fick brått att följa efter Savannah. Medan de gick lät hon blicken glida runt korridoren igen, hon insåg att det inte var en helt lätt sak att hitta runt i byggnaden om man inte var bekant med den. Hon rättade till väskan som hon bar på ännu - det var nära att hon glömt den uppe hos Xavier.
"I met Adnaurian when I arrived. She was chasing after Nightcrawler then" påpekade Lu, för hon visste inte om Savannah hade koll på var den skotska kvinnan befann sig. Lu kunde inte avgöra om Ad fanns i närheten - alla nya dofter satte henne ur spel. Ljuden från tv-rummet slog snart emot dem och hon antog att det var dit de var påväg. Det knöt sig lite i magen på henne vid tanken på att stöta på fler främlingar, särskilt av den yngre och hormonella sorten.

Savannah sneglade kort över axeln och såg sedan snabbt ned mot golvet igen då hon nästan snubblade på den nu något större katten. Hon bet hårt ihop tänderna för att inte bli irriterad över detta och andades sedan ut luften hon omedvetet hållit inne. Det var inte bra för Savannah att tappa humöret, dåliga saker hände då. Inte för att hon var rädd för att bli utkastad från skolan, hon misstänkte att professorn var rädd att hon skulle vända sig till fel personer om inte skolan var där och höll koll på henne, men hon tyckte inte om att inte ha kontroll över sina egna krafter. De hade vuxit på senaste tiden och saker började hända som hon inte menade göra när hon tappade humöret. Som incidenten hon blivit kallad till Xaviers kontor till att börja med. En pojke i klassen hade irriterat henne och hon hade omedvetet fått datorskärmen, han satt vid, att milt explodera. Skärmen hade spruckit och det hade börjat flyga gnistor om den då dioderna och processorn överladdades. Alla hade förstås antagit att hon menat att göra det och hon hade inte rättat dem.

Hon skakar lite på huvudet och lyfter blicken då hon ser dörren in till uppehållsrummet. Hon snabbar på stegen och ställer sig i dörröppningen för att få en bra överåskådning av rummet. Det tog inte lång tid innan hon såg den hon letade efter. Adnaurian satt vid ett litet bord i ena hörnet tillsammans med Nightcrawler. De båda verkade uppslukade av ett rätt oseriöst parti schack.
- Ad! ler Savannah och höjer en hand till hälsning.

Alice såg till att vänta tills båda Lubaya och Savannah gått in i rummet innan hon följde efter och passade på att byta till sitt vanliga jag innan hon också klev in genom dörröppningen.
Hon hade fått höra att folk blev obekväma om hon ändrade skepnad framför deras ögon så hon hade börjat göra det diskret när hon trodde att ingen såg.
Hon scannade rummet med blicken hastigt och log och vinkade åt ett par vänner som satt i ett hörn för att sedan vända blicken till Ad och Nightcrawler. Hon hade hälsat på Ad ett par gånger men kände henne inte närmare men däremot kände hon Nightcrawler lite bättre.
Hon hade lärt känna många X-men under sina 5 år och varit på uppdrag med ett par av dem, dock inte just Nightcrawler. Hon blinkade åt honom och vände sig sedan till Lubaya.
"It was nice meeting you, but I've got a date with the practice-field." sa hon med en lätt grimas.
"Don't let Savannah boss you around too much, though I'm pretty sure she nicer than she lets on."
Hon vände på hälen och lämnade rummet med ett försiktigt leende riktat åt Savannah. Alice katt-instinkter hade inget emot Savannahs gruffa attityd och hennes mänskliga hjärna tolkade det som att Savannah då i grunden var en bra person. Hon kände till sina egna sociala brister och visste att hon ibland klev på fler tår än vad som var nödvändigt men hon verkade inte kunna hjälpa sig själv.
Med en suck travade hon iväg längs korridorerna och förberedde sig på ett träningspass som hon antog skulle kännas i ett antal dagar efteråt.

"Cheater! That's cheating, yer pawn cannay move two spaces from there!" utbrast Adnaurian och backade resolut tillbaka bonden ett steg som den mörkblå mannen mittemot henne just flyttat.
"Says the girl who just moved her rook diagonally" svarade Nightcrawler och räckte ut tungan.
"Ah did not! Ye weren't paying enough attention, 's all" protesterade Ad.
De avbröt sitt barnsliga käbblande när en röst kallade på Ad. De såg båda upp och Ad betraktade förvånat den brokiga skaran som precis klev in i rummet. Först gick Savannah, som Ad aldrig visste om hon var glad att se eller ej då den unga kvinnan alltid lyckades driva henne till vanvett... men ändå fann att hon sökte hennes sällskap. Sedan kom Lubaya, onaturligt lång och märkbart förvirrad av situationen. Efter dem kom Alice, en högst udda figur som Ad aldrig lyckats bygga sig en solid uppfattning om. När hon väl trott att hon förstod sig på den rödhåriga kvinnan visade denne en helt ny sida.
"About time ye lot came. Xavier told me ye were coming!" flinade hon.

Lubaya kastade en forskande blick runt uppehållsrummet. Några av eleverna tittade upp från sina aktiviteter för att betrakta nykomlingarna, återigen bröt mumlanden och pekanden ut, vilket Lu ignorerade.
"Oh... alright" svarade Lu förvånat när Alice annonserade att hon måste gå. "See you later."
Hon kastade en kort blick efter shapeshiftern innan hon vände sig in mot rummet igen och styrde stegen bort mot Adnaurians och Nightcrawlers bord.

Savannah betraktade flinandes Adnaurians och Nightcrawlers käbbel men vände sedan blicken till Alice då denne sade att hon skulle vidare. Hon så på Alice vid dennes kommentar om henne men sedan besvarade hon kort hennes leende även om det bara var för ett flyktig ögonblick.
- Guess I'll stumble on you later.. säger hon som avsked till Alice och ser efter henne då hon försvinner ut i korridoren sedan vänder hon blicken in i rummet igen. Hon noterade att alla blickar var vända mot dem, eller snarare mot Lubaya och det förvånade henne inte. Inte nog med att hon var väldigt lång så var hon en ny syn här på skolan, vilket alltid var intressant för eleverna. Alla nykomlingar blev alltid ogenerat ut-tittade och utfrågade.

- Yeah, I thought he might have told you.. kommenterar Savannah och gick fram till bordet där de båda satt. Hon misstänkte att Xavier hade meddelat Ad med sina vodoo mind powers så att inte Savannah av någon anledning skulle få för sig att springa iväg med Lubaya på egen hand. Savannah hade ingen förskönad bild av hur folk uppfattade henne på skolan. Det fanns inte mycket tillit där.
- Hello there, Kurt.. ler hon mot Nightcrawler som ler brett tillbaka och diskret flyttar en av sina riddare framåt på schackplanen när han trodde att Ad inte tittade. Savannah gillade honom, hon kunde inte riktigt sätta fingret på varför men han var rolig.

Lu fann sig återigen i en obekant situation där hon stod som passiv betraktare. Hon följde skådespelet framför henne samtidigt som hon försökte ignorera blickarna hon fick från en mängd olika elever. Det, i kombination med hennes kliande arm, fick henne att känna sig ovanligt lättretlig. Hon sträckte på sig med en besvärad min och försökte skjuta alla jobba tankar åt sidan.
"That's it, another cheat, ah win!" proklamerade Ad, som inte alls missat Nightcrawlers drag.
"No way, Dummkopf! No way!" svarade Kurt med spelat drama.
Ad viftade bara avfärdande mot honom.
"Yes, yes, Xavier said to give Lu a tour... unless ye've already started?"
Hon såg från Savannah till Lu, och hennes ögon föll på Lubayas arm som hon inte noterat förrän nu. Kurt följde Ads blick och tycktes också förstå. Det var en direkt påminnelse om Magneto och tiden som Ad delat med denne. Lu harklade sig lite lätt, men Ad tycktes inte höra och vek inte undan blicken.
"Mein Schatz..." sa Kurt mjukt och strök försiktigt en hand över Ads arm. Hon ryckte till och väcktes ur sina tankar.

Savannah log kort åt Ads fråga om hon redan startat rundturen med Lu och hon skakar sedan på huvudet åt detta.
- No.. I brought her straight to you, svarar hon Ad. Hon lade en huvudet en anings undrande på sned då hon upptäcker Ads förfärade blick och hon följer den till Lu's metallomslutna arm, som hon nästan helt glömt bort i alltihopa. Savannah såg mellan armen och Ad och gjorde sedan en koppling. Att hon inte dragit den slutsatsen innan. Hon hade ju trots allt själv stött på mannen de kallade Magneto och sett demonstation av dennes krafter. Hon gick närmare Ad och lade en varsam hand på hennes andra axel.
- You okay?