Peaceful Friday evening, my ass.

Ad nickade stumt.
"Aye..." hon svalde hårt. "Yes, yes, of course." Hon ruskade på huvudet. "Of course ah'm fine. The question is how are ye holding up Lubaya?" frågade hon.
"Me?" upprepade Lu. "Well I am fine, of course, this is no issue" svarade Lu svävande. Det var inte sant, men hon var inte den som klagade.
"Of course it is... why hasn't it been removed?" undrade Ad, med en nästan förorättad ton å Lu's vägnar.
"Well, tell me how and have it done with" Lu kunde inte dölja bitterheten i sin röst. "The last option is having Logan cut it off, though he may cut me, but it is starting to look like the only option."

Savannah drog undan sin hand från Adnaurians axel och såg mellan de båda kvinnorna. Nightcrawler hade villrådigt slunkit åt sidan och betraktade dem nu vaksamt. Savannah vände blicken till Lubaya och såg kort mot dennes arm.
- Easy there, big gal.. säger hon till Lu när hon hör bitterheten i dennes röst och vänder sig sedan mot Ad som verkar mer upprörd över det hela än vad Lu själv är.
- Calm down.. yttrar hon med en lugn stämma och slänger en blick ut i resten av rummet som blivit knäpptyst för ögonblicket.
- Not that I mind but I don't think this is the right place to discuss it.. kommenterar Savannah lågmält.

Adnaurian slöt ögonen och ruskade på huvudet som för att skaka bort sina tunga känslor.
"Ye're right. Ah'm sorry Lubaya, ah shouldn't've said anthing here" ursäktade Ad.
"It is quite alright" svarade Lu, och log försiktigt.
Kurt såg detta som en signal för att faran var över.
"It's very nice to meet you, Lubaya. Ad told me you were tall, but I could never dream you would dwarf our Kätzchen quite so much" kommenterade han med ett pillemariskt flin och tog Lu i handen.
"Oy, that's enough from ye, Elf" svarade Ad och hävde sig upp ur stolen. Kurt kastade sig genast undan, men Ad bara grinade elakt.
"Let's get this tour goin' then, shall we?"

När det inte verkade bryta ut ett bråk så återgick resten av rummet till sina olika aktiviteter igen. Savannah såg mellan dem och log kort, hon började nästan känna sig som ett femte hjul här. Lubaya och Adnaurian verkade känna varandra sedan innan, något Savannah inte känt till och nu kände hon sig konstigt svartsjuk på den längre kvinnan.
- Well... I've done my part then.. sade hon något kyligt men det maskerades rätt väl av hennes annars obekymrade uttryck. Hon gav Lu en tvetydig blick men vände sedan blicken till Ad.
- Unless you need help baby-sitting... flinade hon och såg menande på Kurt som drog i sina mungipor och lipade åt henne.

Ad upplevde att hon var på ett mycket bättre humör efter att den spända scenen placerat. Hon drog gärna med sig Savannah också, men hon hejdade sig innan hon sa något om detta. Ville hon verkligen det? Hur ofta hade hon inte munhuggits med den envisa kvinnan till den grad att hon stormat iväg i raseri? Ändå var hon på vippen att fråga om denne ville göra dem sällskap.
"Well..." hon såg upp på Lu och blev genast påmind om den bisarra längdskillnaden. "Ye could always tag along, if Lubaya doesnay mind the company."
Lu log. Hon hade en oväntad förmåga att kunna tyda relationer, åtminstone bland vissa personer. Mellan Savannah och Ad pågick något, Lu hade velat påstå att det kanske låg något i att kärlek börjar med bråk.
"Of course not. The more the merrier" svarade hon.

Savannah sken upp en aning inombords över att hon fick följa med men på utsidan visade hon det inte, då såg det snarare ut som att hon inte brydde sig om vilket.
"Great.. on we go, peers. To new adventures!" proklamerar Nightcrawler och drar en blompinne från närmaste blomkruka och viftar med den framför sig som att det vore ett svärd. Savannah ser på honom och skakar på huvudet men ropar förvånat till då Kurt sticker pinnen i hennes sida.
- Hey! utropar hon förargat men ett leende sprider sig över hennes läppar. Nightcrawler skrattar retsamt och petar sedan Lubaya och Adnaurian vardera i magen med pinnen och försvinner sedan i ett dramatiskt bamf av svart rök.
- Come back here, you blue demon.. hojtar Savannah efter honom och skyndar fram till dörren ut till hallen. Spridda skratt hörs från rummet men hon bryr sig inte om detta utan ser efter Kurt som dyker upp på andra sidan korridoren.

Lu satte en hand över det lilla sticket i magen. Hon gav inte ifrån sig ett ljud, det var ingen idé att visa någon reaktion för det kanske skulle trigga fler påhopp. Lu skulle vanligtvis skrattat åt det hela, när den första irritationen lagt sig. Men efter de senaste två veckorna och dagens händelser kände hon sig allt annat än road.
"The blue git" fnös Ad. Sedan fick hon syn på Lu's sammanbitna uttryck. "Are ye alright, love?" undrade hon, med tydlig oro och omtanke.
"Hm?" Lu rycktes ur sina tankar. "Oh yes, I am fine. Let us get going."
Ad såg inte övertygad ut, men hon marscherade bort till dörrarna för att se vad det blivit av Savannah och Kurt.
"He's not worth it, Savannah! He's still butthurt over the loss of his beer!" hojtade Ad.

Savannah jagade efter Kurt men hejdade sig då hon hörde Ads tillrop. Hon stannade upp och såg bakåt mot Ad och vänder sedan blicken framåt igen och upptäcker att Kurt försvunnit igen. Hon insåg att det skulle vara en ren omöjlighet att jaga efter en teleporterare. Antagligen skulle han lura någonstans på dem i skolan där han kunde dyka fram för bästa effekt. Hon ser sig misstänksamt om och upp mot taket när hon går tillbaka till Ad och Lu.
- Seems like he's gone in to hiding.. kommenterar hon och slänger en sista blick nedåt korridoren där hon senast sett honom men där fanns ingen.
- So where are we starting? undrar hon och ser mellan Lu och Ad men höjer ena ögonbrynet något frågande då hon känner av den något sammanbitna stämningen.

Det var inte tillfälle för att vara sur, trött och ledsen. Lu sträckte på sig igen, det kändes som den hundrade gången den dagen... men hennes axlar kändes lägre än vanligt, kanske var det inbillning men den metallklädda armen kändes tyngre. Hon såg oftast till att framstå som glad, folk tycktes reagera kraftigare på hennes dåliga humör än de gjorde med andra. Kanske för att hon framstod som mer skräckinjagande än andra, mörk och lång som hon var... egenskaper som hon inte alls kände sig bekant med nu.
"Well, obviously this is one of our common rooms" förklarade Ad och Lu fokuserade blicken på den korta kvinnan.
"Maybe ye'd like to stop by the room ye'll be sleeping in. To drop off yer bag and such" föreslog Ad.
"Yes, that sounds good" svarade Lu och tvingade fram ett leende.
Ad sneglade kort på Savannah och undrade om hon också uppfattat den frånvarande känslan. Men hon sa inget, utan tog av åt vänster i korridoren.

Savannah betraktade forskande Lubaya men försökte att inte verka allt för påträngande då hennes humör inte verkade vara på topp för tillfället. Hon visste inte varför men hon fick rätt starka vibbar när folks humör svängde. Hon visste inte om det hade med hennes kraft att göra eller om det bara berodde på faktumet att hon var en människokännare och hade lätt för att läsa folk omedvetna gester och miner.

Savannah mötte kort Ads blick då denne såg på henne och sedan såg hon efter dem då de försvann nedåt korridoren. Hon skakade lite på huvudet och samlade tankarna igen, sedan följde hon snabbt efter innan de hunnit försvinna ur hennes synfält. Luften kändes tung och hon undrade kort om det var åskoväder på väg.

Det var inte längesen hon kände sig hungrig, men nu tycktes känslan vara som bortblåst. Lu försökte bara fokusera på saker som gjorde henne på bättre humör, men det var svårt. Ideligen gled tankarna iväg till Miwa, som hon saknade något enormt och led med i sorgen. Eller så dök Magnetos hånfulla leende upp och rädslan för att något skulle hända Miwa, eller någon annan hon kände, gjorde sig påmind. Hon knöt båda händerna, och det spände i den omslutna armen.

Ad hade velat fråga Savannah om Lu's tydligt mörka sinnesstämning, men hon visste att det inte skulle gå att tala tyst nog för att inte Lu's skarpa hörsel skulle snappa upp orden. Det var ingen lång promenad till det utvalda gästrummet.
"Lubaya, there's obviously something troubling ye. Would ye like to be alone for a while? Is there anything we can do?" undrade Ad, samtidigt som hon stannade och låste upp dörren.
Lu drog en djup suck.
"I am sorry... it is..." hon skakade på huvudet och klev in i rummet i samma stund som Ad öppnade. "I want to train... work out. Is there any place I could go?"
Ad tänkte först på X-Men's träningslokaler under skolan, men de var antagligen off limits även för Lu.
"Aye, of course. Next to the PE-hall there's a large gym, ye passed it on yer way here. Would ye like us to show ye?"
"No thank, I will find it myself" svarade Lu, med ett kort leende. "Thank you, I will come see you later when I am more focused."
Ad räckte Lu nyckeln, och den långa lejoninnan stängde genast dörren. Ad stirrade snopet på det mörka träet.
"That was..." hon visste inte vilket ord hon letade efter, och tittade på Savannah som för att hon skulle hjälpa henne avsluta meningen.

Promenaden till gästrummet kändes väldigt stel och atmosfären tung. När de väl kom fram till dörren betraktade Savannah spektaklet som fortlöpte framför henne och plötsligt stod hon där förvånat stirrandes på en dörr som Lu stängt i deras ansikten. Hon vände blicken till Adnaurian som verkade minst lika förvånad som hon själv och verkade sakna ord.
- Rude? föreslår Savannah och blir plötsligt full i skratt utan att riktigt veta varför. Situationen kändes något absurd och Ads snopna uttryck fick det att dra i hennes mungipor. Hon slog en hand för munnen för att kväva skrattet som undslapp henne och skyndade sig sedan bort från Lubayas dörr för att denne inte skulle tro att det var henne hon skrattade åt.

När hon samlat sig igen harklade hon sig kort och vände sig till Ad men hade svårt att hålla flinet borta från läpparna.
- So what now?

Ad kunde inte heller låta bli att flina när Savannah brast ut i skratt, men det var högst okänsligt att bete sig så i Lu's närhet. Hon drog sig också undan från dörren för att det inte skulle höras in till gästen.
"Well, maybe not quite the word ah'd use, but maybe. Ah suppose she's not feeling herself, Xavier mentioned her girlfriend's away and such" svarade Ad fundersamt.
"Anywho..." hon funderade kort på vad de skulle ta sig för. "We could always track down the Elf?" föreslog med ett flin.

Inne på rummet kastade sig Lu ner på sängkanten och gömde ansiktet i händerna. Hon ville ryta högt, men hon hejdade sig. Fick hon bara ge utlopp för all den här frustrationen skulle hon säker må bättre... då skulle hon leta upp Ad och Savannah, be dem om ursäkt för hennes beteende. Hon drog en djup suck och öppnade sin väska. Ur den plockade hon fram sina träningskläder samtidigt som hon drog av sina skor - hon tränade helst barfota.

- I guess it's hard to adjust... nickar Savannah fundersamt och slänger ett öga bort mot Lubayas dörr. Hon vänder blicken till Adnaurian igen då denne nämner att de kan roa sig med att leta reda påNightcrawler.
- A little elf-hunt always brightens the day. Ett djävulskt flin sprider sig över hennes läppar och hon börjar fundera över vart Nightcrawler kan gömma sig någonstans.
- Where do you suppose that scallywag is hiding? Savannah kunde gissa sig till vissa platser han kunde gömma sig på men Adnaurian var den av dem som kände Kurt bäst och kände till de flesta av hans knep.
- Is there even a good way to catch a teleporter, undrar hon nyfiket och funderar på det själv.

"Oh, ah'm sure he's tearing around my room to recover his precious, cheap, German beer" svarade Ad, och styrde stegen mot närmsta trappa.
"That's the key to catching a slippery Bamfer - ye need to make sure they'll come to ye, or at least give them a reason to show up in a specific place" förklarade hon med ett elakt flin.
Hon kilade upp för trappan, något hon kunde göra nästan ljudlöst. Men det var inte så noga att vara tyst, Kurt kunde ha gett upp på ölletandet och bestämt sig för att det vore roligare att söka hämnd... det gällde att se sig för.

Lu bytte om med frenetiska rörelser, men stannade sedan upp och drog fler djupa och lugnande andetag. Hennes upprörda känslor fick inte spela in i träningen, det kunde leda till onödiga skador. Hon tog med sig nycklarna, mobilen och en vattenflaska innan hon med långa och snabba steg svepte till dörren, ut, och sedan ner mot entrén och gården.

Savannah höjde en aning på ena ögonbrynet och flinade medan hon betraktade Adnaurian.
- What did you do to that beer? Hon misstänkte att det sista stället Ad skulle gömma det på var i sitt rum. Om nu Ad gömt det och helt enkelt inte bara gjort sig av med den. Savannah lät blicken svepa upp till övervåningen och följde sedan tyst efter Ad uppför trappan. Hon såg upp mot taket för att kolla så att inte Nightcrawler hängde från en av bjälkarna i taket och lurpassade på dem.
- I get the feeling that you do this often... flinade hon och vände blicken till Ad igen.

"It's well hidden, not even inside the building of course" svarade Ad och såg sig vaksamt omkring i korridoren ovanför trappan innan hon började gå igen.
"Ah only do this when he starts it!" protesterade hon. "He was asking for it... he knows the consequences."
Nu när de närmade sig hennes rum kände hon mycket spår av Kurts doft i luften, men hon kunde inte säga om han var där eller inte nu. Hon satte ett finger mot munnen i ett tecken på att de skulle vara tysta. Rummen var ganska ljudtäta, om de bara rörde sig försiktigt borde inte Nightcrawler höra... om han nu ens satt på hennes rum. Men det var troligt, om det så bara var för att gå till attack.

- Ah, sneaky.. Nightcrawler kunda alltså vända upp och ned på hela skolan utan att kunna hitta sin öl. Hon undrade kort vad det fanns för platser utanför skolan som Ad kunde ha gömt ölen på. Skogen? Det verkade inte speciellt troligt, såvida inte Ad hittat ett lämpligt ihåligt träd att gömma flaskorna i.
- Oh come on now.. I can tell you love making a little mischief, retas Savannah med henne och flinar.
När Ad tecknar åt henne att vara tyst nickar hon som svar och smyger sedan varsamt efter henne mot hennes rum. Savannah spände öronen för att försöka höra någon form av ljud från rummen men hon kunde inte höra mer än sina egna andetag och deras dämpade steg. Ibland önskade hon att hon hade förhöjda sinnen så att hon kunde höra bättre och förnimma dofter som Ad kunde, det verkade användbart.

Ad rörde sig försiktigt fram till dörren. Hon kunde inte höra något, men det låg en stark doft alldeles utanför som avslöjade att deras byte var där. Ad flinade mot Savannah med en menande blick, sedan sneglade hon på ljuset som skymtade genom dörrkarmen - den var inte låst, Ad kunde bara se en skugga, regeln var inte för. Hur skulle de bäst gå till väga? Hon kunde inte fråga Savannah, kanske var det bäst att bara försöka överraska den blå demonen. Ad ryckte upp dörren med ett triumferande: "Ha!", men klev inte innanför tröskeln då hon räknade med något slags överfall. Det kom mycket riktigt ett, från skåpet bredvid dörren föll en hink med iskallt vatten som delvis sköljde över Ad's skor. Denne tjöt till, och uppifrån hyllan hördes ett besviket: "Verdammt!"

Lubaya hittade in i träningshallen utan problem. I gymnastiskhallen var det tomt, medan några elever höll sig i gymmet. Eftersom hon inte alls sökte något sällskap valde hon att stanna i den stora salen. Hon fann bra utrustning i ett av förråden - det fanns boxningsdockor och dylikt som skulle fungera utmärkt att ta ut sin frustration på. Lu släpade ut materialet till mitten av rummet, där hon sedan drog på ett sparring handskar. Hon skakade den metallinklädda armen något irriterat, sedan placerade hon en spark rakt i den första dockan med ett högt rytande. Den for genast omkull.

Savannah följde tätt efter Adnaurian och ställde sig sedan på andra sidan dörren och nickar då hon ser Ads menande blick. Nightcrawler var inne i rummet. Hon såg in i rummet då Ad ryckte upp dörren men stannade kvar vid sin post. Då hinken med vatten plötsligt for i golvet hoppade Savannah till och hon tog ett snabbt steg tillbaka för inte även hennes skor skulle bli blöta.
- That sneaky bastard, muttrade hon och såg in i rummet, upp mot hyllan där rösten hörts. Vad kunde de göra för att ge igen på Nightcrawler som lätt kunde teleportera sig bort. Hon fick syn på en elkontakt uppe vid taket som antagligen var för taklampan och fick en idé. Hon lyfte handen lätt och gjorde ett knyck med ett finger. En liten blixt letade sig från eluttaget och till Nightcrawlers svans, de var inte tillräckligt stark för att göra någon skada men det skulle med största sannolikhet ge honom en chock.
"Yaoooo" tjöt Nightcrawler och for ned från hyllan och dansade sedan runt för att försöka få tag i sin svans, Savannah brister ut i skratt över detta.

Ad tog ett par steg tillbaka och slet av sig de dyngsura gympaskorna och dränkta strumporna.
"Kurt, ye prat, ye've gotten the rug wet 'n everything" utbrast hon när hon gick tillbaka in i rummet. Där dansade Kurt runt efter sin svans och Ad stirrade förvånat på scenen framför sig.
"What the bloody hell are ye jumping around for?" undrade hon, då hon missat Savannahs hämndaktion.
"Ask your vermaledeit friend!" fräste Nightcrawler som nu maniskt strök sin spetsiga svans.
Ad vände sig förvånat till Savannah.

Det kändes fantastiskt att få använda hela kroppen, ägna all sin energi åt att sänka så många slag och sparkar som möjligt i de högst oskyldiga dockorna. Trots detta tycktes Lu's frustration växa snarare än försvinna. Adrenalinet drev henne till allt vildare rörelser och hon väste andfått. Hon placerade ett hårt upper cut slag i ett dockhuvud och vrålade högt av smärtan som det orsakade. Metallen tillät inte en sådan vridning i armen och det sköt blixtrande smärtor genom hela handleden och underarmen. I blint raseri försökte hon få ett grepp om metallhöljet för att slita bort det, men det gick inte att få ett grepp. Hon försökte få in fingrarna under det fördömda materialet, men trots upprepade försök hade hon ingen framgång. Hon röt igen och piskade runt på stället, om och om igen.
Borta vid dörren till gymmet hade några elever dykt upp för att se vad som pågick.
"Are you alright?" frågade en av dem nervöst, men den långa lejoninnan bara röt ursinnigt till svar.
"I think she's really lost it" mumlade nästa.
"What's going on?"
Den här gången var det inte elev som talade utan en myndig mansröst. Eleverna såg sig om och fann Cyclops i gymmet som han nyss måste anlänt till.
"It's that lion-chick who came with Wolverine today, sir. She's absolutley berserk!" förklarade en av eleverna.
Cyclops klev fram till dörröppningen och såg själv på spektaklet.
Charles, there's something going on with... Miss Hertz, was it? She's in the PE-hall, she seems well out of it. I'll try and calm her down, but maybe you'd best call on Logan.

Meddelandet ekade genom Xavier's tankar och denne svarade ett snabbt bekräftande. Han hade just fått svar från Lorna som lovat att svänga förbi följande dag för att hjälpa Lu. Han hade också haft kontakt med Mrs. Brown om alternativa lösningar. Att skära bort metallen skulle kräva minst två snitt, och det skulle kräva ett mirakel för att det skulle ske utan skador. Xavier fokuserade istället på att nå Logan.
Logan, there's something wrong with Lubaya. She is in the PE-hall, Cyclops is there trying to control the situation, but you'd better go see for yourself.

Savannah skrattade åt Kurts dansande men samlade sig då Adnaurian såg frågande på henne.
- I only gave him a little jolt, säger hon och rycker på axlarna med ett retsamt flin på läpparna. Kurt muttrar och stryker varsamt spetsen av svansen. "It hurt" säger han och putar med underläppen medan han blänger snett på henne.
- Don't be such a baby, säger hon och lipar mot Kurt. Hon visste att jolten inte borde stungit mer än ett getingstick som mest.


Logan ryckte till och slog huvudet i bänken ovanför då Xavier plötsligt pratade i hans huvud. Det var något han aldrig vande sig vid. Han svor och lade en hand för sin panna innan han kravlade fram under bänken han legat under för att leta efter trasiga sladdar.
"Whatcha doin' down there, Wolvie? Did a spider scare you?" möter Tony honom retsamt med när han tar sig upp på fötterna igen. Logan skakar på huvudet och inser plötsligt vad Xavier sagt till honom. Någonting var fel med Lubaya.
- I have to go to the PE-hall.. stay here and look for those faulty wires, haspar han ur sig innan han skyndade sig ut från rummet. "Eh sure..." hör han Tony svara något förvånat innan han hinner försvinna inom synhåll. Han skyndade sig upp från säkerhetsrummet i källaren och var snart ute på skolgården och på väg mot sporthallen.
- What's happening? frågar han Cyclops då han får syn på denne vid ingången till hallen. Sedan fick han syn på Lubaya som frenetiskt försökte få av metallen som omslöt hennes arm. Han behövde inte veta mer än så.
- Lu! han skyndade sig fram till henne.
- Calm down, kiddo, försökte han lugna henne medan han rörde sig närmare.

"Ooh..." hon förstod genast vad som hänt, "right. Ah see now."
Ad sprack upp i ett brett flin.
"It's nay more than ye deserve, ye bastard. Dropping waterbombs - ah ask ye!" fnös hon.
"Give me my beer and I'll leave you be for a week" föreslog Kurt.
"Oh, as if ah'm falling for that again. No, ah was gonna suggest that Savannah could finish it off with me" svarade Ad.


"Miss Hertz, please, calm down!" ropade Cyclops, men han förstod att det inte skulle hjälpa. Den långa kvinnan röt bara högt till svar, han var inte säker på om hon uppfattat vad han sa.
Lu kunde inte längre tänka klart. Hon kunde aldrig helt tas över av sin djuriska sida, men instinkterna var mycket starka. Lejonet inom henne var starkare än hennes mänskliga jag för stunden, det var lättare att låta det ta överhanden. Smärtan som metallen orsakat, och som hon nu åsamkade sig själv genom att lönlöst slita, fortsatte bara att trigga henne. Det blödde från några fingrar där henne kloliknande naglar börjat knäckas, och hon hade redan klössår på själva armen. Den metalliska doften av blod slog emot henne i samma stund som Logan dök upp i rummet. Hans doft slog emot henne som en vägg, för ett ögonblick gled hennes tankar över till nuet, men smärtan drev henne tillbaka. Hon vände sig mot den kortare mannen och röt ursinnigt, ansiktet var förvridet av ilska och de vassa hörntänderna var blottade i en hofull gest. Det brann i de gröna ögonen.

Savannah flinade brett och såg mellan Kurt och Adnaurian. Hon undrade just vad Kurt skulle hitta på för satyg för att hämnas sin stungna svans men det var inget hon oroade sig för, för ögonblicket.
- I've always wanted to taste german beer, säger hon retsamt.


Logan såg upp på henne och visade instinktivt tänderna men kom sedan på sig själv. Lubaya var inte sig själv för tillfället. Han var något chockad över att se henne så här och med hennes längd och kattlikna drag var hon rätt så skräckinjagande. Hans blick gled från hennes ansikte ned till hennes blödande arm och fingrar. Fortsatte hon så här så kunde hon göra seriös skada till sig själv. Utan att tveka kastade han sig fram emot henne och bände bort hennes kloförsedda hand från sin arm så att hon inte skulle kunna skada sig själv något mer. Hon var betydligt längre än han själv men hans muskler kunde fortfarande rivalisera hennes.
- Lubaya, it's me Logan.. försöker han resonera med henne samtidigt som han försöker hålla ett stadigt tag om hennes armar för att hålla dem borta från både sig själv och så att hon inte skulle börja klösa sig själv igen.

Kurts gula ögon blixtrade mellan de båda unga kvinnorna, men sedan sträckte han på sig med återvunnen stolthet.
"Well, you've left me with no choice, Kätzchen" deklarerade han. Ads ögon smalnade.
"Eye for an eye, bottle for a bottle. You give me back my beer, I'll return your Bruichladdich 16, Rum Finish" han sprack upp i ett elakt flin och de vita tänderna tycktes bländande mot den mörka hyn.
"What?!" röt Ad vid omnämnandet av den fina whiskyn. "Ye wouldn't dare!"
"I already have" svarade Kurt triumferat. Med ett bekant 'Bamf' försvann han i ett rökmoln, samma ljud kom från korridoren utanför, sekunden därpå igen inne i rummet. Rökmolnet tog knappt form ovanför Savannah innan Ad's blöta skor föll ner över den längre kvinnan, och rökmolnet försvann igen med ett skratt och stanken av svavel.
"Get back here, ye thievin' blue devil!" röt Ad, till ingen nytta.

Lu's ögon spärrades upp av förvåning när någon plötsligt högg tag i henne, det hade hon inte väntat sig, men hennes instinkter talade om för henne att det inte var välkommet. Hon försökte slita bort sin hand med ett vanvettigt rytande, men det var tydligt att inte ens hennes styrka var nog. Hon spjärnade emot under höga frustanden, och hon sköt fram ett långt ben för att fälla sin motståndare samtidigt som hon försökte sänka sina vassa tänder i Logans axel. Någonstans inom henne kämpade den mänskliga sidan för att göra sig hörd, sidan som skrek åt henne att det var Logan - en vän, någon hon inte borde skada eller kämpa emot.

"Get away, just stay back!" kommenderade Cyclops irriterat åt några närgångna elever. Han visste inte vad det var som försiggick egentligen, men han var glad att det ägde rum just här i gymnastikhallen där det var i princip folktomt såhär på en fredagseftermiddag. Xavier's röst nådde honom genom hans egna tankar.
"Logan, the professor's on his way as well" hojtade han, osäker på om Logan skulle uppfatta det genom tumultet.
Cyclops hoppades att Logan själv skulle behålla lugnet i situationen. Det sista de behövde var ett utbrott från hans sida också.