Time heals all wounds?

"Yeah, that's probably for the better" höll Logan med om. "Jean will probably wanna give him a chek over before he is moved.." kommenterar han fundersamt och kastar ett öga bort mot den sovande mannen. Han vände blicken till den packade väskan och rörde sig sedan bort till dörren och ut på verandan. Den svarta motorcykeln stod parkerad invid räcket med en skyddande presenning över sig. Logan gick fram och drog varsamt bort det vattentäta skynket och vek slarvigt ihop det innan han hängde ifrån sig det på staketet och blickade sedan snabbt över motorcykeln. Det var bäst att dem hade plats ombord på planet för Logan hade ingen plan på att lämna motorcykeln kvar här vid stugan.

Ad gnuggade sig trött i ögonen. Hon hade verkligen inte mycket energi längre efter den senaste tidens destruktiva och självskadliga beteende. Hon kände sig besviken på sig själv över att det fått gå så långt, men samtidigt visste hon inte varifrån hon skulle funnit styrka. Hon hade varit stark så länge, inte förstått hur mycket det tärt... inte förstått hur mycket den kidnappade kvinnan betydde för henne.

Hennes blick gled bort mot Logan.
"We've left the car down the road, at the fallen tree. Ah suppose we'll have to leave that here," påpekade hon, då hon gissade att han hade planer på att ta med motorcykeln.

Han lyfte blicken till Ad vid omnämnandet av bilen. Han hade behövt ta sig över den fallna granen när han först tagit sig ut till stugan. Hans plan hade varit att röja undan den från vägen men andra tankar hade distraherat honom från det.
"Yeah.." nickade han kort. "We'll have to come back for that one later.." konstaterade han. Det var inte troligt att någon skulle hitta den här ute i vildmarken och vandalisera den så den stod rätt säkert där borta på vägen. Ett välbekant ljud fick honom att lyfta blicken till skyn. Det var det surrande ljudet av Blackbirdens motorer. Han kunde inte se planet någonstans men ljudet innebar att Jean och dem andra snart skulle anlända.

Ad nickade åt det Logan sa. Det fanns inte mycket att göra åt bilen, och det viktigaste nu var att få Gambit tillbaka till skolan. Ad var också tacksam att få återvända samt, och särskilt i sällskap med Logan. För första gången på länge kände hon sig avslappnad... om än inte lugn eller rofylld. Hur ogärna hon än ville erkänna det så vilade mycket av hennes trygghet hos folket som omgav henne. Att förlora både Savannah och Logan på så kort tid satte spår som inte gick att avlägsna på ett ögonblick.

Hon drog en suck av lättnad när hon hörde motorerna. Hon sneglade mot Gambit och beslöt sig för tala med honom, se om han sov eller hade förlorat medvetande. Med filten fortfarande svept om axlarna reste hon sig frågan stolen och gick bort till bädden där Gambit vilade.
"Gambit... Can ye hear me?" frågade hon försiktigt och la en hand på hans axel.

Logan blickade upp mot himlen men sneglade sedan kort över axeln då Ad försvann in i huset bakom honom. Han vände blicken till skyn igen och försökte följa ljudet av motorer med blicken. Det försvann in över skogen framför dem.

Gambit ryckte smått till och blinkade upp mot Ad som stod bredvid sängen. Han såg sig kort om som för att kolla vart han var någonstans innan han fäste blicken på Ad igen.
"Yea'.." han satte sig halvt upp och gäspade medan han gned en hand över ansiktet för att vakna till.
"Have the others arrived yet?" undrade han och blickade bort mot dörren men kunde inte se någon annan där.

Ytterligare spänningar släppte för Ad när Gambit svarade på hennes tilltal, och verkade förhållandevis alert och kry.
"They're about to land" svarade hon. "Ah just thought ye'd like a heads' up before they rush in."
Hon slog sig ner vid fotändan av sängen då hon själv kände sig ganska trött ännu.
"How are ye feeling?" undrade hon med en forskande blick.

Gambit sträckte på sig då kroppen kändes väldigt stel. Det knakande tillfredsställande i ryggen och nacken. Han nickade kort åt det Ad sade om att dem andra var påväg att landa.
"Okay.." svarade han kort och kned några fingrar längs sidan på näsan och vid den vänstra ögonhålan. "Slight headache and a dull pain behind the eyes.."
"Nothing serious" var han snabb med att tillägga och log mot henne. Han granskade henne för ett ögonblick och noterade att hon såg trött ut.
"How are you feeling, cherie?"

"That's good..."
Ad nickade stilla då Gambit bekräftade att han inte hade akuta symtom. Hon orkade inte ens tänka tanken på att han skulle kunna glida in i en koma likt Starks, hon kunde inte bli av med ännu en vän.
"Tired..." svarade hon på hans fråga. "Weak. Pathetic. Ashamed. Ah just don't know how much more ah can stand..."

Remy lade huvudet lätt på sned och betraktade henne. Han flyttade sig försiktigt närmare och satte sig bredvid henne på sängkanten.
"Mon ami.. You shouldn't feel any of those things. A lot has happened that have been out of your control.." han drog försiktigt en arm om henne och kramade henne lätt.
"Whatever people call us.. We are still just humans." han såg tyst på henne en stund.
"And now when Logan is back.. I'm sure we will find Savannah soon." log han kort.

Ad lät sig omfamnas och försökte verkligen ta till sig av Gambits ord.
"Aye... ah know..." suckade hon och vilade huvudet mot hans axel. "Ah really hope it will come to an end soon."
Men vilket sorts slut var det som väntade? Och skulle saker och ting någonsin kunna återgå till vad de en gång varit?

Han log mot henne o lutade huvudet mot hennes, som vilade på hans axel.
"Gambit's sure that it will.."

Logan lyssnade kort till rösterna inifrån stugan. Det var fortfarande ovant att ha andra omkring sig. Han ville inte störa Ad och Remy så han började röra sig inåt skogen för att möta upp dem andra. De skulle antagligen ha svårt att hitta stugan utan vägledning.

Borta i gläntan hade Ororo lyckats utföra en smidig landning, sånär som på en hög tall vars krona fått sig en liten törn. De övriga passagerarna bestod av Jean, Beast och Nightcrawler, och alla fyra klev nu av från planet. Jean hade en karta, och de visste redan var stugan låg då de sett gläntan den låg i på håll, men det var mycket tät skog här ute som var lätt att tappa bort sig i.
"Kurt, why don't you go ahead?" föreslog Jean.
"Natürlich," svarade Kurt. Han tog en hastig titt på kartan innan han teleporterade sig närmare stugan.

När han dök upp igen fanns huset knappt inom synhåll, men det gjorde däremot husets ägare.
"Logan! Kumpel!" utbrast Kurt jublande då han fick se sin gode vän.

Logan klev smidigt över några fallna grenar och ett stenröse innan han fortsatte åt en riktining in i skogen där träden växte lite glesare så det var lättare att ta sig fram. Han ryckte till en aning då en ljudlig 'bamf' plötsligt hördes när han kommit en bit in i skogen. Ljudet var omisstagligt och han log brett då han såg det familiära blåa anletet.
"Kurt" log han och ändrade riktningen en aning så att han istället gick åt Kurts håll. Han misstänkte att dem andra sänt Nightcrawler i förväg för att scouta ut vägen till stugan.
"It's good to see you" hälsade han då han nådde fram till den blå demonen.

Kurt lyckades inte hindra impulsen att kasta sig runt halsen på Logan då denne mötte honom. Men han släppte snabbt taget och flög upp på närmaste sten i sin sedvanliga, hukande position.
"It's been so lonely without you," påpekade Kurt. Han insåg att det kanske lät illa, särskilt om Logan sett hur illa det tagit Ad åt hans försvinnande, och tillade därför mer skämtsamt: "I mean, the corridors barely smell of cigarr smoke anymore."
Han kastade en blick över axeln åt det håll han teleporterat från.
"The others should be here soon."

Vid Kurts hastiga omfamning så ryggade Logan till en aning men han hade ingenting emot kramen egentligen, det var mest en reflex. Det var kul att se Kurt igen, mannen hade en förmåga att liva upp sin omgivning. Logan log snett åt cigarr kommentaren.
"We better do something about that then, eh bub?" flinade han kort och följde sedan Kurts blick ut i skogen då han nämnde dem andra. Logan spände öronen och tyckte sig höra rörelse i skogen längre bort men det var svårt att avgöra om det var ett djur eller om det var dem andra. Han vittrade kort i luften då vinden vände mot dem.
"Hank, Ororo.. Jean.." kommenterade han kort vid de bekanta dofterna som nådde honom. På något vis kändes det konstigt att säga deras namn, att känna deras dofter igen, det var som att något triggades i hans hjärna, en instinkt att dra sig undan men han ruskade kort på huvudet åt känslan och vände blicken till Kurt igen.
"So what kind of pranks have you been up to? Been hanging people's underwear from the flagpole again?" flinade han retsamt och lyfte ett frågande ögonbryn. Kurt var trots allt känd mer eller mindre som skolans upptågsmakare, så någonting måste han ha hittat på under Logans frånvaro.

Kurt nickade glatt för att bekräfta Logans kommentar om vilka som var på väg mot dem genom skogen. Men hans glada uppsyn fallerade något när Logan frågade om vilka spratt han tagit sig för på sistone.
"Ach... I tried a few. I wanted to keep spirits up, everyone has been so down lately," svarade han med en suck.
"But it didn't do any good... I wanted to cheer up our kleine Katze, but nothing helped. The only person who's been able to talk to her is Scott - es glauben oder nicht," förklarade Kurt.

Logan betraktade Kurt med fundersam och något bekymrad blick. De behövde verkligen göra något åt den mörka stämning som svept in och omfamnat skolan.
"Scott?" han höjde förvånat på ögonbrynen och det ryckte en aning i kinden vid omnämnandet av namnet. Av någon anledning blev han brydd av detta faktum, att Ad vänt sig till Scott under den tiden han varit borta. Han drog en hand över den skäggiga hakan och suckade tyst åt sig själv. Även om han själv aldrig fattat tyckte för mannen så var det bra att Ad haft någon att prata med. Skägget under fingrarna gjorde honom plötsligt påmind om hur vild och oansad han måste se ut, mer än vanligt då ansiktsvård inte varit hans första prioritet ute i det vilda.
"I guess he has his moments..." log han kort och såg på Kurt men vände sedan blicken ut i skogen då ett ljudligt knak, av en gren som knäcktes, hördes en bit ifrån dem.

"Ja," nickade Kurt åt det Logan sa angående Scott.
Det kom fler ljud allt närmare, tills Ororos röst gled mellan träden.
"Logan!"
Den vithåriga kvinnan skyndade fram med ett glatt leende, men frågade med viss oro:
"Is everyone alright? How's Gambit?"

Ett leende kröp fram över hans läppar vid åsynen av den vithåriga kvinnan som uppenbarade sig mellan träden.
"Ororo" hälsade han då hon närmade sig. Vid omnämnandet av Gambit så söktes Logans blick automatiskt bort mot stugan innan han såg på Ororo igen.
"He was consious last time I saw him." svarade han då han inte direkt var kvalificerad att uttala sig om Remys hälsa. Det var inte direkt som att denne annonserade när någonting var fel.
"He and Ad is back at the cabin." fortsatte han och höjde en tumme i riktning mot stugan men vände sedan blicken till Jean och Beast som dök upp kort bakom Ororo.
"Logan, old friend, you look hairier than ever" hälsade Hank med ett brett, blankt leende, som stod i skarp kontrast mot det blåa anletet.
"And you look just as hairy as always, Hank" flinade Logan tillbaka åt vilket Hank skrattade godhjärtat.

Jean såg sammanbiten ut, blek och tärd, men det fanns också något lättat över henne då hon närmade sig Logan.
"It's good to see you again," sa hon.
"We'd better keep going, in case Remy takes a turn for the worse," anmärkte Hank. Ororo nickade och fortsatte genast att gå mot stugan.

Logans blick föll på Jean. De båda hade inte tagit avsked under de bästa förhållandena men det var ändå upplyftande att se henne igen.
"You too, Red" kommenterade han och ett kort leende spelade över Logans läppar. Han vände blicken till Hank och nickade. Det fanns tid till småprat senare. Logan lät blicken hastigt svepa till Jeans tärda ansikte innan han vände sig om och följde efter Ororo mot stugan.
Det var ingen lång march tillbaka men den steniga marken och de tätväxande träden gjorde inte lätt för dem. Snart stod dem i vilket fall utanför timmerstugan.

Gambit gäspade trött men lyfte sedan blicken till dörren då Logan uppenbarade sig där tätt följd av fyra andra välbekanta personer.
"Looks like we've got company, cherie" anmärkte han till Ad samtidigt som han log mot de nyanlända.
"Bienvenue, mes amis" hälsade han dem och gjorde en överdriven gest med handen.

Hank var först in efter Logan och han klev genast bort mot sängen där Gambit och Ad satt.
"How do you feel now?" undrade Hank.
De andra såg lättade ut, de hade uppenbarligen trott att Gambit skulle vara i sämre skick än han var just nu. Samtidigt som Hank klev inåt möttes Ads och Kurts blickar. Den sistnämnde klev också inåt, Ad reste sig och lät sig omfamnas. Det kändes tryggt att se vänner igen.

Gambit vände blicken till Hank och ryckte på axlarna.
"Tired.." svarade han kort och såg väldigt trött ut när han sa det, som om fasaden falnande för ett ögonblick. "Gambit's head have felt better." erkände han och gned omedvetet några fingrar längs sidan av näsan vid ögonhålan, där en molande och nu nästan bultande värk startat ett par timmar tidigare.

Logan stannade vid dörren och betraktade dem andra, men då han kände sig överflödig i scenen och eftersom det blev trångt med så många människor ståendes i farstun så klev han ut på verandan igen.

Jean rörde sig också närmare sängen.
"Have you been having any head aches during the drive up here?" undrade hon och såg forskande på Gambit.

Ororo stannade innanför dörren och betraktade Ad och Kurt som talade lågmält om resan och det som pågick. Just då kunde hon inte tillägga något, så hon klev ut efter Logan.
"Have you been doing okay?" frågade hon.

Remy lyfte blicken till Jean som kom närmare och sneglade sedan kort bort mot Ad innan han svarade.
"Yes" han såg mellan Hank och Jean.
"So... Is Gambit dying?" undrade han tvärt och log skevt.

Logan lyssnade halvt till det som försigick inne i stugan men vände sig till Ororo då hon gjorde honom sällskap ute på verandan.
"Yeah..." han nickade mot henne. Han gillade tystnaden och isoleringen som skogen och stugan erbjöd honom, så det var en konstig känsla att ha en massa andra människor där.
"How about you? How are you holding up during all this?" undrade han och betraktade henne.