Time heals all wounds?

Logan mötte upp Jean nere vid entrén och de begav sig sedan ut till skogen tillsammans. Just som de började närma sig området där sensorerna gått av så plingade det till i fickan och han halade upp telefonen samtidigt som han stannade, Jean stannade också och gav honom en frågande blick.
"It's just Lu", förtydligade han och Jean slappnade märkbart av. Uppenbarligen hade hon förväntat sig att det var dåliga nyheter.
[Don't mention it, kiddo. Sleep tight and good luck tomorrow.]
Skickade han som svar till Lu. Han visste inte om han skulle få tillfälle att se henne innan seminariet imorgon eller om han själv skulle gå på det, så det var lika bra att lyckönska henne nu. Nu när han ändå hade telefonen uppe så passade han på att skicka iväg ett sms till Adnaurian.
[Hey kid, heard you snuck away from practice. Scott's obviously pissed. Nice going. Where did you two sneak of to?]
Han var inte säker på om Ad skulle svara men det gjorde detsamma. Han stoppade ned telefonen i fickan igen och fortsatte vidare in i skogen. När de var vid sensorn som larmat så såg han upp mot träden för att se åt vilken vinkel som de dolda kamerorna pekade åt. Vem eller vad det än var som traskat där ute så hade de uppenbarligen hittat en död vinkel. Han vädrade lite i luften samtidigt som han rörde sig ur kameravinkeln och mycket riktigt kunde han känna den främmande doften från en ny person. Han hukade sig ned för att komma närmare marken där spåret låg och noterade att grenar blivit knäckta och löv hade trampats ned i gräset som om någon hade gått där.
"Do you find anything?" undrade Jean och han nickade medan han försökte följa det dolda spåret med blicken.
"Somebody walked here.. But I don't recognize the scent. Not an animal that's for sure." Doften som hängde i luften där var märklig, han kunde inte riktigt sätta fingret på varför men personen i fråga kunde inte vara annat än mutant.
"Must be a mutant. Ordinary people don't smell like this." I hukad ställning följde han spåret en bit och stannade där spåren verkade leda inåt skogen igen och han lyfte då blicken för att se in mellan träden.
"Here, for some reason, the person turns back into the forest again", förklarade Logan för Jean och såg sig om för att se om det var någonting i närheten som kunde ha uppmärksammat kamerorna eller sensorerna.

______________________________________________________

Savannah smuttade på det lilla hon hade kvar i glaset och gjorde sedan en gest mot servitrisen, som passerade, att hon ville ha en till. Hon satte ned det tomma glaset på bordet och betraktade Ad.
"How did you get those scars?" passade hon på att fråga nu när de ändå hade kommit på tal. Hon hade undrat det sedan första dagen hon träffat Ad men av någon anledning hade hon aldrig ställt frågan. Hon kände att det var mycket som var osagt angående Ads fosterföräldrar men hon förstod på det lilla Ad hade sagt att dem hade gjort henne mycket illa. Savannah hade aldrig kunnat öppna upp till någon angående det som hänt henne och hon hade aldrig riktigt reflekterat över det som hänt heller, det var bara så livet var. Professorn hade försökt få henne att prata om det men hon hade alltid undvikit dem frågorna.

"Cuddlecub!" pep rösten genom mobilen.
"Loverbunny!" svarade Lu med ett brett leende.
Lu hade önskat att Miwa kunde varit hos henne nu. Kanske kunde de båda flytta till skolan här istället? De hade inte diskuterat det närmare, men Lu kände oftare att NY akademin hade mer att erbjuda. Men det var heller inte alltid positivt, hon värdesatte lugn och ro mellan varven. Det var inte bara allt ståhej kring X-Men - skolan i sig var betydligt större. Fler elever.
Efter en lång konversation la de till slut på samtalet och Lu gjorde sig i ordning för natten.

___________________________________________________________

Ad tittade ner i det halvtomma glaset. Hon svarade ofta på den frågan, men oftast kortfattat - ibland bara ett ord. Det kändes underligt att det aldrig kommit på tal mellan dem.
"We were on a vacation in Kenya. Ah don't know why they bothered taking me with them, but they usually dragged me along on trips. They always treated me like crap, but those journeys offered some relief."
Hon drack det sista av den mörka ölen i ett par rejäla klunkar samtidigt som servitrisen kom med Savannah's nya dryck.
"Another Murphy's please, and double Ardbeg - neat" bad Ad. Servitrisen nickade och fortsatte sedan att dela ut beställningar.
"Of course we did a safari, with a single guide in a jeep. It was a huge park, they had the big five many times over."
Hon drog en hand genom håret och märkte plötsligt att handen skakade. Det var längesen hon talat om detta, men det kändes extra laddat på grund av sällskapet.
"The guide must've been a hack, we ended up smack in the middle of a pride of lions. Instead of just leaving he stopped dead. It was an open jeep, and the male lion was very aggressive. He started circling, lashed out, and my foster parents freaked. They pushed me out, shouting at me to do something. Ah panicked and transformed - the lion was on me in a second."
Ad knöt sina skakande händer på bordet.
"The guide was screaming bloody murder, he didnay know ah was a mutant. He started driving and ah caught up in the very last second. Ah could hardly see for the blood and pain..."
Hon drog ett djupt andetag.
"But it wasn't a fatal wound, obviously. A local tribe was able to stop the bleeding before we could reach a hospital. Ah cannay say mah parents were in a hurry."

Jean ställde sig bredvid Logan och blickade in i skogen, hon lät den telepatiska förnimmelsen sträcka sig ut runt området framför dem men hon kunde inte känna av någon närvaro utöver sin egen, Logans och ett antal smådjur som gömde sig i träden runtom.
"Do you feel anything?" undrade Logan som uppfattade vad hon gjorde och hon skakade kort på huvudet. "No..", svarade hon kort och vände blicken till honom då han som reste sig upp. Han blickade fundersamt in mellan träden och sniffade i luften. Spåret var gammalt vid det här laget och han kunde inte känna av att personen återvänt åt det här hållet, i alla fall inte på den här sidan av skolan. Vem det än var så var han eller hon borta nu. Men man visste ju aldrig om personen i fråga skulle komma tillbaka. För den delen visste dem inte heller om personen var där under uppsåt att göra skada  eller om dem bara råkat trampa in på skolans område av en olyckshändelse. Dock undrade Logan vad någon gjorde så här djupt in i skogen strax bredvid skolan, för de var långt från närmsta väg.
"I will adjust the cameras. If it were to return, we will atleast get a good look at whoever it is.." sade han kort och rörde sig tillbaka mot sensorerna och kamerorna. Framme vid trädet så tog han tag i en av de lägre grenarna och hivade sig sedan upp. Det var en lätt sak att vrida kamerorna så att de nu täckte ett större område och han hoppades att han lyckats få bort de döda vinklarna. Det var dock svårt att se här ute så han skulle behöva kontrollera via monitorn i säkerhetsrummet. Jean stod tyst, djupt sjunken i tankar medan han justerade kamerorna. Hon ryckte överraskat till då han plötsligt landade på marken bredvid henne.
"You okay, Jean?" undrade han lite fundersamt och betraktade henne. "Y-yeah, I'm fine", log hon och gjorde en avfärdande gest. "Just a lot to think about", suckade hon kort och kastade en blick tillbaka mot skolan. Adnaurian och Savannah hade flytt fältet men nu verkade dem åtminstone prata med varandra igen, så det var ju alltid någonting. Däremot tyckte hon inte om att de lämnat så hastigt och lustigt, dessutom hade de inte sagt vart någonstans de skulle. Fast de var ju trots allt vuxna människor och hade inget ansvar att rapportera in vart de skulle någonstans men hon kunde ändå inte sluta oroa sig. Sedan var det Scott som blivit på dåligt humör över det hela och det orkade hon inte riktigt ta tag i för tillfället.
"I see", svarade Logan och verkade förstå precis vad hon tänkte på. Han kliade sig lite i nacken och rätade på sig. "No reason to stay out here and I don't think it's any idea to track the trail further into the forest", sade han eftertänksamt. "Let's head back." Hon nickade åt detta och de började röra sig tillbaka till skolan igen under tystnad.

____________________________________________________________

Savannah satt tyst och lyssnade till Ads berättelse med stum förskräckelse. Hon lade båda händerna om det kalla glaset som serverats framför henne och lyfte det sakta till läpparna.
"That's horrible!" utbrast hon och hennes ögonbryn knöt sig upprört i pannan på henne och hon satte argt ned glaset mot bordet. Nog för att hon hört om hemska foster föräldrar tidigare men Ads tog nog priset. Att knuffa ut sitt barn, även om det inte var ens eget men någon man adopterat, till en flock lejon. Hur kunde man göra något sådant? Varför hade de adopterat Ad till att börja med?  Savannah noterade hur den andra kvinnans händer skakade och hon sträckte då ut en av sina egna händer och lade den lugnade över en av Ads knutna händer på bordet och kramade den lätt.
"What awful people..." kommenterade hon tyst med en sorgsen röst som dröp med en underton av mörk avsky. Hon greppade glaset igen och drack en djup klunk av cidern för att stilla sitt humör innan det hände en olycka, för det hade oroväckande börjat pirra i hennes fingrar igen. Calm.. försökte hon intala sig själv och satte försiktigt ned glaset mot bordet.

Det gick en rysning genom Ad när Savannah la sin hand över hennes. Det var av välbehag, men känslan var något elektrisk och hon kunde inte låta bli att dra sig till minnes olyckan nere i Danger Room. Servitrisen svepte förbi med öl och whisky och Ad tog genast en mun av den rökiga, bärnstensfärgade spriten.
"Aye, they are. Ah'm sure they're twisted somehow, true psychopaths... But ah don't wanna dwell on it" konstaterade hon med en bitter uppsyn.
Ad halade upp mobilen för att se klockan och såg att ett nytt sms kommit från Logan. Hon läste det och funderade över om det var bäst att inte svara. Men de tog trots allt en risk när de besökte riktig civilisation på det här sättet, det var kanske ändå en god idé att berätta om något skulle hända. Logan var inte typen som kom springande för att hämta skolkare, dessutom uppskattade han mer än någon annan att jävlas med Scott.
[We're in a pub in White Plains.]
Det fick räcka så, mer detaljer behövdes inte.
"Do ye have any family?" undrade Ad samtidigt som hon la ner mobilen. Kanske var det en alltför känslig fråga, men Savannah behövde ju inte svara.

Savannah kunde mycket väl förstå att Ad inte ville tänka mer på sina foster föräldrar. Hon noterade hur Ad skrev till någon på mobilen men frågade inte om det, däremot kunde hon inte låta bli att undra. Hon drack lite av cidern men stannade sedan mitt i en klunk vid Ads fråga och sänkte glaset från läpparna en aning.
"My mother...", ordet hade en vidrig eftersmak och det lät konstigt att säga. Hon pratade aldrig om sin mor, tänkte aldrig på henne för den delen heller. Hon smuttade på cidern som om hon inte hade mer att säga om ämnet. "If she's alive that is..." bröt hon plötsligt tystnaden med och log bittert. Hon drog fingrarna längs kondensationen som bildats på utsidan av glaset. "I never knew my father... Grandparents.. dead as far as I know.." fortsatte hon och skakade lite på huvudet. "I think I had an uncle... but I don't really remember him that well", hon slöt ögonen och försökte frambringa ett ansikte men allt hon fick fram var suddiga och fragmenterade minnen, osammanhängande och säkert inte helt relevanta till verkligheten. Det var svårt för henne att minnas saker från tiden innan gatan, det var som om alla dem minnena hade raderats. En suck undslapp henne och hon vände den blåa blicken till Ad.
"If you now can call them family that is.." log hon kort. "But I guess I have to answer no to your question; I don't have a family", svarade hon tillsist och fortsatte dricka av den kalla drycken medan hennes blick letade sig vidare i rummet. Bandet gjorde sig redo för att börja spela igen och hon kunde känna att det hastiga drickandet av cidern kanske inte var så klokt för hon började redan känna sig smått yr. Ämnet gjorde henne dyster så hon tvingade på sig ett leende och vände sig till Ad igen. "But who needs a family anyway?" Savannah hade ju trots allt klarat sig själv i många år nu utan någon som tog hand om henne.

Ad lyssnade och funderade över det som Savannah berättade. Det var ett par pusselbitar i det som var Savannah's bakgrund, men det fyllde egentligen inte i så värst många luckor. Hur länge hade den där mamman funnits i bilden? Hur hamnade Savannah på gatan från första början?
"Well, ye can always do fine without a family. Good riddance to them if they're shite... But if they're decent folks it would be nice to know them" tyckte Ad. Hon hade ofta funderat över sina biologiska föräldrar men hon hade aldrig på allvar försökt hitta dem.
Bandet drog igång igen, ljudnivån steg och det blev genast mer rörelse.
"If ye could go anywhere, and do anything - what would it be?" frågade Ad högt för att överösta musiken. Det kändes lämpligt att byta ämne nu, kanske till något med mer framtidshopp.

"Hear hear", kommenterade hon och drack ännu en klunk. Det var längesedan hon druckit alkohol på det här sättet men den avtrubbande känslan var inget annat än välkomnande, speciellt med tanke på ämnet de pratade om. Savannah såg bort mot bandet då de drog igång igen och folk började resa sig från bordet för att ta sig upp på det lilla dansgolvet framför scenen.
"Gosh..." yttrade hon och var tvungen att tänka efter vid Ads fråga. Hon tänkte aldrig speciellt mycket på framtiden eller hade världsomfattande drömmar, det hade alltid handlat om att leva i nuet och hon hade lärt sig från en tidig ålder att drömmar och förhoppningar bara gjorde en besviken i slutändan.
"I would...." började hon trevande och slöt ögonen för att kunna tänka bättre. Plötsligt fick hon bilder av gröna öar och turkost vatten framför sig och hon log vid minnet av ett vykort hon sett för längesedan. Hon kunde inte minnas vart eller när hon sett det men bilden var fortfarande väldigt klar i hennes huvud. "I would go to the Seychelles", sade hon och öppnade ögonen.
"To explore the islands.. but most of all I would want to go and swim in that clear blue water..." sade hon något drömmande och med en suck. Det kanske lät lite lamt men sanningen var den att hon aldrig lärt sig simma och det var något hon skämdes över. Hon hade aldrig lärt sig som barn och sedan hade det aldrig funnits tillfälle för det, nu i vuxen ålder höll hon sig på behörigt avstånd från stora vattensamlingar. Det var därför man aldrig såg henne i närheten av skolans pool. Hon skulle gärna resa runt i världen då hon aldrig lämnat USA's gränser tidigare eller ens varit utanför New York för den delen.
"How about you?", skickade hon tillbaka frågan till Ad och lade huvudet lite undrande på sned.

Ad blinkade först förvånat åt Savannah's svar. Det kändes oväntat att hon skulle drömma om något så värdsligt, det lät som en vanligt semester. Men vid närmare eftertanke var det ingen konstig dröm, särskilt om Savannah aldrig fått se vykortsvärdiga platser. Det var ingen dålig dröm heller för den delen, Ad kunde föreställa sig hur lugnande det skulle vara.
"Sounds dreamy" konstaterade hon leende. Hon tog en nu mun med whisky och sköljde ner den med skummande öl.
"Well, ah must say ah'm pretty pleased right now" svarade hon, men insåg att det lät lamt eller som en dålig raggningsreplik. "But ah have a silly dream..."
Hon såg på bandet som dundrade på med liv och rörelse. Trots det vilda tempot kände hon sig avslappnad.
"Ah'd live in some rural village in Scotland, maybe at a farm even. Ah'd belong to a real community, greet the neighbours..."
Hon skakade på huvudet med ett sorgset leende, nu kanske det var på väg att bli allvarsamt igen.
"Maybe it sounds silly, ah'm happy to a part of the Academy at least. But to be able to share in something... normal."

Savannah log tillbaka mot Ad. Hon konstaterade sedan att hennes cider nästan var helt slut igen då hon drack lite av den och en ensam skvätt skvalpade runt i botten av glaset. Hennes fokus flyttade dock snabbt till Ad då denne nämnde att hon ville leva på en farm i Skottland. Det var lite förvånande fast Ad var ju förstås skotsk så det var väl bara naturligt att hon ville söka sig till sina rötter, med tanke på att hon var adopterad till USA. Vid nämnandet att få leva normalt så blev hennes ansikte något allvarligare.
"I understand", svarade hon kort. "To fit in.. and to be a part of something", hon såg på Ad med sina blå ögon och ett vagt leende spelade över hennes läppar men hennes ögon talade om någonting annat. "That's not silly at all", sade hon tyst och kände att ämnet återigen svepte iväg åt det deprimerande hållet. Det var ju trots allt så hon själv önskade att hon kunde ha det.
"So on a farm you say..." yttrade hon betänksamt för att bryta den dystra stämningen och försökte föreställa sig Ad i farmarklädsel, vilket frambringade ett leende på hennes läppar. "Would you herd sheep?" undrade hon och flinade retsamt för att få en annan ton på samtalet. Då servitrisen passerade dem igen så passade hon på att beställa en öl och en shot, om hon nu skulle bli full så kunde hon lika gärna göra det ordentligt.

Det kändes skönt att dela den tanken och längtan med någon, det var också en slags tillhörighet. Det var bitterljuvt. Ad söp in doften av den rökiga whiskyn och njöt av känslan av stigande berusning. Ingenting kändes lika tungt nu, det gjorde detsamma att upplevelsen var konstgjord.
"Sheep?" upprepade Ad och såg flinande på Savannah. "Maybe... But ah was rather thinking a few Highland Cattle" svarade hon betänksamt. "Unfortunately ah've found that animals sometimes freak around me, ah guess they pick up something predatory" tillade hon med ett skevt leende.
"What about ye? Would ye nay thrive with the farm life?"

"Highland Cattle?" sade hon frågande och imiterade Ads dialect med ett flin. "What are does? Some breed of cows?"
"Me?" hon höjde på ögonbrynen och skrattade kort åt frågan. "Oh no, I'm not the farmgirl type..." flinade hon snett och hällde i sig den sista skvätten cider innan hon ställde ifrån sig glaset. "But it's hard to say.. I've never actually been on a farm.." erkände hon och ryckte lite på axlarna. Det var inte som att det var gott om dem i the big Apple. Så allt som hörde därtill var rätt främmande för henne. Servitrisen kom förbi med hennes öl och shot och plockade sedan med sig deras tomma glas. Savannah drack en klunk av ölen, den var bitter i förhållande till den söta drickan så hon gjorde en min och sköljde ned ännu en klunk för att spola bort sötman efter cidern. Hon rös till. Var öl vanligtvist så här bittert? Hon tyckte att smaken kändes väldigt ovan och främmande på tungan men det kunde mycket väl ha att göra med att hon druckit söt cider innan och typen av öl så hon tänkte inte mer på det.
"What do I know.. maybe I would like it", log hon och försökte föreställa sig själv på en farm men hon kände sig på något vis malplacerad i det scenariot.

"Aye! Ye must've seen pictures, they're all fuzzy - like teddy bears" förklarade hon.
Ett bedövande vrål kom från andra änden av rummet när publiken applåderade åt den nyss avslutade låten. Men snart hade musiken dragit igång igen.
"Oh ah'm sure ye'd fit right in. Ah've always pictured ye wearing wellingtons and dungarees" flinade Ad.
Whiskyn var slut, nu var bara lite öl kvar. Det snabba drinkandet började kännas nu, särskilt då det var långt efter middagstid. När en ny servitör passerade beställde hon in en tallrik pommes frites och en torr cider.
"Was the beer no good?" undrade hon och såg på Savannah när denne tycktes mindre nöjd med den nya drycken.

"Fuzzy cows?", log hon och försökte tänka efter om hon sett bilder på några sådana. "Oh yeah.. I think I know which ones you mean" sade hon tillslut och nickade eftertänksamt. Hon ryckte till en aning och vände blicken bort mot publiken som förde ett väldans liv. Hon kände sig plötsligt väldigt yr, hade hon verkligen druckit så mycket? Det hade varit ölen på skolan och sedan de två cider innan ölen hon nu hade. Inte speciellt mycket men det var ju trots allt ett tag sedan hon senast drack alkohol.
"Really now?" flinade hon och höjde ett ögonbryn åt Ad."That sounds sexy, maybe I should throw out my wardrobe and go farmer instead."
"Oh it's fine", sade hon avfärdande då Ad frågade om ölen. Hon såg ned i sitt glas på det vita skummet och tog sedan en prövande klunk. Bitterheten fanns fortfarande där men den var inte fullt lika påtaglig som den varit innan. "I just think my taste-buds are in chock after the sweet cider.." förklarade hon och log snett.

"Oh aye, ah've heard the farmer look is really coming on this season" försäkrade Ad med ett skratt.
Strax stod en korg med pommes frites mellan dem, och en kall torr cider till henne själv. Servitören plockade med sig de tomma glasen medan Ad doppade en pommes frites i den lilla ketchupskålen. Det var gott med något salt såhär mitt i drickandet.
"Help yerself" bad hon Savannah och gestade mot korgen.

Savannah flinade och skakade lite på huvudet åt tanken, det skulle allt se ut om hon började traska omkring i gummistövlar och snickarbyxor. Då servitrisen ställde ned korgen framför dem så ögnande hon hungrigt pommes friten. Magen gjorde henne påmind om att de ännu inte ätit någon middag. Hon sprack upp i ett leende då Ad sade åt henne att det var okej att ta. Hon plockade då ogenerat upp ett par pommes och doppade dem i ketchupen. "Thanks", log hon innan hon stoppade in dem i munnen och tuggade förnöjt. Den salta smaken gjorde sig bra på tungan efter ölen och cidern och det var trevligt att få någonting att tugga på. Hon lyfte glaset till läpparna och skulle just ta en klunk då hon skymtar en rörelse i ögonvrån. I nästa stund slås glaset ur hennes händer och hon flämtar överraskat till och kastar sig bakåt för att inte få ölen över sig. Mannen som ramlat in i henne stödde sig upp med hjälp av bordet och bänken och hojtade sedan svordomar åt två män som stod en bit bort. Tydligen var det dem som knuffat honom på henne. Savannah reste snabbt upp det välta glaset för att försöka rädda ölen som ännu inte runnit ut och baddade sedan av sina byxor med ett par servetter där det hamnat stänk. Hon försökte ignorera mannen som nu stod dumt och stirrade ned i hennes urringning, uppenbarligen helt omedveten om Ad som satt bredvid henne.
"Heeeey!" yttrade han som för att påkalla hennes uppmärksamhet och hon såg då irriterat upp på honom. "What's your name?" undrade han sluddrigt och lutade sig mot bordet och på så vis närmare henne. Hon gjorde en min och drog sig tillbaka en bit då hans andedräkt stank av alkohol och cigarettrök.
"Not interested", svarade hon kort och hoppades att han skulle gå därifrån. Mannen såg lite perplexed ut över hennes svar men förstod sedan vad hon menade och rynkade då pannan. "Don't be a tease", grymtade han och greppade efter henne och fick då fatt i ärmen av hennes tröja. Hon blev överraskad av detta och hon kände sig med ens trängd men då den första chocken hade lagt sig så blev hon istället arg och slog då undan hans hand. "Don't touch me!"

"Hey!" utbrast mannen när Savannah slog undan hans hand. Han såg förvirrad ut, uppenbarligen hade han druckit en del och hade svårt att hänga med i svängarna. "Come on, don't be like that, nobody likes a bitch."
Ad hade också kommit på fötter när tumultet startade, det hade landat några ölstänk på hennes arm. Nu såg hon förbittrat på den påträngande mannen som vräkte sig över Savannah.
"Oy, leave her be!" fräste hon ilsket.
Mannen vinglade till och sänkte blicken. Han blinkade ett par gånger innan han registrerat Ads uppenbarelse.
"No one asked you to butt in, shrimp" fnös han.
Ad drog ett djupt andetag och fick anstränga sig för att inte gnissla tänder.
"Look, ye'er obviously oot yer face. Just back off and we can all get on with our evening."
"Speak English, will you? Now fuck off, munchkin, and leave the two of us alone!"
Ingen annan hade uppmärksammat mötet, det var för mycket rörelse i baren. Mannens två medsupare hade börjat närma sig.

"Don't talk to her like that", väste Savannah argt och sköt upp från bänken. Mannen var huvudet längre än hon själv men hon såg ändå morskt upp på honom. Han flinade bara dumt åt henne och lät sedan blicken glida oförskämt ned över henne. "Why don't we leave this pip-squeak here and go someplace else", föreslog han med ett olustigt leende. "Let's have some fun".
"I'm not interested in talking to you so just leave us alone, will you?", försökte hon säga med en lugn ton men han ignorerade hennes ord och tog istället ett steg närmre. "Come on", bad han. "I know that you want to."
"I said no", hon satte en hand mot mannens bröst då han kom närmre och knuffade till honom så att han stapplade bakåt och satte sig sedan pladask på golvet då han tappade balansen. Hon kände visst obehag över situationen och hon kunde se hur mannens två kumpaner närmade sig. Det var väl för mycket att hoppas på att de skulle ha mer förnuft än mannen de redan träffat.

"Ey sugar, don't be so stingy", hojtade en av männen åt henne medan den andra hjälpte sin kumpan upp på fötterna igen. Han svepte ölen han hade kvar i sitt glas och ställde det sedan ifrån sig medan han gick upp mot dem. Han var betydligt längre än den tidigare mannen och såg ned på Savannah med ett flin men blickade sedan mot Ad.
"Well lookit here.. I believe I found myself a leprechaun", hojtade han till sina kamrater och de båda rungade av skratt åt kommentaren. Savannah kunde känna ilskan bubbla upp inom henne och hon tog ett kliv fram så hon stod framför deras bord. "Hey buddy, we don't want any trouble so just stay the hell away before I get mad", sade hon mellan sammanbitna tänder och såg upp på mannen.
"Oh feisty.", skrattade han och greppade hårt tag om hennes arm och drog henne närmre. "I like that.."

Det var för mycket på en gång, Ad fick anstränga sig till max för att inte flyga på den nyanlände fyllbulten. Vore det inte för alla ögonvittnen hade hon inte bekymrat sig, men nu gällde det att inte göra något förhastat. Men när mannen grep tag i Savannah steg raseriet okontrollerat, Ad kunde känna hur kroppen tog sats att byta form. Hon pressade tillbaka instinkten, något som inte varit möjligt innan hon börjat träna medvetet under sin tid på skolan.
"Fuck off, ya bas!" röt hon. Första reaktionen var att hugga eller klösa, men återigen tack vare träning knöt hon istället ena näven och siktade uppåt mot mannens käke. Hans huvud slungades bakåt och han stapplade ett par steg innan han släppte Savannah. Hans båda kamrater brölade som ilskna tjurar, nu hade också fler i baren noterat vad som pågick.

Savannah stretade emot mannen som höll fast henne men spärrade sedan förvånat upp ögonen då Ad plötsligt gav honom en upper-cut så att hans huvud flög bakåt av kraften. Hon drogs med en bit då han vacklade bakåt men hittade snabbt balansen igen då han väl släppte taget om hennes arm.
"Nice punch...", kommenterade hon imponerat till Ad och kunde inte låta bli att le åt minnesbilden av henne knocka en kille som var betydligt större än hon själv. Mannen vacklade och tog sig för hakan.
"You bitch!", röt han och gjorde ansats att kasta sig över Ad men Savannah sträckte snabbt ut en fot och fällde honom. Han for till golvet med en duns och rev med sig ett bord i processen. Detta påkallade arga rop från bartendern och några av gästerna hade börjat skruva på sig på sina stolar. Den första mannen ragglade hotfullt fram mot dem medan den andra höll sig lite i bakgrunden och kastade tveksamma blickar mot folket runtomkring. Savannah fokuserade blicken på mannen som kom emot dem igen men då passade mannen på golvet på att gripa tag om hennes fot och hårt rycka i den. Hon föll bakåt då tyngdpunkten plötsligt skiftade och hon väjde med armarna för att försöka ta emot sig själv för att inte falla handlöst på det hårda trägolvet. Hon lyckades nätt och jämt fånga upp sig själv men handleden vred sig smärtsamt och fick sig en rejäl stöt då den tog emot golvet.
"Fucking bitches", muttrade mannen och tog ett hårdare grepp om hennes fot för att hon inte skulle kunna ta sig upp. Savannah, frustrerad och arg över situationen, planterar sin andra fot i mannens ansikte och blod exploderar från hans näsa då hennes häl hård smäller i det bräckliga näsbenet, kanske med mer kraft än vad som är nödvändigt.
"Fucking creep!" svarar hon med han tjuter av smärta och släpper snabbt hennes fot för att hålla om sin blödande snok.

"Thanks!" flinade Ad med tung andhämtning. Adrenalinet pumpade genom kroppen, att det värkte i mellersta knogen märkte hon knappast av. När mannens ena kumpan började närma sig vände hon om för att möta denne, men såg i samma ögonblick hur Savannah drogs ner på golvet.
"No!" skrek hon, men hann inget göra. I nästa stund kände hon en stark hand gripa hårt tag i hennes axel och smärtsamt klämma åt. Hon duckade för näven som svingade klumpigt mot henne och greppade efter något att hålla i för att inte tappa balansen. Det hon fick fatt i var halsen på mannens jacka, men han stod heller inte stadigt, så de föll båda till golvet. Ingen av dem kunde ta emot sig, Ad slog först i sidan, sedan huvudet tätt följt av mannens ena vevande arm i bakhuvudet. Den hastiga, hårda smällen spräckte hennes vänstra ögonbryn som träffade golvet först, Ad befarade att det kunde finnas glassplitter med i bilden också efter det rasade bordet. Båda gav upp stön av smärta, men Ad var först med att hämta sig. Mannen måttade en spark på måfå, men snart satt Ad över honom och sänkte knytnäven mot hans tinning. Det kändes som en evighet passerat, men det rörde sig om sekunder. Ännu en gång kände hon hur någon grabbade tag i henne, men den här gången var det två starka armar om midjan.
"Enough with this!" röt ordningsvakten som helt sonika lyft Ad från golvet.

Mannen kved och svor på golvet vid Savannahs fötter och hon var tvungen att kväva impulsen att ge honom en ordentlig spark till i ansiktet. Ett förfärat flämt undslapp henne då hon såg hur Ad for ned på golvet tillsammans med en av de andra männen. Hon försökte stilla pulsen som bultade hårt av oro och ilska, det vore inte helt opportunt om hennes krafter skulle få spel här inne inför alla dessa människor. Hon betraktade handfallet skådespelet framför sig men väcktes till verkligheten igen då händer plötsligt drog upp henne från golvet. En man och en kvinna hjälpte henne upp och sade någonting till henne men hon lyssnade inte riktigt då hon såg hur ordningsvakten lyfte upp en sprattlande Ad i luften.
"Ad!", hon skyndade sig fram till dem båda. "Let her down, she ain't the problem!", fodrade hon och ordningvakten gav henne en blick men satte sedan prompt ned Ad på golvet.
"I can not allow this kind of behavior in here", sade han och blängde på Savannah. "Then get those fucktards out of here", svarade hon bittert och stirrade stint tillbaka på honom medan hon pekade anklagande ned på männen som satt omtumlade på golvet. Någon hade hämtat papper till mannen med blödande näsa och han blev nu hjälpt upp på fötterna av två andra gäster. Mannen som hoppat på Ad blev hjälpt upp av deras kumpan som hållt sig undan från själva bråket.
"Yeah Eddie, they were the ones who started it", pep en röst upp bakom henne. Tydligen en av stamgästerna som sett hur bråket började.

Ad rättade indignerat till skjortan som var knuten runt höfterna för att att inte råka visa vad hon dolde under byxorna. Det slog henne nu, när allt stillnat och hon stod med båda fötterna på golvet igen, att det blödde ymnigt från ögonbrynet. Någon ville pressa en servett mot såret, men Ad vek snabbt undan huvudet med en grimas.
"Thanks, but ah think there might be a shard o' glass in there" mumlade hon, men tog tacksamt emot servetten från kvinnan som försökt hjälpa till.
"Hey... Didn't I chuck you out last month?" undrade vakten och blängde misstänksamt på mannen vars näsa Savannah knäckt. Denne stirrade stumt ned i golvet med bister uppsyn.
"That's the one, Eddie" medhöll servitrisen som, något skakad, anslutit sig till åskådarskaran.
"Thought you'd have better luck if you brought a few pals, did you?" fnös vakten. "Well, seems you three picked on the wrong pair of chicks" konstaterade han, vilket väckte skratt och instämmande nickanden.
"Well, I'd say fair is fair - if these ladies don't wish to report this to the police I'll just have you thrown out and banned - consider yourselves lucky" förklarade vakten myndigt.

Savannah kände lättnad över att skaran nu verkade vara på deras sida istället för att sida med männen som hoppat på dem. Hon log kort åt vaktens kommentar; tre vuxna män mot två betydligt mindre kvinnor. Det måste ta hårt på deras stolthet och säkerligen ingenting de skulle glömma i första taget. Hon hoppades att hon aldrig behövde stöta på dem igen. Processen med att anmäla dem till polisen kändes som en meningslös börda som inte skulle löpa till något gott i slutändan i alla fall.
"I don't feel a need to report them, just get their sorry asses out of my sight", svarade hon och blängde mot männen med avsky. Det fanns alltid dem som trodde att bara för att dem var större och starkare så kunde de bete sig och göra precis som dem ville. Hon hade stött på flertalet sådana personer under sina dar.
"Unless my friend feel the need to report them..", tillade hon med tanke för Ad och vände blicken dit. Först nu upptäckte hon hur Ad blödde från ena ögonbrynet och hennes ansikte skiftade då snabbt uttryck från arg bestämdhet till bekymrad oro. Hon gick snabbt fram till Ad och lade varsamt ett par fingrar mot Ads panna en bit från såret och den andra handen under hennes haka för att luta upp hennes huvud lite, så hon kunde ta sig en närmare titt på såret.
"You're hurt", konstaterar hon oroat med rynkad panna. "Can I get some ice wrapped in a clean towel.. and do you have a first aid kit?", frågade hon, nu vänd till servitrisen. Denne såg lite förbryllad ut för ett ögonblick men nickade sedan. "I will check", svarade hon innan hon försvann iväg bort mot baren för att rådfråga bartendern. Isen skulle dämpa den ofrånkompliga svullnaden, förbandslådan hoppades hon hade en pincett och rengöringsmedel så hon skulle kunna avlägsna glassplittret hon tyckte sig skymta under blodet.

"No, no, just chuck them out on their arses" svarade Ad och viftade avfärdande med handen.
Ytterligare en vakt hade kommit som förstärkning och hade skrivit upp namn och uppgifter om männen som nu leddes ut från puben under spridda burop och applåder. Ad väste mellan sammanbitna käkar då Savannah började undersöka såret. Nu började såret och hennes mörbultade kropp göra sig påminda då adrenalinet gick ur.
"Ah'm fine, ye donay need to bother" mumlade hon. Blodet hade runnit ner över vänstra ögat som hon nu höll slutet. Det var svårt att se om Savannah fått några skador, men så långt Ad kunde se fanns åtminstone inget blod. Livemusiken hade tystnat, liksom bakgrundsmusiken, men nu sattes en skiva igång igen samtidigt som sorlet tilltog.
"We should probably get outta here before someone else decides to have a go" tyckte hon. "We could call Logan and have him pick us up, ah'd be happier with a few beers in my room without bloody drunken bastards."

Savannah ägnade ingen mer uppmärksamhet åt männensom nu leddes ut från puben av vakterna. Sakta men säkert så återvände alla gästerna till sitt igen då uppståndelsen kring dem hade dött ut.
"'Course I need to bother", svarade hon Ad med en myndig ton och ledde sedan bestämt bort henne till deras bord där hon fick henne att sätta sig ned.
"That's probably an idea", höll hon med om medan hon såg över såret i ljuset från lampan som hängde över bordet. Savannah kände ingen större lust med att få återuppleva kvällens event med nästa par idioter som fick för sig att traska förbi. Såret verkade inte vara allt för djupt och glasbiten verkade inte vara speciellt stor. Vad hon kunde se verkade det inte finnas mindre splitter i såret heller vilket var bra. Det bästa vore för henne att låta Hank eller Jean se över det som hade ordentlig utrustning för sånt här.
"You call him", uppmuntrade hon Ad men vände sig sedan till servitrisen som återvänt med en röd liten väska och en knuten handduk.
"Sorry about all this", ursäktade hon med en bekymrad min och slängde ett ängsligt öga på Ads blödande ögonbryn medan hon lämnade över sakerna till Savannah. "Should I call somebody?", undrade hon och såg mellan de båda.
Savannah log skevt mot henne och skakade lite på huvudet. "Not your fault, dicks will be dicks", det fanns ingen mening med att servitrisen skulle be om ursäkt för någonting hon inte varit delaktig i. "Thanks, but we're okay", försäkrade Savannah henne och log då servitrisen undrade om hon skulle ringa efter någon.