Time heals all wounds?

"Oh I don't think he will bother you tonight, considering it's already way past his bedtime", flinar Logan och betraktar Ad i backspegeln då hon hoppade in i baksätet. Savannah skrattade tyst åt kommentaren. Ingen i det nuvarande sällskapet verkade vara speciellt förtjusta i stackars Scott. Hon lade handen varsamt om sin värkande handled och blickade frånvarande ut genom fönstret. Logan betraktade de båda kvinnorna i baksätet via backspegeln för att kontrollera att de båda hade bälte på innan han startade bilen och började köra tillbaka mot skolan. Gatorna gapade tomma vid det här laget, inte förvånande med tanke på att det var en vardag och majoriteten av alla ställen redan stängt.
"So you wanna tell me what happened back there?" frågade Logan och kastade en blick i spegeln innan han fäste ögonen på vägen igen. Han kunde redan gissa sig till det mesta men han hade ju trots allt anlänt efter vad som verkade vara andra halvan av bråket. Savannah slet blicken från gatan utanför och blickade istället mot Logans reflektion i spegeln.
"Just a couple of drunken idiots who couldn't take no for an answer", svarade hon sammanfattat och vred undan blicken igen med en suck. På hennes beteende att döma så antog Logan att det var en vanlig förteelse, men hon verkade vara typen som drog till sig oönskad uppmärksamhet. Savannah lutade pannan mot fönstret, nu när de satt i lugn och ro i bilen efter all uppståndelse så kände hon sig lite lätt snurrig efter alkoholen hon dragit i sig på tok för snabbt.

Det blödde inte längre men det var bäst att låta jacket vara. Om Jean var vaken kunde hon kanske sätta lite tejp eller gasbinda på, bara så det inte öppnade sig under natten. Ad drog ett djupt andetag och slöt ögonen. Det kändes något bättre att sitta i den dunkla bilen än i den stimmiga baren eller kyliga gatan.
"They thought Savannah simply couldnay resist a couple o' hunks like themselves. But she and the Scottish Leprechaun had other ideas" förklarade hon med tydlig irritation. Hon hade ansträngt sig för att inte ta åt sig av glåporden de kastat med dem, det var ju trots allt bara tre jubelidioters åsikter, men det störde henne mer än hon ville erkänna. Savannah hade fått uppmärksamheten, visserligen oönskad, men i sammanhanget hade Ad reducerats till ett oönskat litet väsen.

"Leprechaun?" ekade Logan frågande och kastade en blick mot Ad i spegeln. "That's actually quite original" kunde han inte låta bli att le, trots att han visste vad Ad tyckte om sådana smeknamn. Savannah fnissade, något okaraktäristiskt för henne, och vände sig till den trumpna Ad.
"Aww but yer such a cute little leprechaun" retades hon då hon märkte hur Ad verkar ha tagit åt sig av ordet. Alkoholen gjorde henne snurrig men hon började även känna sig avtrubbad för hon märkte inte av värken i handleden längre.
"Besides, we kicked their asses. However irresistable and tough they themselves though to be" forsatte hon och strök bort några hårtestar från ansiktet.
"Who cares what those blubbering idiots said?" log hon snett och betraktade Ad. Logan satt tyst bakom ratten och lyssnade till deras konversation. Han hade kört ut från White Plains så nu låg de på vägen som ledde tillbaka till skolan. Det skulle inte ta många minuter förrän dem var framme.

"Yeah, yeah..." hon slog avfärdande ifrån sig kommentarerna.
"But Leprechauns are Irish, it's insulting on so many levels" tyckte hon, och knöt armarna hårt över bröstet. Men hon kunde inte låta bli att spricka upp i ett grin.
"But ye should have been there, Logan. Ah planted a perfect uppercut, and Savannah broke a nose - it popped like balloon!"
Det lät lite brutalt, men tanken och minnet var tillfredsställande. Det kändes bra att få klämma åt folk som förtjänade det. Visserligen hade det inte utvecklats till den bästa kvällen, men även upplevelser som dessa var relationsbyggande. Hon och Savannah hade delat en del galenskaper på sistone.

Savannah flinade smått åt Ads bitterhet.
"Is there really such a big difference between Irish and Scottish anyway?" undrade hon.
"Oh, don't go there" varnade Logan med ett flin och kastade en blick mot dem i backspegeln. Savannah höjde frågande på ögonbrynen och såg mellan Logan och Ad.
"What? they're both part of Britain and talks funny" resonerar hon med ett flin. Logan drar på munnen åt detta men kommenterar det inte utan vänder uppmärksamheten till Ad då hon berättar om slagsmålet.
"Uppercut? Really?" log han och höjde på ena ögonbrynet.
"Yeah!"nickade Savannah uppspelt och lutade sig framåt medan hon demonstrerade med gester hur Ad hade knockat den större mannen.
"She just threw a punch at him and he never saw it coming" flinade hon muntert åt minnet.
"Me breaking that guys nose was not nearly as elegant, I just planted my foot in his face" förklarade hon och insåg plötsligt att hon pratade väldigt fort.

Ad stönade högt åt Savannah's kommentarer om Irland och Skottland.
"Ah cannay take this, isn't it enough to be beaten up? Do ah have to suffer through ignorance like this?" undrade hon med teatraliskt lidande.
Hon satte pannan mot bilrutan för att svalka sig - det hjälpte en smula åt huvudvärken.
"Ye know, ah've never heard anyone call my uppercuts elegant before - ye sure we're talking about the same fight?" undrade hon med ett lätt flin. "Ah thought we were fighting dirty, there's usually not much class in a brawl."

Savannah flinade bara retsamt åt Ads reaktion på hennes jämförelse mellan Irland och Skottland men fick sedan ett dramatiskt uttryck.
"Oh yes" svarade hon med överdriven vördnad. "That elegant swing you got in with that scrawny little arm of yours" sade hon med ett illmarigt flin spelande över läpparna. "It was beautiful" suckade hon teatriskt och Logan frustrade till av skratt.
"Well, maybe you're just a really classy lady who know how to hit" erbjöd han. Snart kunde man se skolan torna upp sig och han svängde då in genom grindarna till skolgården. Han körde in bilen i garaget och parkerade.
"Heads up" kom Logan på och vred sig i sätet för att kunna se bak mot dem. "The elf will most likely be popping in anytime soon" flinade han snett då han kom på att han lämnat en nyfiken Kurt på skolan tidigare. "I might have promised him that he would get to pester you when we got back" flinade han åt Ad innan han steg ur bilen.

Ad gapade i ett kvävt skratt och stum förvåning över de plötsliga påhoppen.
"Woh, woh, woh... A scrawny, classy lady? Really?!" ifrågasatte hon när hon funnit målföret igen. "Ah actually prefer the leprechaun-title then, thank ye very much."
Hon satte näsan i vädret med en fnysning, men blev påmind om huvudvärken. Resan hade gått fort, det kändes faktiskt skönt att vara tillbaka nu när deras utekväll fått en så dramatisk vändning.
"Ach, how can ye make promises like that? Ah already have a headache" protesterade Ad och tryckte upp bildörren. Att det inte stod en rasande Scott och väntade i garaget var ett gott tecken, kanske hade han ändå gett sig för natten.

"That sounds like an accurate description" höll Savannah med om och klev ur bilen. "So is that a permission for calling you leprechaun then?" undrade hon lurigt och såg mot Ad medan hon sköt igen dörren efter sig.
"Sounds almost like it" tyckte Logan medhållande och kunde inte låta bli att le snett då Ad satte näsan i vädret.
"It was either that or having him with me in the car" förklarade Logan flinande och ryckte lite på axlarna. Vem visste, kanske hade den blå demonen hittat på någonting annat att göra som distraherade honom för resten av kvällen men chansen var liten.
"And sorry to say it, kiddo.. but rather you than me" sade han och verkade inte alls ledsen över det hela.
Savannah lade handen mot pannan och blundade lite då alkoholen åter gjorde sig påmind. Need to drink some water.. tänkte hon och började sedan röra sig bort mot dörren. Hon räckte handen efter handtaget då ett högt -bamf- plötsligt hördes och ett svart rökmoln materialiserades strax till sidan om henne. Hon ropade till av överraskning och vacklade bakåt då Kurt dök upp från ingenstans.
"Guten Aben!" flinade han med ett brett leende. De vita tänderna sken mot hans blåa anlete.

"What is this; bash Adnaurian-day? All ah wanted was a nice evening... It ended up with me bleeding, while ye guys are taking the mickey. Shame on ye!" Hon skakade tungt på huvudet och släpade sig trött mot dörren. Hon försökte just bestämma sig för om behovet av huvudvärkstablett var starkare än längtan efter en stark sängfösare när Kurt materialiserades fram ur sitt rökmoln. Eftersom det var något väntat blev hon inte särskilt förvånad.
"Kurt - where are yer manners? We've had a dreadful experience, we're simply traumatized, and ye think it's a good idea to scare my drinking buddy half to death? Really, ah thought better of ye" bannade Ad.

"Drinks and a brawl sounds like a nice evening to me" kommenterade Logan skämtsamt och vände sedan blicken bort mot Savannah och Kurt. Kurt såg något snopen ut åt denna plötsliga tillsägning som han fick från Ad. Han öppnade munnen som för att säga något i respons men bara kvävda ljud kom ut. Logan småskrattade åt detta och klappade Kurt på axeln då han gick förbi honom till dörren. Savannah, som nu återhämtat sig efter den smärre chocken, andades ut och gjorde sedan en min åt Kurt som gav henne ett fåraktigt leende. Hon kände sig lite för trött för detta så hon gick förbi honom och följde istället efter Logan på jakt efter vatten.
"I did not mean to offend" säger han ursäktande och ser efter Logan och Savannah innan han vänder sig till Ad.

"Ah wasnay serious, silly" svarade Ad och lipade åt honom.
Kurt såg lättad ut, men log fortfarande fåraktigt. Hon följde efter honom genom dörren efter de andra.
"Are you both alright then? Your eyebrow's looking a little swollen" konstaterade han.
"We'll live... that reminds me - de ye know if Jean's still up?" undrade Ad.
"She was reading some papers in the kitchen last I saw her" svarade han eftertänksamt.

Logan gick genom korridoren utan att riktigt veta vart han skulle ta vägen men han hörde Kurt nämna att han senast sett Jean i köket så han började då röra sig ditåt. Savannah som kände ett växande behov av att dricka något, sköt snabbt förbi honom och försvann iväg bort mot köket. Hon gick promt in i det tända rummet och noterade Jean som just var i färd med att plocka ihop en bunt papper som låg framför henne på bordet. Denne såg upp då hon såg något röra sig i dörröppningen.
"Oh Savannah?" sade hon överraskat vid uppenbarelsen av den lila-håriga kvinnan. Savannah höjde en hand i hälsning och gick raka vägen fram till diskhon, satte igång kranen, plockade ut ett glas från ett av skåpen och fyllde det med vatten. Hon drack en djup klunk innan hon suckade förnöjt och stängde av det forsande vattnet. Den kalla drycken kändes uppfriskande och hon tryckte den svala glasytan mot sin tinning. Logan traskade in i köket inte långt efter henne och Jean vände då på huvudet åt hans riktning.
"Evening, Jean" hälsade han vid åsynen av henne och hon log osäkert innan hon kastade en blick mot Savannah som lutade sig mot köksbänken. Hon som trott att Savannah var ute tillsammans med Adnaurian. Betydde det att dem redan var tillbaka på skolan? Hon kastade en flyktig blick på väggklockan och insåg att det var senare än hon först trott.

"Sooo... what happened?" undrade Kurt som valde att hoppa grodlikt fram jämte Ad, för honom var det optimal benträning.
"What what?" undrade Ad trött.
"At the brawl, Dussel!"
"The usual. Couple o' drunkards decided they were entitled to a hot girl - Savannah being one. We disagreed, and ended up teaching them an important lesson."
"Which was..."
"Don't mess with us" förklarade Ad enkelt.
De klev tillsammans in genom köksdörren och fann Savannah vid diskbänken och Jean framför ett av borden. Den sistnämnde såg upp och stirrade stumt och förskräckt på Ad's härjade ansikte.
"Evening to ye" hälsade Ad.

"What happened?!" undrar Jean då hon såg Ads svullna och spruckna ögonbryn och skyndade fram för att ta sig en närmare titt på såret. Kurt hoppade upp på en av köksbänkarna för att betrakta scenen som utspelade sig.
"They're fine, Jean" försäkrade Logan och lutade sig mot bordet medan han sneglade ned på papprena hon arbetat med. Prov från en av hennes klasser tycktes det vara. Alltså inget av större intresse för honom.
"We met some boys that wanted to play" förklarar Savannah och dricker lite av sitt vatten medan hon ser mot Ad och Kurt som just kommit in i rummet. "They just didn't wanna play nicely."
Jean suckade djupt åt detta, tydligen smått besvärad och en bekymrad rynka fårade hennes panna. Hon var glad att Scott bestämt sig för att uppehålla sig i Danger Room så han inte såg stadiet Ad återvänt i. Däremot skulle han få reda på det nästa dag och då skulle han antagligen ha ett och annat att säga om saken. Jean som hade haft fullt upp nog med att lugna honom efter den missade träningen.
"Are you in any pain?" frågade hon Ad och betraktade såret som såg ut att vara fritt från smuts åtminstone. Vad hon noterat så verkade Savannah i alla fall vara till synes oskadd.

"Aye, it's no biggie" försäkrade Ad, men lät Jean undersöka bäst hon ville. Med Savannah's hjälp hade de behandlat såret bäst de kunnat men det var ändå skönt att låta någon ta en ordentlig titt.
"My head is aching, but ah didnay bang it that hard - no concussion" förklarade hon.
"Well, I'd like to put some steri-strips on there, but otherwise you should be fine" tyckte Jean.
"Savannah removed a piece of glass, but there shouldn't be any more" fortsatte Ad.
"Really? Well, I'll have a closer look before I close it up" fastslog Jean och gick till första hjälpen-skåpet som hängde bredvid köksbänken.
"Savannah banged her wrist up a little" påpekade Ad. Hon brydde sig inte om ifall Savannah inte velat säga något, det var alltid bäst att ta det säkra före det osäkra.

Jean såg upp då Ad nämnde att Savannah gjort illa sin handled och hon såg då mot den lila-håriga kvinnan som tycktes besvärad av uppmärksamheten som nu ägnades henne.
"It's nothing" muttrade hon och såg åt ett annat håll för att slippa möta Jeans ingående blick. Jean rynkade ögonbrynen lite men vände sig sedan till skåpet och plockade fram det hon behövde. Hon klappade på en av stolarna åt Ad att sätta sig ned medan hon satte ned sakerna på bordet.
"Savannah" bad hon kort och gjorde en gest åt henne att komma närmre. Den lila-håriga kvinnan tvekade kort innan hon ställde ifrån sig sitt vattenglas och sakta gick fram till henne, något motvilligt.
"May I see you're wrist?" undrade hon.
"If you must" suckade Savannah till svar och lyfte upp sin arm för Jeans inspektion. Jean betraktade handen och handleden och tyckte sig utskilja en svullnad vid handfästet. Hon tog försiktigt tag i Savannahs arm för att vrida på den och kände med ens hur kvinnan stelnade till under hennes berörning. Jean hade tidigare noterat att Savannah verkade väldigt obekväm med att bli berörd och undrade kort om det var något i hennes förflutna som orsakat detta beteende eller om hon bara var väldigt mån om sin personliga yta. Med försiktiga fingrar kände hon längs leden som löpte genom armen till handleden och Savannah grimaserade då fingrarna kom i kontakt med svullnaden. Tydligen var det mer smärtsamt än det såg ut. Hon verkade turligt nog inte ha några problem att röra fingarna vilket betydde att ingenting var brutet i alla fall. Jean gissade att det handlade om en stukning eller ett ansträngt ledband.
"It's nothing serious but you should take it easy with the hand for a while" informerar hon.
"Like I said, nothing" biter Savannah tillbaka och drar tillbaka sin hand.

Ad slog sig ner på stolen och njöt av tystnaden och lugnet. Kurt såg en chans att vara till hjälp, han hoppade smidigt över till nästa bänk där han fyllde ett glas vatten. Ad tog emot glaset som räcktes fram via Kurts långa svans.
"Thank ye" tackade hon och tog flera stora klunkar. Därefter betraktade hon scenen framför sig. Hon noterade Savannah's obehag, både smärtan och uttrycket som sa att hon inte var nöjd med att bli undersökt. Ville hon bara inte kännas vid att hon tagit skada eller tyckte hon inte om beröringen? Ad kunde bara gissa.
"It's always good to be sure" tyckte Jean innan hon vände sig till Ad igen. "Tilt your head over."
Ad la huvudet åt sidan medan Jean plockade fram sårrengörare innan hon började studera såret närmare.
"Hm... I don't see any other fragments, it should be alright" konstaterade hon och började istället torka av jacket med desinfektionsmedlet. Ad väste till av den oväntade smärtan, men den var inte långvarig. Med vana fingrar fäste Jean två små tejpbitar över såret och torkade av det en sista gång.
"That oughta' do it. It should heal fine, but still - keep your eyes open for any signs of infection."

Logan betraktade dem andra under tysnad men plockade upp en tidning som låg på bänken bredvid och ögnade igenom första sidan. Han noterade att det stod en kort notis om Hanks seminarie och bläddrade då fram till den angivna artikeln. Texten var väldigt kort och inklämd mellan två andra större ariklar men den första paragrafen fick honom att rynka på pannan.
[Hank McCoy, scientist and well known mutant will tomorrow be holding a seminar at the New York University to speak about mutants rights and their place in society. What rights should mutants have? Is there a place for them in society? McCoy will surely want to give us these answers, if he can.].
"Have you read the paper?" frågade han Jean och höll upp den för henne att se, hon lyfte blicken från det nu nyligt bandagerade såret.
"Yes" suckade hon vid åsynen av tidningen och verkade veta mycket väl vilken artikel han syftade på. Det var vanligt förekommande att den lokala tidningen lade in fotnoter om kommande event men det faktum att den lilla debattartikeln fått en anvisning på första sidan hade bara med det faktum att Hank var en mutant att göra.
"Hank aren't worried though, he's used to those sorts of things" sade Jean lugnt men man kunde ändå se på hennes minspel att hon var besvärad över det hela. Artikeln var en ren inbjudan för anti-mutant grupper så det skulle säkerligen dyka upp en del demonstranter. Kurt såg nyfiket upp vid nämnandet av tidningen och lade huvudet lite på sne.
"Ja, it's the same columnist as the last time" konstaterade han vid åsynen av artikeln. Savannah såg frågande på tidningen, hon läste inte direkt det mediumet så hon var rätt vilsen i vad det var dem pratade om.
"Is it about the seminar tomorrow?" undrade hon och såg mellan dem andra.

"The seminar?" upprepade Ad förvirrat.
"The one Hank's giving at the university" förtydligade Jean.
"Oh, right... It's tomorrow? Och, and ah said ah might go..." suckade Ad. Hon hade helt tappat tidsuppfattning, särskilt efter den händelserika kvällen.
"We should probably mention this to Miss Hertz before she leaves tomorrow, she oughta' know what to expect" anmärkte Jean medan hon plockade ihop materialet hon använt.
"Ye mean Lubaya? She's going?" undrade Ad och försökte minnas om någon nämnt det. Hon visste att Lu var på besök igen, men inget om detaljerna kring detta.
"Hank has invited her to appear next to him at the seminar" förklarade Jean.
"Oh" svarade Ad kort. "Well aye, she's the kind of lass ye notice in a crowd."

Savannah skulle på seminariet som en del i sin samhällskunskap klass så hon och sju andra elever från skolan skulle dit för att lyssna på Hanks tal. Hon tog tidningen från Logan och läste igenom artikeln. Logan blickade kort mot Savannah då denne tog tidningen från honom men vände sedan blicken till Jean och Ad vid nämnandet av Lubaya och han fick en bekymrad min. Både hon och Hank stack ut rätt bra i en folksamling så båda skulle vara lämpliga mål vid ett eventuellt attentat.
"You don't say" kommenterar Savannah sarkastiskt. "She only towers over everybody else with what.. 2-3 feet?". Vad Savannah kunde se så stod i alla fall inte Lubayas framträdande med i tidningen.
"I'm sure it will be fine" pep Kurt upp och lade armarna om sina knän. "It's not like it's Hank's first seminar" påpekade han och log, än dock något osäkert. Det blev alltid ett rabalder så fort mutanter tog sig ord i politiska debatter. Jean nickade åt honom och ställde tillbaka sakerna i första-hjälpen-skåpet.
"There will be security there to keep out the protestors" lade hon till i diskussionen och stängde skåpet efter sig.
"Will Charles be there?" undrade Logan och såg mot Jean som visste mer om eventet än han själv gjorde.

"He wasn't going to, but a meeting got cancelled, I think he said he might attend the seminar instead" förklarade Jean eftertänksamt.
Ad drack upp det sista av vattnet medan hon funderade. Det skulle knappast vara ett väldigt mediauppbåd, men om många demonstranter dök upp skulle fler tidningar och kanaler intressera sig. Själva seminariet i sig skulle inte väcka lika stor uppståndelse, kanske bland några webbtidningar och bloggar i första hand, men många skulle lyssna och delta. Vågade hon verkligen visa sig på en så offentlig plats? Det skulle kräva god maskering, det gällde att planera.
"Well, if any of us are planning on going ah suggest we call it a night" fastslog hon och reste sig tungt från stolen.

"Yes, early morning" höll Jean med om som verkat vara redo att packa ihop för kvällen när de alla kommit in i köket. Hon plockade ihop sina papper och lade dem i en mapp innan hon gick bort till dörren men stannade i dörrhålet och vände sig till dem andra.
"Good night, I'll see you tomorrow" hälsade hon innan hon försvann ut i korridoren. Kurt såg efter henne och gäspade sedan stort utan att täcka för munnen.
"Gute Nacht" deklarerade han medan hans svans vinkade slött åt dem innan han försvann i ett dramatiskt rökmoln. Logan rynkade på näsan åt den fräna svaveldoften. Han hade inte haft några planer på att gå på seminariet men med tanke på uppståndelsen som eventet kunde åsamka och att Lubaya skulle vara en av talarna så kände han nu ett behov av att gå dit. Klockan var rätt mycket så det var lika bra att röra sig mot sängen nu i vilket fall som helst.
"Yeah, I'll think I call it a night too" konstaterar han och blickar mot de andra två. "You get into any more brawls, call me in the morning" flinade han snett mot Ad.
"G'night, kids" höjde han handen i en hälsning då han försvann ut genom dörren. Savannah såg efter dem andra då de en efter en försvann från köket och plötsligt konstaterade hon att det bara var hon och Ad kvar.
"You're going to the seminar?" frågade hon och drack upp vattnet från det tidigare glömda glaset innan hon ställde in det i diskmaskinen.

Ad mumlade trötta godnatthälsningar och vinkade efter de andra då de försvann en efter en. Hennes mörbultade kropp gav sig till känna nu, som om den visste att sängen väntade alldeles nära. Hon vände sig mot Savannah och strök en hand genom sina ovårdade lockar.
"Ah'm not sure... Ah shouldnay be anywhere there might be a scene. But it would be interesting, and with the right precaution it should be fine" resonerade hon. "What about ye?"
Savannah läste trots allt några fler kurser än henne, sådana Ad redan avslutat. Hon visste att flera elever var medbjudna på eventet, men med de senaste veckornas aktiva avståndstagande från Savannah hade hon ingen koll på om Savannah var en av dem.

"Yeah... Civic studies" förklarade Savannah kort och lutade sig mot köksbänken. Hon vred testade den ömmande handleden som gjort sig påmind igen då Jean börjat peta på den. Hon hade inte sett fram emot att gå på seminaret med sina klasskamrater men om Ad skulle dit så blev det helt plötsligt ett annat scenario. Hon sneglade på tidningen som låg på bordet.

Savannah hade i första hand åskådat situationerna som kunde uppstå mellan anti-mutant demonstranter och mutanter. En incident för några år sedan gjorde sig påmind, där en grupp demonstrantrat utanför en fri klinik där två mutanter jobbade, en läkare och en sjuksköterska. Savannah hade haft ett tillhåll i närheten av kliniken och hade av nyfikenhet dragits dit vid de upphetsade ropen. Till en början hade allt gått lungt till men då den kvinnliga läkaren, som hade fysiska muteringar i form av benknölar i ansiktet, gått ut för att be demonstranterna att flytta på sig för att de skrämde patienterna så hade de överfallit henne. De hade slagit henne till marken och sedan sparkat på den medvetslösa kroppen tills annan personal och patienter hade försökt ingripa. Upploppet slutade först då polis anlände till platsen men vid det laget var det redan försent för den kvinnliga läkaren. Kliniken hade stängt kort efter händelsen.

Savannah rös till vid minnet. Hon skämdes över det faktum att hon gömt sig istället för att försöka hjälpa. Tänk om hon hade ingripit istället för att bara gömma sig i bakgrunden, hade hon kunnat göra en skillnad? Dem tankarna jagade henne ibland även om hon visste att det inte hade varit mycket hon kunde ha gjort vid det tillfället. Demonstranterna hade varit alldeles för många. Det hade varit dumdistrigt för kvinnan att gå ensam ut bland dem. Better them, than me.. hade varit hennes mantra på gatan.  Då hon själv aldrig fått någon hjälp från någon annan, men den attityden hade ändrats en del sedan Xavier tagit in henne till skolan, även om dem idéerna fortfarande lurade i hennes undermedvetna.
"You think there'll be a riot?" frågade hon tyst och de blå ögonen blickade upp mot den andra kvinnan som stod framför henne.