Peaceful Friday evening, my ass.

"We need to draw back" sa Scott sammanbitet.
"What? Why?" undrade Tony förvirrat.
"Message from the Professor, let's just stay back."
Scott gjorde helt om och började röra sig mot skogsbrynet. Tony stod osäkert kvar innan han tillslut följde efter.

Feel them. Where does it emanate from? Explore it. löd nästa meddelande från Xavier.
Jean stod avvaktande på ett behörigt avstånd. Hon hoppades att Xavier skulle tala om för henne vad hon måste göra om det värsta hände, om det fanns något hon kunde göra för att hindra det.

Lubaya stod och stirrade in mot skogen, det var ganska händelselöst där på skolgården och nästan alla elever hade valt att gå in då solen gått i moln och de blivit tillsagda att hålla sig borta denna sida gården. Lu undrade vad som pågick inne bland träden - hade de lyckats hjälpa Savannah? I nästa stund hoppade hon till och såg sig förskräckt om när en dov knall hördes strax intill. Doften av svavel och blå rök var synlig för ett ögonblick, sedan blev Kurt och Ad synliga. Den sistnämnde grät och tjöt.
"No! Savannah! Ah need to -"
"No, Ad, you can't go back!" röt Kurt till svar. Han höll ett stadigt grepp om henne, men Ad gjorde inte stort motstånd. Hon hade varit utmattad, både mentalt och fysiskt, redan innan teleporteringen. Den hade tagit ännu mer på krafterna, benen började ge vika.
"Ad?" Kurt lät orolig, och han lät henne varsamt sjunka ner på knä. Ad gav inget svar - hennes ögon rullade uppåt och hon förlorade medvetandet.
"What in the world...?" mumlade Lu förvirrat och skyndade fram.

- I... I don't know... svarade Savannah rösten och skakade på huvudet. Hon gjorde ett försök att känna efter vart källan till krafterna härrörde från. Någonstans där inne kände hon en pulserande dragningskraft men den var utom räckhåll för henne. Keep going. They're there below the chaos. Close your eyes and concentrate. Let me guide you. Hon tvekade, hon ville inte vägleda professorn längre ner i sitt medvetande. Tänk om han hittade någonting skrämmande, någonting hon inte ville visa. Varför tänkte hon så? Hade hon någonting att gömma? Hon kved till av smärta och kröp ihop på marken medan blixtarna slog om henne. Don't be afraid. I'm here to help. Savannah slöt hårt ögonen och lutade ned huvudet mot marken. En mental hand sträcktes emot henne och hon vände sig från den. Let me help you, Savannah. uppmanade rösten henne och hon tvekade ett tag men hon insåg snart att hon inte hade något annat val. Därför räckte hon sig efter den mentala handen och grep tag om den.

"Kätzchen?!" utbrast Kurt då Ad förlorade medvetandet. Han höll om henne med en arm så att hon inte föll ned på marken. Han ruskade henne lätt och lade sina fingrar mot hennes hals för att kolla efter en puls.
Scott och Tony noterade uppståndelsen och skyndade sig fram till dom. "What happened?" undrade Scott och satte sig på huk vid Kurt och Adnaurian. Tony stannade en bit ifrån och såg villrådigt på det som hände.

Logan betraktade Savannah och rynkade pannan en aning då hon verkade prata med någon. Professorn? Han hoppades att så var fallet. Xavier hade största möjlighet att hjälpa henne med sina krafter. Jeans doft fördes plötsligt till honom med vinden och han såg upp. Sakta började han röra sig åt hennes håll. Snart fick han syn på henne mellan träden.
- Jean, sade han för att deklarera sin närvaro.
- Heard anything from the professor yet? undrade han och slängde ett öga bort mot Savannah.

"Oh, Logan."
Jean såg lättad ut när hon fick syn på honom - han hade åtminstone inte råkat ut för något ännu.
"I know he's talking to Savannah now, I can sense it, but I don't want to barge in. It's a good sign nothing's happened yet, but that's about it. We can only hope." Hon betraktade den sprakande gestalten längre bort. "I'm glad I'm not Kurt right now, Adnaurian seemed ready to fly off the handle."

"She just collapsed" förklarade Kurt med tydlig oro. "Her breathing's fine, but her heartbeat's a bit weak for my liking."
Lu sällade sig till Tony.
"What was going on in the forest?" frågade hon honom tyst.
"Beats me. I'm offically lost, I really don't know what's going on" svarade han med en uppgiven handgest.
"Do you think Magneto did anything to her?" undrade Scott misstänksamt.

Xavier sjönk ned med Savannah i hennes undermedvetna. Det var mörkt men ett susande hördes, likt ljudet högspänningledningar ger ifrån sig en varm sommardag. Where does the powers reside? undrade han och såg till den unga kvinnan som stod bredvid honom. Hon svarade inte utan lyfte en hand och pekade inåt mörkret, därifrån ljudet tycktes komma. Han såg dit och räckte en hand till henne. Come with me, my child. Hon tvekade men tog sedan hans hand. De började röra sig genom mörket, mot ljudet som bara blev starkare ju närmare de kom. Plötsligt stod de framför en massiv dörr. A mental block, is this what's keeping her from controlling her powers? Tänkte professorn och såg upp mot den väldiga dörren. What's behind the door, Savannah?
- I don't know.. svarade hon och verkade besvärad över frågan. Hon drog sig undan från dörren, rädd för det som gömde sig där bakom.

- You think he can help her? undrade Logan och såg bort mot Savannah. Han var lättad över att höra att Charles tagit tag i situationen. Frågan nu var bara om han kunde lyckas hjälpa henne i tid. Blixtarna slog våldsamt om henne men verkade vara någorlunda kontrollerade för tillfället. Han slängde ett öga bort genom träden för att försöka se om Magneto fortfarande höll sig i närheten. Då Jean nämner Ad vänder han blicken till henne.
- She's been really emotional when it comes to this girl, kommenterade han eftertänksamt.

"I dunno.. I sure hope not.." svarade Kurt och såg oroad ut. "Maybe it's just exhaustion.." han vände blicken till Ad. Scott såg på den medvetslösa Ad med en bekymrad blick. "We better get her to the hospital wing."

"I sure hope so" suckade Jean. "I don't want to think about the alternative..."
Det var tur i oturen att de befann sig en bit ifrån skolan åtminstone. Här ute i skogen skulle inte skadan ha samma omfattning.
"Yes, indeed. I can't help wondering if something's happened between the two of them. I haven't heard of any incidents, but goodness knows we miss a lot around here."

"I'll take her" svarade Kurt bestämt. "It will be a lot quicker, and you can stay close to the scene if anything happens in there" förklarade han, och nickade in bland träden.
"Make sure Lorna gives her another check-up, just so we know Magneto didn't cause any damage" svarade Scott.
"And I thought The Avengers's got a lot on their plates - this is quite the circus as well" mumlade Tony till Lubaya.
"I have lived in a travelling circus group and the jungle" påpekade Lu. "This is worse."

We need to open the door, Savannah. ekade rösten och hon slog händerna om huvudet och skakade på det.
- No.. no.. I can't.. kved hon och den mentala bilden av henne drog sig längre bort från den väldiga dörren. Xavier såg mot henne och sedan upp mot dörren. Han noterade att det fanns sprickor i den som sträckte sig längs med utsidan. You must.
- NO! utbrast hon och en kraftig blixt slog ned i marken precis bredvid henne där hon satt. Xavier ryckte till av den plötsliga kraften som försökte slunga ut honom från Savannahs undermedvetna. Han lyckades nätt och jämt hålla sig kvar. Savannah, calm down. I'm here to help you. Försäkrade han henne och lade en hand på hennes axel. Hon gömde ansiktet i händerna för att dölja tårarna som rann ned längs hennes kinder. You can do this, Savannah. I know you can. Med tårfyllda ögon såg hon upp på honom och sedan mot dörren. We're only looking for the source of your powers, nothing else. Hon bet kort ihop och gick sedan tveksamt fram mot dörren. Efter vad som kändes som en evighet lyfte hon sin darrande hand och lade den mot den släta ytan och slöt ögonen. Dörren började först lysa och sedan raserades den ihop till stoft.

Logan nickade kort åt det Jean sade men ryckte sedan till då Savannah skrek till och en blixt tätt följt efter slog ned i marken jämte henne.
- Doesn't seem like Charles is winning any ground with her.. sade han bekymrat och rynkade pannan. Blixtarna var inte att leka med och laddningen i luften låg fortfarande tät men den verkade i alla fall inte ha ökat. Vem visste vad som kunde hända om Charles inte kunde hjälpa Savannah för att hon inte lät honom hjälpa. Han trodde inte att de var tillräckligt nära skolan för att hon skulle kunna åstadkomma någon skada. Risken fanns däremot att hon skadade sig själv i det hela.

Kurt nickade stumt mot Scott och tog sedan ett stadigt tag om Ad innan de båda försvann i ett svart rökmoln. De dök sekunden efter upp i sjukhusvingen och han såg snabbt till att lägga Ad ned på en av britsarna där inne.

Jean grimaserade ogillande åt Savannah's korta utbrott, hon höjde sin egen hand för att vara redo om mer skulle komma, men inget hände.
"Well, it's a good sign nothing worse's happened so far. Slowly, but surely, I'm sure he'll be able to do something for her."
Hon såg bekymrad ut.
"I'm surprised it hasn't happened before, as far as I know she didn't have these troubles when she was younger."

"What on earth is going on?" utbrast en röst bakom Kurt. Han såg sig om och fann Beast.
"Miss Thompson and Adanurian ran into Magneto - again. He left when Miss Thompson started losing control over her powers. I teleported Ad to safety, then she just dropped unconcious" förklarade han snabbt.
"Good lord, what a day" suckade Beast och gick för att ta Ad's värden.

- How much do you actually know about her? undrade Logan och såg från Savannah till Jean. Han själv visste inte mycket alls om den unga kvinnan. Vad han hade sett som hastigast i mappen om henne verkade hon ha levt större delen av sitt liv på gatan.

När dammet hade lagt sig så såg sig Xavier om. De befann sig nu i en förfallen gränd. Han såg mot Savannah som inte längre hade formen av en ung kvinnan utan nu var en liten flicka på kanske 8-9 år. Hon såg väldigt härjad och rädd ut. Savannah, where are we? undrade han men blev plötsligt varse om skriken. Folk som skrek ute på gatan. Han började röra sig ditåt men Savannah grep tag i hans arm och hindrade honom från att gå längre.
- Don't go out there... something bad... kved hon tyst och tårarna strömmade ner över hennes kinder. Xavier stannade upp och lade en hand på hennes axel. It's okay, we don't have to go there now. han såg bort mot slutet av gränden men vände blicken till flickan igen. Can you feel where your powers come from? Hon bet sig i läppen och såg bekymrad ut men sedan nickade hon. Take me there. han sträckte ut handen mot henne och hon tog den innan hon började gå längre in i gränden, bort från gatan. Plötsligt stod de i ett vardagsrum med slitna möbler och väggar. Xavier kände hur väggarna började sluta in om dem och Savannah krampade hårt om hans hand. It's alright. försäkrade han henne.
"Amelia!" en kvinna dök upp i dörröppningen. Hennes hår var mörkt och hennes drag påminde en del om Savannahs. Flickan kröp ihop jämte honom.
- M-mom... stammade hon fram och släppte hans hand. "Amelia, where's Emily?!" kvinnan flög fram till flickan och grep hårt tag om hennes axlar. "Where is she?!" begärde hon medan hon ruskade flickan.
- I d-dunno.... grät hon och kvinnans ansikte förvreds av ångest och ilska. "What have you done?!" Xavier flämtade till då kvinnan höjde sin hand och sedan slog flickan så hårt över kinden att denne föll omkull. Scenen upplöstes och de befann sig istället i ett litet sovrum med två sängar. Savannah satt ihop sjunken på golvet, fortfarande i formen av den lilla flickan. Are we there? undrade Xavier och flickan nickade tyst. Where? Hon såg upp på honom och sedan mot det ena nattygsbordet. Hon reste sig upp och gick fram till det lilla bordet och drog ut den översta lådan sedan lyfte hon upp det ensamma halsbandet som låg där i. Från den guldiga kedjan hängde en medaljong. The locket? undrade Xavier och tog kedjan från Savannah. Han kunde känna kraften som utstrålade från hänget. Open it. fodrade han henne och hon tog tveksamt emot halsbandet. Varsamt bände hon upp det. Chocken som följde slungade bryskt ut Xavier från Savannahs medvetande.
Savannah flämtade till då kraften for genom henne och luften runt omkring blev plötsligt stilla. Hon slog upp ögonen som inte längre lyste blått. Blixtarna hade slutat slå om henne och hon lyfte en darrande hand till sitt ansikte och såg förvirrat på den.
- It stopped.....

Kurt vägde nervöst på fötterna och betraktade Beast då han kollade Adnaurians värden. "Is she going to be alright?" undrade han och såg oroat på Ad.

"I can't say I've gotten to know her, but I know she's been living on the street for a while. Straight from the ghetto is probably the easiest way to describe it. It's been hard for her to find a place here, and she's not made it any easier with her own attitude" förklarade Jean med en suck. Det var allt annat än lätt att jobba med plågade ungdomar. Hon stirrade stint på Savannah och såg till sin förvåning hur blixtarna sluta dansa runt henne och luften lättade från laddningen.
"Savannah!" utbrast hon och rörde sig närmre. "Are you alright?"

Hank kontrollerade puls, pupillernas reflexer, och bestämde sig för att det vore klokt att ta blodvärden också.
"I'd think so, she's only unconcious. Probably from exhaustion, but passing out isn't healthy of course."
"Scott thought Polaris should check her out, in case Magneto did something..." förklarade Kurt.
"I'm already here."
Lorna kom intravande genom dörren. Hon strök en grön hårslinga ur ansiktet medan hon slöt upp bredvid bädden.
"Is the other girl back yet?" undrade hon.
"No, the Professor was trying to intervene" svarade Kurt.
Lorna nickade bara kort innan hon började föra handen ovanför Ad, det var inte helt lätt att försöka leta efter eventuella skador när hon inte var säker på hur normalfallet såg ut.

- You can take the girl from the street but you can't take the street from the girl, kommenterade Logan och nickade fundersamt. Han hade stött på en del gatungar i sina dar. Det var ett hårt liv. Attityden var ofta ett sätt att överleva och ingenting som försvann över en natt bara för att man satte ett tak över deras huvuden. Många var vana vid tillfälliga boenden via fosterhem.
- It's not easy trying to fit in when you're used to fending for yourself... Atleast she seems to have taken a liking to Ad.. fortsatte han fundersamt och såg bort mot Savannah och upptäckte likt Jean att blixtarna upphört. Trycket i luften hade plötsligt släppt utan att han tänkt på det. Han följde med Jean bort till den unga kvinnan som satt på marken. Han lade märke till att marken var sotig och bränd i en ring runt där hon satt. Diskret satte han foten på en liten hög med löv som pyrde illavarslande.

Savannah blinkade några gånger och såg på sin hand sedan lyfte hon blicken till de båda som nu stod över henne.
- Yeah... Sade hon en aning tveksamt som svar på Jeans fråga. Hon var tvungen att samla tankarna för att inse vad som hade hänt egentligen. Hon och professorn hade öppnat en dörr, något hade hänt, krafterna slutade löpa amock.Emily. Namnet dök upp i hennes huvud. Emily.. Who's Emily? Hennes huvud började värka och hon slutade genast att försöka finna en länk till namnet. Darrigt försökte hon resa sig upp men benen gav vika så fort hon försökte räta upp sig. Logan fångade henne reflexmässigt och hjälpte henne hålla sig upprätt. Han tyckte att hon såg rätt blek ut. Savannah såg bak mot honom men sade inget då hon insåg att hon inte hade kraft nog att stå upp utan stöd.
- Where's Ad? undrade hon och såg mellan de båda. Hon reflekterade själv över varför hennes tankar for så snabbt till den andra kvinnan.
Jean. I lost the connection with the girl. Is she alright?

Kurt stod och såg mellan Beast, som gjorde iordning en nål för att ta ett blodprov, och Lorna, som mycket koncentrat förde händerna över Ad för att leta efter förändringar i metallen. Han kände sig väldigt överflödig för tillfället. Det var så mycket som hände som han inte kunde göra något åt. Han undrade hur det gick för de andra i skogen.

Jean betraktade Savannah med en bekymrad blick, särskilt när denne svajade oroväckande. Hur hade hon mått om krafterna släppts lösa? Hade kroppen alls kunnat hantera det.
"She's safe, Nightcrawler took her back to the school" svarade Jean.
It's okay, she's safe. She looks shaken, but concious.
Efter att ha svarat Xavier vände hon sina tankar mot Scott och de andra som stod vid skogsbrynet.
Scott, we're alright. Charles managed to help her, we'll head back now, meet us in the hospital wing.
"We should be going back - are you up for it, Savannah?" undrade Jean.

Tony var i full färd med att berätta om sin Iron Man-rustning för Lubaya som visserligen var intresserad men som inte alls hängde med på de tekniska bitarna. Scott vandrade rastlöst av och an i väntan på besked, han frös mitt i ett steg när Jeans röst ekade i hans huvud.
"It's over, they were able to prevent another incident. Jean said to meet them in the hospital wing" förklarade han kort och vände på klacken.
Tony och Lu såg kort på varandra innan de skyndade efter.

"I can't find any irregularities, I don't think Magneto's done any damage" fastslog Lorna. "We'll have to ask her when she wakes up, but I don't think we need to worry."
"Good, good" nickade Hank, som nu kunde komma åt att dra blod. Han betraktade sedan Ad's bleka ansikte och klappade henne lätt på kinden. "Ad, can you hear me?"
Det kom ingen respons.

- Oh good... suckade Savannah matt och blickade bortåt mot skolan. Minnet drogs plötsligt till Magneto och hon såg runt men där fanns inget spår av honom. Han verkade ha försvunnit så fort hennes krafter började bli instabila igen. Much help he was.. tänkte hon bittert och gjorde en min. Hon gav upp sin stolthet och lutade sig mot Logan för att få stöd.
- Yeah.. yeah.. Just need a minute.. svarade hon Jean och drog baksidan av handen mot pannan för att stryka bort svetten som pärlat sig där. Hon kände sig väldigt matt, tömd på energi. Kroppen värkte överallt och musklerna var sega på att svara på hennes kommandon. Hon tog ett prövande steg framåt och knät gav direkt vika under henne. Hon greppade instinktivt tag i Logans tröja då balansen sviktade. Logan var snabb på att fånga upp henne så att hon inte föll omkull.
- Maybe you should just rest for now.. föreslog han och sneglade på hennes krampaktiga tag om hans tröja. Hon märkte hans blick mot hennes hand och släppte genast hans tröja något generat.
- N-no.. it's fine.. försökte hon men insåg att hon inte skulle kunna ta sig någonstans för tillfället.
- Jean.. perhaps you can call the elf here? sade Logan och vände blicken till Jean.

Nej, det skulle inte gå att få Savannah tillbaka till fots, dessutom vore det ett plus att komma till sjukhusflygeln fort.
"I'll see if I can reach him" nickade Jean. Hon slöt ögonen och försökte snappa upp Kurts medvetande i gyttret av folk i skolbyggnaden.

"I'll go and see the Professor, he said he'd be down shortly" förklarade Lorna och lämnade rummet. Kurt såg efter henne, osäker på var han skulle ta vägen, men i nästa stund nåddes han av Jeans röst.
Kurt, could you give us a hand with Savannah? She's in no state to walk back.
"Gotta' dash" mumlade han åt Beast, och försvann i ett moln av rök för att i nästa dyka upp i skogsgläntan.
"Have no fear, Wagner is here!"

- Quick little elf, arn't ya.. flinade Logan åt den blåa uppenbarelsen. Kurt gjorde en min åt honom men betraktade sedan skaran som stod där.
"Thank you, Kurt", log Jean mot honom och slängde sedan en blick på Logan. "Can you take us back to the school?" frågade hon och vände sig till Kurt igen.
"I think I better take her alone..." sade Kurt fundersamt och såg på den lilahåriga kvinnan som verkade ha problem att stå upp på egen hand. "I'll come back for you two after I get her to the hospital wing." sade han och såg på Jean och Logan. Jean nickade kort och såg mot Savannah som stod tyst och stödde sig mot Logan.
- Right.. sade Logan och såg från Savannah till Kurt. Nightcrawler gick fram till dem och drog en av Savannahs armar över sin nacke och höll henne sedan om hennes midja med en arm för att stödja upp henne. "Ready?" frågade han och såg på Savannah som såg vemodig ut. Uppenbart verkade hon inte tycka om att bli hanterad som en trasdocka.
- I guess, svarade hon kort och han log en aning. "See ya soon", sade han till Jean och Logan innan han och Savannah försvann i ett rökmoln.

Sekunden efter dök de upp i sjukhusvingen med ett lågt 'bamf'. Savannah vacklade till och slog en hand för munnen för att dämpa kräkreflexen då hennes mage tycktes vändas ut och in.
- OOoohhh... How can you do that all the time? klagade hon och grimaserade. Kurt flinade en aning och hjälpte henne till en av stolarna som stod i närheten så hon kunde sätta sig ned. Savannah sjönk tacksamt ned i stolen och lutade sig tillbaka.
"I'll go get the others", deklarerade Kurt innan han åter igen försvann.

Hank var i full färd med att processa blodprovet och såg förvirrat upp vid den nya ankomsten.
"What's going on here?" muttrade han. Innan han vänt sig om hade Kurt försvunnit och kvar satt Savannah.
"Oh, my dear girl. How are you?" undrade han med tydlig oro och skyndade fram.

"I'm starting to get a head ache, and this is supposed to be a normal weekend" suckade Jean och masserade sin ena tinning. Det hade varit en ganska stressig skolvecka, hon hade hoppats på ett par lugna dagar. "I'm not even -"
"Entschuldigen Sie!"
En dämpad knall och en ursäkt avslöjade Kurts uppenbarelse. I nästa stund hade han stuckit ena armen under Jeans och andra handen slöts om Logans överarm. Med ännu en knall försvann de för att sedan uppenbaras i sjukhusflygeln. Jean stapplade till, liksom Kurt, som genast stötte emot en brist och förblev lutad mot den. Det snurrade i huvudet efter den intensiva teleporteringen.

Scott, Tony och Lubaya närmade sig den öppna dörren. Det hade varit ett väldigt rännande hit de senaste dagarna, Lu konstaterade att hon nu kände igen den här delen av skolan bättre än någon annan plats där.
"Jesus, another party?" fnös Tony när de blev varse om hur många som faktiskt var där inne. Det var tur att lokalen var rymlig.

Savannah såg upp på den blå bepälsade mannen som kom fram till henne.
- I'm... fi-... feeling quite sick actually, konstaterade hon och slog handen för munnen igen medan hon vände sig bortåt från Hank. Magen var i uppror efter teleporteringen och det gjorde inte saken bättre att hon inte ätit ett ordentligt mål mat på ett tag nu. Vid frukosten hade hon bara fått i sig ett par baconskivor och middagen dagen innan hade uteblivit. Nu när hon tänkte efter så hade hon inte ätit någon direkt lunch dagen innan heller. Ju mer hon tänkte på det desto mer utmattad kände hon sig. Why do I keep doing this to myself? Hon vände blicken till Hank igen då illamåendet lagt sig. Hennes blick fastnade vid något bakom honom och hon såg dit. På en brits i rummet låg en kvinna. Det var något väldigt bekant över henne.
- Ad?! utbrast hon förvirrat och oroat då hon insåg vem kvinnan var. Hon sköt upp från stolen och tog ett par steg bort mot britsen innan hennes utmattning hann ikapp henne igen och hon föll ned på knä på golvet.
- Ad.... What happened? What's wrong?! begärde hon och såg från Ad till Hank. Hennes känslor var åter i uppror. Varför var Ad där i sjukhusflygeln? Hade något hänt? Varför blossade såna förvirrade och främmande känslor upp inom henne så fort hon fick syn på den andra kvinnan?

Logan hann knappt reagera innan han plötsligt blev transporterad från skogen till sjukhusvingen. Han tog ett steg åt sidan för att återfinna balansen. Teleportering var ett smidigt sätt att ta sig från plats till plats på men det var inte hans favorit sätt att resa på. Logan såg mot den blå demonen som verkade en aning tagen efter teleporteringen.
- You okay there, bub? undrade han innan han lade märket till scenen i rummet. Savannah satt på golvet och Hank stod över henne. På en brits låg någon.
- Ad? han blinkade och tog in scenen igen. Senast han såg Ad så hade Nightcrawler teleporterat henne i säkerhet från Savannah.
- What's going on here? frågade han och såg mot Hank. I nästa stund dök resten av gänget upp i dörren. Deja vu.

Hank hann inte ta emot Savannah när denne segnade ihop, men han var snabbt där.
"She will be fine, don't worry. Please, have a lie down and we can get this whole mess sorted out."
Han nickade åt den närmsta lediga bädden och kramade händerna över hennes axlar för att hjälpa henne upp. "Did Magneto do anything to hurt her? Or you, for that matter?" undrade han.

Jean travade bort för att göra en egen undersökning av Ad samtidigt som Kurt rätade på sig.
"I'm okay, I might've overdone a bit" svarade han och ruskade på huvudet. Sedan följde han Logans blick mot Ad. "She just collapsed. I got her away, and she was screaming, then she just went limp. It seemed like exhaustion" konstaterade han.

Savannah reste sig vingligt upp med hjälp från Hank.
- No.. he didn't hurt me, sade hon tyst och såg bort mot Ad där hon låg på britsen.
- I don't believe he hurt her either... Savannah trodde inte att Magneto skadat Ad. Det hade varit strategiskt osmart vid det tillfället. Fast hon hade ju känt av magnetfältet han hållit uppe runt dem ute i skogen. Fast det hade väl varit för att hålla Ad på avstånd, inte skada henne. Eller? Savannah tog sig fram till bädden Hank pekat ut och lutade sig mot den. Hon hade dock ingen avsikt att lägga sig ned på den. Hon hade fått nog av sjukhusvingen som det var.
- Are you sure she is going to be alright? undrade hon ängsligt och såg upp på Hank. Om bara hennes ben hade tillåtit det så hade hon kastat sig bort till Ad och hållit om henne. Försäkrat sig om att hon fortfarande levde. Att hon skulle bli bra igen.

Logan lade en hand på Kurts axel och kramade den med fingrarna.
- Better take a break from the bamfing then.. sade han med Nightcrawlers bästa i åtanke. De hade haft nog med besök till sjukhusflygeln som det var redan. Han följde Kurts blick bort mot Ad.
- Well... it has been an eventful weekend, sade han bekymrat och gjorde en min. Först hade Ad haft problem med tranformeringen, sedan ansträngningen att få metallen återställd efter incidenten med Savanna och dessutom två möten med Magneto. Det vore inte konstigt om all den stressen var orsaken till Ads tillfälliga tillstånd. Han tyckte att det var ett under att Savannah fortfarande var vid medvetandet efter allt hon varit med om.

Tony stod och vägde bort i dörröppningen tillsammans med Lubaya och Scott. Det var inte mycket han kunde göra för tillfället så han höll sig i bakgrunden och övervakade för stunden. Scott rörde sig längre in i rummet, till Jeans sida. Han såg ned på den medvetslösa Ad som låg på bädden. "Is it only fatigue or do you think it's something else?" undrade han och kastade en blick bort mot Savannah och Hank.

Hank stod avvaktande intill Savannah. Han ville se henne vilande och få en chans att få en uppfattning om hennes allmäntillstånd. Det var ju lovande att hon var vaken och inte fullkomligt orkeslös, men det var också det enda.
"I'm sure. With the ordeal you've all been put through I'm not surprised by her condition" svarade han, med viss allvarsamhet.
"Please, Savannah. We just want to make sure you're alright" bad han.

Jean såg bekymrat från resultaten av pulsoximetrin - Ad's syremättnad lämnade något att önska. Hon kunde föreställa sig att resultaten från blodprovet skulle visa på låga värden, men det var att vänta. Med näring och vila skulle det säkert bli en snabb förbättring.
"Fatigue would explain it. Could be emotional stress as well, you know she always gets worked up after seeing Magneto" suckade Jean.

Lu såg runt på alla i rummet, hon kände sig ganska bortkommen, men hennes trygga punkt fanns åtminstone där. Hon rörde sig bort mot Logan med huvudet sänkt, som om hon duckade för att inte riktigt synas.
"Are you okay?" undrade hon. Lu visste att han aldrig hade bestående fysiska men, men något obehagligt kunde ju hänt. Hon hade inte varit med och sett vad som pågick ute i skogen.

- I'm fine, insisterade hon och gjorde en avfärdande gest med handen. Även om hon sa att hon mådde bra så var det långt ifrån sanningen. Hon kände sig alldeles mör i kroppen, huvudet bultade, magen värkte och hon kände sig en aning yr. Fast hon ville inte prata om det. Hon var obekväm över uppmärksamheten hon fick för tillfället. Hon var inte van vid denna omtanke och oro över hennes välmående. Allt hon behövde var att få vara ifred. Inte bli undersökt och daltad med. När Hank inte gav med sig så suckade hon uppgivet och lyckades med en kraftansträngning hoppa upp och sätta sig på britsen de stod vid. Händerna darrade märkbart av ansträngningen så hon knöt dom i knät för att de inte skulle synas. Hon hängde en aning med huvudet och blundade för att samla tankarna.

Scott drog en hand över nacken. "Yeah.. you don't have to remind me.." suckade han och vände blicken till Jean. "For that matter.. what happened to Magneto?" han visste inte vad som hade hänt där ute i skogen eftersom han befunnit sig på skolgården under hela incidenten.

Logan såg upp på Lu då hon kom fram till honom.
- Yeah, I'm fine.. log han mot henne. Han kastade en blick bort mot Tony som fortfarande hängde kvar borta vid dörren.
- Nothing happened really. Magneto was in a hurry to get out of there as soon as the girl started losing control, han gjorde en min och sneglade bort mot Savannah och Hank.
- And it seems like the professor was able to help her in time so no explosions either... Han var glad att Charles hade kunnat hjälpa den unga kvinnan i tid. Han undrade kort vad som hade hänt om Savannah inte fått tillbaka kontrollen. Hade hon överlevt ännu en urladdning? Hon såg väldigt blek och hängig ut där hon satt på britsen.

Hank stod avvaktande en stund för att låta Savannah samla sig. Han förstod hennes motvilja att vara där, men det var inte läge att släppa henne.
"I know you don't want to be here right now, trust me. But you must admit; you're not feeling your best. The sooner we can give you a check-up, the sooner you'll be out of here" förklarade han. "Plus, you'll be able to keep an eye on Ad. She should be coming around soon."

"He took off" svarade Jean bittert, samtidigt som hon gjorde i ordning dropp åt Ad. Förhoppningsvis kunde den energin hjälpa Ad att vakna, det var inte rekommenderat att ligga medvetslös hur som helst.
Jean, is everything okay down there? I was going to join you, but as far as I can tell it's a bit crowded.
Jean såg sig om i rummet när Xaviers meddelande nådde henne.
You're right, Professor. Better come down when it's less occupied.

"That is good" konstaterade Lu och nickade. "Perhaps I should go, I am sure they will need rest" la hon till betänksamt.
"Take me with you!" bad Tony och tog ett kliv fram. "I'm getting more confused by the minute here..."

Savannah såg upp på Hank och betraktade honom smått avvaktande.
- Yeah, yeah... what is it that you need to check-up? undrade hon och slängde ett öga bort mot Ad där Jean och Scott stod och pratade. Hon hoppades att det inte var något allvarligt fel på Ad, att det bara var utmattning som dem sa. Hon kunde inte hjälpa det men känna sig skyldig till det hela. Varför hade hon varit tvungen att följa efter henne ut i skogen? Allt hon ville var att prata med Magneto. Hon lade en hand mot sitt bultande huvud och masserade tinningen med fingrarna.

"Just like that?" undrade han förvånat och höjde på ögonbrynen. Efter det här behövde de verkligen söka igenom skogen ordentligt för att försäkra sig om att ingen från the Brotherhood fortfarande befann sig där ute.

- I think I should get going as well.. Aren't of much use down here, sade Logan och blickade bort mot Hank och dem andra. Han flinade och vände blicken till Tony vid dennes bedjan om att Lubaya ska ta honom med sig därifrån.
- Yeah, might aswell go and be useful. How's that hangover coming along? log han snett och höjde på ett ögonbryn åt Tony medan han gick bort mot dörren.

"Well, reflexes for a start. Blood preasure, oxygen saturation, etcetera. It won't take long" förklarade Hank. Han hade ingen önskan om att släppa ifrån sig Savannah efter undersökningen, hon behövde vila upp sig ordentligt, men nu gällde det att ta en sak i taget. Han såg i ögonvrån hur rummet började tömmas på folk, kanske det skulle hjälpa att färre ögon stod och såg på.

"Yes. I wasn't there when he did, but he took off when the girl started losing control" svarade Jean lågmält. De första resultaten från Ad's blodprov hade skrivits ut, den påkostade maskinen skötte allt automatiskt. Jean gick för att läsa av dem och kunde konstatera, som väntat, att blodsockerhalten var låg. Men med dropp och sedan en riktig måltid borde det bättra sig.

"Much better, thanks for asking" svarade Tony. "But I could do with some lunch - no ruddy pancakes, though."
Lubaya följde efter dem båda, men stannade upp när Jean kallade henne.
"Lubaya - no training with those ribs, remember?"
"I know, I remember" svarade Lu, med en suck inombords. Sedan gick hon efter Logan och Tony igen.

- Okay... svarade hon osäkert. Hon hoppades att det skulle gå snabbt så hon fick komma därifrån. Sjukhusvingen gav henne dåliga vibbar. Men samtidigt ville hon inte lämna rummet innan hon visste att Ad skulle bli bra igen. Hon såg bort mot kvinnan och önskade att hon kunde vakna. Det stramade om bröstet att se henne ligga där på britsen.

- Lunch sounds good, konstaterade Logan och nickade. Vid det här laget borde den värsta rushen vara över i köket. Han hade fortfarande mycket som behövde ses över med säkerheten och studentmapparna men det kunde vara bra att få i sig något att äta först.
- Let's see what's left in the kitchen, föreslog han och flinade medan han styrde stegen ut i korridoren.
"If I'm not needed I believe I will go too", sade Kurt som kände att han mest var i vägen för tillfället. Han nickade mot Hank, Scott och Jean innan han följde efter dom andra ut i korridoren.

Scott såg efter dem när de försvann ut i korridoren. Rummet var betydligt mindre överbefolkat nu. Vilket var skönt. "I see..." han vände sig till Jean igen. Han såg fundersam ut ett tag och sneglade bort mot Savannah. "And the girl.. do you believe she's interested in joining him?" frågade han lågmält så att människorna på andra sidan rummet inte skulle höra dem.

Hank drog en ohörbar suck av lättnad, äntligen kom de någonvart. Han fiskade upp en pennlampa och ställde sig framför Savannah.
"Very good. We'll start with this, please follow the light with your eyes only."
Han förde den släckta pennan i sidled framför Savannah med blicken fokuserad på kvinnans ögon.

"Busy weekend this turned out to be for you, Miss Lubaya" kommenterade Kurt då han hunnit ikapp Lu som gick strax bakom Logan och Tony.
"Oh?" hon såg förvånat ner då hon varit försjunken i egna tankar och inte märkt att han följt efter. "Yes, I guess so. More so for the X-Men and Savannah."
"True... And I've been told you've been dragged in to risky action before, nicht wahr?"
"Yes, both with Gambit and Logan. I am glad I was not alone at those times."
"What sort of action?" undrade Tony.

Jean lät maskinen fortsätta sin noggranna provtagning och vände sig mot Scott, stödd mot bordskanten.
"I don't know... I guess she went out in the forest intending to see him, whatever the cause. Or we've got it all wrong. If she won't say we might ask Ad, but I really doubt she'd tell us the whole truth" svarade hon tyst.