Peaceful Friday evening, my ass.

Det var en ganska kylig kväll. Lubaya besökte bara centrum omaskerad när hon skulle hålla i taekwondo-lektioner, och dessa skedde dagtid. Men nu hade de haft en uppvisningskväll såhär på en fredagsafton, därför gick hon nu längs gatorna. Uppvisningen hade gått strålande, barnen hade skött sig utmärkt och föräldrarna visade som vanligt stor uppskattning. De som misstyckte om fysiskt muterade hade lämnat klubben sedan länge, och träningen var ett stort glädjeämne för Lu. Det hade varit ovanligt svårt att hitta parkering ikväll, vilket inte var så underligt när så många föräldrar besökte klubben på en och samma gång. I kombination med mörkret och den långa promenaden kände sig Lu mindre trygg än vanligt. Det hände att hon fick en och annan kommentar ute på gatan, vilket hon alltid räknade kallt med. Men en fredagskväll kan vad som helst hända, särskilt i Detroit. Nog för att den här delen av stan var ganska städad, men centrum var överlag en otrygg plats om kvällarna.

Nu såg hon fram emot en stilla afton på skolan. Miwa var på besök hos sina föräldrar och skulle vara tillbaka först på söndagen. I övrigt var skolan ganska tom på spännande personer. Såklart fanns elever och lärare där, även om det som vanligt blev något tommare under helgen. Men det hade inte varit någon från X-Men där på sista tiden. Lu saknade deras närvaro, det brukade sätta lite färg på tillvaron. Men nu var hennes enda tanke att ta sig till bilen och hem. Kvällen verkade dock ha andra planer för henne.
"Ey babe! You wanna party?"
Längre fram på trottoaren kunde Lu se ett gäng på fem killar komma snubblande. De bar på ölflaskor och väsnades ordentligt, det var inte människor hon hade lust att samspråka med. Utan att svara började hon korsa gatan för att slippa möta dem, vilket de inte verkade uppskatta.
"Hey, hey, what the fuck? Where you goin'? You think you're too good for us, bitch?"
Lu mumlade bara tyst för sig själv.
"What the hell you wearin', ho? You think it's Halloween?"
"Dude, I don't think that's a costume..."
Lu hade lämnat de bakom sig, men hon kunde höra hur de stannade upp.
Please, just keep walking. Please, I just want to go home... bad hon inombords.
"Hey, Freak! Hey, get back here!"
Fuck
Lu ökade på stegen, men kunde höra att killarna bakom nu börjat springa. Det klirrade av krossat glas när en flaska for i gatan. Tänkte de faktiskt gå till anfall? Eller ville de bara låtsas vara tuffa. Lu föll in i en språngmarsch, hon tvivlade på att någon av killarna kunde hålla jämna steg med henne. Men de hade tydligen våld i sinnet - det visslade till bakom Lu, som innan hon hann reagera, kände en hård stöt mot bakhuvudet. Hon snubblade till, lyckades hålla balansen, men tappade farten. Genast var de ikapp.
"You're one of them mutants, ain't ya? Huh?"
De befann sig mellan ett par trasiga gatlampor, mörkret låg tätt här, men Lu kunde se bra i mörkret. Hon kunde både se och höra flaskan rulla iväg, den någon av dem kastat på henne. Någon knuffade till henne, hon stapplade framåt igen och snart kom de till ljuset från en fungerande lykta.
"Motherfucker..." utbrast en av dem. Lu kunde se några av dem tappa hakan vid åsynen av henne på nära håll. För ovanlighetens skull gladde dessa reaktioner henne.
"Yes, I am a mutant. And I am just going home" svarade hon och rätade upp sig till sin fulla längd. Hon var utan tvekan längst, huvudet längre än flera av dem.
"You ain't going nowhere, nigga!" skrek en av dem. "We ain't finished!"
Lu hörde det bekanta ljudet av en switchblade skjutas fram bakom henne, den här gången hade hon tid att reagera. Hon svängde runt och höjde foten i en spark som hon satte rakt i bröstet på killen som höll i kniven. Killarna stod först stumma av chock innan händelsen sjunkit in.
"You gonna die, bitch!" skrek någon, och knytnävar och slag började vina.

Logan satt vid baren, i en pub, och svepte det sista ur ett ölglas. Första kvällen tillbaka i staden och han tillbringade den på en pub. Go figure Logan, you're a mess. Han suckade kort för sig själv och famlade efter en cigarr i innerfickan på jackan. Tillslut hittade han en stump som han sparat sedan tidigare och kilade fast den mellan tänderna.
"Hey buddy! No smoking in here!" hojtade bartendern åt honom medan han höjde tummen mot en skylt, bakom sig på väggen.
- No worries, bub.. I'm leaving.. svarade Logan medan han reste sig upp från barstolen. Han drog fram plånboken ur bakfickan och slängde fram några sedlar på disken.
- Keep the change.. sade han kort medan han försvann ut genom dörren. "Thanks!" hörde han bartendern hojta tacksamt efter honom, efter denne tagit upp sedlarna och lagt märke till dricksen Logan lämnat. Väl utanför dörren plockade han upp tändaren och tände cigarren. Han drog ett djupt bloss och andades sedan sakta ut röken. Kände det korta suget av nikotin strömma genom honom innan hans helande kraft raderade minsta spår av det.

Kvällen var stilla, det var inte mycket folk som rörde sig på gatan just nu. Han stod där en stund och bara betraktade de få förbipasserande människorna innan en välbekant doft nådde honom. Where do I know that smell from? Hans första koppling var att det var någon från skolan, den kändes djurisk och hans första tanke var Ad men det stämde inte alls, det här var någon annan. Av ren nyfikenhet började han röra sig åt det håll doften kom från men det dröjde inte länge innan de höjda rösterna och ljudet av tumult nådde honom, han snabbade då på stegen.

Strax var han inne på samma gata som gänget och Lubaya befann sig på. Han fick syn på henne, omringad av gänget. Ett gutturalt morrande undslapp honom och han var snabbt över en av de närmaste killarna. Med en hand om dennes krage tryckte han hårt upp honom mot en vägg. Killen tappar andan och börjar panikartat dra efter Logans hand.
- So we like to gang up on people, do we? snäser Logan åt honom och ger sedan de andra i gänget en blick. Dessa är så förbluffade av hans plötsliga inträdande att de bara står pafft och gapar innan de får tillbaka fattningen.
"What you gonna do 'bout it, old man?!" mopsar en av killarna tillbaka och drar fram en butterfly-kniv. Logan ser oimponerat på kniven och ler snett.
- Bub, you wanna play with me.. Atleast bring a bigger knife.. han lyfter upp den handen som inte håller fast killen och klorna glider ut med ett högt klang. Killen med butterfly-kniven stapplar förfärat tillbaka ett par steg. "Fuck! Another mutie!"

Lu kunde parera både slag och sparkar, men från fyra håll blev det svårt. Det var tur i oturen att killarna inte var helt nyktra, men det gjorde dem också mer oberäkneliga. Det tog en stund innan mannen hon sparkat ner orkade ta sig upp på fötter, men det gjorde han och med kniven i hand. Lu röt högt när ett slag föll över hennes redan blödande bakhuvud, och besvarade näven med en armbåge. Hon kopplade ett grepp på nästa hand och vred runt den bakom killens rygg. I samma stund hörde hon någon prata och allt verkade stillna. Lu tittade upp och såg att en av killarna saknades, men fann honom sedan vid väggen med ingen mindre än -
"Logan" suckade Lu tyst och lättat.
Hon hade inte varit särskilt rädd innan, det låg inte i hennes natur eftersom hon nästan aldrig tappade fattningen, däremot varit stressad. Nu kändes hela situationen tryggare, om än inte över. Det märktes att killarna blev rädda och osäkra nu, Logan var helt klart mer respektingivande och hotfull i sin framtoning.
"Let's go" väste en av killarna, men ingen av hans vänner rörde sig. Testosteron och adrenalin pumpade fortfarande runt.
"You wanna play dirty, fucker?!" röt en av killarna. Han försökte nog låta morsk, men rösten bar inte riktigt. Han backade ett steg och fick fram en pistol ur byxlinningen.
"Woh, woh, Jamie, calm the fuck down" bad en annan tyst.
Killen som Lu tagit ett grepp om försökte också plocka fram något ur kläderna, men Lu vred om hans arm ytterligare och han gav till ett gällt skri. Pistolen riktades nu mot henne, sedan mot Logan, och tillbaka.

Logan vänder blicken till killen med pistolen och höjer en aning på ögonbrynet. Han dunkar in killen, han håller i kragen, i väggen och släpper sedan taget så att denne dråsar ihop i en livlös hög på gatan. Han höjer inbjudande armarna och låter klorna glida ut på den andra handen också.
- So you wanna play tough? säger Logan med en retsam stämma. Han försöker dra killens uppmärksamhet från Lubaya, så att han ska hålla pistolen riktad helt mot Logan. Han kan se hur det blixtrar till i killens ögon och denne höjer pistolen snett mot honom, i sann gängstil-anda. "You think you scare me?" frågar han kaxigt, i tron att han har överhanden med pistolen.
- Yeah.. I think I do.. bub... ler Logan och tar provocerande ett steg framåt. "Don't come any closer, you freak!" utbrister killen och greppar pistolen med båda händerna medan blicken frenetiskt hoppar mellan Logans kloförsedda händer.
- Wanna run home and cry to mommy? flinar Logan och tar ytterligare ett steg framåt. "Fuck you! I'll blow your fucking head off" skriker killen och händerna som håller pistolen börjar våldsamt darra. Logan verkar inte alls berörd av detta utan tar ytterligare ett steg framåt. "Stop you fucker!" manar killen som synligt börjat svettas nu. Vid nästa steg, Logan tar, klämmer killen av avtryckaren tre gånger. Ett skott viner förbi Logan medan det andra skottet träffar honom i bröstet och det tredje träffar honom i halsen. Blodet sprutar från hans hals och han faller ned på knä. "The fuck, Jamie!" skriker en av de andra killarna förfärat medan en annan lägger benen på ryggen.
"Shut up! Shut up! Shut up!" skriker killen med pistolen, till sina kompisar, men han hinner inte längre innan pistolen han håller i plötsligt klyvs på mitten. Han spärrar upp ögonen och ser upp på Logan som nu står över honom. Kulorna letar sig ut från såren i halsen och bröstet och dom faller ned på gatan med ett ljudligt klink samtidigt som såren sluter sig efter dom. "W-what the fuck are you?!"
- Your worst nightmare... Logan lyfter den kloförsedda näven och ger killen ett knytnävsslag rakt i ansiktet, men innan klorna når honom glider dom in i handen igen så att bara knogarna slår till honom. Killen flyger bakåt, ned på rygg, blödandes från näsan.
- That's for shooting me... now get out of here before I get mad, morrar Logan och ger killen en hård blick. Killen och resten av hans polare är inte långsamma med att lyda hans order. Logan ser efter dom och känner sedan på sin hals där det torkande blodet klibbar.
- You okay? frågar han och riktar blicken till Lubaya.

Lu kunde höra sina egna hjärtslag medan hon höll blicken fokuserad på vapnet. En enda nervös rörelse skulle kunna innebära döden för inte bara henne utan vem som helst där. Det var tydligt att ingen av killarna ville att det skulle gå så långt. Det var som om de fått en kalldusch över sig som stillat deras våldsamma humör. Hon höll fortfarande ett stadigt tag om killen som slutat kämpa emot av rädsla att bryta armen. Allas blickar följde skådespelet.

Blodet stänkte ända bort till Lu som kunde känna några av de varma dropparna landa på hennes säckiga, grå byxor. Killarna skrek i förskräckelse över det som hänt och Lu's hjärta kändes kallt. Hon hade sett Logan skjutas tidigare, sett honom komma tillbaka från de döda, men det kändes så overkligt och kusligt. Killen hon höll i försökte slita sig loss och skrek högt av smärta när det knakade farligt i hans handled. Lu morrade åt honom, men släppte. Nu hade Logan satt dem i språng och killarna sprang därifrån som om de haft hundar i hasorna. Lu blinkade efter dem, det hade gått så snabbt. Det högg till i bakhuvudet och hon höjde handen för att känna efter. Hon gjorde en illa grimas och åt smärtan, nacken var blöt av blod och pälsen där klibbig.
"Hm?"
Hon ruskar lätt på huvudet för att kunna fokusera på Logan.
"Well, yes and no. I took a bottle to the head, it is bleeding... I am not sure how big the gash is" svarade hon bittert.

Han såg på Lu och funderade för sig själv hur lång tid det hade gått sedan han senast sett henne. Det var så lång tid att han inte längre kom ihåg det. Logans ögon smalnar en aning då hon verkar ha svårt att fokusera blicken på honom. Han kliver fram till henne och lägger varsamt en hand på hennes axel, i gest att hon ska huka sig ned, så han ska ha en chans att se såret i hennes bakhuvud. Med varsamma fingrar flyttar han undan de bloddränkta hårstråna som döljer såret.
- Well.. at least there are no glasframents in there.. And I don't think you will have to stitch it.. But I want you to check it anyway. You might have an concussion, säger han bestämt och ser på henne med en forskande blick, för att se om hon fortfarande verkar ha svårt att fokusera på honom.

Det dansade svarta fläckar genom hennes synfält. Flimrandet gjorde henne illamående, det var som om allt kom över henne nu när adrenalinet börjat gå ur kroppen. Det hade varit en enkel sak att huka sig, svårare att hålla balansen eller ta sig upp. Hon satte ner en hand i gatan när det snurrade till igen.
"I am..." började hon, men kom av sig för illamåendet, "...very grateful that you came."
Hon satte ner ett knä i backen och kände sig genast stadigare.
"Thank you. I do not go here at night usually... Go figure everything happens the one night I do so..."

Logan lägger en stödjande arm om henne, då hon verkar tappa balansen, och hjälper henne ned i en sittande position så att hon kan hämta sig.
- Don't mention it.. säger han med en lugn stämma men betraktar henne en aning oroligt.
- I'm just happy I happened to be in the neighbourhood. Logan såg på henne men vänder sedan blicken till sig själv. Framsidan av hans tröja var dränkt av blod och torkat blod flikade från hans hals. Han drog snabbt en hand över halsen för att få bort det värsta av det torkade blodet, tröjan kunde han inte göra mycket åt så han drog bara igen jackan. Lyckligtvis hade jackan blivit mer eller mindre skonad från skaskaden av blod så han såg inte lika blodindränkt ut längre.
- Wait here.. I'll get a cab for us, säger han till Lu och ger hennes axel en lätt kram med handen innan han går bortåt mot den lite mer traffikerade gatan. Efter några minuter lyckas han flagga ned en taxi och dirigera den dit Lu sitter och väntar. Han öppnar passagerardörren närmast vägkanten och hjälper sedan Lu in i taxin, därefter hoppar han in på andra sidan och ger taxichauffören adressen till skolan.

Den korta biten till taxin fick hennes huvud att snurra etter värre. Illamåendet steg också, men det blev bättre när hon kommit in i bilen. Hon sträckte ut ett av sina långa, gängliga ben för att få det lite bekvämare, sedan fokuserade hon på att sitta still. Det pulserade otäckt i huvudet, men hon hade upplevt betydligt värre.
"Let me pay for the cab, there is money in my bag" sa hon slött och la en hand på den svartvita träningsväskan. Hon hade velat prata mer med Logan, men just nu hade vare sig orken eller möjligheten. De kunde ju inte säga vad som helst när taxichauffören satt där. Det hade varit en salig tur att Logan dykt upp där och då. Hon mumlade några tacksamma ord på swahili, till Gudarna hon varit uppväxt med att tillbe.

Logan satte sig till rätta i taxin och slängde ett öga tillbaka mot gathörnet, där gänget hade hunnit ikapp med Lubaya. Vad han kunde se så vad det ingen av dom som fortfarande hängde kvar i närheten. Han hoppades att dom hade lärt sig en läxa till nästa gång de stötte ihop med en mutant. Med tanke på blicken som killen. med pistolen, gett Logan så var det inget han tänkte upprepa i första taget. Han låter blicken vandra tillbaka till Lubaya och sneglar kort mot träningsväskan då hon pratar om att hon vill betala för taxin.
- Nonsense, ler han snett och slänger sedan en blick framåt i taxin då han känner chaufförens blick i backspegeln, denne tittar snabbt bort.
- How ya feeling? undrar Logan och sneglar kort mot Lubayas bakhuvud där håret är ihopklibbat av blod. Han hoppades att det såg värre ut än vad det verkligen var.

"I feel as if a rhinoceros landed on my head and took a ballet class there" mumlade hon bittert och slöt ögonen.
Hon visste att det inte kunde vara alltför allvarligt, åtminstone inte så här långt. Hon kunde komma ihåg allt som hänt, hon verkade inte svamla eller vara helt borta. Men sånt kunde förstås ändras snabbt, Dr. Hertz hade ofta pratat om hjärnskador, de hade ju trots allt varit en av hans specialistområden. Antagligen var såret i sig värre än huvudskadan.
"When did you get back to town?" undrade hon.

Han skrattar kort åt det hon säger och drar omedvetet en hand över halsen där kulan träffat. Även om inte kroppen längre kände smärtan så fanns den fortfarande där psykiskt, men den var något som snart glömdes bort, han tänkte inte så mycket på det nu för tiden.
- Well you havn't lost your sense of humour at least.. Han lutar sig tillbaka i sätet och ser ut genom fönstret. Trots att det började bli sent så var det fortfarande mycket bilar i rörelse. Han försvinner in i sina egna tankar för nån minut medan han betraktar de förbi svischande gatlyktorna. Vid hennes fråga så vänder han blicken till henne igen och rycker en aning på axlarna.
- Arrived tonight acctually.. Had a feeling you were getting yourself into trouble, säger han skämtsamt.

"Oh, did you now? 'cause I can not handle myself you mean? They did not wave a gun until you came around" svarade hon, det sista tyst nog så bara Logan kunde höra. Hon flinade till och med lite lätt, och blottade de vassa hörntänderna. Men illamåendet kom över igen och hon slöt ögonen. Hon ville ta smärtstillande och något riktigt starkt att dricka. Det kunde ju i och för sig vara farligt... stark dryck kunde få duga det med. Det blev ju en spännande fredag detta.

Han skrattade och skakade lite på huvudet åt detta. Han hoppades att det inte hade eskalerat till skjutvapen om han inte varit där.
- Not that it helped 'em much.. I think the guy shat his pants while he was running away.. Logan flinar en aning åt detta och funderar för ett kort ögonblick om han var alldeles för hård mot killen. Nah.
- What were you doing there, all alone, at night anyway? undrar han och ser på henne med något höjt ögonbryn. Inte för att man inte borde kunna röra sig fritt på stan vilken tid det än var på dygnet men som Lubaya sa tidigare, så hade han inte en uppfattning av henne att hon brukade vandra omkring i stan, ensam vid den tiden eller i det området av stan för den delen.

Hon drog några djupa andetag innan illamåendet stillade sig igen.
"Looking for trouble, of course. I am always looking for fights, did you not know?" mumlade hon sarkastiskt.
"But the real reason is the taekwondo-club, you know the one you tipped me on that I started teaching at? There was a showing tonight, and I had to park the car further off, and -"
Hon hejdade sig och öppnade ögonen.
"The car! I have a school car downtown, we could have taken that" suckade hon.

Han ler för sig själv och betraktar henne. Det var trevligt att höra att hon var mer aktiv utanför skolan, de flesta med fysisk mutering föredrog att gömma sig innanför skolans murar. Inte för att Logan dömde dom på något sätt, vad som hade hänt idag med Lubaya var trots allt en av de störta anledningarna till att man som mutant gömde sig och tyvärr också en av de många möjliga situationer man kunde råka ut för.
- Don't worry about the car, I'll go get it once I know you're safely back at school.. and do you even remember where you parked it, at the moment? undrar han medan han ger henne en forskande blick. I hennes nuvarande tillstånd var det inte helt omöjligt att hon skulle kunna vara desorienterad eller helt enkelt glömma saker på grund av stressen och traumat mot huvudet.

Hon kunde se parkeringen framför sig, men hon minns inte var i stan hon träffat Logan. Hade hon kommit på avvägar när hon försökte komma ifrån det där gänget?
"I think so...?" svarade hon tveksamt. "I had no thought of it after the fight... I think it was only a little bit off. But I do not want to think now, at all, my thoughts seem to be pouring out through the wound. Cursed thoughts."
Hon blundade igen. De hade börjat närma sig nu, trafiken var inte lika tät och snart skulle de vara på småvägarna. Det kändes bra att Miwa inte satt orolig på skolan, det var ett bekymmer mindre.

- We'll talk about it later.. nickar han och släpper ämnet. Han kastade en blick ut genom fönstret igen och betraktade omgivningen. Landskapet var bekant men samtidigt inte, han visste att dem började närma sig skolan men han kände sig fortfarande inte helt hemma i de här områdena. Det var svårt att riktigt känna sig hemmastadd när man åkte runt så mycket som han gjorde. Hans tankar dras för ett kort ögonblick till de andra medlemmarna i X-men och han undrar vad de har för sig i denna stund. En kort suck undslipper honom och han skakar lite på huvudet innan han släpper tankegången helt.
- It's been a while since I last visited.. konstaterar han, inte riktigt för sig själv och inte heller helt riktat till Lubaya. Han vänder blicken till henne och ler snett.
- Have you succeded in tearing down the building yet? frågar han retsamt.

"It has been very quiet without you and the others. There have been no X-Men visiting for some time" konstaterade hon.
"The school was standing when I left this afternoon, I can not vouche for what some of the younger brats have been up to. Miwa could not be blamed, she is away for the weekend."
Nog för att det var skönt att slippa se Miwa oroad, men det hade varit härligt att få vila bredvid henne i natten. Det skulle nog få henne att tänka på annat än såret.
"Have you been sent here to babysit?"

- Not to take credit but we can make quite a stir.. säger han halvt skämtsamt och halvt seriöst. X-men hade en förmåga att dra till sig oönskad uppmärksamhet. Det kanske var en av anledningarna till att medlemmarna undvikit den nya skolan så pass länge.
- Honestly I don't know what Charles objective was, sending me here.. But if I know him right, he as an ulterior motive. If he only wanted a babysitter, he would've sent Cyclops. säger Logan och gör en min.

"I have not met him yet. I have decided that when I do I will not mention anything you have said to describe him" log Lu stilla.
De svängde upp för den sista avfarten. Här var skogen tät, en av de få platserna nära Detroit med riktig skog. Grindarna var stängda, men innan taxichauffören hann påpeka detta började de öppnas. Trots att timmen var sen fanns det tydligen någon som kontrollerad övervakningskameran utanför området. Lu satte sig lite rakare upp och kände genast hur världen snurrade till. Illamåendet vällde upp igen, och i samma stund som bilen saktade in inne på gårdsplanen hävde Lubaya upp dörren spydde. Hon tyckte aldrig om att spy, men det var särskilt illa när huvudet pulserade av smärta och fick henne kräkas ännu mer.

- Don't worry about it.. Me and Wheely have an understanding of eachother, flinar Logan snett och ger henne en kort blick innan han ser upp mot skolan. Det kändes konstigt att vara tillbaka här efter så lång tid, visuellt hade inte mycket ändrats vad han kunde se än så länge. När Lubaya spyr ut genom dörren ser han något bekymrat mot henne. Taxichauffören muttrar något om spyan och Logan ger honom en blick.
- She didn't throw up in the car, bub.. how much do I owe ya? Chauffören ser något sammanbiten ut men trycker ut ett kvitto och tar sedan emot pengarna Logan ger honom. Innan Logan kliver ur bilen är han noga att få med sig Lubayas träningsväska som ligger mellan dem på sätet, sedan kliver han ut och gör över till hennes sida. Han svänger upp väskan på ena axeln och kilar in en arm runt hennes midja, samtidigt som han försöker att inte kliva i spyan utanför dörren.
- Come on, big girl, manar han henne och lyfter henne sakta upp för att hon ska kunna ta stöd mot honom om hon känner sig yr.

Det var i stunder som dessa hon inte uppskattade sitt goda luktsinne. Å andra sidan uppfattade hon inte spyan som lika hemsk som en mänsklig näsa kanske gjort. Hon kände sig knäsvag, men illamåendet hade dämpat sig nu när hon fått ur sig det som fanns att kasta upp. Tursamt nog verkade allt ha hamnat på marken åtminstone, det sista hon ville vara att kladda ner sig själv eller Logan med spyor. Hon tog tacksamt emot hans arm och kravlade sina långa ben ur taxin. Det kändes som om hon festat hårt i tre dagar, men riktigt så trevligt var det ju inte.
"Welcome to Detroit" muttrade hon.

- Always a pleasure.. ler han tillbaka och stödjer henne upp till entrén. Han hör hur taxin kör iväg i ilfart bakom dem och sedan hur grindarna åker igen. Innan han hinner sträcka efter handtaget så flyger dörrarna upp och där står en kvinna, som Logan inte känner igen, med glasögon på sned och en hastigt påslängd morgonrock. "What have happened?" begär hon att få veta så fort hon får syn på Logan och Lu.
- Eh.. yttrar Logan tafatt och blinkar innan han kan processera frågan.
- She has hurt her head, possible concussion, får han tillslut fram och kvinnan är snabbt framme hos Lubaya och undersöker hennes bakhuvud. "We'll have to take her to the hospital wing" mer beordrar hon än föreslår och leder sedan vägen in genom dörrarna. Logan följer efter henne men ser till att gå i den takt som Lu orkar med. Han noterar att en del elever kikar fram över relingen från övervåningen och innefrån tv-rummet.

Lu ville inte att detta skulle bli någon grej. När elever på något sätt blev utsatta utanför skolan blev det alltid ett sådant rabalder. Det var visserligen förståeligt, men Lubaya ville inte att det skulle ge några strikta konsekvenser angående säkerheten. Hon behövde verkligen sin frihet. Men just nu orkade hon inte komma på en trolig förklaring på vad som hänt. All hennes fokus låg på att röra benen framåt, ett efter det andra. Logans doft var som en fast punkt mer än hans faktiskt fysiska närvaro. Svett, blod och tobak. Det var dofter hon enkelt kunde hålla kvar i sinnet.

"Johnson, Goldstien, get back in your room" kommenderade Mrs. Brown. De två pojkarna gjorde stora ögon åt synen ute i korridoren, men de smet genast in igen när de blev tillsagda. Lu noterade knappt att de var där, hon kunde känna hur knäna darrade allt mer för varje steg, men nu var det inte långt kvar.