Time heals all wounds?

Savannah frustade frustrerat och kastade en extra blick upp och ned genom korridoren för att vara säker på att Kurt inte gömde sig någonstans i närheten.
"So he told you? "insåg hon plötsligt vid Ads ord och hon kunde känna hur hettan steg till kinderna. Sprang han runt och berättade för alla han stötte på? Tanken gjorde henne inte direkt muntrare.
"He should know better than to pop in like that.. In a bathroom" sade hon skymfat och lade armarna ikors över bröstet medan och missnöjt stirrade ner genom korridoren bakom Ad. Ilskan hade lagt sig en aning, Kurt hade ju minst sagt verkat ångerfull men hon kunde inte överse hans misskalkylerade bamfande.
"I will find you, eventually!" deklarerade hon till den annars tomma korridoren då hon misstänkte att Kurt fanns någonstans i närheten.

"Aye, he did."
Återigen fick hon kämpa för att inte skratta.
"'course he knows better, but teleporting in the morning is risky business. He's absolutely mortified."
Hon hade gärna stannat för att se om Savannah lyckades få till en konfrontation, men klockan tickade på.
"Ah must get going, lots to do before the seminar" förklarade hon och började röra sig mot köket igen.

Savannah kunde inte undgå att notera den roade minen Ad försökte dölja och hon rodnade då ännu mer
"Then he shouldn't do it" kommenterade hon stelt, inte alls road av situationen.
"Yeah" svarade hon kort då Ad påpekade att hon var tvungen att gå. Savannah insåg att hon också var tvungen att skynda sig om hon inte skulle bli försenad till samlingen. Konfrontationen med Kurt fick helt enkelt vänta.
"See you later" mumlade hon innan hon fortsatte ned genom korridoren mot delen av byggnaden där klasserna hölls.

Ad skrockade lite för sig själv när hon kommit utom hörhåll. Hade det varit hon som råkat ut för Kurts misstag skulle hon också varit arg, men so utomstående kunde hon istället se humorn i det hela. När hon väl nådde köket var det nästan tomt, just som hon hoppats. Det fanns i princip ingen mat kvar men hennes plan hade ändå varit att göra en egen smörgås. Hon slängde ihop lite skinka och grönsaker på en fralla och tog den med sig tillbaka till rummet. Väl där började hon rota runt i badrummet tills hon fann det hon sökte - färgade linser. Dessa var intensivt blå, det tog ett par försök innan de satt i ordentligt. Därefter började den sedvanliga utjämningen och täckandet av ärren.

______________________________________________

Bilresan in till stan gick sakta här och var på grund av morgontrafiken, men det hade Hank tagit med i beräkningen. Han ägnade den tiden åt att berätta mer för Lubaya om hans politiska engagemang och offentliga position. Det fanns många som inte ville se honom i närheten av lagstiftare, men lyckades man göra tillräckligt bra intryck fanns det undantag även bland de mest konservativa. Lu kände sig något stärkt av hans berättelse, även om nervositeten satt kvar. I en särskilt seg kö fick Lu öva på svaren till de frågor Hank hade tänkt ställa. Hon hade inte tagit med sig några skrivna svar för att det skulle kännas mer naturligt.
"Here we are then" konstaterade Hank och pekade upp på den väldiga byggnad som tornade upp sig bredvid dem.

Savannah hastade genom korridoren och nådde snart rummet som var avsatt för samhällsstudier. Resten av gruppen som skulle med till seminariet var redan där och såg upp då hon anlände men återgick snart till sina interna diskussioner. Hon noterade till sin lycka att Ms Hawthorne inte var där än, vilket innebar att hon inte var sen. Hon slog sig snabbt ned bakom en av de tomma bänkarna och strax därefter skyndade en kort och något rund kvinna in i rummet.
"Sorry I'm late. That damn car of mine.." ursäktade hon hjärtligt och ställde sig framför tavlan. Till skillnad från andra lärare så bodde hon inte på skolan.
"Well, exciting day ahead of us" hon klappade ihop händerna och log brett mot dem, milda rop av spelad uppspeldhet hördes genom rummet.

____________________

Turen i skogen hade varit uppfriskande men Logan var nu på väg tillbaka till skolan. Han hade passat på att kolla området där larmet tidigare gått för att se om det fanns några nya spår av deras mystiska besökare men han hade inte upptäckt något nytt. Han drog baksidan av handen över pannan för att torka bort svetten. En dusch och nya kläder så skulle han vara redo att åka in till stan sen. Då en välbekant doft når honom så blickar han upp mot ett av träden och höjer frågande på ett ögonbryn.
"Morning, elf" hälsade han Kurt som satt och kuvade i ett träd, det var ingen fråga om saken att han gömde sig för någon. Kurt ryckte till och blickade ned mot honom.
"Oh, Logan.. Hi..."mumlade han tyst och blickade sedan hastigt bort mot skolbyggnaden som om han förväntade sig att någon snart skulle komma därifrån.
"So...." började Logan och blickade från byggnaden till Kurt.
"What have you done this time?"

"Hi there! I'm Christina Robins, it's nice to meet yah."
Ad stirrade in i de främmande blå ögonen som mötte henne i spegeln.
"Hi there!"
Lät det tillräckligt amerikanskt? Förhoppningsvis skulle hon inte behöva prata särskilt mycket, men om hon började bryta på något sätt kunde det väcka uppmärksamhet. Hon gjorde en min åt dialekten och sminkningen. För att vara riktigt säker hade hon använt en liten mängd teatersilikon för att bredda näsan, det var tur att hon hade sådan sminkvana, ingen skulle kunna se någon skarv. Håret var uppsatt i en prydlig knut, och stora ringörhängen prydde örsnibbarna. Det var små förändringar, men de var tillräckliga för att vilseleda. Det skulle kräva en ordentlig titt av folk hon kände för att inse vem hon var. Pricken över i:et var kläderna hon lagt fram åt sig. En hellång svart klänning och en vit kavaj med ett par svartvita klackskor. Ad bävade inför att gå i dessa, men även där hade hon övat vid tidigare tillfällen. Höll hon bara svansen i styr skulle den vara dold under klänningen.

__________________________________________________________________

"There should be a valet-service to take care of the first arrivals - ah, yes."
Hank spanade och pekade ut en välklädd yngling. I samma stund som han stannade bilen flög tre reportrar fram mot dörren. De representerade inga större tidningar eller kanaler, men Lu kunde se ytterligare ett par närma sig.
"Just stay cool, this is all to be expected" förklarade Hank stilla.
Pojken som väntade på att få parkera bilen tog saken i egna händer och öppnade dörren för Hank.
"Dr. McCoy! What issues are you planning on adressing at today's seminar?" hojtade en av reportrarna utanför.
"It's all in the program" svarade Hank lugnt medan han klev ur bilen.
"One of the other speakers mentioned a guest - will Professor Xavier be joining you?" undrade nästa.
"Oh no, Charles won't be appearing on stage" log Hank. "But I did bring a guest, she's quite new to the scene."
Lu betraktade skaran utanför. Det var inget kaotiskt mediauppbåd, men några av dem hade kameror. Några enstaka blixtar smällde av, Hank's ankomst var uppenbarligen inte så värst spännande. Hon drog ett djupt lugnande andetag innan hon öppnade bildörren och klev ut.
"Oh my world" flämtade en av reportrarna när Lu tillslut rätat upp sin långa kropp.
Lu vände sig mot skaran och såg deras chockade miner. Några förblev förskräckta, andra sprack upp i fascinerade leenden.
"This is Lubaya Hertz" förklarade Hank medan han räckte nyckeln till pojken. Flera kamerablixtar smällde av nu och Lu sänkte blicken till marken.
"Does she physically transform?" undrade en reporter ivirigt.
Hank svarade inte utan betraktade en polisman som kom gående emot dem.
"I am to escort you to a side entrance, Mr. McCoy" förklarade denne med myndig stämma. Hans självsäkra framtoning sprack något när hans blick föll på Lu som nu ställt sig bredvid Hank.
"She's with me" förtydligade Hank. Polismannen nickade kort.
"Make way, please" mullrade han åt mediaskaran som tacksamt nog stannade kvar medan polisen eskorterade Hank och Lu förbi den väldiga trappan till huvudentrén.

Ms Hawthorne struttade runt katedern och strålade emot dem med stor entusiasm inför resan in till stan och det väntade seminariet. Savannah försökte fortfarande få styr på ilskan sedan tidigare men vibrationerna i luften hade i alla fall lagt sig lite. En ihopknöglad pappersbit träffade henne i bakhuvudet då Ms Hawthorne vände sig till tavlan. Pappret sprakade till och flög rykande ned på golvet. Savannah gjorde en min och vände blicken över axeln mot killarna som satt bakom henne. En av dem flinade brett mot henne medan dem andra sneglade smått oroat på den rykande pappersbiten.
"What's your problem?" väste hon irriterat men han svarade henne inte utan log bara belåtet. Det var verkligen inte rätt tillfälle att reta henne nu. Hon kunde känna ilskan bubbla upp igen och hon skulle just göra något dumt då Ms Hawthorne plötsligt stod bredvid henne.
"Is there a problem, ms Thompson?" frågade hon med en blick mot killarna. Savannah stirrade ned i bänken och knöt händerna framför sig.
"N-no..." svarade hon kort.

__________________________________

"Ach nein, I didn't do anything!" protesterar Kurt medan han våldsamt skakar på huvudet. Något som inte direkt övertygar Logan om att han inte hittat på någonting.
"So you're just admiring the view?" kommenterade han sarkastiskt och lutade sig mot trädstammen medan han lade armarna ikors över bröstet. Kurt skakade bara på huvudet igen utan att svara.
"Who are ya hiding from then?" frågade han, väldigt alldagligt och ointresserat.
"Savannah" svarar Kurt distraherat men inser sedan att han försagt sig och ser då förfärad ut medan han slår händerna för munnen.
"Savannah?" ekar Logan undrande och blickar upp mot Kurt i trädet.
"Nein, I'm not hiding! I'm.. I'm..," svamlade han och såg ytterst uppgiven ut.
"Relax" uppmanade Logan och såg smått roat på den uppjagade Kurt.
"Did you steal her underwear or something?"

"Where the fuck did ah put it?" mumlade Ad medan hon vände upp och ner på innehållet i byrålådorna. Kanske vore det ändå en god idé att röja upp snart?
"There ye are!"
Hon fiskade upp plastkortet och betraktade det noga. Där fanns hennes alterego på bild, ett falskt körkort. Hade hon fått till näsan rätt? Jo, det borde funka. Kortet var bara en försiktighetsåtgärd, den skulle absolut inte hålla för ordentlig efterforskning, men förhoppningsvis skulle det inte behöva komma till det. Hon plockade upp handväskan och la ner mobil, plånbok och lite lösa föremål som vanligtvis kunde återfinnas i en vanlig väska.
"Normal people are weird" konstaterade hon medan hon klädde på sig.

_____________________________________________________

"I must say I'm a big admirer of your work, Mr. McCoy. My niece just turned out to be a mutant and the family was falling apart. But now things are looking up again, she just switched to a private school in Greenwich which has a mutant friendly stance" förklarade polisen när de lämnat mediauppbådet bakom sig.
"Ah, I know the one. I'm very glad to hear things are improving" svarade Hank med ett stort leende.
"Yes, sir. Luckily for her it isn't very noticable, but still..." polisen tvekade när han insåg vem han pratade med.
"That does make it easier" bekräftade Lubaya, som inte kunde undgå att höra. Polisen såg lite förlägen ut.
"I wasn't implying... I didn't mean..." stammade han.
"It's quite alright, we understand" försäkrade Hank.
Området hade börjat spärras av, för att passera universitetsbyggnaden blev människor hänvisade till den yttersta biten av trottoaren. Det passerade en del folk, några hade prompt stannat och fiskat upp sina mobiler för att filma och fotografera när Hank och Lubaya passerade. Just som de skulle runda hörnet hördes arga rop och snabba steg närma sig bakom dem.
"Fucking freaks!" skrek någon.
"Fucking monsters! Get off our streets!"
Från den lilla skaran demonstranter vid huvudentrén hade några lösgjort sig och sprungit efter dem.
"Get moving!" beordrade deras poliseskort, det var inte långt kvar till sidoentrén. Lubaya och Hank ökade på stegen samtidigt som stenar och en flaska kastades efter dem. Fler poliser hade anslutit sig nu och närmade sig den rasande gruppen. En sista vattenflaska ven genom luften och träffade Lu i korsryggen. Det var bara en petflaska, men den hade öppnats och lämnade en blöt fläck över ryggen. Samtidigt som de nådde dörren nådde polisen fram och började arrestera personerna på plats.
"Are you alright?" undrade Hank, något andfått när de nått tryggheten innanför dörren.
"Yes, I am okay. Just wet" svarade Lu förbittrat.

Savannah stirrade ned i sin bänk medan Ms Hawthorne fortsatte på i vanlig ordning. Hon suckade och lutade trött pannan mot handen men ryckte till då det stack till i handleden. I stressen under morgonen hade hon helt glömt bort den stukade handleden men nu när hon var medveten om den igen då insåg hur ont den faktiskt gjorde. Ännu en bidragande faktor till hennes dåliga humör.
"Great..." muttrade hon tyst för sig själv och lyssnade bara halvdant till Ms Hawthornes genomgång. Denne talade om schemat för dagen och uppmuntrade dem att ställa frågor.
"We're supposed to take the school bus in so make sure you're all gathered down in the lobby within half an hour" avrundade hon med.
"If you've forgotten something or need to use the toilet. Now is the time" påpekade hon med ett leende. Det var meningen att de skulle åka in så att de var där i god tid innan, utifall att det skulle uppstå köer eller andra förseningar. Ingen hängde kvar i klassrummet utan skingrade sig snabbt åt sina olika håll.

_______________________________

"NO!" exploderade Kurt förfärat åt frågan och såg högst förnärmad ut, vilket Logan fann roande då Kurt utfört exakt sådana stunt tidigare.
"What then?" fodrade Logan.
"I-I... I no...." mumlade Kurt nervöst.
"Just spit it out!" suckade Logan som nu tröttnat på Kurts illvilja att prata. Kurt hoppade till och hans svans vred sig om en näraliggande gren som för att få extra stöd.
"Look, elf.. Whatever it is it can't be worse than panty-stealing.." började han. "Can it?" lade han till vid Kurts min och kände nu en viss nyfikenhet.
"I didn't mean to" kvider Kurt tyst och ser högst skamsen ut.
"Didn't mean to do what?"
"Teleport" mumlar Kurt till svar.
"Teleport in on Savannah? What..was she in her PJ's or something?" flinade han snett med en blick upp i trädet.
"Shower" säger Kurt så tyst att knappt Logan hör honom. Logan spärrade upp ögonen en aning då han plötsligt insåg varför Kurt agerade som han gjorde och han började då skratta.
"You popped in on Savannah in the shower?!"

Ad betraktade sin egen spegelbild med blandade känslor. Hon försökte avgöra om hon lyckats porträttera en annan individ eller om hon bara såg ut som sig själv på väg till en maskerad. Såvitt hon kunde se var det ingen skillnad mot tidigare maskeringsförsök så det borde duga. Hon kastade en blick på klockan och undrade om skolbussen redan åkt. I så fall skulle hon antingen behöva köra själv eller se om Logan tog en egen bil.
"Alright, Christina. Your time to shine."
Hon öppnade dörren och stegade ut i korridoren på de höga klackarna.

_____________________________________________________________

"Oh my goodness! Are you okay? Are you hurt?"
Det var en kort och tanig kvinna som kom skyndande emot dem. Hon hade tjocka glasögon, som komiskt förstorade hennes ögon, med blå ram som matchade hennes kjol och kavaj.
"It's alright, Ms. Newman, my friend got a little wet and bruised but we should be fine" försäkrade Hank.
"Oh please, call me Ellen, we know each other well enough -"
Hennes förstorade ögon landade på Lu och hon blev alldeles stum. Lu harklade sig i den plötsliga, obekväma tystnaden.
"My stars, aren't you beautiful!" utbrast Ms. Newman med stor entusiasm där hon plirade upp på Lu. "What's your name, dearie?"
"Lubaya Hertz" svarade Lu och sträckte något tveksamt fram handen. Ms. Newman lyfte båda sina händer högt för att nå att krama om Lu's hand.
"I'm ever so pleased to meet you! Henry said he would be bringing a guest, but I never imagined!" fortsatte kvinnan förtjust. Lu undrade vem Henry var, men antog att det måste vara Hank - var det ett smeknamn?
"Lubaya, this is Ellen Newman. She's the organizer of this event" förklarade Hank.
"I'm so sorry you had to endure those people! I'll be back in a minute, I just need to have a word with the guards on duty about this" förklarade Ms. Newman och skyndade tillbaka åt det håll hon nyss kommit. Lu blinkade något förvirrat efter henne.
"Ellen is a lovely soul" berättade Hank som såg road ut över Lubayas reaktion, "but she can be a bit perky. She's a mutant enthusiast, or mutant fan as some call it. It throws some people off, but she's as friendly as could be" försäkrade han.

Savannah drog sig snabbt undan från de andra eleverna och rörde sig nedåt mot entréplanet. Hon hade inget bättre för sig så hon kunde lika gärna vänta där. Den tidigare ilskan och irritationen hade plötsligt byts ut mot en stum matthet så hon såg sig bara halvhjärtat om efter Kurt medan hon gick. Korridoren var förvånansvärt tom men hon insåg snart att hon var i lärarkorridoren, det var inte många som gick den slingan. Savannah tog ofta den vägen just för att det var så få personer som brydde sig om att gå där men idag verkade hon inte vara ensam. Längre fram i korridoren fick hon syn på en kvinna i klackskor. Hon rynkade på näsan lite vid åsynen av skorna. Klackskor på en skola? Det var inte första gången hon sett någon på skolan i klackskor men hon förstod inte viljan att frivilligt pina sig själv på det viset.

______________________________________

Logan skrattade och den upprörda minen på Kurts ansikte fick honom bara att skratta ännu mer.
"Not funny!" protesterade Kurt.
"I didn't mean to... I was going for another room..." svamlade han och gestikulerade vilt i luften som att det skulle förtydliga hans mening.
"So did you see the goods?" undrade Logan med ett snett flin och Kurt såg perplexed ut innan han fattade meningen.
"NEIN!" återigen skakade han frenetiskt på huvudet. Logan flinade för sig själv och betraktade den kuvande blå gestalten i trädet.
"Right..." flinade han och såg på klockan och insåg att han var tvungen att skynda sig nu.
"Well, it has been nice knowing you, elf.. I think Savannah is going to the seminar, so that will atleast give you a head start" forsatte han medan han började röra sig bort från trädet mot skolan.
"Logan! I did not see anything!" protesterade Kurt efter honom men Logan log bara för sig själv och fortsatte gå.

Adnaurian hade inte hunnit långt förrän hon mötte någon och hjärtat sjönk. Savannah var inte den första hon ville springa på när hon var maskerad på det här viset. Skulle hon bli utskrattad? Å andra sidan skulle de båda på seminariet och det vore väl bäst att förvarna om både namn och utseende så att inga ödesdigra misstag skedde. Till Ad's förvåning och lättnad tycktes inte Savannah känna igen henne, de hade definitivt sett varandra men Savannah tycktes inte alls kännas vid henne. Inom Ad pågick en brottningsmatch mellan en stark önskan om att bara fortsätta gå och försvinna ur synhåll och ett begär att avslöja sig och ha det överstökat. När de var i jämnhöjd med varandra stannade Ad - försiktigt för att inte kliva på den långa klänningen.
"Hi there sugar, what's your hurry?" undrade hon på bred amerikanska.

__________________________________________________

Det dröjde inte länge förrän Ms. Newman återvände.
"They have the situation under control again. They're expecting a few more protestors, but nothing big. More police are arriving and the area seems secure" upplyste hon. Hank nickade uppskattande.
"Alright then. There's still time to find you a new shirt, dearie, if you'd like before this whole thing kicks off" påpekade Ms. Newman snällt.
"It will be fine, I am sure it will dry out" svarade Lu.
"Oh nonsense, dear, you shouldn't have to settle" avfärdade den äldre kvinnan. "I'll have my assistant run along and fetch you a new, clean shirt."
"I need a rather large size" påpekade Lubaya obekvämt. Skjortan hon bar nu var för kort i ärmarna, men eftersom hon rullat upp dem var det inget som syntes.
"I'm sure she'll find one, red shirts aren't that rare" log Ms. Newman samtidigt som hon halat upp sin mobil för att sms:a assistenten. "What size are you wearing now?"
"Eh..." Lu hade ingen aning.
"Let me have a look" bad Ms. Newman. Lubaya fick nästan sjunka ner på huk för att den korta kvinnan skulle nå för att se lappen i nacken.
"All done. She's off to the stores. Now, let me show you the premises" utropade Ellen glatt.

Savannah lade ingen direkt uppmärksamhet vid den andra kvinnan utan fortsatte lugnt i sina egna tankar. Då kvinnan tilltalade henne så lyfte hon blicken från en punkt längre bort på golvet.
"None of your business" muttrade hon irriterat och gav kvinnan en kort blick. Hon var inte på humör att stanna och prata med främlingar. För ett ögonblick fick hon dock en stark känsla av igenkänning men känslan var kortvarig då hon slätade över det hela med att hon antagligen sprungit på kvinnan vid ett tidigare tillfälle men intrycket fick henne ändå att titta en extra gång. Hon kunde inte placera vart hon skulle ha sett kvinnan tidigare men det var något som var väldigt bekant med henne. Savannah ägnade dock ingen energi på att fundera vidare på det hela utan fortsatte målmedvetet framåt.

_____________________________________________

Logan fortsatte snabbt in i skolan och var snart duschad och klar för att åka. Han drog på sig en ren vit t-shirt och kastade en blick på alarmklockan. Det borde snart vara tid för skolbussen att åka in till seminariet, konstaterade han. Han undrade kort hur det gick för Lubaya som redan var inne i stan tillsammans med Hank men tankarna vände sig istället till Kurts situation och han flinade då för sig själv. Det skulle väl lära honom att inte teleportera runt som han ville, åtminstone inte på mornarna. Logan tvivlade inte på Kurts version att det hela inte hade varit meningen och att han inte fått se Savannah naken men det hindrade inte Logan från att i framtiden retas med honom om det. Han drog en hand genom det fortfarande fuktiga håret och plockade sedan på sig det han behövde innan han lämnade rummet och började röra sig ned genom korridoren.

Ad skrattade högt och triumferande inombords när Savannah snäste bort henne. Det var en perfekt bekräftelse på att hennes maskeringsförsök hade lyckats precis som hon hoppats. Hon vände sig och såg Savannah's ryggtavla röra sig bort från henne.
"Noo jist haud on, love! Am a pure nick right noo, but ye dinnae hav' to be such a sour puss aboot it!" hojtade hon på sin absolut bredaste skotska.

______________________________________________________

Ms. Newman visade dem runt i korridorerna. I några av de mindre salarna hölls föreläsningar, men Ellen förklarade att de flesta lektionerna var inställda på grund av det kommande eventet. Då och då stannade de för att hälsa på människor. Vissa kände Hank sedan tidigare, andra var främmande. Det kunde varit en studie i reaktioner, Lu observerade allt från ren och skär skräck till största glädje bland folket de mötte. Det kändes absurt och hon hade snart tröttnat på alla förvånade blickar som mötte henne vart hon än gick.
"There's a lounge behind the stage where all the speakers are congregating. We'll be serving tea in a few minutes, I'll take you there, but the I must dash to greet some other folks" förklarade Ms. Newman.
Hon ledde dem in i något som såg ut att vara ett mindre bibliotek eller bokrum. Flådiga läderfåtöljer stod samlade kring ett lågt soffbord i mörkt trä. Där satt ett fåtal individer som alla reste sig för att hälsa.

Savannah rynkade pannan och sneglade över axeln mot kvinnan då denne skrattade så godhjärtat. What's her problem? undrade hon kort men stannade sedan tvärt och vände sig om då hon hörde den bekanta rösten.
"What?" kommenterade hon något pafft och betraktade kvinnan nu mer ingående och ett uttryck av ren och skär förvåning tog över hennes ansikte då hon insåg vem kvinnan faktiskt var.
"A-Ad?" fick hon tillslut ur sig. Nu vid närmare inspektion så såg hon igenom Ads listiga förklädnad. Ärren var övertäckta och hennes brun gröna ögon var gömda bakom blåa linser. Det var något konstigt med näsan också som gjorde att hennes ansikte såg annorlunda ut och klädstilen hjälpte dessutom illusionen på traven. Hade inte Ad påkallat Savannahs uppmärksamhet med sin breda skotska så hade hon lugnt traskat vidare utan att veta bättre av det.
"What is all this?" skrattade hon nu och gestikulerade från klackskorna och uppåt.

_____________________

Logan gick ned för trapporna då några elever skyndade förbi honom.
"Hurry up! Ms Hawthorne will pester us if we're late" hojtade en kille längre ned i trappan åt eleverna som susade förbi Logan. Han såg efter dem då de hoppade över de sista stegen och skyndade iväg genom korridoren nedanför. Han antog att de tillhörde klassen som skulle ta bussen in till seminariet. Till sin lättnad hade ingen anmärkt om det var han som skulle köra alla in så han antog att bördan fortfarande låg på Scott. Snart kom han ned till entréhallen och där fann han en liten grupp elever som stod och väntade otoligt, antagligen på att någon skulle köra fram bussen. Han kunde inte se Ad eller Savannah någonstans och undrade kort om de hade något annat medel de tänkte ta sig in till stan via.

Ad skrattade igen, den här gången åt Savannah's uttryck. Förvåningen talade sitt tydliga språk.
"Don't ye like it?" undrade hon och svängde på den långa klänningen.
"Ah told ye ah have to put a lot of effort into it if ah wanna visit public places. It's a bit more serious than an Irish pub in White Plains" flinade hon. "Ah reckonded ye'd be on the bus now, when's it leaving?"

__________________________________________

Lubaya presenterades för de tre talarna som samlats i rummet, nu inväntades bara en fjärde. En grekisk kvinna skulle tala om mutantfrågor i Europa, en äldre man skulle berätta om mutanter i styrande organ... alltsammans berörde intressanta och aktuella frågor. Men Hank var den sista talaren som också givits mest utrymme. Han var bekant med alla talarna och Lubaya såg fram emot att höra dem alla. Deras fascination över hennes uppenbarelse hade strax lagt sig och hon kände sig allt mer bekväm. Det kom en mjuk knackning på dörren och Ms. Newman gled in med en uppassare i släptåg. Denne knuffade med sig ett litet serveringsbord där té och kakor stod framdukat. Lubaya hade inte alls föreställt sig att det skulle vara en så fin tillställning.
"I hope you're all comfortable in here" log Ms. Newman. "Lubaya, dear, my assistant's just returned. If you'd follow me I'll show you and you can replace that soiled cloth."

Savannah skrattade smått och gick ett varv runt Ad för att inspektera förklädnaden närmare, tankarna på morgonens tidigare eskapader för tillfället bortblåsta.
"It's very convincing" kommenterade hon och betraktade den långa klänningen, inte det första plagg hon skulle föreställt sig Ad i.
"I think you should dress like this more often" flinade hon och såg upp på Ad. "But skip the nose, the other one's cuter" log hon retsamt.
"Oh right, the bus!" kom hon på och slog sig för pannan. Hur lång tid hade det nu gått sedan Ms Hawthorne skickat iväg dem? 15-20 minuter? Hon hade ingen klocka på sig heller så hon kunde inte kolla tiden.
"It should be leaving any minute now" hon såg från Ad till slutet av korridoren.
"We're supposed to meet up down in the lobby" förklarar hon och vänder sig till Ad igen. "Are you also going by bus?"

___________________________________

Logan hängde tillbaka och betraktade den lilla gruppen som samlats i entrén, snart anslöt sig några till men det var fortfarande ingen skymt av varken Ad eller Savannah. Däremot fick han syn på en välbekant vit frisyr som bara kunde tillhöra en person. Ororo kom inskyndande i hallen och kastade en hastig blick över skaran innan hon vände sig för att prata med en kortare äldre kvinna, som Logan kände igen som en av lärarna på skolan. Om han kom ihåg rätt så var kvinnan inte själv mutant men hade en släkting som var det.
"Gather up so that I can count you" tjolade kvinnan glatt och eleverna tystnade genast och ställde sig lite mer på rad för att dem skulle vara lättare att hålla reda på. Inte för att det handlade om speciellt många, vad Logan kunde se så fanns där bara 12 elever.

Ad rodnade lite vid Savannah's kommentarer, men det syntes knappt under det tjocka sminket.
"Don't get used to it, ah'm no' bothering with this on a daily basis. Heals and skirts aren't my cup o' tea" svarade hon med en min.
"Ah'm either taking the bus or hitching a ride with someone else... Maybe we should get going" tyckte hon och började röra sig mot trappan.

__________________________________________________________

Lu följde med Ms. Newman till damtoaletten där hon fick byta till den nya skjortan som assistenten skyndat iväg för att införskaffa. Skjortan var visserligen lite mer styv och sträv eftersom den var ny, men i övrigt satt den förvånansvärt bra - faktiskt bättre än den förra. Den gamla skjortan hade i princip torkat vid det här laget, men Lu fick erkänna att bytet var bättre. Men precis som med den gamla räckte den nya inte till i ärmarna sp hon vek upp dessa en bit.
"Perfect!" utbrast Ms. Newman när Lu klev ut från båset. "You look smashing! You must have a hard time finding good outfits sometimes."
Lubaya nickade bara till svar.
"Oh, I didn't mean anything by it! I'm only 5'2", it's often just a nightmare to go shopping" fortsatte Ms. Newman sällskapligt.
"I do not shop very often, I tend to buy several of the same garments" förklarade Lu medan de lämnade toaletten bakom sig.
"May I ask how tall you are?" undrade Ellen nyfiket.
"7'1"" svarade Lu vant.
"My, my, that's something..."
I korridoren mötte de en ung man som såg uppstressad ut, inte minst vid åsynen av Lubaya.
"Miss Newman, the police would like a word with you about the protestors" förklarade han och försökte undvika att stirra upp på Lu.
"What now, are there more of them?" suckade Ellen.
"There aren't too many, no, but the police would like to secure a larger area for safety reasons" svarade han.
"Fine, fine" muttrade Ellen. "You go back to lounge, dear, I'll be with you all in a moment" försäkrade hon Lu.

"Too bad" kommenterar Savannah med ett flin.
"Yeah" höll hon med om och följde med Ad bort mot trappen. Hon undrade om bussen skulle åka utan henne ifall hon inte var där eller om Ms Hawthorne bara skulle banna henne för att hon inte var i tid, om hon nu blev sen. De nådde snart trappen och hon tog då snabbt stegen ned men vände sig halvvägs ned för att se hur Ad hanterade trappan med klackar på.

_______________________________

Eleverna skruvade rastlöst på sig medan kvinnan bockade av de elever som var hennes från en lista. Det verkade tydligen även vara frivilliga som inte gick i just den klassen som ville med och lyssna på seminariet av eget intresse. Logan kollade på klockan, det borde snart vara dags för bussen att åka om de skulle vara där i god tid innan det hela började. Han vände blicken mot entrén då Scott kom intravande och han kunde skymta den klassiskt gula skolbussen stå parkerad just utanför dörren. Scott gick fram till Ororo och den äldre kvinnan, som Logan inte kom ihåg namnet på. Ororo började leda ut eleverna till bussen medan den andra kvinnan kastade en fundersam blick omkring sig, Logan misstänkte att hon letade efter Savannah. Han höjde blicken en aning då han tyckte sig höra fotsteg uppifrån.

Ad höll i ledstången för extra stöd, de första stegen var ovana, som Bambi på is. Men det gick snabbt att få in en rytm, det krävde dock mer fokus att gå neråt iförd klackar. Tack vare mattan lät det inte så förskräckligt.
"Ah dinnae understand how some people can wear these on a daily basis" muttrade hon.
Snart kunde de se över räcket till bottenplan.
"Looks like they're about to leave" konstaterade hon.

Savannah log för sig själv åt Ads styltande ned för trappan.
"It must be really painful for the toes to be squeezed in like that all the time" tyckte hon och sneglade ned på skorna. Hon skulle själv aldrig trava runt i såna skor och hade aldrig haft chansen att testa ett par. Vid Ads ord så vänder hon sig om och ser mycket riktigt att eleverna är på väg ut från hallen till bussen som står parkerad utanför. Just då får Ms Hawthorne syn på henne.
"Oh there you are, dear" kluckar hon lättat men med en något sträng ton.
"Now then, hurry up" manade hon och Savannah nickade bara till svar. Ms Hawthorne vände sig då om och försvann även hon ut genom dörren nu när alla elever var inräknade. Savannah såg efter henne men vände sig sedan till Ad.
"You heard the lady. Hurry it up" flinade hon snett innan hon skyndade sig ned för de sista stegen.
"Logan" hälsade hon förvånat då hon hamnade mitt framför honom nedanför trappan. Han log snett och höjde på ett ögonbryn.
"Waiting 'til the last minute, eh?" han höjde blicken till Ad och flinade.
"Going to a masquerade, kiddo?" retades han. Han kände igen Ads förklädnad och dessutom kunde ingen förklädnad lura hans känsliga luktsinne.

"Oh, don't ye start" fnös hon åt Logan. "Ye know how much ah hate this, if people are gonna' start giving me a hard time aboot it ah'll simply stay behind" hotade hon.
Det var inte ett alternativ, hon tänkte inte kasta bort allt maskeringsarbete men hon ville inte bli på sämre humör inför besöket i city. Det skulle vara tillräckligt spänt och oroligt som det var.
"Have ye heard anything from Lubaya or Hank? Any protestors?" undrade hon medan hon gick de sista stegen nedför trappan.

Logan log illmarigt åt Ad men sade inget mer om saken men han gav klänningen en blick.
"Testy" flinar han snett men får en något allvarligare min vid nämnandet av Lubaya och demonstranter.
"No, I haven't heard anything" svarar han. Han antog att det betydde att ingenting hänt och att situationen var under kontroll i alla fall. Hur det såg ut med demonstranter hade han däremot ingen aning om.
"I guess they are busy.." Han ser från Ad till Savannah, som fortfarande hänger kvar i hallen istället för att gå till bussen med dem andra.
"Are ya taking the bus?" undrade han och vände åter blicken till Ad.
Savannah såg tyst mellan de båda och kastade sedan en blick mot dörren då Scott stack in huvudet.
"Hurry it up, we can't wait all day" säger han otåligt.
"Yeesh, I'm coming" suckar Savannah åt honom och han gör en min men verkar inte vara på humör att ta diskussionen utan försvinner ut till bussen igen.

Ad kastade en fundersam blick mot dörren. Egentligen hade hon ingen lust att åka med bussen, det var sällan hon vistades längre stunder med elever annat än i egenskap av vikarie eller dylikt. En och annan läste hon kurs med, men när hon nu var utspökad var hon inte särskilt pigg på att umgås med dem. Men hon visste också att Savannah inte direkt trivdes bland alla elever, åkte hon med bussen skulle det vara för hennes skull.
"Guess ah'll take the bus, seems easier that way" konstaterade Ad. "See ye there" hälsade hon till Logan innan hon började röra sig mot Savannah och bussen utanför.

Savannah sken upp en aning då As valde att åka med bussen istället för med Logan. Logan ryckte lite på axlarna åt detta men log snett.
"Ser ya there then" hälsade han innan han började röra sig bort mot garaget. Savannah höjde kort handen i avsked till honom innan hon gick ut genom dörren. Scott och Ms Hawthorne stod och pratade om återresan till skolan men avbröt sig då de fick syn på Ad och Savannah.
"Finally" kommenterar Scott och ger en skev blick mot Ad innan han själv klättrar in i bussen och sätter sig bakom ratten.
"Ms Thompson, this kind of tardiness is not acceptable" bannar hon och skakar lite på huvudet. Savannah gör en min åt att bli kallad vid sitt efternamn på det sättet och muttrar något till svar. Hon kliver ombord bussen och tar sedan första bästa lediga säte. Ms Hawthorne vänder sig till Ad och ler.
"What's your name, dear?" undrade hon så att hon kunde skriva upp Ad på listan över elever som följde med in till seminariet.