Time heals all wounds?

Ad himlade med ögonen å Savannah's vägnar när de möttes av bannor från deras förare och lärarinna. Ad hade haft kurser med Ms Hawthorne för bara något år sen, ytterligare en bekräftelse på att hennes maskering var lyckad. Å andra sidan hade den äldre kvinnan haft säkert hundratals elever däremellan.
"Usually it's Adnaurian Smith" upplyste Ad på sin vanliga skotska. "But today it's Christina Robins" fortsatte hon och svängde samtidigt över till amerikanska.
"Welcome aboard then, Tina" flinade Scott från förarsätet. Ad gjorde en min åt honom innan hon klev ombord.

"Oh" säger Ms Hawthorne igenkännande och tar sig en extra titt på Ad innan hon nickar leende och skriver upp det falska namnet på listan, därefter klättrar hon ombord efter Ad och slår sig sedan ned på sätet jämte Ororo.
"Time to leave!" deklarerar Scott myndigt och stänger dörrarna innan han svänger ut på vägen.
Savannah kände sig ytterst obekväm i det trånga utrymmet tillsammans med de andra eleverna men det var ändå en lättnad att Ad var där med henne. Hon slängde en blick på den andra kvinnan och log för sig själv. En blå skepnad fångade hennes uppmärksamhet i ögonvrån och hon vred då snabbt huvudet dit. Kurt spejade från bakom en buske och gjorde stora ögon då han såg att Savannah fått syn på honom. Savannah pekade demonstrativt mot honom och gjorde sedan en gest över halsen med fingret, åt detta såg Kurt förskräckt ut och dök ned i skydd bakom den tjocka vegetationen. Hon skrattade lite åt detta och betraktade platsen där han stått men han dök inte upp igen. Hon hade nästan glömt incidenten efter chocken hon fått av Ads förklädnad men vid åsynen av Kurt hade hon blivit påmind om det igen. Hon kände dock ingen ilska över det längre, bara en mild irritation.

Ad noterade några sneda blickar från eleverna på sätet intill, men det störde henne inte alls. Det kändes bara bra att de fick sitta och fundera över vem det var som klivit på bussen med dem. I ögonvrån såg hon Savannah gestikulera mot någon utanför. Hon hann inte se vem det var men räknade ut vem det måste varit. Hon log för sig själv, men valde att inte kommentera det. Istället halade hon upp sin mobil och surfade in på några nyhetssajter. Om det rådde kaos vid universitetet de skulle till borde någon av tidningarna nämna det. De första sidorna nämnde inget sådant, men när hon nådde en mindre lokaltidning fann hon liten rubrik i rutan för löpande uppdateringar.
Mutant protestors arrested outside NYU-premises (video)
Ad klickade på länken och videon började genast ladda. Det var ett insänt mobilklipp så kvalitén var inte den bästa. Men det gick tydligt att se en liten skara demonstranter springa medan de kastade föremål mot tre individer. Ad kände igen Hank och Lu, men de försvann snabbt ur bild. Resten av videon visade hur demonstranterna ringades in av polis och sedan fördes bort från platsen i en polisbuss. Ad kopierade länken och sände den till Ororo - det kändes onödigt att dra upp det inför alla elever - och till Logan. Sedan räckte hon över mobilen till Savannah.
"There'll be protestors alright, but the police seem to be alert" mumlade hon.

Savannah såg ut genom fönstret och betraktade skolan som försvann in bland träden bakom dem då de körde ut på den större vägen. Då Ad säger någonting om demonstranter och räcker henne telefonen så ser hon frågande ut men noterar sedan videoklippet som ligger uppe i displayen. Hon spelar om det lilla klippet och rynkar pannan en aning då hon ser hur demonstranter kastar föremål mot de bekanta gestalterna. Innan figurena hinner försvinna in i byggnaden tycker hon sig se hur någonting träffar Lubaya i ryggen, men den dåliga kvalitén och händer i vägen gör det svårt att vara säker. Synen av demonstranterna gjorde henne lite illa till mods men det var ändå skönt att se att polisen verkade vara alerta.
"That's good atleast" kommenterar hon, tyst då hon märker hur personerna i sätet framför intresserat sig för deras samtal.
Ororo ursäktade sig till Ms Hawethorne då det vibrerade i hennes ficka och hon halade då fram sin telefon. Hon tittade lugnt på det länkade videoklippet men hon var något stel över munnen. När klippet var över så pratade hon kort med Ms Hawethorne innan hon lutade sig över till Scott för att lågmält diskutera någonting med honom.
Savannah räckte tillbaka telefonen till Ad.
"Have you been to any of these seminars before?" undrade hon, mest för att de nyfikna eleverna framför skulle tappa intresset av deras samtal.

Ad stoppade tillbaka telefonen i handväskan och noterade att Ororo verkade ha uppmärksammat länken.
"Not a big one" medgav Ad. "Ah've attended some smaller ones, and one or two speeches. Hank gets invited to all sorts of things, there's even been a few aired on TV. Ah've never heard any of the other speakers, but from what ah've heard they should be interesting."
Hon var intresserad av politik, men också frustrerad över det. Ad försökte hålla sig uppdaterad inom särskilt mutantfrågor, men längre än så sträcktes inte hennes engagemang. Tiden av extremism hos Magneto hade gett henne del avsmak.
"Have ye heard him speak before?"

________________________________________________________

Det vibrerade i Hanks ficka och han halade upp mobilen - den var extra stor för att hans kraftiga fingrar skulle kunna hantera den. Det var ett sms från Jean som undrade om allt stod väl till, incidenten utanför hade nått vissa mediasajter. Hank valde att inte nämna något för Lu utan skickade bara ett snabbt svar för att bekräfta att allt gått bra.

Eleverna framför tappade snabbt intresset då deras samtal nu gått in på någonting annat. Savannah gav dem en blick innan hon vände sig till Ad och skakade lite på huvudet åt frågan.
"No" svarade hon. "I've not even had any classes with him yet" förklarar hon med en axelryckning. Hennes interaktion med Hank hade mest varit i sjukhusvingen eller vid fåtalet tillfällen på skolans område. Hon hade fått intrycket att han alltid verkade vara upptagen med någonting.
"But I've heard that he's supposed to be good." Hon kunde föreställa sig att Hank var en väldigt karismatisk talare som brann för och var djupt insatt i det han pratade om. Hon undrade kort hur det var att ha någonting man verkligen engagerade sig i och tyckte om.
"He seems to be really passionate about these things" sade hon något fundersamt och kastade en blick mot vägen utanför. Man kunde redan skymta stadens skyskrapor längre fram så det skulle inte ta lång tid nu förrän dem var framme.
"Hey Jim, watch this!" en av killarna vid sätena längre bak i bussen armbågade sin kamrat och höll upp sin mobiltelefon. Savannah blickade, likt många av dem andra, dit då ljudnivån i bussen annars varit väldigt lågmäld.
"Oh man.. Terry, did you see it?" undrade killen som nu höll i mobilen och petade på personen som satt ensam i sätet framför dem. Savannah gjorde en min vid synen av honom, det var samma person som tidigare kastat pappersbollen på henne. Han vred lugnt på huvudet och tog emot telefonen och ett skevt leende drog i hans läppar. Savannah kunde inte se vad dem tittade på men hon misstänkte att det var samma videoklipp som Ad visat henne.

"Oh aye, he's good. He really knows what he's talking about" nickade Ad.
Hon tittade ut genom fönstret mot skylinen som tornade upp sig nu. Det var många blandade känslor som bubblade upp inom henne vid insikten att hon snart skulle vara mitt i smeten igen. Hon bytte sedan fokus och betraktade sin reflektion i glasrutan, allt smink satt där det skulle. Det var lite kvävande, men om några timmar skulle hon vara fri ifrån det. Hon följde sedan Savannah's blick till eleverna som passade runt mobilen.
"What's he smilin' at?" mumlade hon ogillande.

Savannah betraktade honom tyst och han verkade känna hennes ögon på sig för han tittade upp och såg rätt på henne. Han flinade brett mot henne och blinkade innan han vände sig om till sina kamrater för att diskutera videoklippet.
"Who knows.. He's a yerk" konstaterade hon och vek undan med blicken för att istället se ut genom fönstret och betrakta skepnaderna av de höga husen som tornade upp sig mot himlen. Det hade varit längesedan nu sen hon sist varit in till staden; det kändes skrämmande och upphetsande på samma gång. Hon öppnade och slöt omedvetet handen vars handled hon stukat dagen innan. Leden ömmade en aning men gav henne inget besvär så länge hon inte ansträngde handen på något vis eller böjde på den för mycket. Snart passerade dem skylten som sade att de officiellt var i New York City och Savannah kände då en brinnande längtan att få kliva av bussen. Hon knöt händerna i knät och bet sig i underläppen. Det hade blivit väldigt tyst i bussen nu när folk började inse att de snart var framme vid universitetet. Många hade satt sig tätt intill fönstrena för att få en klar blick ut mot gatan för att kunna beskåda demonstranterna om de åkte förbi några.

Ad fortsatte att betrakta killen en stund, hon hade aldrig haft anledning att ha längre kontakt med honom, men hon hade inte fått något bra intryck hittills. Tillslut lät hon blicken glida ut igen där de nu passerade den första höga bebyggelsen. Trafiken tätnade men rullade på stadigt. Gula taxibilar vävde sig fram mellan varje korsning, men snart lämnade de de mest centrala affärskvarteren och kom till bredare gator. Nu reste sig Mrs. Hawethorne längst fram i bussen och de få konversationerna tystnade.
"Alright everyone, we're almost there now. Make sure you don't leave anything on the bus, you won't be able to retrieve it until after the seminar. Mr Summers will drop us off right by the building and we'll stay in a tight group while entering. We're expecting a few protestors, but the police have everything under control. Just ignore them,"

_______________________________________________________

"People are starting to arrive, slowly" upplyste Ms. Newman glatt. "Barely an hour left to go!"
Det gick ett litet sus genom den lilla gruppen av talare i rummet. Lu kände magen slå en knut på sig vid tanken på den kommande utmaningen. Vad skulle hända om det dök upp demonstranter i föreläsningssalen? Hon var övertygad om att de inte kunde bryta sig in, däremot kunde någon av dem ta sig in som vanlig besökare. Tanken hade slagit henne redan från början, hon hade föreställt sig att det fanns de som kunde reagera starkt, men det kändes inte särskilt levande förrän nu när hon faktiskt mött några av dessa extrema åsikter. Men hon själv förväntades inte gå upp på scenen förrän vid Hank som var den sista föreläsaren, förhoppningsvis skulle eventuella demonstranter gjort sin röst hörd och eskorterats ut innan dess.

Savannah vred blicken till Mrs Hawethorne när denne gjorde sig hörd. Hon kunde inte låta bli att känna sig lite nervös vid tanken på demonstranter men utåt sett såg hon väldigt lugn ut. Snart kom den stora byggnaden inom synhåll och alla fick då brått att plocka på sig väskor och andra tillhörigheter som legat nonchalant slängda över sätena. Området direkt runt entrén hade blivit avspärrat med band och en trafikpolis vinkade in bussen till sidan där de kunde stiga av innanför avspärrningen. Några poliser höll ett öga på grupperna med demonstranter som samlats på vardera sida om entrén. Scott parkerade bussen intill trottoarkanten.
"Okay everyone, off we go" beordrade Mrs Hawethorne med sin vanliga muntra stämma och tog täten ut. Ororo reste sig upp från sitt säte och kastade en blick mot demonstranterna men vände sig sedan mot dem och log uppmuntrande.
"Pay them no attention"
Savannah knöt händerna och blickade ut mot poliserna och demonstranterna men reste sig sedan tyst upp och följde med resten ut på gatan.

Logan svängde upp till universitetet med bara några minuters mellanrum efter bussen parkerat för att släppa av eleverna. Han sneglade mot demonstranterna medan han rullade förbi på gatan för att parkera vid den avsedda besöksparkeringen. Vad han kunde se så verkade de ha utökat området för avspärrningen från tillfället då klippet, Ad skickat till honom, var filmat. Däremot verkade antalet demonstranter även ha ökat sedan dess. Han gjorde en ogillande min men skiftade fokus till att försöka hitta en parkering.

Ad halade upp ett par tonade solglasögon ur väskan, det såg inte lika misstänkt ut som helsvarta men gav en extra nivå av skydd. Därefter följde hon efter Savannah och övriga gruppen elever från bussen. Ingen i gruppen hade uppenbara fysiska muteringar så det stack åtminstone inte i ögonen på demonstranterna. Men de var på väg att delta i ett event som de inte hade mycket till övers för. Målgruppen var seminariet var studenter vid universitetet, men förutom elever från Xavier's skola fanns några andra grupper och individer från allmänheten representerade. Demonstranterna gapade högt och några höll upp skyltar med mer eller mindre hotfulla budskap. De var dock inte mer än ett hundratal för stunden och polisen höll dem på gott avstånd.
"Pathetic" mumlade Ad medan Mrs. Hawethorne räknade in alla. Ad's blick gick upp till entrén där det stod flera ordningsvakter och hon slogs av en plötslig rädsla. Hon lämnade Savannah's sida och smet fram till Ororo.
"Will there be metal detectors? Big ones are fine, ah can always show them papers on medical implants, but handheld ones would be a problem."
Ororo såg fundersam ut.
"I'm afraid there might be, but I doubt the handheld ones..." svarade hon eftertänksamt och rynkade bekymrat pannan.
"Everyone ready?" undrade Mrs. Hawethorne högt.

Savannah sneglade på Ad då denne drog på sig dem tonade glasen, antagligen som en extra försiktighetsåtgärd, innan hon svepte med blicken mot demonstranterna på vardera sida om entrén. Hon fick ett plötsligt infall att fly från platsen då hon mentalt flyttades tillbaka till en annan plats, en annan tid. Då hon varit yngre och hennes krafter inte lika utvecklade. Omedvetet tog hon ett steg bakåt men vände blicken till Mrs. Hawethorne yttrade sig.
"Yeah" ekade gruppen till svar på dennes fråga och hon nickade då leende innan hon började leda dem upp mot entrén. När de började närma sig så fokuserade demonstranterna då istället sin ilska och arga tillrop på den lilla skaran. Savannah noterade plötsligt att Ad lämnat hennes sida och istället smitit iväg för att prata med Ororo.
Logan parkerade bilen på den avsedda parkeringen och rörde sig sedan runt till entrén. Väl på framsidan igen så var han tvungen att ta en lov runt demonstranterna för att inte hamna mitt i smeten. Han kunde se den lilla gruppen med elever från skolan röra sig upp mot dörrarna och följde snabbt efter dem.

Demonstranterna förde ett hemskt oväsen vilket gjorde det svårt att höra vad de faktiskt ropade, men andemeningen gick inte att ta fel på. Visst var det obehagligt men de oroade inte Ad särskilt mycket. Nu kände hon istället en växande panik för vad som skulle hända om vakterna där inne hade små handhållna detektorer. Den vanliga proceduren om den stora maskinen gav utslag var antingen en kroppsvisitation eller ett genomsök med mindre detektor, det sistnämnda skulle vara ödesdigert. Det krävde tur och dumma vakter för att kunna slingra sig ur det. Men om det vara som Ororo sa borde ett uppvisande av läkarintyg räcka, Ad kunde till och med visa upp ett ärr som skulle kunna passera för operationsärr. Hon följde med gruppen, men hamnade medvetet lite på efterkälken. När de nått trappan såg hon sig om och fick syn på Logan. Hon stannade på första trappsteget, lite vingligt på de höga klackarna, och väntade in honom.
"Did you bring your fake doctors' note?" frågade hon tyst, nu övergick hon helt till amerikansk dialekt.

Mrs. Hawethorne stannade upp vid dörren för att se till så att alla kom in ordentligt, Ororo gick in först för att kunna samla upp eleverna när alla väl var inne så att de kunde gå tillsammans in till den angivna hörsalen. Savannah stannade vid det översta trappsteget då hon märkte att Ad stannat för att invänta Logan som lugnt kom gående. Hon betraktade dem tyst men vände sig om till Mrs. Hawethorne då hon yttrade sig igen.
"Come on now. No, need to gather out here" manade hon muntert.
"Coming" svarade Savannah kort och sneglade hastigt mot Logan och Ad innan hon försvann in genom dörrarna. Hon kom in i en stor öppen hall med högt i tak. Några meter innanför entrén så var staket uppställda för att valla de ankommande människorna till två stora metalldetektorer som stod uppställda bredvid varandra, intill fanns även en liknande variant av flygplatsernas röntgenmaskiner för att kontrollera de väskor och andra tillhörigheter som besökarna ville ta med sig in. De väntande säkerhetsvakterna såg bistra ut och pekade åt dem att ställa sig på led bakom en röd linje som var upptejpad på golvet en bit framför metalldetektorerna. Savannah sällade sig med de andra eleverna som ställt sig i två led bakom de röda markeringarna. Det slog henne plötsligt att Ad skulle göra utslag i detektorerna då hennes skelett var klätt i metall. Hon kastade en blick bakåt mot dörrarna men varken hon eller Logan hade kommit in än.
Logan sänkte blicken till Ad som väntade på honom nedanför trappan.
"Yup" svarade han lugnt och klappade utanpå byxfickan där han hade plånboken. Han hade för vana att ha med läkarintyget överallt numera, för man visste aldrig när det kunde behövas.
"Did you?" undrar han och sneglar mot demonstranterna som viftar med skyltar bara några meter ifrån dem. Han gör en min åt de hatiska texterna men vänder blicken tillbaka till Ad igen medan han tar några trappsteg.

"It should be in my wallet..."
Hon följde efter Logan uppför trappan samtidigt som hon rotade fram plånboken ur handväskan. Hennes oro lättade något när hon såg kortet i sin vanliga ficka, men det kunde fortfarande bli problem. När de närmade sig dörren kunde Ad se kön som bildats till säkerhetskontrollen.
"Do you see any handheld detectors?" frågade hon Logan som var en bit längre även när hon själv bar klackar.

_________________________________________________

"There's a seat saved for you on the front row, Lubaya" förklarade Hank. "Perhaps you'd like to go inside before most of the crowd does?"
"Yes, that would be nice" nickade Lu med ett tacksamt leende. Ju färre tillfällen hon slapp bli utstirrad dess bättre. Hennes mutering skulle synas, men inte hennes längd, alltså skulle färre människor uppmärksamma henne.
"I'll show you inside, dear. There will be a break right before Henry gives his speech, so you'll have a chance to see him before then" berättade Ms Newman och visade Lu ut ur rummet.

Logan betraktade henne men vände blicken till de båda köerna som bildats innanför dörren. Han spejade bort mot detektorerna vid Ads fråga och skisade lite för att se bättre.
"Not that I can see from here" svarade han. Vad han kunde se så verkade de bara visitera de personer som pep i bågen.
Savannah tog en liten låda från ett av borden och lade ned sin plånbok och sitt bälte i den efter instruktion. Sedan sitt första möte med Magneto så bar hon inte piercings längre, då hon inte gillat tanken på att han kunde använda sådana saker emot henne. Vilket underlättade vid sådana här kontroller. Hon ställde lådan på bandet och klev sedan igenom bågen medan hon höll andan omedvetet. Bågen pep inte så hon kunde lugnt plocka på sig sakerna igen, som även dem klarat sig igenom inspektionen. Det gick sämre för en av eleverna, Jim, för när han klev genom bågen så började det att pipa och han fick då gå tillbaka för att låta säkerhetsvakten visitera honom. De hittade ingenting så han fick ta av sig skorna och lägga dem i en låda på banden innan fick gå igenom bågen igen, som återigen pep.
"Dude, you're piercing!" påpekade en av de andra killarna och Jim slog sig för pannan.
"Right." Han gick tillbaka genom den pipande bågen och stack sedan ut tungan för att skruva loss piercingen som satt där och lade även den i en låda på bandet. Den här gången pep han inte men säkerhetsvakten gjorde ändå en extra visitering av honom medan hans två kamrater skrattade vid sidan av. Savannah betraktade det hela med ett snett flin.

Ad kände hjärtat banka hårt mot bröstet, hon försökte slappna av och andas lugnt. Kön rörde sig ganska snabbt framåt då ingen hade med såg några misstänkta föremål. När de närmade sig kunde hon också konstatera att inga mindre detektorer syntes till, men då kom nästa våg av panik. Svansen! Hon hade helt glömt den då den rörde sig tämligen fritt under kjolen. Hennes bästa hopp var att hon kunde prata och charma sig ut en komplett visitering. Om den skulle bli upptäckt vore det förhoppningsvis ingen katastrof då de ju faktiskt var på ett mutantevent. Problemet var om någon kunde göra kopplingen till henne själv som efterlyst, vita lejonsvansar var trots allt inte så vanliga.
"Bag and jacket in here, miss. And the glasses" beordrade den första vakten uttråkat. Ad tog läkarintyget i handen innan hon placerade handväskan, kavajen och solglasögonen i korgen som vakten höll fram. Därefter väntade hon under olidligt nervositet på att personen framför skulle passera genom detektorn. Vakten på andra sidan vinkade fram henne, hon gav honom en granskande blick. Han såg uttråkad ut, men inte särskilt hård eller fokuserad. Ad drog ett djupt andetag innan hon klev igenom detektorn som pep högt.
"Remove your shoes, miss" påpekade vakten framför henne.
Ad tänkte först protestera och bara visa kortet, men det vore nog bättre att bara åtlyda. Hon klev tillbaka och tog av sig klackskorna och blev med ens mycket kortare. Vakten vinkade fram henne på nytt, maskinen pep som väntat.
"Over here, please" bad vakten.
"I didn't know if I should've presented this before I went through" förklarade Ad och räckte fram kortet efter att ha följt vakten bort mot väggen.
Han tog emot kortet och ögnade igenom det.
"Where's the plate?" undrade han något misstänksamt.
Ad lutade sig mot väggen och sköt svansen åt sidan så att hon kunde hala klänningen utan att den syntes.
"Right there" hon pekade ut ett vitt ärr mitt på framsidan av smalbenet. "I had a bad break, car accident."
"Must've been painful" anmärkte vakten, hans uttryck mjuknade.
"Goodness yes! But the doctor patched me up good as new... with an added spare part or two."
Ad gav honom ett flörtigt leende, vilket han besvarade.
"Well, everything seems to be in order. Enjoy the seminar, miss." Han räckte över kortet.
"Thank you!" Hon log brett och gick för att plocka med sig föremålen som röntgats utan anmärkning.
När skorna och kavajen var på igen gick hon för att sälla sig till övriga gruppen.

Logan ställde sig i kön bredvid Ads, så att de fick gå genom bågarna samtidigt. Han lämpade av sina tillhörigheter i en låda och plockade på sig läkarintyget som visade honom som en krigsveteran med implantat innan han klev igenom bågen, som förstås fick fnatt så fort han kom i närheten av den. Vakten som vinkade honom åt sidan såg nervös men bestämd ut. Mannen var betydligt längre än Logan men hade inte alls samma muskelmassa, vilket han själv verkade väldigt medveten om för han sköt fram axlarna och spände armarna som för att göra sig större. Logan log snett åt detta och höll fram kortet mot honom. Han tog det utan att släppa Logan med blicken men var sedan tvungen att titta ned för att kunna läsa vad som egentligen stod på kortet. Hela hans beteende ändrade drastiskt och han såg upp på Logan igen.
"Oh, sir!" han gjorde honör som Logan besvarade.
"At ease, soldier." kommenterar Logan lugnt och mannen slappnar av.
"You served?" undrar han medan han plockar tillbaka kortet.
"Afghanistan, sir. 2 years."
"Nasty business, you boys did a good job over there." log Logan och mannen besvarade hans leende.
"Where's your implant, sir?" undrade mannen rutinmässigt men Logan kunde notera en viss nyfikenhet.
"Skull plate from a shot to the head, multiple broken legs from a bomb blast and I still have some shrapnel lodge in my neck from that same event." svarar Logan lugnt och vant då han alltid körde samma story vid sådana här tillfällen.
"So I'm pretty much metal all over" flinade han snett med en axelryckning. Mannen gjorde stora ögon åt detta men nickade sedan stumt.
"So.. I'm clear to go?" undrar Logan då mannen varit tyst en stund.
"Oh, yes! Sorry, sir" ursäktar han och kliver åt sidan så att Logan kan hämta sina saker på bandet.
"Enjoy the seminar"
Logan ler och nickar mot honom innan han ansluter sig till den lilla gruppen från skolan. Han var glad att det inte blivit någon stor grej av det hela men det oroade honom ändå en aning att det var så lätt att komma igenom utan att bli ordentligt visiterad av vakterna.

Ad vände sig om såg Logan samtala med den andra vakten. Där verkade heller inte vara några konstigheter, och ingen visitation skedde. Nog för att hon var glad över att slippa det, men det kunde innebära stora säkerhetsbrister.
"We need to keep moving" påpekade Ororo, och gruppen började röra sig igen. De hann dock inte långt förrän en bekant figur gick dem till mötes i den rymliga korridoren.
"You're early!" konstaterade Hank glatt när han nådde fram till dem. "No hitches then I take it?"
"None what so ever" log Mrs. Hawethorne. "But I was saddened to see all those protestors, it's quite dreadful frankly."

_____________________________________________________

"Here you are, dear. I'll see you later, I must dash!"
Ms. Newman lämnade Lubaya vid det hänvisade sätet. Det var mycket riktigt på första raden, tre sätet in från vänster. Lu hade förvånats över storleken på salen när de först kommit in. Det var uppenbarligen den största i byggnaden med åtminstone 300 fasta säten. Den sluttade lätt neråt mot scenen på vilken ett talpodie stod jämte ett litet bord med mineralvatten för de kommande talarna. Det fanns en duk också för eventuella bilder, filmklipp eller powerpoints. Än så länge var salen ganska tom, några studenter hade droppat in och satt sig medan andra stod innanför dörren och samtalade. Lu noterade hur en tjej pekade ut henne för en annan och de viskade upphetsat till varandra. Lu fick brått att sätta sig, det var först då hon insåg att första raden var ett bra val för henne med sina långa ben.

"That was a bit too easy" säger han lågt till Ad då han kommer fram till henne. Han sätter tillbaka kortet i plånboken innan han stoppar ned den i bakfickan. Då gruppen började röra sig så följde han lugnt med. Ororo fick fullt upp att hålla styr på killgänget som verkade vilja springa iväg på egen hand men de lugnade sig så fort Hank dök upp.
"Don't let them get to you, Alice." svarar Hank. "Instead get hearthened by all the people gathering here today to listen to our cause" ler han med entusiasm. Mrs Hawethorne ler åt detta.
"Right you are, dear. Right you are."
Logan noterade plötsligt att Savannah inte längre var med den lilla gruppen.
"Hey, where did Savannah go?" kommenterar han lågt till Ad och vädrar lite i luften. Hennes doft låg i luften så hon fanns antagligen någonstans i närheten men han kunde inte se henne.
Savannah hade dragit sig undan från gruppen då hon känt sig överflödig i sammanhanget och passade på att smita undan då alla stannat för att hälsa på Hank. Hon stod nu runt hörnet från resten av gruppen och lutade sig mot väggen medan hon gned sin handled som gjort sig påmind igen. Hon hade fått ett infall att komma bort från den lilla gruppen ett tag då hennes humör fortfarande inte var helt på topp. Personer skyndade fram och tillbaka i korridoren där hon stod och hon följde dem kort med blicken. När korridoren tömts så gick hon nyfiket fram mot en öppen dörr där några skyndat in och ut från. Hon såg in genom dörren och fann vad som verkade vara någon form av kontor, inget intressant med andra ord.

"I know... But I'd completely forgotten about my tail, so I'm feeling lucky. But if they keep that up something could go seriously wrong" svarade hon Logan lågmält.
"Are you expecting a full hall?" undrade Mrs. Newman.
"Oh yes, I'm worried we won't be able to fit everybody in, actually. So it's good you're on time" svarade Hank.
Eleverna såg rastlösa ut över det abrupta stoppet. Ad såg sig omkring när Logan påpekade Savannah's frånvaro. Eftersom det såg ut att kunna dröja en stund innan de fortsatte passade Ad på att smita förbi resten av gruppen för att försöka hitta Savannah. Hon syntes inte till längre ner i korridoren, men Ad kikade runt hörnet in i nästa och fick syn på henne.
"There you are! I was getting worried... Is everything okay?"

Logan nickade medhållande till kommenteren att någonting kunde gå fel ifall de inte skärpte kontrollerna. Vakterna hade ju trots allt varken visiterat honom eller Ad trots att de båda pep i bågarna. Om allt som behövdes var falska läkarintyg och att man kunde tala sig förbi vakterna så var det en enkel sak för terrorister att ta sig in. Han följde Ad med blicken då denne smet iväg men stannade själv kvar med gruppen då han kände att Ad kunde hantera Savannah bäst själv. Han lyssnade halvt till det som sades mellan Ororo, Hank och Mrs. Hawethorne. Eleverna skruvade rastlöst och uttråkat på sig medan de såg sig om efter intressantare saker. Snart anslöt sig även Scott till skaran då han lyckats parkera bussen någonstans och på något vis tagit sig genom säkerhetskontrollen. Logan antog att han behövt ta av sig glasögonen igenom bågarna så frågan var vad för ursäkt Scott gett för att förklara att han blundade så fort han tog av sig glasögonen. Antagligen skyllde han det på någon form av ögonsjukdom eller ljusskygghet.

"Hm?" Savannah såg upp då någon verkade tilltala henne och hon vände blicken till kvinnan som kom emot henne. Det tog ett tag för hennes hjärna att koppla att det var Ad i förklädnad som kom emot henne.
"Oh.. sorry" säger hon smått frånvarande, fortfarande delvis fast i sina egna tankar.
"Yeah" hon skakar lite på huvudet för att återställa sig till nutiden. "Just needed to be alone for a minute... to breath" förklarar hon kort. Hennes hand vilade mot dörrkarmen och hon förflyttade blicken in mot det tomma kontoret igen. Det var någonting med scenen som hade väckt ett minne till liv men det hade nu bleknat igen och fallit i glömska. Vad det än var så hade det lämnat henne handfallen.
"Are we ready to go now?" undrade hon och kastade en blick bort mot hörnet av korridoren.

Ad betraktade Savannah mer ingående. Hon verkade disträ, lite uppstressad av situationen. Vad var det som fick henne att känna så här? De hade börjat komma närmare varandra den sista tiden, men det fanns fortfarande barriärer mellan dem. Dessutom tänkte inte Ad pressa Savannah till att berätta om något vid ett tillfälle som detta.
"Alright then..." nickade hon.
Ad såg sig om mot hörnet där gruppen stod bakom.
"If they're done blabbing" mumlade hon.
Bakom hörnet hade Hank kastat en blick på klockan.
"You should probably get inside now. Let me escort you, I can show which sections are free for seating" förklarade han och tog täten neråt korridoren.

Savannah såg från hörnet mot Ad och log snett medan hon lade armarna om sig själv.
"Grown ups" hon himlade teatriskt med ögonen och flinade en aning."Always with the blabbing."
Då gruppen verkade redo att röra sig till salen så smet Logan bort mot hörnet av korridoren för att kolla efter Savannah och Ad. När han får syn på de båda så vinkar han dem till sig.
"Come on, kids."
Savannah såg mot Logan och sedan mot Ad innan hon började röra sig tillbaka till gruppen. De hade redan hunnit en bit i korridoren, fokuserade på att komma iväg till salen så de hade inte märkt att det saknades personer eller så räknade dem med att Logan skulle hålla reda på eftersläntrare.

"Yeah, yeah, we're coming..."
Ad rättade till solglasögonen och följde efter Savannah för att sälla sig till gruppen. Trots den korta promenaden såg Ad fram emot att sätta sig, att gå i klackskor var verkligen inte hennes favoritsysselsättning. Turligt nog var det ingen lång väg till hörsalen, Hank visade dem in genom dubbeldörrarna högst upp i den rymliga lokalen. Några spridda grupper hade satt sig, raderna i mitten började bli ganska fulla vid det här laget.
"6 rows down to the left you'll find a few seats reserved for your company. Since there was no confirmed number there may not be enough, but obviously there's still room elsewhere" förklarade Hank. "Lubaya's in the front row on he own, there might be one or two seats left there."
Mrs. Hawethorne började genast valla en bit av gruppen mot trappan på vänster sida.
"I'm going backstage again.Thank you again for attending, and enjoy the seminar" log Hank och skyndade vidare.