Peaceful Friday evening, my ass.

- Oh I see.. kommenterade Savannah till det Ad sa men lyssnade bara halvt då hon fokuserat blicken på gänget en bit bort. Då Lubaya ursäktade sig så tittade hon upp och följde sedan den långa kvinnan med blicken då hon gick undan en bit. Hon insåg plötsligt att hon blivit lämnad ensam med Ad.
- Umh.. började hon men tystnade då hon insåg att hon inte hade något att säga. Vad var fel på henne? Hon fick aldrig sådan tunghäfta annars.
- Thanks for yesterday, fick hon tillslut ur sig.
- You know, for letting me ride you.. när hon sagt det insåg hon hur dumt det lät.
- I mean.. on your back.. hur hon än vände och vred på det så lät det dumt.
- You know what I mean... hon vände ned blicken mot sin tallrik och petade bort ett par myror som invaderat den. Hon kände hur det hettade till över kinderna och hon hoppades att Ad inte la märke till det. Det var sa okarikaristiskt Savannah.

Ad förvånades lite över den mjukare sidan som Savannah uppvisade, särskilt nu när hon inte låg skadad. Inte behövde hon något tack.
"Donay mention it" svarade hon, och dolde ett leende åt Savannahs trevande.
"Ah'm just glad ah could be of use" konstaterade hon, och vilade huvudet mot framtassarna.
Ett lejon var inte skapad som en vårdande varelse. Nog för att det gick att vara kärvänlig och hjälpsam, men i övrigt... det stod i kontrast med det faktum att kroppen designats till ett framgångsrikt rovdjur.

Savannah såg upp på Ad igen och log. Hon lyfte en hand och drog fingrarna genom sitt lätt tillrufsade hår. Tystnaden föll mellan dem igen och Savannah förstod inte varför det gjorde henne så obekväm.
- Have you see Tony today? undrade hon och betraktade ett blåmärke hon just upptäckt på underarmen. Hon vred armen för att se det bättre. Blåmärket var lite större än en femkrona och hade en intressant nyans av grönt och blått. Savannah gjorde en min åt detta. Det måste ha uppstått efter hon kollapsade kvällen innan

"Mm" bekräftade hon och rullade över på rygg i det mjuka gräset.
"He woke me up this morning, he looked like the love child of some road kill and a depressed clown" förklarade hon. "Or something that's been sitting in vinegar for too long."
Hon tänkte på hur trevlig gårdagen varit innan ovädret dragit igång. Hon kunde inte låta bli att undra huruvida Tonys pannkakor hade varit ätbara om de hunnit så långt i stekandet.

Savannah skrattade åt jämförelsen. Tony hade fått i sig en hel del dagen innan så hon förstod att han inte var direkt munter idag.
- You think he's still interested? undrade hon och syftade på närmandena han hade gjort mot henne kvällen innan. Hon övervägde att leta reda på honom bara så att hon kunde jävlas lite.
- But how could he resist all this, sade hon och gestikulerade längs med sig själv med händerna.samtidigt som hon flinade retsamt. Osminkad och med rufsigt hår kände hon sig inte direkt åtråvärd.

Ilskan bubblade upp inom Ad vid tanken på Tonys beteende. Svansen började piska runt och avslöjade precis hur hon kände.
"Ah've told him once, ah won't warn him again. Ah'll rip his throat out if he keeps making sleazy moves" morrade hon. Men hon försökte snabbt spela bort det, låtsas att det inte gjorde henne så arg.
"'course he fancies ye. How could he not?" Varför sa hon så? "Ah mean..." Alla tänkbara fortsättningar på den meningen lät ännu värre i hennes huvud.

Det var svårt att missa den piskande svansen som for runt över gräset. Savannah överraskandes av Ads plötsliga ilska, nu när hon tänkte på det så hade hon reagerat väldigt starkt på det kvällen innan. Hon höjde kort på ögonbrynet och betraktade lejoninnan. Det var svårt att läsa Ads ansiktsuttryck i den formen då det inte agerade på samma sätt som en människas.
- Oh? you find me attractive? undrade hon med ett lekfullt leende spelandes över läpparna. Hon lade sig ned på rygg i gräset igen och sträckte ut sig. Gräset kittlande emot hennes nacke och rygg där tröjan hasat upp.
- I can imagine that he has 'fancied' many girls.. Rich as he is.. Savannah förstod inte mentaliten att ligga med nån för pengarnas skull. Playboys som Tony nöjde sig aldrig med en och samma tjej för länge.

Nu kände sig Ad ganska nöjd med att ingen rodnad kunde synas under den vita pälsen.
"Och, don't go readin' more into it than there is" svarade hon undvikande. Hon kunde inte ännu sätta ord vad hon kände angående Savannah, allra minst framför kvinnan i fråga.
"He has plenty o' damsels to keep him busy" konstaterade hon.
Det fanns ingen klocka inom synhåll, och Ad hade förstås ingen på sig. Snart borde klockan blivit 11 åtminstone, det borde inte dröja länge innan Lorna var där.
"What time is it?" undrade hon.

- I can imagine.. Hon gäspade och kände sen på jeansfickorna efter sin mobil innan hon fiskade upp den ur högerfickan då Ad frågade om tiden. Skärmen såg sotig ut och ingenting hände när hon försökte starta telefonen. Tydligen hade det varit en casualty kvällen innan.
- Seems like I fried my phone.. suckade Savannah och stoppade tillbaka mobilen i fickan igen. Hon satte sig upp och blickade ut över skolgården. Lubaya verkade fortfarande prata i telefon så henne ville hon inte störa men bara en bit ifrån dem så kom två tjejer gående på gångvägen.
- You! ropade hon och pekade på den ena av tjejerna. De båda stannade förskräckt upp och såg på Savannah med stora ögon. Hon kunde inte låta bli att flina åt det skrämda uttrycket de båda hade.
- Yeah you, what time is it? undrade Savannah varpå de stod där och stirrade stumt ett tag innan de fick tillbaka fattningen. Den ena tjejen lyfte handen och kollade på sitt armbandsur.
"I-I-It's 10:48 AM" stammade hon fram åt vilket Savannah nickade och sedan avfärdade dem båda med en handgest. De var inte sega på att skynda därifrån.
- Apparently it's 10:48 AM, flinade Savannah och vände sig till Ad.

"Ooh, bummer" sa hon medlidande när hon såg den förstörda telefonen. Hon hoppades, men hade svårt att tro, att SIM-kortet klarat sig. Att ersätta en mobil med nummer och annat viktigt var aldrig roligt.
Ad betraktade Savannahs taktik och skakade roat på huvudet.
"Ye know, stuff like that's no good for boosting a reputation" anmärkte hon.
"But now we know. Lorna should be here soon" sa hon eftertänksamt. "Would ye... would ye come with me then?"
Ad hade ingen aning om vad Lorna kunde tänkas hitta för fel eller åtgärder, men det fanns risk att det kunde bli både smärtsamt och påfrestande. Tanken på att ha någon, särskilt Savannah, men sig kändes lättare.

- Bah, I'm upholding my rep. I've got an image to think about, ya know.. flinade hon och ryckte lätt på axlarna. Savannah blev lite överraskad över att Adnaurian ville att hon skulle följa med till mötet med Lorna. Samtidigt så kände hon sig glad över att Ad hade frågat henne.
- Sure.. ofcourse I will.. log hon men insåg att hon kanske lät väl entusiastik över det hela.
- I mean.. I'm curious about this Lorna person. It would be interesting to meet her.. fyllde hon ut med och hoppades att det lät trovärdigt. Visst var hon nyfiken på vad Polaris var för person, speciellt med tanke på att hon hade liknande krafter som Magneto, men Savannah ville främst följa med för att Ad bett henne.

Ad hade god lust att påminna Savannah att hon inte var på gatan längre, men det kändes som en okänslig sak att säga. Men att hota till sig information av eleverna skulle knappast bättre på hennes rykte, och spekulationerna gick redan varma, särskilt efter gårdagens katastrof.
"Well good, that's settled then" fastslog hon.
Just då återvände Lubaya.
"Ye were gone a while" konstaterade Ad.
"My taekwondo club had some questions about some of the children, but it is all worked out" förklarade hon.
Lu plockade upp sina frukostgrejer.
"Would you like me to your plate inside?" frågade hon Savannah.

Savannah såg upp på Lubaya då hon kom tillbaka från sitt telefonsamtal. Taekwondo? Sysslade Lu med kampsporter? Hon verkade i och för sig vara en väldigt aktiv person så det passade hennes profil. Då Lu frågade om hon skulle ta in Savannahs tallrik till köket så log hon brett och räckte över tallriken mot henne.
- I would like that very much. Thank you, flinade hon snett och var lättad över att inte behöva gå tillbaka in till köket igen. På helgdagar var det alltid någon där på förmiddagen. Vissa åt frukost tidigt och andra sent så de avlöste varandra, dessutom var det snart dags för de som ville äta lunch att släntra in.
- How long have you studied taekwondo? undrade hon nyfiket och såg upp på Lu.

Lu staplade Savannah's tallrik ovanpå sin egen.
"Oh, since I came to America six years ago. I practiced a few different martial arts, then when I started at the school in Detroit Logan told me this club was looking for instructors" förklarade hon.
"It was specifically mutant friendly, right?" undrade Ad. Hon hade hört om detta när hon gjort sitt korta besök på den andra skolan.
"Oh yes, otherwise I would have been very hesitant to apply" bekräftade Lu.

- So you are an instructor too? That's awesome, flinade Savannah imponerat. Hon gjorde en mental notering att aldrig försöka sig på närstridskamp med Lubaya. Dels var kvinnan betydligt längre än hon själv och verkade dessutom veta hur man försvarade sig. Hon reagerade på att även den här kvinnan verkade känna Logan väl, för hon kunde dra sig till minnes att Ad nämnt honom ett par gånger innan. Det här var första gången Savnnah överhuvudtaget träffat mannen och de hade inte direkt haft tillfälle att prata. Hon hade inte direkt reflekterat över honom fram tills nu heller.
- You both know this Logan-person well? undrade hon och såg från den ena till den andra.

"Hank?" Jean knackade mjukt på dörren som stod på glänt och kikade in på kontoret precis i tid att hinna se hur Hank lyfte blicken från sin monitor. "Jean" log han vid åsynen av henne. "What can I do for you?" undrade han och vred sig i kontorstolen medan han sköt ned sina läsglasögon en bit på nosen. Jean reflekterade kort hur malplacerade glasögonen såg ut på hans annars vilda utseende och log åt detta. "I'm not disturbing?" "No, no, come in", fodrade han och vinkade in henne i rummet. Hon log och slog sig sedan ned på en stol som stod snett framför skrivbordet där Hank satt. Han vred sig tillbaka i stolen så att han hade henne mitt framför sig.
"Something tells me it has to do with the Thompson-girl?" undrade Hank och Jean log åt hans klarsynthet. "Yes", svarade hon och pausade kort innan hon fortsatte tala. "I spoke to the professor and we both feel that we have to reevaluate the girl's level of power." Hank nickade eftertänksamt åt detta medan hon pratade. "But we have to figure out a safe way to do this.." forsatte Jean. "And there is where I come in.." fortsatte han och log brett, åt vilket Jean skrattade lätt och nickade. "Yes.."

"Well enough" svarade Lu och ryckte lätt på axlarna. "We have been to a few ordeals, he has been stationed in Detroit from time to time. He escorted me here this weekend" sa hon förtydligande.
"I will get these inside, I suppose I will see soon when Polaris gets here."
Hon tog ett stadigt tag om glaset och tallrikarna och vände sig mot skolan.
"Ye're not familiar with Logan?" undrade Ad och såg på Savannah. Hon visste att de inte haft någon nära kontakt, men hon trodde de hade bättre koll på varandra.

- See you later, ropade hon efter Lubaya då denne försvann iväg mot skolan. Hon vände blicken till Ad igen och skakade lite tveksamt på huvudet.
- No.. not really... Is he the one they call Wolverine? You know, the one with the claws? undrade hon och gjorde kloande rörelser i luften med fingrarna medan hon log snett. Hon hade hört en del om X-men under sin vistelse på skolan. Det flög ständigt runt rykten om denna grupp och Wolverine hade varit en tydlig favorit på senaste. What kind of name was Wolveringe anyway? Jean, Cyclops, Beast och Kurt hade hon träffat men det var inte direkt som att hon hade haft något direkt socialt umgänge med någon av dem.

"So do you have any ideas of how it could be done?" undrade Jean och bektrade Hank som lutat sig tillbaka i sin stol. Han slöt betänksamt händerna framför sig och lät pekfingrarna vila mot hakan medan armbågarna stödde mot bordsskivan. "Well.. there is the lightning rod Ororo used for her training" säger han eftertänksamt och Jean nickar. "We used that one to discharge the electricity from her body."
"And it worked well?" undrade Hank och Jean såg lite betänksam ut. "Yes, it did the job. But the electricity was quite unpredictably and jumped all over. I believe she will have more control in a conscious stage, but we can't be sure of that."

"Aye," Ad himlade med ögonen, "with the claws."
Hon ansåg sig stå väldigt nära Logan, så nära han nu släppte folk inpå livet förstås. Han hade varit ett enormt stöd ända sedan hon lämnat The Brotherhood.
"He's very dear to me, ye couldn't ask for a better go-to-guy." Hon rullade över på sidan och stirrade bort mot skogen.
"Ah'm sure ye'll like him too."

Lubaya navigerade sig tillbaka in till köket. Där hade några elever redan ordnat sig en tidig lunch, de flesta valde att fixa maten själv under helgen. Lu ställde snabbt in porslinet i diskmaskinen för att kunna smita undan från den lilla folksamlingen. Hon hade ingen lust att svara på fler nyfikna frågor just nu. Borde hon kanske leta rätt på Logan?

- Oh? uttryckte hon fundersamt och kände ett oväntat sting av avundsjuka. Hur pass nära stod Logan och Adnaurian egentligen varandra? Hon hajade till en aning över sina tankar. Varför bekymrade hon sig över det överhuvudtaget? Hon slöt ögonen och försökte skjuta dem tankarna åt sidan. Huvudvärken gjorde sig påmind och hon lade fingrarna mot tinnigarna.
- Question is if he's going to like me, kommenterade Savannah och blickade upp mot skolan.

Hank nickade fundersamt och reste sig upp ur stolen för att vanka av och an i rummet. Det hjälpte honom att tänka. Jean följde honom med blicken men sa inget.
"As long as nobody else is in the room with her at the same time then we don't have to worry about anybody else getting hurt. The control room is outfitted to keep you safe from anything going on in the Danger Room.." tänkte han högt och stannade upp vid ett fönster. "As for Ms Thompsons safety...." fortsatte han och såg ut mot skogen på baksidan. "She didn't seem to take any physical damage from the ordeal?" undrade han och vände blicken till Jean. Hon skakade kort på huvudet. "Not as far as we can tell, but the professor asked me to take her in for another physical exam. We havn't really checked for internal injuries yet."

Logan satt i en av sällskapsrummets många fotöljer och bläddrade igenom mapparna som Tony haft med sig till skolan. Tony själv satt i fotöljen intill och stönade för sig själv över baksmällan som hängde över honom.
- Don't expect any sympathies from me, bub.. You brought that on yourself.. kommenterade Logan utan att höja blicken från dokumenten han hade framför sig. Tony grimaserade och vände blicken till Logan. Hans tionde glas vatten vilade emot hans bultande tinning. "You can be so cruel.. I'm dying over here", klagade Tony men det drog lätt i hans mungipor. Sällskapsrummet var förvånansvärt tomt för det att vara helg men Logan misstänkte att det hade att göra med hans och Tonys närvaro i rummet.

"'course he will. Such a sweet, caring girl - how could he not?" flinade Ad. Hon kunde visserligen inte alls garantera något, i hennes ögon var både Logan och Savannah två osäkra kort, ibland slog det helt enkelt slint. De var pusselbitar som inte passade ihop med alla.
"Ye okay?" undrade hon och såg lätt oroligt på Savannah då denne visade tydliga tecken på huvudvärk. Ad såg det tillräckligt ofta för att känna igen det för vad det var.

Lu stannade vid sitt gästrum och tog med sig en tunn, långärmad skjorta. Med den på kunde hon åtminstone slippa dra till sig blickar för sin bandagerade och inkapslade arm. Det slutade förstås inte eleverna från att stirra sig trötta på hennes abnorma längd och utseende i övrigt. Särskilt de yngre eleverna hade svårt att titta bort, och spridda "Woah!" kunde höras varje gång hon mötte dem. Tack vare sitt goda luktsinne kunde hon snart spåra upp Logan. Hon gick genom korridoren och såg ett par elever närma sig sällskapsrummet, men gruppen vek undan efter att ha kastat en snabb blick in genom dörren. Lu gick självsäkert fram och klev in. Precis som hon väntat fanns Logan där, och hon placerade Tony's doft först när hon såg honom nu.
"Ey, the furry amazon's back!" utbrast Tony med ett skevt leende som snabbt byttes mot en smärtsam grimas.

Savannah grimaserade åt Ad men sa inget angående hur sweet och caring hon var. Vid hennes oroade fråga så gjorde Savannah en gest med handen som för att vifta bort hennes ord.
- Yeah, just a headache.. probably need to drink some water, försäkrade hon Ad och sig själv på samma gång. Tinningarna hade värkt redan när hon vaknade. Hon misstänkte att kroppen var ansträngd sedan gårdagen. Hon var faktiskt förvånad över att hon inte kände några direkta men efter händelsen utöver huvudvärken och de ömmande musklerna. Minnet från gårdagen var väldigt suddigt och hon ville inte direkt tänka närmare på det.

Vid Tonys yttrande så ser Logan upp från mappen han håller i knät. Då han fick syn på Lubaya i dörröppningen så log han brett.
- Hey, kiddo. How are ya today? Thought you might be with Lorna about know, kommenterade han och såg sig om i rummet efter en klocka. Vad han hade hört så skulle Polaris komma till skolan vid lunchtid, vilket borde vara nu eller väldigt snart.
"Oh yeah, for the metal", påminde Tony för sig själv och slängde en blick mot Lu's inslutna arm därefter drack han några rejäla klunkar av sitt vatten. Varför hade ingen funnit en mirakelkur mot baksmälla än? Kanske borde det bli hans nästa stora projekt.

"Well, let's wait until we get the results from the exam before going any further in the question then", föreslog Hank och Jean höll med. "Shouldn't Lorna be here soon?" Jean blickade hastigt på klockan, det hade hon nästan glömt. "Any minute now in fact. Thanks for reminding me", log hon generat och reste sig upp från stolen. Hank återvände till sin stol bakom skrivbordet. "Give my love to Lorna", log han och sköt upp läsglasögonen på nosen igen. "Arn't you coming to say hello", undrade Jean och stannade vid dörren. "Later, I'll have to finish up some work here first" log han lugnt och hade redan börjat knappa på tangentbordet igen. Jean log kort. Han var en så upptagen man. "Thanks for your time", tackade hon innan hon begav sig ut i korridoren.

Ad såg fortfarande lite misstänksamt på Savannah.
"If ye say so. Lucky it's nothing worse then."
Hon vinklade bak ena örat då hon hörde det omisskännliga ljudet av en bil. De var visserligen på fel sida om huset, men hennes hörsel var god i den här formen. Dessutom kunde en annalkande bil höras över hela gården när den kommit nära nog.
"Ah wonder if that's Lorna..."
Bilen stannade. Om det var Lorna skulle väl Xavier snart kalla på henne, ingen mening med att skynda iväg när hon ändå inte visste var de skulle.

"I am okay" svarade Lu. "I have not heard anything yet, but Kurt told me she would be coming soon."
Hennes djupa stämma lät precis lika lugn som vanligt, men svanstoffsen piskade i små cirklar över golvet. Hon drog ner skjortärmen ordentligt och fingrade nervöst på tyget.
"Dontcha' worry, I'm sure she'll be here soon, and you'll be rid of that thing" försäkrade Tony, som om han visste något om saken, och gled djupare ner i fåtöljen.

Den bländande vita bilen svepte genom grindarna och upp mot skolan. Lorna hade kunnat göra en betydligt mer actionfylld entré, men det kändes onödigt. En flådig bil var inte fel det heller. Hon log vid åsynen av skolan - det var längesen hon varit där nu. När hon närmade sig kunde hon se den bekanta silhuetten av Professorn i entrén. Hon parkerade bilen så nära skolbyggnaden det gick innan hon gick ut för att möta honom.
"Lorna! I'm so glad you could make it on such short notice - very nice to see you again" log Xavier och kramade hennes hand med sina båda.
"Hello Professor - I was thinking you'd forgotten about me" svarade hon med ett lätt skratt.

Savannah lyfte blicken då hon kunde höra bilen som körde upp för uppfarten till skolan.
- Might be.. Det var inte direkt högtraffikerat in till skolan. Det var i stort sett endast elever och lärare som åkte där så besökare skapade alltid stor uppståndelse. Hon märkte hur dem andra eleverna på skolgården stannat upp och lyssnade till den ankommande bilen.

Logan betraktade Lubaya tankfullt och nickade sedan lätt innan han lät blicken sjunka till mappen han höll i knät. Det var väldigt detaljerad information som fanns i mapparna. Han trodde inte ens skolan höll sådana detaljerade uppgifter om sina elever. Han undrade hur the Brotherhood fått tag i all information. Vissa uppgifter kunde de bara fått tag i genom att förfölja individerna i fråga.
- Yeah, and when she does that thing will be off in a jiffy, kommenterade Logan men stannade sedan upp och lyssnade. Var det en bil han hörde närma sig? Han lade huvudet lite på sne och ansträngde sig för att lyssna. Yes, definitely a car.
- I wonder if that's her... sa han och blickade bort mot fönstret. Han kunde inte minnas senaste gången han träffat Lorna.

"Nonsense! You know you're always welcome here, but I know you've been keeping busy" svarade Xavier.
De gjorde sällskap in i skolan.
"Very. But it's finally calming down, and I'll always make time when you call of course" poängterade Lorna.
"I do appreciate it. I'm afraid to say Magneto's been causing some trouble lately, this time one of our more recent recruits had to suffer for it."
Den dolda hissen öppnades för dem och de klev in.
"I'll just send them a message to inform Miss Hertz and Adnaurian where we'll be at" förklarade Xavier och satte ett finger mot tinningen.

Ad satte sig upp med spetsade öron. Hon kunde höra bildörren smälla igen, men sen inget mer. Hon väntade andlöst en stund, men inget ändå.
"Maybe -" började hon, men i samma stund trängde Xaviers röst in i hennes tankar.
Lorna has arrived. We're making our way to the hospital wing, please join us there.
Ad ruskade på huvudet.
"It's her. We should get inside" förklarade hon.

"Yes, I know" svarade Lu med ett matt leende. Hon följde Logan med blicken när denne sökte sig mot fönstret. "Is she a nice person?" undrade hon.
Sorry for the intrusion, Lubaya, but Lorna has arrived. We're making our way to the hospital wing, please join us there.
Lu flämtade högt och satte en hand för pannan, men rösten var försvunnen innan hon uppfattat vad den sa.
"What's up?" undrade Tony.
"I... I think it was the Professor. I think he said they will be in the hospital wing" förklarade Lu och ryste av obehag.

Savannah såg på Ad och noterade hur hon ryckte till en aning då hon fick meddelandet från Xavier. Hon undrade kort hur det kändes att ha någon som pratade direkt till ens tankar. Hon föreställde sig att det var väldigt obehagligt.
- Let's go then, sa Savannah och reste sig varsamt upp med lätt stöd från trädet bakom sig. Hon kände sig plötsligt väldigt darrig och matt i benen men hon tänkte att det säkert berodde på att hon suttit stilla ett tag.

- Yeah, she's a.. började Logan men avbröt sig själv då Lubaya flämtade till. Han vände snabbt blicken till henne för att ta reda på vad som var fel. Han slappnade av igen då det visade sig att hon bara tagit emot ett meddelande från professorn. Hennes reaktion förvånade honom inte. Speciellt eftersom hon inte var vann vid professorns tanke telegraf. Man kunde aldrig riktigt vänja sig vid det. Att ha en annan röst som inkräktade i ens huvud.
- Then you should get going, uppmanade han och log snett.
- You want me to come with you? undrade Logan som visste vad Lubaya tyckte om att träffa nya människor.