Peaceful Friday evening, my ass.

- Yeah.. Logan såg efter honom in mellan molnen och sjönk sedan sakta ned i sätet. Han vred huvudet mot henne och flinade åt hennes förvånade uttryck.
- Wonder where he was going in such a hurry.. mumlar han nästan för sig själv och började justera knapparna till headsetet så att de var inställda på flygtrafiken igen. Han kastade en blick ut mot molnen igen men visste att Iron Man var långt borta vid det här laget.

Det kändes ofattbart att Logan såg detta som något helt normalt. Hon visste att det var en naturlig företeelse för honom, men för henne var det så absurt och vansinnigt att hon knappt kunde tro det. Hon hade tillbringat större delen av sitt liv skild från det moderna samhället, men framför allt från andra mutanter eller "superhjältar". Hennes tid på skolan hade vant henne vid vissa scenarion, men även där hade hon varit skyddad.
"Maybe he is also visiting the school" svarade hon med ett bedövat uttryck. Det var egentligen ingen riktig teori, hon hade inte funnit fattningen helt. "Or do you think something bad has happened?"

Han höjde på ögonbrynet och såg på Lubaya då hon nämner sin teori. Vad han kunde komma ihåg hade Iron Man aldrig besökt skolan tidigare, inte som någon nämt till honom i alla fall.
- Interesting idea.. kommenterar han och försöker komma på en anledning till att Iron Man faktiskt skulle besöka skolan. Var det ett sammanträffande att Lubaya skulle till skolan vid samma tillfälle? Han såg på henne med en något fundersam blick men skakade sedan lite på huvudet åt sig själv. Det var bara spekulationer. Iron Man var säkert påväg till en konferens någonstans, han tog ju dräkten med sig vart han än åkte dessutom var det ett mycket snabbare sätt att färdas än med ett flygplan.
- I hope nothing bad has happened.. I've already filled my quota for this month.. grimaserar han.

"Oh yes, I am sure. You live such a quiet life, you" svarade hon med ett elakt grin.
Hon hoppades förstås också att inget farligt pågick. Särskilt inte något som kunde drabba dem uppe på den höga höjden där de befann sig.
"How long do we have left?" undrade hon.

Logan slängde ett öga på koordinaterna och sedan på kartan vid hennes fråga. Resan hade skett utan några direkta förhinder än så länge så de hade flygit större delen av biten redan.
- Shouldn't take more than maybe 30 minutes if we can continue in this pace.. svarar han Lubaya och gäspar sedan stort. Tankarna drog sig till skolan och vad som väntade dom där när de väl kom fram. Han undrade varit Xavier varit så hemlighetsfull med vad för ärende han ville ta upp med Lu.

Lu nickade kort åt hans svar. Nu kom en annan nervositet över henne, en slags resfeber. Det här skulle bli hennes första besök på New York-skolan, trots att hon haft korta visiter till själva staden innan, men det var ett bra tag sen nu. Hon hade sett bilder av skolan och det fanns elever i Detroit som besökt den.
Plötsligt slog hon av en annan tanke, i och med att de närmade sig miljonstaden.
"Can this plane fly wherever you want? The government does not care or notice?" undrade hon. Även om planet kanske flög skymd från eventuell radar kunde ju någon faktiskt se det med egna ögon.

- Yes it can.. they probably would care if they could see it or knew about it, säger Logan något fundersamt men verkade inte allt för bekymrad över tanken. Alla de år han flygit med X-jeten hade de aldrig blivit nedskjutna av myndigheterna.
- They would probably go nuts for the technology in this thing.. flinar han och flippar några switchar på instrumentbrädet medan han pratar.
- Don't worry about it, säger han kort då han noterar att hon verkar något spänd över tanken.
- The jet is fitted with a stealth-technology that makes it nearly impossible to see it unless you're very close to it.

"Good, good" nickar hon.
Lu studerade instrumentbrädet, men förstod inte mycket av det. Nog för att hon kunde köra en bil, och förstod principen bakom flyg, men det här var något helt annat. Hon var tacksam över att vara i sällskap med någon som verkligen visste vad han gjorde.
"Thank you for flying me there, Logan. It means a lot to me" påpekade hon tyst. Inte för att hon var obekväm med att ge smicker eller visa tacksamhet, men det var bara oftast inte vad hon gav Logan.

Logan vände blicken till Lubaya och studerade henne för ett kort ögonblick sedan log han mot henne.
- Don't mention it, kiddo.. Maybe you will fly this jet yourself in the future, flinar han och blinkar lekfullt mot henne. Han trodde inte att Lubaya var speciellt intresserad av att lära sig flyga jeten eftersom hon var så obekväm med att flyga men man visste ju aldrig. Var hon intresserad av att lära sig så skulle han hjälpa henne. Autopiloten började skjuta styrspaken framåt så att planet dippade nedåt mot marken en aning. Logan såg ut genom fönstret och såg hur molnen började skringa sig, snart kunde man se marken nedanför och längre fram New Yorks skyline.

Hon fnös avfärdande åt tanken. Nej, det skulle kräva mycket innan hon fick för sig att lära sig flyga. Men om det var en sak hon visste så var det att framtiden aldrig gick att utvisa.
"Is that the city?"
Det var egentligen mer ett konstaterande än en fråga, nog kunde Lu se att det var New York, men synen var fantastisk. Hade hon flugit med ett vanligt plan skulle hon inte fått se staden träda fram på detta sätt. Nu hade de en oslagbar vy genom det generösa glaset.

- The big apple, konstaterar Logan och nickar. Han trycker in några knappar och lyssnar i headsetet så att det inte är någon lågt flygande trafik i omårdet de ska passera. Han slängde ett öga mot skylinen, det var en vacker syn från den här vinkeln. Solen gnistrade i vattnet och skapade en rörlig spegelbild av staden.
- We should arrive at the school shortly.. säger han och släpper skylinen med blicken för att istället fokusera sig på instrumentbrädet. De skulle behöva flyga i en lov runt staden och sedan en bit ut på landsbygden för att komma till skolan. Han kopplar ur autopiloten och tar själv kommando över styrspaken. Den sista biten var det bättre att han flög själv när de var så nära en stor stad. Han vred spaken åt sidan så att jeten började flyga i en lov för att inte komma allt för nära staden.

Det gick fort nu, de hade passerat staden inom några minuter och nu började husen och vägarna bli allt glesare. Logan kastade ett öga på koordinaterna och justerade deras kurs en aning.
- There's the school, noterar han och pekar så att Lubaya kan få en blick av skolan från ovan.

Lu vågade sträcka sig ur sätet igen för att få bästa möjliga vy av staden och dess omnejd. Hon kände igen silhuetterna av några av de kändare byggnaderna, men snart var avståndet för stort och skylinen försvann ur hennes synfält. Istället följde hon vägarna som slingrade sig fram som tusen floder. Någonstans bland träden kunde Lu se byggnaden som Logan pekade ut.
"It is a whole lot bigger" konstaterar hon, något hon redan visste men vilket blev så mycket tydligare nu när hon såg det med egna ögon. När de närmade sig kunde hon se människor i rörelse på gården. Först som små odefinierbara prickar, men snart gick det att urskilja elever som spenderade fredagseftermiddagen ute i det friska vädret.

Logan såg ned mot gården och fick en något bekymrad blick samtidigt som han rynkade ihop pannan. Det var för mycket aktivitet vid basketplanen, de skulle inte kunna landa där nu. Han trodde inte att det var en bra idé att cirkulera tills eleverna skingrade sig heller för vem visste hur lång tid det skulle ta. Han var helt enkelt tvungen att hitta en annan plats att landa på.
- This is no good.. Too much people in the schoolyard at the moment, säger han till Lubaya och vinklar jeten bortåt från skolan.
- We will have to land someplace else, förklarar han och börjar scanna området framför dom efter lämpliga ställen att landa på. Han flög i en cirkel över skogen och skolan innan han fick syn på en lämplig glänta en bit in i skogen som var tillräckligt stor för att jeten skulle ha plats. Logan navigerade jeten över gläntan ocg slog sedan över motorerna till hoover-mode så att de stod i luften över gläntan. Han såg ned mot gläntan och justerade en aning samtidigt som planet sakta sänkte sig ned mot marken. Med ett knapptryck fällde landningsstället ut sig och snart tog de varsamt i marken. Logan började slå av motorerna och stänga av alla instrument. Han tog av headsetet och lade det på instrumentbrädet sedan reste han sig upp ur sätet och sträckte på sig.
- Well we're back on the ground, säger han och flinar mot Lubaya.

Hon mindes vad han sagt om basketplanen, och den var full av folk nu. Vad höll eleverna borta när planen faktiskt öppnades, undrade hon? Larm, staket, eller någon annan typ av varning? Oavsett hade spelet på basketplanen stannat upp då en av eleverna pekade upp mot himlen. Några tycktes kunna se planet, andra stirrade förgäves efter jeten. Lu betraktade Logan intensivt när denne landade planet, hennes hand slöt sig återigen hårt runt armstödet och det spände obehagligt under metallen runt hennes arm. När jeten slutligen vidrörde mark var det som om en propp försvann och all ångest och obehag rann ur henne. Lu kände sig nästan vimmelkantig när hon hävde sin långa kropp ur sätet, sträckte tacksamt sina gängliga leder innan hon plockade upp sin väska.
"Well, thank you for a safe flight" flinade hon. Nu kändes skräcken plötsligt fånig och främmande. "You lead the way then."

Logan plockade upp sin ryggsäck ur sätet han den och slängde den över axeln.
- No problem, I will make some loopes on the way back.. flinar han retsamt åt henne och går fram till dörren och trycker in knappen som låser upp den. Dörren ger ifrån sig ett lågt väsande ljud och ett klick sedan öppnar den upp och fälls ned mot marken som en ramp som de kan gå på. Då dörren ligger säkert mot marken så kliver Logan ur planet och ser sig sedan om i gläntan. Han trodde inte att någon utomstående skulle råka springa på det här ute i skogen. Han var kort disorienterad för ett ögonblick men vände sig sedan åt det håll skolan var åt.
- Now it's just a short hike to the school..

Det stack till i bröstet när hon satt väskan till rätta, det var revbenen som gjorde sig påminda, men hon visste att det inte var något att oroa sig för. Smärtan gjorde henne dock en smula irriterad, hon tyckte inte om att vara skadad, även om det värsta nu var över. Lu följde Logan ut ur jeten, och det var en enorm lättnad att få möta den friska luften. Hon söp in den i djupa andetag innan hon fick brått att följa efter honom.
"Do you think any of the X-Men will be here now?" undrade hon. "Except for you, of course."
Lu var inte en sådan person som blev starstruck, men hon var ändå nyfiken på vissa individer ur den mytomspunna gruppen. Medan de gick såg hon sig nyfiket omkring. Hon registrerade alla obekanta dofter och ljud, samt noterade en grusad gång vilken de korsade på vägen till skogan. Lu antog att det var ett joggingspår precis som skolan i Detroit hade - alltså kunde hon uppehålla sin dagliga träningsrutin om hon ville.

När Lubaya var ute ur planet och nere på marken drog Logan i spaken som vällde upp och låste dörren. Han började lugnt gå bort mot skolan och såg sig om i området samtidigt som han vädrade i luften, det fanns inga dofter av människor i deras direkta närhet, en del vilt dock.
- I have no idea, kiddo.. Havn't been in contact with 'em for months.. I think Ororo is in Africa at the moment.. säger han något fundersamt och försöker komma på om han hört något om de andras uppdrag.
- Beast might be around.. he usually don't stray to far from the professor... han fortsatte gå i en lugn takt och såg mot Lubaya så att hon följde med honom.

Lu försökte sätta ansikten på namnen som Logan nämnde. Ororo kallades Storm, det visste hon. Beast var... blå? Hon försökte minnas det hon sett och hört om de olika medlemmarna, men det var svårt att separera namn från titlar.
"Right." Hon nickade och såg upp igen från sina funderingar. Träden började glesna framför dem, de höll en ganska rask takt nu, och Lu kunde höra skratt och tjut från eleverna på gården. Det tog de ytterligare några minuter innan de passerade de yttersta träden och skolans öppna marker bredde ut sig. Lubayas blick for från byggnaderna till gården där det myllrade av liv. Det påminde mycket om skolan de just lämnat, men allt var mycket större, och gården hade mer aktiviteter att erbjuda. Några ropade hälsningar åt Logan, andra stirrade häpet på Lubaya.
"Look at the size of that one" hörde hon en pojke väsa till sin kamrat, vilket fick henne att flina trött. Här var det framför allt hennes längd som drog till sig blickar istället för hennes pälsklädda kropp och anlete.

Lu rycktes ur sina funderingar när ett högt rytande hördes ifrån ena hörnet av skolbyggnaden. Ljudet skrämde henne först eftersom det påminde om henne själv, hon kom genast att tänka på The Brotherhood och föreställde sig att Mystique eller Sabretooth kom störtande. Men sekunden därpå såg hon den vita lejoninnan som kom galopperande i full karriär mot dem, tydligen var rytandet en glad hälsning och djuret var otvivelaktigt lyckligt när det kastade sig över Logan.

Han spetsade öronen och såg sig om, så många välbekanta dofter och ljud mötte honom. Om det fanns en plats som han kände sig mest hemma på så var det New York skolan. Logan såg sig om och log och hälsade på alla elever som hälsade på honom. När han hörde det välbekanta rytandet stannade han upp och vände sig om åt det håll som ljudet kom ifrån. Han log brett då han såg de vita lejonet som kom störtandes emot honom. De båda föll bakåt på marken då hon hoppade över honom och han skrattade hjärtligt.
- Ad! I am glad to see you too, kiddo.. säger han och omfamnar lejonet. Det var roligt att se henne igen, det hade gått alldeles för lång tid sedan sist.

Lu backade undan några steg när både Logan och lejonet for till marken. Det snövita djuret gned huvudet upprepade gånger längsmed Logans kinder i en otvivelaktig kärleksfull hälsning. Lu log snett åt synen, men hennes min byttes till förvåning när lejonet bytte skepnad mitt framför hennes ögon. Hon hade mött Ad vid ett tillfälle tidigare, men då hade denne varit i sin mänskliga form - den som nu satt grensle över Logan.
"Ah've missed ye, ye bastard!" skrattade den ärrade unga kvinnan innan hon tog sig upp på fötter.
"And ye brought a guest, nice to see you Lubaya." Adnaurian log och sträckte fram sin hand. Lu tog den och återgäldade leendet. Det var en längdskillnad på över 60 centimeter mellan dem, Lu hade svårt att förstå hur den korta kvinnan kunde bli ett väldigt lejon.
"Ye came in that small jet?" frågade Ad, nu vänd mot Logan.

Han skrattade och tog sig sedan upp på fötterna igen när hon gick av honom, han samlade upp väskan från marken och hängde den över axeln igen.
- Yeah.. the court was occupied so I had to park it in the glen.. säger han och visar med tummen över axeln åt det hållet de lämnat jetet åt.
- You've guys met before? säger han och ser mellan Lubaya och Adnaurian med ett höjt ögonbryn. Det var något komiskt i det hela, båda var lejon men på helt olika vis och längdskillnaden var markant. Han noterade att eleverna hade börjat flocka sig runt dom så han trodde nog att det var bäst att ta sig vidare in i skolan innan strömmen av frågor började.
- Any other X-mens at the school? undrar han och vänder blicken till Ad samtidigt som han diskret föser henne och Lu bort mot skolbyggnaden.

Lubaya noterade också de nyfikna elevernas blickar, det drogs barn mot platsen som om de vore magnetiska.
"Ah went to Detroit a couple o' months back" svarade Ad. Lu nickade åt detta.
"Ye were off being brave somewhere else at the time" påpekade Ad till Logan. "It was only for a few days, ah ran into Lubaya the day before ah left."
De rörde sig mot skolan nu.
"X-Men?" upprepade Ad. "Well sure! Beast is here, so is Cyclops and Jean. Ah think Nightcrawler's lurking about, but who knows for sure. Oh. and we have Mr. Knight-in-Shining-Armour here, too. The Professor hasn't mentioned him coming, so ah guess his visit isn't planned ahead."

- Oh, what business did ya have in Detroit? undrar han och ser mellan Lubaya och Adnaurian.
- You can always trust on Beast being where you left him, säger han och ler snett.
- So mr Pretty boy came here after all.. säger han och nickar lite för sig själv. Logan undrade vad han kunde ha för ärende på skolan.
- We met him on the way. Mid-flight... han började röra sig upp för trappan till entrén och slängde ett öga över axeln mot truppen av elever som nu börjat skingra sig för att återgå till sina aktiviteter.

"Oh, the Professor asked me to have a talk with their principle and pass on a few messages for the teachers. Nothing interesting, ah think he just wanted to keep me busy" svarade Ad.
Lubaya lyssnade bara med ett halvt öra, resten av hennes uppmärksamhet gick till omgivningarna. Hon betraktade de vackra ekdörrarna när de passerade och kom in i den storslagna byggnaden. Det var en varmare atmosfär än den i Detroit, men kändes inte lika familjär. Det var mycket rörelse, trots att inte många syntes till.
"Showed off, did he? Ah can't get my mind around the bloke... and he keeps calling me midget." Det sista la Ad till med ett muttrande.
"So what brings ye here? Missed me, have ye?" undrade Ad, som nu gick framför dem båda. Lu visste inte vem av dem hon syftade på, men tyckte det var bäst att tillföra något till konversationen.
"The Professor sent for me, but I am not sure as to what he wants."

- Sounds like fun, säger han sarkastiskt och betraktar Ad men såg sig sedan om när de kom in i byggnaden. Han vädrade lätt i luften, det fanns många dofter där inne men vissa stack ut mer än andra.
- Seems our dear friend Nightcrawler is lurking somewhere on the top floor, better not hope he's raiding your underwear drawers again, flinar han retsamt mot Ad och slänger sedan en blick upp mot andra våningen. Logan frustade till av skratt då Ad nämner vad Iron Man kallade henne för.
- Well I'm only here as the chauffer, kommenterade Logan och sträckte på sig.
- 'course I missed ya, kiddo.. But you seemed to doing fine without me. The place is still standing at least... sade han retsamt och såg sig om i korridorerna. Det var inget synligt som hade ändrats sedan han sist varit där.