The irony of it all!

An osprey was flying over the school grounds, its movements a little jerky. It landed on a low brick wall where it quickly changed shape to a young woman with dark red hair and icy eyes. She was dressed in ripped up dark jeans anda black tank top. She was short and slim and one might think her weak and fragile but she had a lithe strenght, was quick and knew ving tchun coupled with escrima; a fighting technique with long sticks.
Alice sat herself down on the wall and cradled her left arm against her chest. It still hurt.
She had been flying because it was soothing for her. She had just come back from a mission some hour ago. She had been sent out to find a leader of a sect. The man had been delusional and had been convinced that his mutant powers wasn't caused by a mutant gene at all, but a gift from God. She huffed in derision at the memory.

She was annoyed, a bit angry even. The man had been abusing people and had been a pedophile at that. She had broken his arm when he tried to escape and she had been reprimanded for it when she had brought him in.
Control your anger, Alice.
The man had deserved twice what she'd given him.
She shook herself as if to rid herself of a memory and stared out over the empty courtyard. It was early evening. She wasn't in the mood to meet a lot of people at the moment. She pulled her legs against her chest and rested her chin against knees with a quiet sigh.

En ung kvinna kom gående på stigen som ledde genom skogen som fanns bredvid skolan. Hennes frisyr var asymmetrisk med nästan snaggat hår på ena sidan av huvudet medan håret på andra sidan nästan var axellångt och uppklippt mot nacken. Håret var indelat i lila och svart med den lila färgen mest lokaliserad i luggen som var kammad åt sidan. Hon bar slitna jeans och en läderjacka som var igenknäppt, på händerna bar hon fingervantar som hon klippt av fingrarna på. Grus stigen var täckt av gula och orangea löv som nyligen fallit från de närliggande träden, hösten var här. Hon sparkade till lite löv med sin svarta känga och de flög en bit upp i luften för att sedan segla ned på marken igen.

Hon stannade i utkanten av skogen och såg upp mot den stora skolbyggnaden som reste sig framför henne. Med ett lätt knyck ryckte hon ut hörlurarna ur öronen och stängde av ipoden hon hade i ena framfickan, sedan skyfflade hon ovarsamt ned sladden tillsammans med den. En kort suck undslapp henne och hon lät blicken löpa över den övergivna skolgården. Eller den var inte så övergiven som hon trott. Hon kisade för att se bättre i det falnande ljuset men hon kunde urskilja en kontur som satt på en av stenmurarna invid skolan. Nyfiket började hon röra sig närmare och när hon var bara en bit ifrån den andra personen så kände hon igen det röda håret.
- Alice? yttrar hon frågande och betraktar den andra kvinnans ryggtavla.

Alice was deep in thought and hadn't heard Savannah. She jumped at the sound of her voice, turned and raised her hands in a defencive stance. She relaxed when she recognized the hair and the person it belonged to. She smiled crookedly and lowered her hands, wincing as her arm protested the movement.
She quickly smoothed it over with a warm, genuine smile.
"Savannah.. Haunting the woods at night, are we?"
She watched the other woman through her bangs and cocked her head and then settled down on the wall again, this time crouching.

Savannah höjde ögonbrynen en aning då Alice höjde händerna defensivt emot henne. Hon noterade sedan Alice min och hur hennes arm knappt märkbart stelnade till för en sekund då hon sänkte händerna.
- You hurt? undrar hon och ser från armen till den andra kvinnans ansikte.
- If the woods are going to be haunted, it might as well be haunted by me, säger hon kryptiskt och flinar en aning. Hon blickade upp mot den stora mörka byggnaden med en blank blick men blinkade sedan och vände sig till Alice igen.
- So what you doing out here, lurking in the dark all alone?

She waved off the comment about being hurt.
"Just bruised."
She tossed her head to get the hair out of her eyes, gave up and started braiding it absent-mindedly instead.
"I'm not in the all-father's good graces right now" she said scornfully.
"I believe you have to break some bones sometimes... literally... to get anywhere. He doesn't agree."
She put her nose in the air, taking on the dramatic air of an insulted noblewoman, then gave up the act and grinned sheepishly.
"Wanna go and get drunk? I know a great place in town. Good beer and cheap shots. Let's have a drunken bonding-moment!"
She laughed as she said it, a mischievous twinkle in her eyes.

- Oh? Savannah såg på Alice med nytt intresse och såg från henne upp mot skolan och sedan tillbaka igen.
- What did you do to piss the old man off? undrar hon med ett lekfullt leende spelandes på läpparna. Savannah hade haft sina duster med professorn och hon hade börjat undra på senare tid om hon gjort rätt i att komma hit. När Alice föreslår att de ska ut och dricka tillsammans tvekar hon först, hon hade inte direkt pratat med Alice innan mer än flyktigt i korridorerna och i klassrummen. Men bara på den här korta stunden hade hon fått en helt annan uppfattning av henne.
- Sounds like fun, säger hon tillslut och flinar snett.

"As I said.. I believe in breaking bones. This time it was an arm."
Alice jumped off the wall and landed soundlessly in the grass.
"I vote for the bus. One should come around in about ten minutes I think. I usually fly myself but there is nothing on this earth I can turn into that can carry anything heavier than a rabbit whilst flying."
She started walking towards the big gates looking behind to see if Savannah tagged along.
"I just came back from a mission. Some batcrap crazy dude though the Lord had given him powers and he had started some messed up sect. People tought he could heal the weak and such but he excreted some pheromone that could calm people down and make them feel giddy and happy. He was disgusting... so I broke his arm."
She didn't feel like mentioning the empty eyes of the children she had found in a back-room. That was the reason she really wanted a drink tonight.
She led the way throught the gates and onto the road and just as they reached the bus-stop she could see the headlight of the oncoming bus. Just in time.

Savannah nickar åt förslaget att ta bussen och följer lugnt med Alice när hon började gå. Även om Alice hade kunnat förvandla sig till något som var stort nog att bära henne så litade hon inte tillräckligt på Alice än för att låta henne göra det.
- Does that mean that you can only turn into existing things? Det var intressant information om hennes krafter.
- A real nutcase, kommenterar Savannah och betraktar ingående den andra kvinnan, av någon anledning fick hon känslan av att Alice inte berättade hela historien för henne. Hon verkade inte alls vara berörd av att Alice brutit mannens arm. Savannah var långt ifrån en ängel då hon själv utövat en hel del våld när hon levde på gatan.
- Sounds like he got what he deserved.. hon stoppade händerna i fickorna på jackan när hon såg den ankommande bussen och drog upp en liten metalldosa ur ena fickan. Hon öppnade upp locket och tog fram en sedel som hon sedan betalade busschauffören med när hon klev ombord på bussen. Därefter rörde hon sig längst bak i bussen och slog sig ned på ett säte med fönsterplats.
- So what's the placed called? undrade hon och vände sig till Alice.

Alice stepped on the bus, paid and sat down on the opposite side of the aisle.
"Well.. that depends on what kind of music you want with your beer. This one place called Medusa plays rock, a little metal and the likes. The other place I though of is called Mushroom Forest."
She rolled her eyes as she said the name.
"They play electronica and the name is playing on the old prejudice that drugs are involved with everything electronica. I know the guy who runs it and if he finds you with drugs in there you'll be out on your ass, probably with broken fingers"
She smiled and shrugged.
"I can go to either place. They're both cheap and it shouldn't be too many people this early. Just in time for happy hour."
She pressed the stop-button when she heard the right bus-stop being called out.

Savannah lutade sig tillbaka mot väggen och slängde upp sina långa ben på sätet bredvid sig.
- Then I have to pick the first place 'cause the dude at the second place sounds like a fucking buzzkill, kommenterar hon lugnt och slänger ett öga ut genom fönstret när de börjar närma sig staden. Hon såg upp då Alice tryckte på på stopp-knappen och kastade ett öga ut genom fönstret då bussen gnisslande stannade vid nästa hållplats. Savannah sträckte på sig och reste sig upp från sätet och klev sedan av bussen. Hon såg sig om på gatan och försökte få en bild av vart de var någonstans sedan vände hon sig till Alice och gjorde en gest mot gatan.
- Lead the way, ler hon snett mot henne.

She laughed at the comment.
"Oh I wouldn't say that.."
She stepped off the bus and started walking down a side-alley. She led Savannah along the streets, passing both bad and slightly better parts of the town. She ignored jeers and hoots from people already drunk.
One man came closer than she was comfortable with and she stared him down with a look that could freeze fire until he shuffled off, mumbling some vague insult.
They eventually arrived at the so called "party-strip", a part of the town particulary known for the closeness of different pubs and clubs.
She shopped in front of a place with a sign the form of a medusa-head. She waved happily at the bouncer, threw him a kiss and sauntered by him.
The music was of the punk-rock kind at the moment. Loud, but not too much yet. There were people at some of the tables but it was only about 9 pm. In a couple of hours people would be lined up outside.
The plopped down at the bar and waved at the barkeep.
"One beer and one...?"
She glanced at Savannah and batted her eyelids innocently.

Savannah följde lugnt efter den rödhåriga kvinnan och såg sig om på gatan, det här området var hon inte direkt bekant med. Hennes distrikt låg på andra sidan staden vilket var tur för då var risken mindre att de skulle stöta på några av hennes rivaliserande gäng. Hon tog in omgivningen och ägnade inte så mycket som en blick åt pojkarna som visslade och hojtade efter dem. Då Alice stirrar ned en närgången typ flinar hon snett för sig själv och tänker att hon nog allt kunde klara sig själv.

Framme vid baren stannade hon till och betraktade skylten som föreställde ett Medusa-huvud. När hon passerade dörrvakten höjde hon ett ögonbryn åt honom men han verkade inte ägna henne så mycket som en blick. Stället verkade hyfsat, inte för hög musik eller för mycket folk för ögonblicket. Hon slog sig ned på barstolen jämte Alice och knäppte upp sin jacka.
- Vodka Redbull, svarar hon Alice men ser på bartendern som nickar och försvinner ned bakom disken. Hon drar av sig sina vantar och lägger dem på baren framför sig och vänder sig sedan till Alice.
- You come here often? frågar hon, kallprat var inte riktigt hennes grej egentligen men någonstans var man ju tvungen att börja.

She paid the bartender and took a long drink from the bottle before she answered the question directed at er.
"Once in a while. That bouncer works bort for Medusa and the Mushroom Forest so he knows me. I'm recognized here but not so much that it's sad"
She grinned and raised her bottle in a mock toast.
"And I think I forgot to answer your previous question. It looks like I can only turn into existing animals. No dragons or chimeras.. or humans for that matter. Even if I could turn into a creature from some fairytale, the laws of physics still apply in this world. Dragon or not, I wouldn't be able to lift from the ground is my guess."
She looked around the room. The tables were filling in slowly but steadly and drumsets and speakers were being put on the small stage at the back of the big room. She guessed some band would be playing in a couple of hours.
"There seem to be a size-restriction as well. I tried to turn into a mouse at one point and my powers threw me back out. Hurt like a bitch."
She didn't feel like it was dangerous to say so much about her powers. She did not want to say, however, that the biggest thing she could turn into was a horse, or that she hadn't dared try to turn into an aquatic animal yet. She thought she probably could handle an aquatic mammal just as well as a landliving one but she did not relish the thought of exchanging oxygen for water.
She turned her eyes to Savannah again and smiled with mild curiosity.
"So.. what do you do exactly?"
She had a vague idea. She had heart things but gossip was rarely a good source of information.

Hon tog emot sin drink från bartendern och smuttade fundersamt på den, trots det låga priset snålade dem inte på vodkan så det var bra, hon betalade bartendern och vände sig sedan till Alice igen.
- Well that's a bummer, kommenterar hon det faktumet att Alice inte kunde förvandla sig till något mytologiskt monster.
- No humans either.. säger hon och lyfter på ögonbrynet en aning åt detta men kommenterar det inte vidare. Hon hade hört om en shapeshifter i the Brotherhood som kunde ta skepnaden av andra människor men Savannah visste inte om den personen även kunde ta skepnaden av djur. Det kanske fanns någon sorts restriktion att antingen kunde man förvandla sig till djur eller till människor.
- Makes sense.. the mass have to go somewhere when you transform and if you go too small maybe it's harder for the mass to go someplace else.. filosoferar Savannah högt för sig själv och tar en klunk av drinken. Om det nu fanns en storleksspärr så antog hon att det även fanns en gräns för hur stort Alice kunde gå också. Vid Alice fråga så ler hon milt och tar ännu en klunk från glaset innan hon ställer ned det på bardisken.
- Electricity.. säger hon kort och vänder sina blå, nästan lila ögon mot Alice och ler lekfullt.
- I'm quite electrifying.. säger hon skämtsamt och blinkar mot den andra kvinnan.

"Oh well.. the laws of physiscs do tend to bend a little when it comes to mutants. I mean.. Rouge can fly, for example."
She sipped her beer and thought about it before continuing.
"The old man thinks I'm not fully grown into my powers. I can feel I have other shapes to change into but it's like they're behind an obscure wall where I can't reach them. Someday I might wake up one morning and fall through the roof as I suddenly turn into a blue whale."
Sha smiled at the picture that made in her head. She tended to change shape in her sleep and that's how she'd lost her last boyfriend. He had not been happy to wake up next to a tiger.
She pushed the memory away and smirked at Savannahs commentary.
"A sparkling personality, huh? Could come in handy I guess. Does it make you better at dealing with technical stuff like computers or do you just control the electricity part?"
Alice was the curious sort.
She shot a look at the door when a particulary rowdy group stepped into the room. Laughing loudly, thumping each others backs.
A club of self-admiration, she thougth and rolled her eyes before she returned her attention to Savannah. She decided that she would try to stay well away from people like that tonight. Usually she was pretty patient but she didn't feel like it today.

- That is true... nickar hon och försöker placera namnet Rouge till en person. Hon var en av X-men hade Savannah för sig men hon hade inte sett så mycket av henne på skolan.
- Well that's a scary thought.. remind me never to bunk-bed with you, flinar hon retsamt åt Alice och tar en klunk av sin drink. Omedvetet började hon snurra glaset i sin hand för att blanda drinken bättre. Isbitarna klinkade mot glasets sidor medan de snurrade runt i drinken.
- I can understand computers quite well, but I don't know if it has to do with my powers or if it's just a genuine interest, flinar hon snett. Savannah hade fortfarande ingen förståelse för hur hennes krafter fungerade och de hade blivit starkare på senaste tiden, något hon hållit för sig själv för att det hade börjat ske incidenter som hon inte menat. Hon var inte jätte bekväm med att diskutera sina krafter med andra. Krafterna hade dykt upp rätt sent och plötsligt i hennes liv så hon höll fortfarande på att vänja sig vid dem.
När det stökiga gänget kom in på krogen sköt hon dem en blick, hon kände igen trubbel när hon såg det och den där gruppen var trubbel. Hon vände bort blicken från dem och hoppades att de skulle drulla iväg till ett bord i ett av hörnen och inte bli uppmärksammade på dem. Savannah hade noterat att det inte var allt för mycket folk av det kvinnliga könet på puben än så länge så det gjorde dem till lovliga byten.
- But my powers come in handy if I have to charge my iPod for example, no need for a charger.. flinar hon snett och tar upp samtalsämnet igen.

She downed the last of her bear and waved at the bartender.
"Grant's on the rocks. I'm feeling all fancy today."
She paid up and turned her attention back to Savannah, trying to ignore the loud group of men as they settled at a table a little too close to them for her comfort.
"Well then. I'm calling dibs on you when the zombie-apocalypse comes. With your powers we can keep playing our videogames while the zombies eat our brains."
She grinned, showing teeth and sipped her whiskey. She liked the way it burned all the way down her throat.
Alice was feeling ehrself relax under the influence of the alcohol but her whole body stiffened when one of the men leaned over the bar so close to her that he brushed up against her left side.
Her blu eyes flashed with anger and looked up into his stupid, drunkenly smiling face.
"Aren't you a pretty one?" his voice was like a chalk against a board i her ears. She was so not in the mood for this.
"Aren't you an ugly one." she bit back. She had to restrain herself not to growl even though she saw how he stiffened with anger.
Alice knew the bouncer would be too busy at the door to come in here any time soon and she prepared herself as she bared her teeth at the man.

- Sounds fun, ler hon och försöker föreställa sig ett sådant scenario. Hon undrade hur hennes krafter skulle funka ifall all världens elektricitet slogs ut. Visserligen fanns det elektricitet naturligt där ute, blixtar och statiskt elektricitet bland annat. De elektriska impulserna som skedde i kroppen konstant, folk var som vandrande batterier. Den tanken skrämde henne lite och hon skakade av sig dem tankarna och tog en djup klunk av drinken.
- Another one, säger hon till bartendern som nickar åt henne och snart skjuter fram ett nytt glas till henne. Hon betalade honom och vände sig sedan till Alice som tydligen fått sällskap. Hon tog en sipp av drinken innan hon ställde ned glaset och lutade hon sig närmare Alice och mannen.
- Hey buddy, order your drink and get back to your seat, sade Savannah till honom med en något varnande röst och han vände blicken från Alice till henne. Hennes blick vek inte undan för en sekund då han stirrade på henne. Hon räknade med bråk men i nästa ögonblick vek han undan med blicken och vände sig istället till bartendern. "Three beers" beordrar han och slår ned en näve med några sedlar på disken. Bartendern serverar honom snabbt ölen och Savannah följer mannen med blicken då han går tillbaka till sitt bord. "Damn bitches" hör hon honom muttra. Kompisarna skrattar och hojtar då han kommer tillbaka till bordet. Savannah misstänkte att det där inte var det sista dem skulle få se av honom.

She followed the man with her eyes and relaxed a bit when he sat down with his friendes. She sighed heavily, took a gulp of whiskey and smiled crookedly at Savannah.
"Thanks. I'm not inte the mood for misguided men today."
She could hear the band making soundchecks in the background. Now almost all tables were full and more people were still coming in. The soundlevel had started rising again and she had to raise her voice a little.
"So.. what's your idea of fun?"
She waved to a couple of people that waked by her that she knew, but those who knew har also knew that one didn't walk up to Alice if she didn't seek them out first.

Savannah såg bort mot männen som skrattade borta vid bordet och vände sig sedan till Alice och log kort.
- No problem.. I suggest you is just a bit less aggressive next time, flinade hon snett och smuttade fundersamt på sin drink. Det var oftast lättare att bli av med trånande män om man inte gjorde dem flyförbannade först. Hon vände blicken bort mot scenen när bandet började stämma sina instrument och kolla att ljudutrustningen fungerade.
- Fun? hon vände blicken till Alice igen och såg fundersam ut.
- Mayhem is always fun, flinar hon skämtsamt. Hon visste inte riktigt vad hon skulle svara på frågan.

She huffed a little at the comment.
"You haven't seen my agressive side."
Alice was practically never this impatient with people. Usually she could joke away just about anything. She realised she was having a really bad day today.
"Mayhem, huh? Ever played paintball? I mean.. it's not as fun as bashing in heads for real but it feels good to pretent to shoot people when you're trying to work off some temper."
She smiled at how twisted her comment sounded but she had a feeling that Savannah wasn't the sensitive type.
"Wanna take the drinks outside for a bit? It's gonna get real crowded in here."
People were already massing around the stage so Alice took her glass and went out through a side door clearly expecting Savannah to follow. Out of the corner of her eye she could see some of the guys leave thair table to follow. She really hoped that was a coincidence but she said nothing this time. No point in pushing her luck with clearly unstable people.
Outside there were people too. Most came out here to smoke but the cool air was calming and Alice went to the far side of the wall where the fence ended that signaled that this was part of the bar.

- Paintball.. can't say I have ever tried that, säger hon fundersamt och tar en klunk av sin drink. Hon nickar sedan lite åt Alice fråga att gå ut, hon samlar upp sina vantar från bordet och stoppar ned dem i ena jackfickan. Hon plockade upp drinken och zick-zackade sedan mellan människorna som flockade mot baren när de lämnade sina platser.
- Vultures.. muttrade hon för sig själv och tappade kort bort Alice i folkmassan men skymtade henne sedan försvinna ut genom dörren så hon följde snabbt efter. Hon höll en skyddande hand om sin drink för att ingen skulle råka slå ut den. När hon klev ut i friska luften huttrade hon lätt till av temperaturskillnaden. Hon såg sig sedan om efter Alice och fick syn på henne borta vid staketet så hon rörde sig bort dit. Hon var nästan framme vid Alice då någon plötsligt tog tag i hennes arm och snurrade henne runt, vilket fick henne att spilla ut en del av sin drink.
- Fuck, svor hon och såg sedan upp på mannen som höll tag i hennes arm, det var samma man som tidigare stött på Alice vid baren.
- And what do you want? undrade hon och försökte rycka åt sig sin arm men han tog bara ett hårdare grepp om den.

Alice sipped her whiskey while she waited for Savannah to catch up. She smiled when she saw her but the smile froze on her face when the man grabbed Savannahs arm.
She felt rage like fire in the pit of her stomach. Her grip on the glass tightened until she heard it crack and she put i on a nearby windowsill before she would break it in her own hand.
She stalked up to Savannah, pushing people out of the way. The fact that Savannah probably could take care of herself didn't occur to her at all.
She couldn't hold back a feline hiss of anger as she stopped by Savannahs side.
"You will let go of her arm. If you don't, I will rip yours off and shove it so far up your ass you can grab your tonsils!"
Her voice had turned into a deep animalistic growl and she sounded anything but human. In the back of her mind she could feel her human side fighting for control as hundreds of different species tried to break through.

Savannah såg upp på mannen som greppade hennes arm hårt. Han var utan tvivel full med tanke på den blanka blicken och sättet han knappt märkbart gungade på. Han skulle just till att säga något då Alice kommer till hennes undsättning. Både hon och mannen som håller fast henne ser något förvånat på henne då hennes röst lät mer som något animalistiskt rytande än som faktiskt tal men mannen verkade förstå hennes mening för han släppte Savannahs arm som att han hade bränt sig.
"You a fucking mutey" sluddrade han fram och såg på Alice med avsky i blicken. Savannah kunde känna hur flera blickar vände sig mot dem och det blev plötsligt väldigt tyst där ute.
- He's not worth it, kommenterar hon och lägger en hand på Alice axel. Även om hon själv skulle vilja ge mannen en omgång så var det alldeles för mycket folk runt dem nu.

The mans comment went unheard for Alice. She was too busy trying not to chew the mans face off.
When Savannah touched her she flinched and looked at her with maddened eyes, her pupils slits and her irises had turned bright yellow. Efter a seconds hesitaion her eyes turned back to normal and she relaxed slightly. She could feel how her human self took conrol again and she looked around.
She straightened her back and held her head high. Some people looked afraid, others angry. Some just looked curious.
The bouncer, thankfully the one she knew, had noticied the disturbance and her grabbed the man by his collar.
"Listen, David.." Alice wrung her hands but didn't cower when the two meter long bouncer look down at her with an eyebrow raised in a silent question.
"He's drunk and he grabbed on to my friend here and didn't want to let go. You know I don't go all protective and shit if I ain't got a reason. Do what you will with him. Me and my friend...we're just gonna leave. Too much excitement for me tonight."
David, the bounce, just smiled and nodded, shock the drunk man when he started fussing and then dragged him back into the building without uttering a word.
Alice touched Savannahs arm, jerked her head in the general direction away from the bar, jumped the low fence and started walking down the street.
She made sure Savannah was following before she spoke quietly.
"David is a mutant too. He's a mute I think. I've never heard him speak even once. Somehow he can convey his intentions anyway so I'm guessing it's some sort of psychic ability."