Time heals all wounds?

Ad kunde inte tro Gambits ord, men hon ville hellre visa sig stark för honom.
"Well then stop giving me scares like that," sa hon retsamt med ett trött leende.
Hon sjönk ner på en gammal pinnstol när utmattningen gjorde sig påmind igen. Hennes armar och ben skakade lätt efter den oväntade språngmarschen. Dessutom var det hennes tur att börja få huvudvärk tack vare detta, och alla spänningar som nu släppte. Men trots oron för Remy var hon främst lättad. De hade funnit Logan, han skulle följa med dem, resan var inte förgäves.

Gambit log kort mot henne men valde att inget säga, istället så hasade han sig bort till sängen i hörnet och satte sig tungt ned. Han drog en hand genom det tillrufsade håret och mumlade något ohörbart på franska innan han lutade sig tillbaka och stirrade upp i taket. Logan sneglade mot dem båda men gick sedan bort till väggen där kartan och papprena satt upphängda. Han studerade kartan för ett ögonblick, som att påminna sig själv om dess betydelse och följde linjen, med inringade städer längs östkusten, med ett finger. Blicken drogs till de små noteringar han skrivit och han rynkade pannan innan minnena plötsligt kom tillbaka till honom.
"Have the X-men noticed the blackouts going on along the east coast?" undrade han och noterade mönstret som de inringade städerna utformade.

Ad strök två fingrar över pannan, som om det skulle dämpa den molande värken. Hon sneglade på kartan Logan stod och studerade och svarade inte omedelbart.
"They might have by now, it hasnay been big news, so ah don't think they paid it any mind. We only heard about it on our way up here. It hasnay been discussed... ah think. At least not when ah'm around."
Hon misstänkte att många samtal angående Savannah's försvinnande fördes bakom hennes rygg. De ville antagligen inte oroa Ad, men vissa saker kunde de knappast hemlighålla. Dessutom led hon av att irra runt i okunskap, allt som hänt den senaste tiden var ett töcken.

Logan grymtade något till svar och vände blicken till kartan igen, han fortsatte att studera den ett tag men började sedan att plocka ned allt som hängde på väggen.
"Gambit sure haven't heard anything about anything..." mumlade Gambit borta från sängen och gjorde sig inte ens besvärad att dölja gäspen som kom därefter. Han hade inte varit på skolan speciellt länge och det var inte direkt någon som delgett honom någon information om sökandet efter Savannah. Han suckade tyst och slöt ögonen medan han lyssnade till ljudet från dem andra två i rummet. Logan fortsatte packa ihop sina saker, vilket inte var mycket, och såg sig sedan om i rummet en sista gång för att vara säker på att han inte glömt något. På bordet vid fönstret stod en halvtom whiskeyflaska som han lade vantarna på. Han skruvade av korken och drack sedan en klunk av den bärnstensfärgade drycken. Han gick fram till dörröppningen och stirrade ut mot gårdsplanen och skogen, verkade för ett kort ögonblick glömma bort de båda andra i stugan. Han skakade lätt på huvudet och lutade sig mot dörrkarmen innan han vände blicken till Ad.
"So.. how have things been?"

Ad visste inte om hon skulle skratta eller gråta åt Logans fråga, men gjorde ingetdera. Efter att han försvunnit hade hon gjort sitt bästa för att ta sig samman, och det hade nog hjälpt något. Men samtidigt hade hon suttit från morgon till kväll och väntat på att höra något av både Logan och Savannah utan resultat. Så många timmar hon suttit och väntat på ljudet av en motorcykel eller knackning på dörren.
"Lousy. Well, Gambit dropped in, which was a good thing... Lubaya tried to track Savannah around Stark's place. She couldn't find her, but she could tell Sabretooth and Mystique had been with her," förklarade hon.
"A few days ago me and Remy went downtown... and we ran into Savannah and Sabretooth at a mall."

Logan hade helt tappat greppet om tiden medan han varit där ute i skogen. Tid var inte ett begrepp som existerade ute i naturen. Han hade svårt att avgöra hur lång tid som faktiskt gått sedan han gett sig av från skolan. Han drack några klunkar till av whiskeyn och var sedan nära på att sätta i halsen vid omnämnandet av Sabretooth och Savannah.
"At a mall? What were they doing there? What happened?" frågade han med rynkad panna och undrade om denna incident var direkt kopplad med anfallet som Gambit just haft.

"We don't know," suckade Ad. "They were sneaking through the mall an ran when they realized they'd been spotted. We chased them into the back rooms..."
Hon drog upp benen mot hakan och kurade ihop sig på stolen.
"Ah tried talking to Savannah, but she didnay recognize me. Said she'd never heard of Xavier's Institute, she couldnay remember any of it..."
Det gjorde ont att tänka på det.
"Ah attacked Sabretooth, Gambit followed Savannah. She did something to him..." hon sneglade på Gambit. "We were both out cold when some X-Men appeared, but at least Remy never fell into a coma like Stark did."

Logan betraktade Ad ingående då hon berättade om händelsen i köpcentrumet. Då Ad nämnde att Savannah inte verkade känna igen henne eller inte verkade komma ihåg något om skolan så veckade sig Logans panna djupt. Hade de hjärntvättat henne? Det lät inte bättre än så på det Som Ad berättade. Hur hade de gjort det? Det fanns många metoder till att göra det, med tanke på att det var Magneto de talade om så var det mest sannolikt influerat av någon form av mutantkraft. Då Gambit kom på tal så sneglade Logan mot honom. Gambit låg tyst på sängen och verkade antingen ha somnat eller så var han djupt försjunken i egna tankar.
"How is Tony?" Då Logan varit isolerad från omvärlden så hade han ingen aning om hur det gått för Stark som legat i koma då han lämnat skolan.

Ad ville också bra gärna veta hur Magneto lyckats få Savannah att glömma all sin tid från skolan. Hade något ersatts med falska minnen eller hade de helt enkelt raderat ut vissa bitar?
"Last ah heard he was still in a coma," svarade hon. "But ah really hope he'll snap out of it soon. Ah just hope it won't lead to any long-term damage," tillade hon med en suck.
Vad tusan var det Savannah gjort med honom? Och vad hade hänt med Remy? Hon ville vara arg och hata Savannah för det, men det gick inte. Det var inte den andra kvinnans fel.

Han suckade tungt och gned fingrarna trött över ögonen då han får höra att Tony fortfarande ligger i koma. Vad hade hänt? Kunde inte läkarna göra något för att hjälpa? Han antog att det var svårt eftersom de inte hade någon aning om exakt vad Savannah gjort för något med honom.
"What a mess.." muttrade han och skakade lite på huvudet. De var tvungna att hitta Savannah snart, om inte för hennes egen skull, så för Tonys. Vad hon än gjort med honom så skulle hon behöva åtgärda det så att Tony inte skulle drabbas av kroniska skador, om han inte redan gjort det.

"Ye can say that again," mumlade hon.
Ad kände sig illa till mods över det faktum att hon tog det hela så hårt. Men det var så svårt att inte känna så. Hon hade åtminstone ett klarare perspektiv nu än hon haft de första veckorna. Hon visste att det var idioti att straffa sig själv, det hade hon gjort nog nu, men känslan av hjälplöshet fanns kvar. Det fanns inget hon kunde göra för Gambit, för Tony, för Savannah... Hon hoppades innerligt att Logan kunde hjälpa dem nu, och att det skulle dyka upp en möjlighet för henne själv att vara användbar.

Logan blickade ut mot skogen och suckade kort. Verkligheten kallade igen, han kunde inte springa från alla problem och känslor längre. Även om han inget hellre ville än att återvända ut i vildmarken, den kallade fortfarande på honom.
"So what's our next move?" han vände sig till Ad igen och betraktade henne forskande.
"I guess we can try to pin-point a location by the black out patterns..." sade han fundersamt och kastade en blick bort mot ryggsäcken som höll alla hans tillhörigheter.

"Aye, our only plan is to track her somehow," nickade Ad.
"That's why we decided it would be best to find ye again, we needed more experience. Ah just hope it leads somewhere, all searching until now has obviously gotten us nowhere," konstaterade hon.
Hon drog skjortan tightare kring sig då hon frös i den svala stugan.
"Is there a good place for the X-jet to land nearby?" undrade hon.

Han gav ifrån sig ett ljud som lät som en blandning mellan ett 'hum' och ett kort skratt då hon nämnde att de behövde någon som var mer erfaren på spårning.
"I guess that means that neither Jean or Xavier had any luck with Cerebro?" undrade han. Logan noterade hur hon verkade frysa, vilket inte var speciellt förvånande med tanke på hur utmärglad hon var. Utan att säga något så tog gick han fram till den lilla soffan som stod i rummet och tog en av filtarna som låg där och gick sedan fram till Ad och drog den om hennes axlar. Vid hennes fråga om utrymme för X-jeten att landa så rynkade han fundersamt ögonbrynen och vände huvudet åt norr som för att navigera sig själv.
"There's an old clearing about 3km north west from here that should be big enough.."

"No... Nothing," konstaterade hon. Skulle Xavier eller Jean funnit något borde de väl berättat det ögonblickligen, det kunde väl knappast finnas en anledning för dem att undanhålla sådan information? Om de nu inte upptäckt något de inte ville att hon skulle få veta.

Ad log matt åt Logan då han gav henne filten. Det kändes tryggt att ha honom nära igen.
"They should be in touch soon, ah think," tyckte Ad och halade upp mobilen för att se hur lång tid det hade gått. Det verkade ju lyckligtvis som att Gambit inte var i akut nöd åtminstone.

"That's strange.." konstaterade han. Att två så pass kraftfulla telepater inte kunde lokalisera kvinnan var förbryllande men Magneto hade visserligen sina sätt att undgå Xavier. Logan kunde inte låta bli att undra vad Magneto hade för planer för den lilahåriga kvinnan. Vad det än var så bådade det inte gott med tanke på den förödande effekt Savannahs krafter kunde ha.
Han nickade kort då hon nämnde att de andra borde höra av sig snart för närmare information om deras nuvarande position. Logan sneglade bort mot Gambit som låg utsträckt på sängen.
"Have he had seizure like that before now?" undrade han och höjde på ett ögonbryn.

"Ah... ah don't think so," svarade Ad osäkert. "Ah woke up after him once we got back from the mall. Ah think it's just been head-aches and nosebleeds up until now."
Hon undrade om Gambit lidit mer än hon anat. Under hela resan hade hon märkt av hans besvär, men så här illa hade det väl knappast varit hela tiden? Hon borde inte ha gått med på att ha honom till sällskap - tänk om det skulle leda till större skador?

"I see..." svarade Logan och betraktade den sovande mannen. Gambit hade alltid varit hemlighetsfull och sluten när det kom till sig själv så det var svårt att avgöra vad denne verkligen tänkte eller kände. Han verkade åtminstone sova fridfullt nu så förhoppningsvist så var det inge större fel på honom.
"He's not one to tell if he had and you didn't see it.." kommenterade han och vände blicken till Ad igen.

"No, he's not," medhöll Ad och drog filten lite tätare kring sig. Det slog henne att både Logans motorcykel och bilen stod avställda här - skulle de behöva lämna de bakom sig? Hon stirrade på mobilen, men än hade ingen försökt kontakta dem. Hon såg på Logan i ett helt annat ljus när adrenalinet lagt sig och Gambits attack var över.
"Logan, ah really am sorry for what ah said back at the institute. It was wrong of me, ah didnay mean it. Ye'd every right to be mad. Ah'm sorry for the way ah've behaved."

"That's okay, kid.. Let's just put it all behind us.." tyckte han och lade en hand på hennes axel. Det fanns ingen anledning att dröja sig kvar vid det som varit. De hade båda varit i dåliga positioner och kanske sagt och gjort saker som de ångrade nu.
"I'm sorry that I just dissappeared.." suckade han tungt. Nu när han hade handen på Ads axel så kunde han känna hur mager hon verkligen blivit och det gav honom skuldkänslor. Att han övergivit henne vid ett tillfälle då hon behövde honom som mest.

"Ah know why ye had to," svarade Ad förstående. Hade hon kunnat skulle hon mer än gärna ha lämnat allt bakom sig och flytt iväg någonstans där inga svårigheter kunde nå henne.
"But we need ye. It isnay fair what Magneto's doing... Ah just hope we can bring Savannah's true memories back."

"As long as we can get her to Xavier I think everything will be fine..." svarade han och kramade lätt Ads axel innan han drog tillbaka sin hand. Han undrade vad de gjort mot kvinnan för att hon skulle glömma allt som hänt de senaste månaderna. Frågan var hur mycket de mixtrats med hennes minne. Var det bara skolan som blivit raderat eller fanns det andra bitar av hennes minne som blivit ändrat? Logan hoppades att Jean och Xavier kunde få rätsida på det när de väl fick tag i Savannah.

"Ah hope ye're right..." svarade Ad tungt. Hon hoppades innerligt att Savannah inte skulle hinna begå några allvarligare brott innan de hann nå henne. Åtminstone inget där någon människa fick sätta livet till. Ad hoppade till då hennes mobil plötsligt satte igång att vibrera. Hon halade upp den och såg att det var Jean som ringde.
"Ah guess ye should take it," tyckte Ad och räckte fram mobilen mot Logan. "Jean's probably wondering where they can land."

Logan vände blicken till mobiltelefonen då Ad halade fram den ur fickan. Vid hennes kommentar så nickade han medhållande och tog telefonen.
"I guess that's the easiest way to do it." Han såg på telefonen, på namnet som dök upp över displayen och andades kort ut innan han tryckte på knappen och lyften luren till örat.
"Jean" sade han innan personen i andra änden hann säga något. En kraftig inandning talade om att personen inte förväntat sig att det var han som skulle svara. Det tog någon sekund innan Jean bröt tystnaden.
"Logan" svarade hon, något ostadigt och Logan kunde nästan se hennes osäkra men upprymda kroppsspråk framför sig. Det hade trots allt gått en tid sedan de setts eller pratat sist och stämningen vid det tillfället hade inte varit den bästa.
"We're almost at your location.. is there some place nearby where we can land?" undrade hon efter ett kort uppehåll och Logan log lätt för sig själv.
"Yeah. There's an clearing about 3 km north west from the cabin. You should be able to see it clearly from above." svarade han och kunde sedan höra hur hon förmedlade meddelandet vidare till vem det än var som flög planet.
"We'll be there in about 15 minutes" återvände Jean med och Logan nickade. "Alright. See you then."
Han kunde antyda att Jean gärna ville säga någonting annat men sedan kom på andra tankar. "See you in a while, Logan." svarade hon tillslut innan samtalet bröts. Logan såg kort på telefonen och räckte sedan tillbaka den till Ad. "They'll be here in about 15 minutes."

"Alright..."
Ad tog emot telefonen och stack tillbaka den i fickan. Hon kastade en blick bort mot Gambit som fortfarande låg orörlig, till synes sovande.
"Ah suppose we'll just wait here? There's no point in moving him right now, is there?" Förhoppningsvis var den omedelbara faran över, men det kanske bara var ett kort lugn i stormen? Gambit skulle säkert kräva att gå för egen maskin, men det kanske Jean kunde sätta stopp för... om han ens var i stånd att gå.