Time heals all wounds?

Remy satt tyst en stund och blickade mot vägen framför men sneglade då och då mot Adnaurian.
"Gambit's sure Logan will forgive you.. whatever you did" han var övertygad om detta. Han nickade åt valet att stanna vid restaurangen. Då de närmade sig så kunde man se en stor röd neonskylt med ordet 'Diner' vid vägkanten. Remy svängde in på parkeringen, där det bara stod två andra bilar och en lastbil, och parkerade invid entrén. Han stängde av motorn och knäppte loss sig medan han kastade en blick upp mot den lilla restaurangen. Det såg fräscht ut från utsidan så han hoppades att maten skulle vara ätlig. Han tog nycklarna och klev ur bilen och väntade på att Ad klev ut innan han låste om dem.

Innan hon klev ur bilen kastade Ad en blick i spegeln för att se att ärren var täckta som de skulle. Därefter gled hon ner från sätet och ut på parkeringen medan dörren smällde igen bakom henne. Det såg ut som vilken vägrestaurang som helst, kanske inte en av de mest frekvent besökta, men den såg inbjudande ut för hungriga frukostbesökare. Även om hon inte kände ett sug efter mat kändes det ändå bra att starta med frukost. Med fint väder och lite bilar skulle de säkert komma långt, de kunde kanske stanna till och fråga efter om någon sett Logan längs vägen. Det kunde vara skönt att bekräfta.

Dörren plingade när de klev in. En man vid disken såg upp, Ad anade att han var långtradarchauffören. En kvinna i förkläde kikade ut från köksdörren.
"You just have a seat and I'll be right over and take your order" försäkrade hon. Ad styrde genast stegen mot ett av båsen jämte fönstret.

Remy såg sig om i den lilla restaurangen. Ett äldre par satt vid ett av fönsterborden och längre in satt en ensam man i kostym och läste en tidning. Remy vände blicken till kvinnan som kikade ut från köket och följde sedan efter Ad som redan traskat iväg till ett av fönsterbåsen. Han gled ned i bänken mitt emot hennes och plockade sedan upp en av de inplastade menyerna som låg på bordet. Det verkade vara frukostmenyerna som låg framme nu men det passade Gambit helt utmärkt. Han scannade igenom menyn och kom fram till att han antingen ville ha bacon och äggröra eller blåbärspannkakor med sirap.
"See anything you would like, chéri?" log han snett och såg över menyn mot henne.

Det var svårt att välja när hon egentligen var sugen på något, men Ad studerade menyn noga. Det fanns åtminstone alternativ hon kunde räkna bort omedelbart.
"Ah'm thinking Old Fashioned Waffles, with pecans, whipped cream and fresh strawberries" fastslog hon tillslut.
"You two ready?" kvittrade den pigga damen som nu anslöt sig till deras bord med ett block i handen.
"Aye, we're good to go" bekräftade Ad.
"My, what a ringing accent! What can I get you then, dear?"
"Ah'd like the waffles off the Kid's Menu, coffee and orange juice."
"Oh dearie, you really should get the regular - you look famished!"
"The Kid's Menu, please" svarade Ad bestämt och besvärat.
"All right then" suckade kvinnan och vände sig mot Remy. "And what for you, handsome?"

Han nickade mot Ad men vände sedan blicken till kvinnan som kommit fram för att ta deras order. Vid Ads omnämnande att hon ville ha barnmenyn så höjde han på ett ögonbryn och gjorde en ogillande min men valde att inte kommentera det hela med servitrisen där. Då denne vände sig mot honom så log han charmigt.
"Bacons with scrambled eggs and coffee; black." bad han och kvinnan log och skrev ned ordern på sitt anteckningsblock.
"How would you like your bacon?" undrade hon och såg upp från blocket.
"Crispy, please" log han och hon nickade innan hon samlade upp menyerna från bordet.
"I'll be right back with your drinks" lovade hon innan hon försvann bort mot köket igen. Remy såg efter henne men flyttade sedan blicken tillbaka till Ad.
"So is there any good places up the road where we can ask about Logan?" frågade han och sneglade bort mot lastbilschauffören som satt vid disken och kastade fundersamma blickar mot dem då och då.

Ad betraktade menyn med en oseende blick. Det kändes ovant att tillbringa så lång tid från skolan, det var verkligen längesen hon kommit därifrån.
"Ah'm sure there a few gas stations up that road, he must've stopped somewhere to get gas and liquor. We can always poke our head in and ask, even if we wan't be sure the same person's working of course."
Det var en vild chansning, men det kändes dumt att inte passa på när de ändå var ute och körde.
"Here you are then!" Kvinnan återvände med två kaffe och en juice, samt mjölk, socker och bestick till maten.
"The food'll be then in a few moments" lovade hon och återvände till disken.

"Thank you" log han åt servitrisen och tog emot koppen med kaffe. Han satte ned koppen mot bordet och värmde fingrarna mot den.
"Gambit's sure they would remember a grumpy short man on a black motorcycle" flinade han snett och blickade mot Ad innan han kastade en blick ut genomfönstret mot vägen. Då och då passerade en bil men det vägen var långt från högtraffikerat. En röd bil svängde upp på parkeringen och ett ungt par med en liten flicka på kanske 6 år klev ur. Remy följde dem med blicken då de gick från bilen till restaurangen. Dörren plingade då de klev in och servitrisen tittade ut från köket igen.
"Please have a seat and I'll be right with you" kvittrade hon med ett brett leende innan hon försvann in i köket igen. Mannen och kvinnan fortsatte in i restaurangen medan den lilla flickan glatt struttade efter dem. Då de passerade Ad och Remys bås så stannade flickan upp och såg storögt på Gambit som log vänligt mot henne.
"Hello there, petit ami" hälsade han då flickan stirrat på honom i några sekunder. Hon såg blygt ned i marken och skrapade med foten mot golvet.
"Hi" svarade hon och såg upp på honom igen. "Your eyes are red.. and black..." konstaterade hon, vilket fick Remy att le lite bredare.
"Yeah.. so they are.." bekräftade han och flickan lade huvudet undrande på sned.
"Why are they red and black?" undrade hon och Remy sneglade kort mot Ad.
"Why are your eyes blue?" frågade han tillbaka vilket fick flickan att fundersamt rynka på pannan.
"I dunno.. they just are.." svarade hon tillslut.
"Well there you go" lot Remy snett.

Flickan tycktes nöjd med svaret. Hon log tillbaka mot Remy då hennes mamma dök upp vid hennes sida.
"Come here, Tracy, we're sitting over here" sa hon bestämt och drog med sig flickan.
"Don't go near that man, it could be infectious!" väste hon, precis så högt att det kunde höras bort till deras bord.
"Carol, please don't start. There's no need to scare her like that, I'm sure it's perfectly fine" suckade pappan som inväntade de två vid bordet.
"Here you are then!" Servitrisen dök upp innan Ad hann säga något. Hon ställde ner varsin tallrik åt dem med vällagad mat. "Bacon and scrambled eggs for the gentleman, and waffles for the lovely lady. Enjoy!"
"Thank ye" svarade Ad.

Gambit hade stor lust att resa sig upp och gå efter kvinnan men han lade band på sig själv och satt kvar. Flickan vinkade kort åt honom och han log då och vinkade tillbaka.
"Merci, chéri" sade han då servitrisen satte ned tallriken med bacon och ägg framför honom. Hon log mot honom men fick sedan en bekymrad blick.
"Oh honey, your nose is bleeding.." kommenterade hon och han lyfte automatiskt en hand till överläppen där han kände den varma klibbiga konsistensen. Again? Han tog servetten som besticken var inlindad i och tryckte den mot näsan.
"Are you alright?" undrade kvinnan oroat och såg på honom med något rynkad panna. Han viftade avfärdande med handen och log bakom servetten.
"Yeah, I'm fine. Just a nosebleed" försäkrade han. "Thank you." Kvinnan nickade och gav honom en tveksam blick.
"Just call for me if you need anything else" sade hon och försvann bort till den nyanlända paret för att ta deras order.

Ad plockade upp kniv och gaffel och skar upp en bit våffla medan hon väntade på att servitrisen skulle försvinna utom hörhåll.
"How are ye feeling, love?" undrade hon och såg bekymrat på Remy. "And please, be honest. Are ye having headaches?"
Han var alltid så tuff och avfärdande när det kom till hans hälsa, men hon ville vara säker på att han mådde bra. Inte minst för att det bara var de två ute på vägarna nu. Hon hade lyckats glömma hans kritiska tillstånd från gårdagen.

Han blickade efter kvinnan men vände sedan blicken till Adnaurian och log kort. Då han var säker på att näsan slutat blöda så sänkte han servetten. Näsblodsepisoderna började bli irriterande men de var åtminstone inte långvariga.
"Gambit's fine.." insisterade han och blickade ned på den bloddränkta servetten som han rullade ihop till en boll.
"It's just a light throbbing in the back of the head" kommenterade han angående huvudvärkerna. "Nothing serious." försäkrade han avfärdande och lyfte upp gaffeln och spetsade en baconskiva på den. Han tuggade i sig baconen som var krispig, precis som han bett om. Han sträckte sig efter ketchupflaskan som stod på bordet och hällde lite över äggen som han sedan skyfflade upp på gaffeln och tog en tugga. Vädret började dra ihop sig utanför för vinden verkade ha tilltagit och molnen såg ut att vara tunga med regn, men han mindes att de hade nämnt någonting om regn på nyheterna kvällen innan.

Hon betraktade honom ingående men han såg förhållandevis pigg ut åtminstone.
"Okay then..."
Ad plockade upp gaffeln igen och började äta av våfflorna. Hon var säker på att det fanns en våffla för mycket, toppingen var dessutom tilltagen. Även om hon inte gillade att servitrisen tog sig friheter var det väl i grunden en välmenande gest. Kaffet tillsammans med våfflorna var fantastiskt och Ad gjorde sitt bästa för att lyckas tömma tallriken. Medan hon åt kunde hon dock inte undgå att se lastbilschaufförens ständiga blickar åt deras håll. Han satt med sin tredje kopp kaffe och blängde då och då över axeln åt deras håll.
"Ah wonder what his problem is" mumlade Ad tyst.

Han återvände uppmärksamheten till sin tallrik med mat men kontrollerade från och till att Ad verkligen åt av sina våfflor. Då hon nämnde lastbilschauffören så tog han en klunk kaffe och vred sedan huvudet åt dennes håll.
"Maybe he's worried that we're infectious" kommenterade han med en min och blickade bort mot det unga paret med den lilla flickan. De hade vid det här laget fått sina ordrar och kvinnan var i färd med att banna den stackars flickan för att hon var mer intresserad av Ad och Gambit än att äta sina blåbärspannkakor. Remy mumlade något lågt på franska och flyttade fokus till chauffören igen som nu mötte hans blick. De såg på varandra för någon sekund men den andra mannen vände honom sedan ryggen och Remy återvände då till sina ägg och bacon.
"As long as he keeps to himself Gambit don't see a problem atleast" kommenterade han och skyfflade in det sista av maten i munnen.

Ad noterade Gambits övervakande blickar, han ville antagligen se att hon åt. Hon tyckte inte om att bli övervakad på det viset, men han var åtminstone inte påstridig kring ämnet.
"It was only the mother. The dad seemed like a sensible person, ah'm sure that little lass will turn out fine. She'll keep approaching people with weird eyes in the future, ye mark my words" påpekade hon med ett uppmuntrande leende. Kommentarer som dessa mötte de ständigt, men ibland fanns också ljusglimtar. "Ye could always deal her a sob story, how ye always meet prejudice like that, how proud they should be to have daughter who sees past it."
Hon drack en del av juicen innan hon angrep våfflorna igen.

Gambit såg mot lastbilschauffören men flyttade sedan blicken till det unga paret med flickan då Ad nämnde dem. Han fnös och verkade vilja säga något om det hela men verkade ångra sig och förblev tyst. Han skakade bara lite på huvudet och sköt den tomma tallriken ifrån sig.
"You could never gain anything by talking with people like that" sade han lågt och lyfte koppen med svalnande kaffe till läpparna. Han drack en klunk och blickade sedan ut genom fönstret.

"Maybe, but they sometimes can" svarade hon med en axelryckning.
Det fanns nästan en hel våffla kvar med Ad hade ingen vidare matlust. Kanske skulle hon orka mer efter en paus? Hon tog en slurk kaffe medan hon spanade efter toaletten.
"Bathroom. Be right back" förklarade hon och reste sig.
För att komma till toalettrummet fick hon passera bordet med den lilla familjen. Just som hon gått förbi dem hörde hon flickan utbrista:
"Daddy - look! That girl has a tail!"
Ads hjärta tycktes stanna för ett ögonblick. Hon hade inte varit försiktig nog när hon reste sig, den vita svansen måste synts under skjortan. Men det kunde inte varit mycket, hon var säker på att den var dold nu när hon klev in genom svängdörren till damernas.
"Is that so? Maybe she's a werewolf?" skojade pappan som uppenbarligen inte tog dottern på allvar.
"No, not like that! She has a real tail!" protesterade flickan.
"Tracy, that's enough! Stop playing and get back to eating!" förmanade mamman.

Han drack eftertänksamt från sin kopp med kaffe och sneglade bort mot den lilla familjen. Han hoppades att mammans inskränkta åsikter om mutanter inte skulle spegla av sig på dottern senare i livet. Då Ad nämnde någonting om badrum så vände han blicken till henne och nickade. Ett dovt smattrande mot fönstret fick honom att vrida ansiktet ut mot vägen. Ett lätt regn hade dragit in över dem och det såg inte ut som att det tänkte lätta upp snart med tanke på de mörka molnen som rörde sig närmare. Vid flickans kommentar så lyfte han huvudet och fokuserade sig på Ads ryggtavla som försvann bort mot toaletten. Hon verkade ha justerat svansen vid det här laget för han kunde inte se den. Remy överblickade kort mamman, som slängde en smått misstänksam blick efter Ad men verkade sen inte tänka mer på det hela utan gick tillbaka till att äta av sin mat. Remy suckade kort för sig själv och såg ned på den mörka vätskan i koppen. Han hoppades att de skulle finna några spår efter Logan under dagen så att de i alla fall visste att de var på rätt spår.

Medan hon besökte toaletten övervägde Ad att använda den säkrare metoden och gömma svansen innanför byxbenet. Men det var betydligt obekvämare, särskilt då hon skulle tillbringa flera timmar instängd i en bil. Alltså försäkrade hon sig om att inget syntes nedanför skjortkanten innan hon gick ut i restaurangen igen. Flickan stirrade ivrigt på henne, men Ad gick snabbt och bestämt tillbaka till sitt och Remys bord. Hon drack genast upp det sista av kaffet innan hon såg ner på det som var kvar av den sista våfflan.
"Ah'm finished. Should we get going?"

Remy drack det sista av sitt kaffe medan Ad var på toaletten och började sedan bläddra lite slött i en tidning som låg på kvarlämnad på bordet bredvid. Då Ad kom tillbaka så lyfte han blicken till henne men blickade sedan ned mot hennes tallrik och betraktade det som hon lämnat kvar. Eftersom hon ätit det mesta så tänkte han inte kommentera det hela så han nickade och vinkade sedan till sig servitrisen för att be om notan.
"Yeah. Let's get out of here" sade han till Ad och log sedan åt kvinnan som kom fram mot dem.
"Could we get the check, please?" bad han och hon nickade och log.
"I'll be right back with it, hun" sade hon och log mot honom. Hon plockade på sig deras disk och gav Ads tallrik en kort blick då hon noterade att allt inte var uppätet men hon sade ingenting om det utan samlade på sig allt och försvann iväg. Det tog inte många minuter innan hon återvände med notan som Remy tog emot. Han betraktade kvittot och drog sedan fram plånboken, han hade ett par sedlar löst så han betalade både för sig och Ad och lämnade även en ordentlig dricks till kvinnan.
"Thank you and have a safe trip" log hon vänligt mot dem båda innan hon försvann bort till kassan. Remy reste sig upp från bordet och rörde sig bort till dörren där han stannade en sekund för att betrakta regnet innan han skyndade ut och joggade fram till bilen. Han grävde fram nycklar ur fickan på vägen och låste snabbt upp bilen så att de snabbt kunde hoppa in i skydd från regnet. Han ruskade kort på sig och satte nycklarna i tändlåset.
"Lovely weather we're having" flinade han snett och knäppte fast bältet.

Ad log kort åt servitrisen innan hon följde Remy ut i regnet. Om det inte vore för kylan skulle hon inte haft något emot regnet. Nu färgade den hela världen grå, till och med de färgglada träden förlorade sin lyster. Men sådan var hösten, nådde de Kanada skulle de få uppleva vackrare vyer. Ad klättrade in på passagerarsätet och strök borst den värsta vätan ur håren.
"Aye, it's refreshing and depressing at the same time" tyckte hon. "Let's get back to the smaller roads."

Remy nickade och startade sedan bilen när hon knäppt fast bältet. Han drog igång vindrutetorkarna som for fram och tillbaka över glaset för att svepa bort vattnet. När han kunde se ut genom rutan igen så backade han ut från parkeringsplatsen och körde fram till utfarten. Vägen tycktes ännu mer övergiven nu i regnet. Han tittade till höger och vänster innan han körde ut från parkeringen. Vid nästa avfart till den mindre vägen så svängde han av på den betydligt smalare landsvägen som ledde in genom skogen.

När de återvänt till den mindre landsvägen sparkade Ad av sig skorna och drog upp fötterna på sätet medan hon lade armarna runt knäna. Ljudet av regnet mot bilrutorna var rogivande, det var längesen hon åkt någon längre sträcka med bil. Den sista tiden hade hon varit mestadels isolerad på skolan, hennes och Remys utflykt till centrala stan hade ju inte gett annat än bekymmer. Hon spanade ut i det grådassiga ljuset, där skogen var som tätast skulle de knappast hitta någon mack med spritutbud. Men så småningom borde något dyka upp.

Skogen låg tät och snårig runt omkring dem, det var uppenbart att det inte var en väg som besöktes ofta av trafikanter för grenar och löv låg spridda på båda väghalvorna. Regnet tycktes lätta upp efter en stund men det var antagligen bara för att grenarna skyddade dem från det mesta av skyfallet. När de åkt en bit så sneglade han på bensinmätaren, visaren började närma sig markeringen för att det fanns en kvarts tank kvar vilket innebar att de skulle behöva stöta på en bensinmack inom de närmaste milen men än så länge var det ingen fara. Han satt tyst då han inte kom på något vettigt att prata om men han hade ingenting emot tystnaden. Efter ytterligare någon kilometer så dök äntligen en vägskylt upp som talade om att de snart skulle anlända till ett mindre samhälle. Hade de tur så kanske någon där hade sett Logan ifall han nu tagit denna vägen mot Kanada.

Vore det inte för kaffet de nyss druckit hade Ad kunnat slumra till i sätet. Dunklet och tystnaden var sövande, särskilt då hon inte behövde hålla samma fokus som om hon suttit vid ratten. Det första tecken de bebyggelse de passerade var en bilskrot, kombinerat med lager och reparationer. De vindpinade skyltarna såg nästan kusliga ut i höstdunklet, men i övrigt gav det inget hotfullt intryck. Hon hasade sig lite längre upp på sätet och spanade ut.
"Ah think there's a sign up a head..."
Skogen började lätta upp, och en hög färgglad skylt annonserade att det låg en mack där framme.

Remy satt i sina egna tankar så han ryckte till en aning när Ad plötsligt bröt tystnaden. Han sneglade på henne och såg sedan mot skylten hon pratade om.
"Yeah.." svarade han något frånvarande och kisade en aning för att kunna fokusera på skylten. Huvudvärken gjorde sig påmind med ett lätt bultande i bakhuvudet. Han skulle behöva ta ett par värktabletter när de stannade för att tanka. Han svängde in till macken och parkerade vid en av pumparna. Den enda andra bilen som stod på parkeringen var en rostig gammal pick-up som Remy misstänkte tillhörde ägaren. En äldre herre blickade ut genom ett av fönstrena i macken och betraktade dem nyfiktet.
"Need to fill it up" förklarade han till Ad innan han klev ut för att tanka. Han höjde handen i hälsning till den äldre mannen innan han låste upp tanklocket och valde rätt pump. Regnet låg fortfarande ihärdigt över dem men de stod i skydd under taket från bensinmacken.