Time heals all wounds?

Ad sneglade på bensinmätaren och konstaterade att de mycket riktigt behövde tanka. Hon kikade på ut den äldre mannen och funderade en stund innan hon beslöt sig för att ta tag i saken. Innan hon klev ur bilen försäkrade hon sig om att sminket låg där det skulle och att svansen förblev dold. Därefter klistrade hon på ett leende och lämnade bilen med lätta steg mot macken. Gubben hastade genast fram till disken när Ad klev in.
"Y'all ain't from around here" konstaterade han.
"That's right. We're just passing through, a friend of ours has gone missing" svarade Ad.
"That so? And you think he's somewhere 'round here?"
"Not exactly, but we think he might've passed through. Do you remember a man stopping by on a black motorcycle? He's a about this tall" hon förevisade med handen. "Might've been smoking a cigar, he's a got an unusual hair cut."
"As a matter of fact I've seen a fella' like that. I told him not to smoke that thing near the pumps. He was a real grumbler. Bought a bottle o' scotch and some beef jerky before he went on his way. Not many who stop by here that I'd never seen before."

Remy satte pumpen i tanken och fäste haspen innan han öppnade dörren till baksätet och rotade fram värktabletterna ur sin bag. Han skakade ut två tabletter och svalde dem utan vatten. Då tanken plingade till så stoppade han undan burken med tabletter och återvände till pumpen. Han satte tillbaka munstycket i sin hållare och skruvade tillbaka locket. Då det inte fanns en kortläsare så var man tvungen att gå in till kassan för att betala. Han noterade att Ad försvunnit in för att prata med ägaren av macken, antagligen frågade hon om Logan åkt förbi där. Remy kastade en blick ut i regnet innan han rörde sig in i den lilla byggnaden. Mannen vände blicken till Remy då han kom in genom dörren och höjde sedan förvånat på ögonbrynen då han fick syn på den andre mannens svartröda ögon.
"Hello there" hälsade Gambit obekymrat och gick fram till disken. "Pump 2."
"Howdy.." svarade mannen något tafatt och nickade sedan medan han gjorde sitt bästa att inte stirra på Remys ögon. "Ofcourse."
Remy gav mannen en kort blick men såg sig sedan om i den lilla affären innan han vände blicken till Ad.
"Do you want anything?" han funderade själv på att köpa på sig vatten att ha med under resan, vem visste när de hittade någonstans att stanna igen.

Kunde det verkligen vara Logan? Ad kände sig både exalterad och lättad, men kunde inte riktigt släppa sina tvivel. Mannen var ganska gammal, men å andra sidan verkade han skärpt och hade säkerligen stenkoll på 'utbölingar' som råkade passera. Dessutom var det inte riktigt årstid för motorcyklar, det ökade chanserna att det faktiskt var Logan. Hon ville tjuta högt åt Gambit att de var på rätt spår, men undvek detta. När han kom in såg hon sig om i den lilla butiken. Det fanns en tanig hylla med ett sparsamt urval med sprit, inte en färskvara syntes till sånär som på några mejerivaror i en kyl.
"I could go for something..." konstaterade Ad fundersamt. Hon hade växlat till amerikansk dialekt bara för att göra mindre väsen av sig. Efter en stund plockade hon till sig en påse chips och en vattenflaska.

Remy nickade åt Ad och plockade själv på sig två vattenflaskor och lite snacks som han lade fram på disken åt den äldre männen att trycka in i kassaapparaten. Han väntade tills Ad hade plockat ut det hon ville ha och betalade sedan mannen. Remy kunde känna mannens flackande blick till hans ögon men det var inget han brydde sig om, det var inte ett ovanligt beteende bland folk.
"Take care" sade han och plockade på sig det han köpt innan han rörde sig ut till bilen igen. Huvudvärken hade blivit mer påträngande sedan de svängt in på macken, kanske berodde det på ångorna från pumparna? Han gned sig trött i pannan och klättrade in i förarsätet igen. Vattnet och snacksen lade han i facket mellan sig och passagerarsätet.

Ad anade att Remy plågades av huvudvärk igen, men det var bara en gissning. Om det var allvarligt fick han tala om det själv, hon kunde inte läsa hans tankar. Ändå oroade hon sig över att det kunde vara tecken på något allvarligt. Hon väntade tills de båda satt sig i bilen igen innan hon delade med sig av de lovande uppgifterna.
"He's been here!" utbrast hon. "That old geezer said a man that fit the description stopped by. Smoking a cigarr, driving a motorcycle, bying scotch. It's gotta be him!"

"That's good news" log han då Ad delade med sig av informationen hon fått av den äldre herren. Det betydde att de än så länge var på rätt väg för han trodde inte att det var ett sammanträffande att en cigarrökande, scotchdrickande man på motorcykel kommit den här vägen om det inte varit Logan.
"Did you ask when he stopped by?" undrade Remy och såg på Ad innan han vände fokus till vägen framför då han körde ut från macken.

"Ach, no... Ah neglected to ask that" erkände Ad. "But ah think he came straight here, so around 10 days ago. If it was sooner than that, all the better for us, the trail won't have gone as cold."
Skulle 12 dagars frånvaro vara tillräckligt för Logans humör att lägga sig? Hon visste inte alls vilket sinnelag han befunnit sig i då han åkte, hon hade varit så ockuperad av tankar och oro kring det Savannah utsatt Tony för.

"Well.. if he stopped here, he probably didn't stop in the next town.." säger han eftertänksamt och startar vindrutetorkarna igen. Remy blickade som hastigast bakåt mot macken som försvann bakom dem. Det var antagligen en bit till nästa stopp men om Logan fått allt han behövde från macken så skulle mannen antagligen inte stanna på ett bra tag. Regnet fortsatte att smattra emot vindrutan medan vindrutetorkarna metodiskt svishade fram och tillbaka över fönstret. Remy knäppte igång radion för att se om det fanns några nyheter om vädret, huruvida det tänkte fortsätta regna på det här viset eller om det tänkte lätta upp. Fortsatte det i det här tempot så skulle säkerligen vissa partier av vägen svämma över och det kunde vara bra att veta i förtid så de kunde undvika dem slingorna. De flesta stationerna var bara brus men tillslut hittade han en signal som verkade vara lokalradion; country-musik spelade för tillfället men han lät kanalen vara igång i hopp om att en nyhetsläsare snart skulle ta över.

"True" svarade Ad, något frånvarande.
Medan Remy rattade mellan kanalerna vibrerade det i hennes ena byxficka, och hon halade upp mobilen för att se ett sms från Remy. Han hade uppenbarligen sett på gps var de stannat och undrade om de stött på några problem eller fått någon information. Ad svarade kort vad de fått veta.
"Scott checking in" förklarade hon kort och spejade sedan ut över den regnblöta vägen som ringlade sig framför dem.

Han sneglade på henne då han noterade att hon plockat fram mobilen men nickade sedan kort då hon förklarade att det var Scott som checkade in. Remy var faktiskt förvånad över att den övriga gruppen inte varit mer angelägna om att hålla koll på dem. Vad han visste så hade kontakten hitills bara bestått av sms. Han skakade lite på huvudet för sig själv och koncentrerade sig på vägen igen. radion fortsatte spela country-musik men efter en stund tog programledaren över igen, denne pratade kort om musiken som just spelats och allmäna nyheter innan en väderuppläsare tog över.
"..the rain will keep pouring down on us. Predictions tells us that the cloud formation will keep moving north during the day which means that the rain is here to stay til tonight or even til tomorrow morning. And all you listeners driving out there on the roads; stay clear of road 71 going north. We've been getting reports of the flooding in those parts.."
"Great.." suckade Remy och sneglade på radion och såg sedan mot handskfacket.
"Can you check the map for alternate routes?" undrade han och blickade kort på Ad innan han fäste blicken på vägen igen.

Det kändes bra att de inte körde ute på de stora vägarna i höga hastigheter och tung trafik när vädret var som det var, men det skulle inte hjälpa att stanna på vägar som riskerade att översvämmas.
"Right..."
Ad plockade fram kartboken som visade västkusten och bläddrade fram till deras område.
"If we take a right up ahead it should take us to route 12, still lots of water, but it should be higher ground" förklarade hon och pekade ut det för Remy.

Remy sneglade på henne i ögonvrån då hon plockade fram kartboken. Då hon pekade ut den nya rutten så vände han hastigt dit blicken för att snabbt se hur vägen gick innan han fäste blicken på vägen igen.
"Roger." nickade han och höll utkik efter skyltar mot route 12. "Higher grounds are to be prefered."
Det tog inte lång tid innan de nådde avfarten som han då svängde av på. Vatten hade redan börjat samlas i dikena längs vägen och vattennivån steg i rasande fart. Det var inte en minut för tidigt som de svängde in på den nya vägen för vägen de färdats på såg inte mycket bättre ut längre fram.

Ad fortsatte att söka efter alternativa vägar, men de låg ganska spridda nu.
"This road should keep on climbing, it passes around a great hill, too. There's a small town a few miles off, if it gets too bad we can camp out there to be safe," förklarade hon, med blicken fäst på kartan.
Det irriterade henne att de kanske skulle försenas... Inte för att de hade någon tid att passa, men hon ville inte vänta längre. För varje dag som gick kändes det som om Savannah gled längre ifrån henne. Måtte de nu kunna hitta Logan utan svårigheter, och måtte han gå med på att återvända.

"Gambit hope it won't come to that" suckade han vid tanken och kastade en blick i backspegeln. Regnet föll fortfarande i kaskader omkring dem och gav ifrån sig ett högt trummande mot bilens tak. Vindrutetorkarna gick på full hastighet men trots det så var det svårt att se ut genom framrutan på grund av vattnet som fortsatte att forsa ned över glaset. Han var tvungen att sänka hastigheten då vägen plötsligt krökte skarpt och regnet inte gav dem mycket sikt framåt. Gambit undrade om de skulle ha turen att hitta Logan eller om denne valde att hålla sig undan. Fick han nys om dem och inte ville bli hittad så skulle det inte vara några svårigheter för honom att försvinna.

"Aye," suckade Ad medgivande. Det vore bättre om de kunde komma längre, under bättre väderförhållanden var det inte en farligt lång resa till gränsen, men sen skulle de behöva åka en bit inom Kanada också. Alltsammans i blindo, baserat på Logans tidigare vanor.
Ad drog flanellskjortan tätare omkring sig. Värmen var visserligen påslagen, men det var inte tillräckligt för hennes avmagrade kropp. Regnet sänkte temperaturen och hon betraktade trött det gråa vädret. Hon brukade annars tycka att regn var uppfriskande, nu var det mest bara i vägen.

Resan fortsatte under tystnad frånsett regnets rytmiska trummande och den låga musiken som strömmade från radion. Vattennivåerna var ännu inte så illa att de skulle behöva avbryta resan för att ta tillfälligt skydd i den närliggande staden men den skymda sikten gjorde att de inte kunde ta sig lika fort fram som om det varit fint väder. Gambit sträckte rastlöst på sig i sätet och rullade med huvudet från den ena axeln till den andra. Hade det inte varit för regnet så hade han gärna tagit en kort paus bara för att få sträcka på benen. Han sneglade på Ad som satt ihopkrupen i sitt säte med flanellskjortan tätt lindad om sig. Det var svårt att undgå hur smal hon nu var, trots de säckiga kläderna. De gjorde det på något vis ännu mer uppenbart. Blicken flackade tillbaka till vägen igen just som en bil passerade dem i motgående riktning. Han såg kort efter den i backspegeln men fäste sedan blicken på en skylt som stod längs vägen längre fram. Trots att han kisade så var det svårt att utskilja vad som faktiskt stod där, men han tyckte sig uppfatta ordet 'Canada' innan de hann susa förbi skylten.
"How far are we from the border now?" undrade Gambit och vände sig som hastigast till Ad innan han var tvungen att koncentrera sig på vägen igen.

Ad drog till sig kartan igen och betraktade vägen, måtten och tecknen en stund.
"Ah'd say about 100 miles, maybe a bit more. We could manage it today, but that depends on the weather ah guess," konstaterade hon. "We could make it to Kingston before the end of the night if it doesn't get worse."
Hon kände sig sövd av regnet, men ville helst hålla sig vaken för Gambits skull.

Gambit nickade kort och gjorde en snabb beräkning i huvudet. Om de var tvunga att fortsätta i den här takten skulle resan ta åtminstone en timme extra och skulle de stöta på översvämmade partier av vägen eller avstängda broar så kunde det ta desto längre tid. Det enda positiva med situationen för tillfället var att de verkade röra sig uppåt så förhoppningsvist betydde det att regnet rann nedåt, bort från dem.
"Sleep if you want, chéri." kommenterade han då han lade märke till hennes ihopsjunkna ställning. Det fanns ingen anledning till att hon tvingade sig själv att vara vaken bara för hans skull. Att vila skulle antagligen göra henne gott dessutom.
"Gambit don't think that anything interesting will happen for a while." log han kort.

Ad ville helst vara vaken och utgöra ett mer stimulerande körsällskap, men hon hade inte mycket energi numera. Dessutom var det sövande att inte sitta vid ratten, att bara glida med och lyssna på trummandet av regn.
"Alright," suckade hon trött och drog ihop sig på sätet. "But wake me if anything happens or ye need a break," beordrade hon.
Det tog inte många minuter förrän hon somnat helt.

"Will do" lovade han med ett leende. Han kastade blickar mot henne emellanåt för att konstatera att hon somnat. När han var säker på att hon somnat så gled han två fingrar mot näsryggen och vilade dem sedan mot en punkt mellan ögonbrynen. Han hade inte velat säga någonting om det men en krypande huvudvärk hade börjat ta rot. Han suckade tyst och förde ned handen i innerfickan på rocken. Efter lite famlande fick han äntligen tag i burken med värktabletter och fiskade ut den. Han vred av locket och skakade sedan ut två tabletter i munnen innan han stoppade undan burken igen. Han tog en munfull av vattnet de köpt tidigare under dagen för att svälja ned tabletterna med. Radion började brusa så han bytte kanal till en station som spelade inte allt för lugn musik. Regnet var redan sövande så att spela lugn musik i bakgrunden var inte ett smart drag.

Han visste inte hur lång tid som hade gått, en eller två timmar, då han äntligen svängde av vägen för att ta en paus. Han parkerade bilen och vred av motorn, sedan lutade han sig bakåt i sätet och blundade för ett ögonblick. De stod utanför en bensinmack kombinerat med ett diner. Det var ingen fara med bensinen ännu men det kunde inte skada att tanka när de väl kom i kontakt med bensinstationerna. Dessutom kunde de passa på att äta något.
"Ad, time to wake up, mon ami." sade han medan han varsamt ruskade henne.

Under färden lyckades Ad sova nästintill ostört, hon kunde ibland uppfatta ljudet av regn och musiken från radion, men hon drömde snart vidare. När bilen stannade började hon vakna till liv, och hon var nästan helt vaken när Gambit ruskade om henne.
"Mmm... where are we now?" undrade hon och satte sig upp. Hon gäspade och rättade till sitt sömnrufsiga hår medan hon tittade ut och noterade macken och matstället. Det var inte kväll ännu, så de hade uppenbarligen inte kommit till gränsen.

"Couple of miles short of Watertown.." förklarade han och visade på kartan.
"We're not far from the border now but Gambit needs a break" gäspade han och täckte för munnen med handen.
"You hungry?" undrade han och nickade menande bort mot matstället. Det var några timmar sedan de ätit frukost så han skulle inte säga nej till ett mål mat. Innan hon hann svara honom så klev han ur bilen och stängde dörren efter sig. Han blickade upp på neonskylten ovanför dinert och såg sedan upp mot himlen då det plötsligt slutade regna. Han hoppades att uppehållet skulle hålla i sig, det skulle göra att resan gick betydligt fortare.

Ad kastade en blick på kartan och nickade trött. När det gällde mat tyckte hon varken bu eller bä. Hon kände sig inte hungrig, och hade ingen direkt matlust, men hon visste att det var bäst att få i sig något. Hon kastade en blick i spegeln i solskyddet för att försäkra sig om att sminket satt där det skulle efter tuppluren. Det gick att ana ärren, men det var inget att oroa sig över. Ad följde efter Remy ut och kastade också en blick mot himlen då regnet höll upp. Det var verkligen höst i luften och Ad huttrade.
"Let's get inside."

Remy betraktade tyst himlen för ett ögonblick men nickade sedan mot Ad och styrde stegen bort mot den låga tegelbyggnaden. Det stod några bilar ute på parkeringen vilket indikerade att det fanns ett antal matgäster där inne. Han sneglade på Ad men sade ingenting utan sträckte sig efter handtaget och öppnade dörren. Just som han var på väg att stiga in så sköt två pojkar förbi honom ut på parkeringen. De skrattade ljudligt och var sedan tätt följda av en man som verkade vara deras pappa.
"Jordan, Douglas! Stop horsing around!" dundrade mannen åt de båda pojkarna som totalt verkade ignorera honom. Mannen suckade tungt och kastade en blick på Gambit som fortfarande stod och höll upp dörren.
"Excuse me" ursäktade mannen och fortsatte efter de båda pojkarna. Gambit log snett och såg efter dem men gick sedan in på dinert och såg sig om. Några av borden var upptagna av gäster och servitrisen var upptagen med att ta en beställning från ett av borden längre in. Han såg sig om och rörde sig sedan mot ett av båsen som var lediga och slog sig ned.

Ad blinkade förvånat åt barnen som störtade ut, hennes sömndruckna hjärna hängde inte riktigt med i svängarna. När de klev in försäkrade hon sig om att svansen var utom synhåll, för att undvika samma misstag som vid frukosten. Det var inte det roligaste stället, men det rådde ändå en ganska välkomnande stämning i lokalen. Matoset som kom från köket var inbjudande snarare än motbjudande, ett gott tecken för en diner som denna. Hon slog sig tungt ner på sätet och gnuggade liv i sina trötta ögon.
"Welcome to Joe's Diner," hälsade servitrisen, vänligt men något stressat. "Here's our Lunch Menu for you. Can I get you anything to drink while you wait?"
"Just a Coke for me, please," bad Ad.