Time heals all wounds?

Lus blick följde Logans minsta rörelse. Hon stirrade intensivt på den kapade kedjan och ryckte undan det som var kvar av den för att konstatera att den faktiskt var av. Hon ryckte i den andra kedjan innan han hunnit ta tag i den och vädrade snabbt i luften. Genast utbröt hon i aggressivt morrande igen och spanade runt i rummet. Blicken vilade kort på Tony men fortsatte sedan speja ut i rummet.
"What if she takes off?" påpekade Tony snabbt. "If she tries to hunt down Creed herself?"
Han såg bort mot dörren. Den gick alltid att stänga, men om hon kände sig trängd och fångad igen vore det knappast till deras fördel.

Han hejdade sig i rörelsen då hon började rycka i kedjan och sedan började morra aggressivt. Det började instinktivt att rycka i hans läppar i respons till hennes morrande men han tryckte tillbaka den animaliska impulsen att visa tänderna. Han vädrade lite i luften för att försäkra sig om att de inte fått
"Then we have to shoot her with that gun.." svarade Logan utan att slita blicken från Lubaya. Vem visste vad hon kunde ta sig till i detta tillstånd ifall hon satte av efter Sabretooth. Om någon kom emellan henne och sitt byte kunde dem kanske komma till allvarlig skada.
"Get ready.. and don't stand in her way" varnar han Tony innan han sträcker sig efter den hela kedjan. Tony sväljer och tar några steg åt sidan för att lämna en fri väg åt Lubaya om denne fick för sig att löpa. Logan drog kedjan närmare och betraktade Lubayas rörelser medan han klöv en av länkarna med klon.

Ljudet av den kapade kedjan fick Lubaya att rycka till häftigt och snabbt se sig om. Hon betraktade stumt den avskurna länken innan hon sakta reste sig till sin fulla längd. Tony kramade om pistolen, redo att avfyra den om Lubaya fick för sig att störta iväg. Lejoninnan stod orörlig en stund innan hon plötsligt fokuserade på något vid Tonys fötter. Hon tog ett par väldiga kliv ditåt, Tony gled åt sidan och fann till sin lättnad att det inte var honom hon siktade på. Hon gick fortfarande barbröstad och sårad, uppenbarligen ännu i ett animaliskt stadium. Vid den rostiga arbetsbänken sjönk hon ner på huk igen och fattade tag om en tunn länk. Hon halade fram den och betraktade den silvriga medaljongen med ett intensivt och svårläst uttryck.
"Logan, I'm closing in on the coordinates Scott sent me. Is it safe to land right outside?" undrade Ororo.

Logan reste sig upp då Lubaya sträckte sig upp till sin fulla längd. Han följde henne sedan vaksamt med blicken då hon stegade iväg mot Tony men han rynkade pannan då hon började famla efter någonting på golvet.
"What is she doing?" undrade Tony förvirrat och betraktade kvinnan som satt på huk på golvet och stirrade intensivt på den silvriga medaljongen.
"I don't know" mumlade Logan till svar och tog några steg närmre men stannade då Ororos röst ljöd genom snäckan i hans öra. Han rörde lätt vid headsetet för att öppna radiolänken.
"Yes." svarade han henne kort. Han visste inte om Scott berättat om Lubayas nuvarande tillstånd för Ororo.
"If you see Lubaya running out of the building, just stay out of her way." manade han henne då han inte hade tid att gå in på detaljer just nu.
"Roger that." svarade Ororo efter en tillfällig tystnad innan länken blev tyst igen. Logan stängde av mikrofonen i headsetet innan han vände sig till Lubaya igen.
"Lu.. What you got there, kiddo?" frågade han lugnt och närmade sig försiktigt den långa lejoninnan som fortfarande var väldigt fokuserad på smycket hon höll i händerna.

Lu luktade på smycket och vinklade öronen framåt för ett ögonblick. Därefter kastade hon medaljongen åt sidan och reste sig igen. Hon tycktes inte alls lystra till Logan utan såg sig om i det väldiga rummet. Det gick inte att säga vad som pågick bakom de gröna ögonen, hon verkade inte förstå det själv heller. Tony tog ett par kliv närmare smycket som lejoninnan kastat ifrån sig och hukade sig ner för att se vad det var. Medaljongen låg öppen och ett litet porträtt kikade fram.
"Is that... is Miwa a bunny?" undrade Tony, han lät både road och förvirrad.
Vid ljudet av namnet gav Lu ifrån sig ett rytande igen och vände den djuriska blicken mot Tony.
"Woah, kitty! I haven't got anything to do with her!" Tony såg förskräckt ut och reste sig sakta.

__________________________________

"What about her family?" undrade Kurt under flygturen.
"What do you mean?" undrade Scott.
"Well, Sabretooth will still be trying to reach Miwa, he won't know we've taken her. What if he gets there and finds her missing - he could hurt her family...?"
Scott drog en djup suck.
"Yes... he could. We'll have to think of something... if we could let him know there's no point..." Han la pannan i djupa veck. De hade fortfarande en bit kvar att flyga, han hade fått adressen via skolan i Detroit.

I respons till Lubayas rytande så morrade han och visade tänderna medan han ställde sig mellan henne och Tony. Hade hon reagerat på namnet? Var det Miwa hon letade efter? I fjärran kunde han höra motorn från den lilla jeten närma sig, Ororo var snart där för att plocka upp dem. Logan böjde sig ned och skopade upp medaljongen i handen. Han blickade kort ned på fotot av den blonda muterade kvinnan innan han rätade på sig och såg upp på Lubaya.
"Is it Miwa you're looking for, Lu?" frågade han och greppade den tunna kedjan medan han lät den öppna medaljongen svinga under handen så att Lu kunde se fotot. Tony såg oroligt mellan Logan och Lubaya medan han sakta backade undan en bit.

Lu fortsatte att morra hotfullt då Logan klev emellan, men hon höll sig på avstånd. När han plockade upp medaljongen föll hennes blick på porträttet inuti igen och hon såg förvirrad ut. Hon gav sedan till en hög fnysning och slet smycket ur Logans hand och pressade det mot sitt bara bröst. Därefter såg hon sig om igen, vädrade, och gav upp ett gutturalt morrande.

Utanför tog jeten mark och Ororo kikade mot byggnaden Scott beskrivit. Hon kunde inte se någon rörelse, däremot den avsvimmade formen av Pyro, och beslöt sig för att kliva ur och utvärdera situationen som den var. Hon sänkte den lilla bryggan och klev ner med sikte på den öppna plåtdörren. Det var mörkt ute nu, i lokalen fanns ett par lysrör som lyste upp dunklet, och hon kunde ana de tre individerna långt in i det stora utrymmet.
"Oh lord..." utbrast hon tyst när hon uppfattade Lubayas nuvarande tillstånd.

Logan släppte kedjan då hon ryckte efter medaljongen. Han betraktade fundersamt hennes underliga beteende. Om de inte kunde finna ett sätt att kommunicera med henne och på så sätt få henne villigt ombord på jeten så skulle de inte ha något annat val än att söva henne. Han kastade en blick mot Tony som stod redo med bedövningspistolen innan han gjorde en sista ansats att kommunicera med Lubaya. Det gutturala morrandet oroade honom en aning och väckte kort djuret inom honom. Han sträckte ut en hand mot henne. Han skulle gärna vilja skyla hennes bara bröst med någonting och få såren tvättade och bandagerade men först var han tvungen att få henne med sig.
"Kiddo.. You need to come with us." bad han henne och rörde varsamt vid hennes axel, beredd på att hon kunde göra ett våldsamt utfall vid berörningen.

Reaktionen var aggressiv. Lubaya vände de ilskna gröna ögonen mot Logan och röt samtidigt som hon ryggade undan för hans hand. Hon tog några steg tillbaka och vädrade i luften. I nästa sekund frös hon till, ännu ett morrande undslapp henne och hon tog ett par stapplande steg. Länkarna som hängde kvar i bojorna drog till sig hennes blickar och ilska, hon tappade koncentrationen en stund och försökte klösa av den ena bojan men slutade kvickt då skavsåren smärtade.
"What are we gonna do?" undrade Tony uppgivet. "Even the big green guy can communicate from time to time..."
Lu återupptäckte spåret med ett triumferat morrande. Hon släppte medaljongen och satte av i full karriär mot den öppna dörren, Storm kastade sig ur vägen när hon såg den väldiga lejoninnan komma rusande. Men Tony var redo - innan Lu hunnit genom mer än halva lokalen hade han avfyrat pistolen varpå pilen satte sig rakt i hennes korsrygg. Lejoninnan röt åt det vassa sticket, men hennes långa ben fortsatte framåt. De bar henne ut genom dörren, men där hade medlet hunnit pumpas ut genom kroppen. Stegen blev stapplande, hon flämtade tungt och kved tills hon slutligen föll framåt. Hon orkade knappt ta emot sig, fallet blev ganska tungt. Med ett ömkligt gnyende blev allting återigen svart. Storm stod som fastfrusen bredvid dörren med en hand tryckt över munnen i ren förskräckelse.

Logan stelnade till en aning vid hennes aggressiva reaktion men han slappnade av igen då hon inte gjorde något utfall mot honom. Han betraktade henne avvaktande då hon ryggade undan och sedan började vädra i luften. Vad luktade hon efter? Miwa? Sabretooth? Blicken föll på kedjorna som fortfarande hängde från handbojorna om hennes handleder. Han lystrade till det Tony sade men svarade inte då han fokuserade på det Lubaya gjorde. När Lu sedan störtade iväg så var Logan nära att flyga efter henne men hejdade sig då han såg att Tony siktade med pistolen. Efter skottet var avfyrat med en konstateras träff så skyndade Logan efter Lubaya och såg hur hon segnade ihop strax utanför huset. Han skyndade fram till dem livlösa lejoninnan på marken och kopplade hennes puls och så att hon inte gjort sig illa i fallet. Ororo kom försiktigt fram mot honom, följd av Tony som stannat efter för att plocka med sig medaljongen som Lu slängt ifrån sig.
"Take her feet" bad Logan medan han rullade över henne på rygg. Innan han lyfte upp henne så lade han hennes armar över det blottade bröstet. Med Tonys hjälp så fick dem snart ombord henne på planet. Ororo skyndade ombord före dem och lade ned några filtar på golvet som dem sedan kunde lägga med den medvetslösa kvinnan på. Då bojorna inte satt helt slutet mot hennes handleder så kunde Logan kila in en klo emellan för att skära loss dem. Med bojorna borta så kunde Ororo se över såren som uppstått. Medan Ororo såg över Lubaya så satte sig Logan bakom spakarna och vände planet tillbaka mot skolan, efter att han meddelat Xavier om att de var påväg tillbaka med Lubaya och dennes nuvarande tillstånd.

Tony dröjde kvar utanför det gamla varvet. Han kontaktade polisen och förklarade att Pyro befann sig på platsen, att han varit inblandad i attacken på herrgården tidigare samma kväll. Han hade dock ingen lust att dröja kvar på platsen, men fann efter en stunds rotande ett par av Pyros egna buntband. Han bakband den medvetslöse mannen med dessa innan han sköt upp mot himlen och iväg efter jeten.

_____________________

"We're getting closer" konstaterade Scott. "I suggest I go alone to start with, none of us have ever met Miwa, right?"
Kurt och Beast skakade båda på huvudet, Patrick visste att frågan inte var ställd till honom.
"We still need to come up with a plan to deal with Sabretooth, either stop him by force or simply let him know we got there first" fortsatte Scott fundersamt.
"Indeed. But I think we're all rather shaken and keen to get back to school as quickly as possible" påpekade Hank trött.
Scott kommenterade inte detta. Det kändes grymt att släpa mig sig de tre männen på ett uppdrag när två av dem var skadade och den tredje en privatperson. Men det hade det varit det snabbaste alternativet, och både Hank och Kurt var tillräckligt friska för att orka med så här långt. Förhoppningsvis skulle det här uppdraget gå snabbt. Snart närmade de sig den angivna adressen och Scott började spana efter en lämplig landningsplats, gärna med så lite bebyggelse som möjligt. Ju färre som uppmärksammade deras närvaro desto bättre.

______________________

"They're on their way back" informerade Xavier utmattat. Han tog av sig hjälmen och placerade den på Cerebros kontrollpanel.
"You should rest, Charles. I can take it from here" tyckte Jean som hunnit återhämta sig en del efter sitt intensiva sökande efter Savannah.
"No! I must make sure Lubaya is alright" protesterade Xavier bestämt.
"At least sit quietly until they get here" svarade Jean lika bestämt. "Adnaurian and I can make everything ready for them."
"Fine, fine" suckade Charles. "I think we should let her wake up, not keep her drugged. That way we can have a chance of helping her sooner rather than later. It is possible this sedation will have cleared her mind already."
Jean nickade åt detta.
"Alright. We'll secure an area in case she's still... out of control."
Jean signalerade åt Ad att följa henne och de rörde sig tillsammans mot Danger Room.

Resan tillbaka till skolan gick snabbt och händelselös. Ororo rengjorde och bandagerade Lubayas sår bäst hon kunde, därefter lade hon en filt över kvinnan för att skyla dennes bara bröst. Hon strök bak det yviga håret från lejoninnans ansikte och betraktade bekymrat det felina ansiktet. Det hade varit en chock för Ororo att se kvinnan som bara tidigare den kvällen varit uppklädd och exalterad att gå på middagen men nu befann sig i ett sådant tillstånd, förvildad och utom nåbar kontrakt. Hon suckade tyst och reste sig, sedan satte hon sig jämte Logan i cock-piten. Han såg sammanbiten ut så hon valde att inget säga, han gjorde inga försök att starta en konversation heller så resan var tyst mellan dem båda. Logan landade jeten utan problem och öppnade sedan bryggan. Bara minuter efter att de landat så kom Tony inflygande genom den fortfarande öppna porten.
"I'll go get a stretcher.." säger Ororo och försvinner ut från planet och hangaren. Logan nickar åt henne och går ut för att möta Tony som precis landat.

"The police are on their way to pick up that Pyro-character" informerade Tony. Han kastade en blick inåt planet mot den utslagna Lubaya, men sa ingenting om det. "Hopefully they'll get there before any of his pals swing by..."
Ororo återvände med en bår och Jean som sällskap. De såg båda djupt bekymrade ut.
"Our plan is to keep her in Danger Room until we're sure she's in her right mind. If she were to wake up in that state up in the hospital wing..." förklarade Jean, men gick inte närmare in på vad som kunde tänkas hända. "Have you had any word from Scott and the others?" undrade hon.

__________________________________________

"This will have to do" mumlade Scott medan han lät X-Jeten sjunka ner mot en gräsplan strax utanför det lilla samhället. En trädlinje skymde planet något, och det var knappt en halv kilometer till adressen. Scott knäppte loss sig och kontrollerade snäckan i öran.
"We'll keep in touch. I'll let you know if I need assistance, otherwise I should be back before long."
"Just be careful. Creed couldn't possiby be here yet, but perhaps someone else might" påpekade Hank.
Scott nickade bara kort och klev sedan ned för bryggan och började gå i riktning mot bostadsområdet.

"Good" nickar han åt Tony och följer sedan hans blick in mot Lubaya i planet. Det var inte lätt för honom att se henne i detta tillstånd, han visste allt för väl hur det var att vara fångad i en djurisk sinnesstämning.
"Yeah.." svarade han frånvarande och vände sedan blicken mot Ororo som kom tillbaka med båren och i sällskap av Jean.
"That's probably for the best" kommenterar han och ser mot Lu igen. Vid Jeans fråga så ser han mot henne och skakar sedan lite på huvudet.
"Not since they left us to pick up Miwa and her family." Jean såg bekymrad ut vid detta men sade ingenting om det, Scott visste vad han gjorde och skulle han råkat ut för fara så skulle hon känt av det.
"Could you help me get her on to the stretcher?" bad hon istället och såg mellan Tony och Logan. Hade hon inte varit så utmattad redan från det oavbrutna sökandet efter Savannah så skulle det varit en lätt sak för henne att flytta kvinnan från jeten till båren men nu vågade hon inte riktigt anstränga sig på det sättet. Hon visste inte hur länge hon skulle orka hålla uppe det här tempot på sökandet, hon ville hitta flickan som blivit tagenmen hon var tvungen att erkänna för sig själv att hon inte kunde hålla på så här i all evighet och professorn var redan helt utsliten. Hon oroade sig för honom.  Tony och Logan lyfte försiktigt upp Lubaya och bar ned henne till båren utan större problem, den långa livlösa kroppen var svårmanuvrerad men turligt nog var det inte en lång bit de behövde bära henne. När de lagt henne på båren så kom Jean fram för att kontrollera pulsen och hur pupillerna reagerade mot ljuset. Då hon konstaterat att Lubaya inte var i någon fara av drogen så lät hon Logan skjuta iväg kvinnan till Danger Room.
"Perhaps someone can get her some clean clothes?" yttrade han med en blick mot dem andra. Ororo verkade angelägen om att få dra sig undan så hon erbjöd sig att hämta ett ombyte till lejoninnan. Resten av gruppen rörde sig vidare till Danger Room där de gjorde iordning en hög med filtar på golvet för Lu att ligga på, så att hon skulle slippa ligga direkt på det kalla metallgolvet, sedan hjälptes Tony och Logan åt att lyfte ned henne från båren och lägga henne ovanpå bunten med textiler.

___________________________________

Kurt hoppade upp i ett av sätena och blickade ängsligt ut genom fönstret efter Scott då denne begav sig iväg mot bostadsområdet. Det kändes inte rätt att stanna kvar där i planet, även om han var skadad. Den blå trefingrade handen rörde lätt vid tryckbandaget som var lindat om hans hals.
"Will she be alright?" undrade han, syftandes på Lubaya, och vände den gula blicken mot Hank som såg sammanbiten ut. Mannen de räddat från the Brotherhood satt tyst i sitt säte och irrade med blicken mellan de båda blå männen.
"I'm sure she will be fine" log Hank med sitt vanliga lugn men Kurt hade svårt att tro det förrän han själv fick se det.

"What sort of sedative was this?" undrade Jean som fortsatte att undersöka Lubaya.
"No idea, it was the one The Brothehood left behind" svarade Tony. "The kid that was with her said it was probably the same they used when bringing her in. It was a small dart, couldn't have held too much."
Jean studerade den långa kroppen betänksamt.
"Her body is already exhausted, that could prolong the effect. But given her size it will probably be out of her system quicker. Ororo has done a good enough job on the wounds that I feel safe leaving them for now. We can have another look once she's back to normal..." or when she's sedated again.
Det sista lämnade hon osagt, hon ville förbli optimistisk även om det såg ganska mörkt ut.
"We'll get her clothed, then we should probably leave her be... Maybe if you'd like to stay, Logan."

_________________________________

Gatlyktorna lyste upp natten väl, men Scott tyckte ändå att dunklet kändes påträngande. Han fick anstränga ögonen för att avläsa husnumren, men fann strax rätt väg. Vid slutet av gatan låg huset som angavs på adressen, det stod två bilar på uppfarten och det lyste ur fönstren. Inget tydde på att någonting skumt var i görningen, vilket han kände sig mer än lättad över. Men han vågade inte slappna av helt ännu, han visste inte hur hennes familj var ställda till skolan och X-Men, men om hon besökte dem ofta borde det tyda på välvilja. Han tog ett djupt andetag innan han stegade upp för gången, fram till dörren, och knackade bestämt på. Han hörde samtal och skratt inifrån, som tystnade något vid knackningen, men det samtalades fortfarande när någon kom till dörren och öppnade. En kort mörkhårig kvinna i medelåldern blev synlig i dörren och hon gjorde stora ögon åt den långa främlingen utanför.
"I'm sorry to disturb your evening like this, Mrs Jonsson, but there's an urgent matter regarding your daughter. I'm a teacher at Xavier's Institute. Is Miwa here?"
Kvinnan fortsatte att stirra under några tysta sekunder.
"Yes, yes, she's here. What was your name?"
"Scott Summers. May I please step inside?"
"Oh... um, alright" svarade kvinnan tvekande och lämnade dörren öppen medan hon kilade längre in i hallen. "Miwa! There's a Mr. Summers here for you! From school!"

Logan var osäker till vad han borde göra, han ville inte lämna henne att ensam vakna upp i det stora tomma rummet i ett förvirrat tillstånd, men frågan var om hans närvaro skulle vara mer stressande än om hon skulle vakna upp ensam. Dock verkade hon ju ha känt igen honom på något plan, då hon varit respektfull nog att hålla sig undan en konfrontation.
"I would like to stay with her for a while.." svarade han tyst med en blick mot den medvetslösa kvinnan. Jean såg på honom och nickade men vände huvudet mot dörren då Ororo kom tillbaka med nya kläder till Lubaya.
"I think this is her training clothes.." svarade hon och räckte över ett linne och ett par mjukisbyxor till Jean. Då de inte hade kläder i Lubayas storlek liggandes runt huset så hade hon fått gå till Lus gästrum på jakt efter kläder åt henne. Eftersom hon bara var där på besök över helgen för eventet så hade kvinnan inte mycket kläder med sig att välja mellan.
"That's great.. Thank you, Ororo" tackade Jean och tog emot kläderna som den vithåriga kvinnan räckte över. Hon vände sig till Lubaya och rynkade pannan något bekymrat då hon insåg att hon omöjligt skulle kunna byta om den långa kvinnan själv. Hon vände en något besvärad blick mot Logan, som förstod utan att hon behövde säga någonting. Han drog försiktigt upp Lubaya i en sittande ställning. Tony som just nu insett vad dem tänkte göra blossade om kinderna och vägde mellan att fly fältet och gå fram för att hjälpa till.
"Eh.. do you.. I mean.. should I.." svamlade han och Logan vände blicken mot honom.
"It's okay, I've got it.." försäkrade han och Tony pustade lättat.
"I'll go out in the corridor to..." vad han skulle göra i korridoren uppfattade inte Logan innan Tony försvunnit ut från Danger Room. Logan vände blicken till Jean och Lubaya igen. Klänningen som hängde i trasor från Lubaya gick inte att rädda så Logan använde en av klorna för att riva loss det som resterade av den för att det skulle bli enklare för dem att få på Lu dem nya kläderna. Han vred undan huvudet lite medan han hjälpte Jean att hålla upp de långa armarna så att hon kunde trä på linnet. Därefter drog de på byxorna som var lite krångligare men gick någorlunda smidigt det också. Jean samlade ihop det nedblodade gröna tyget efter klänningen och reste sig upp.
"We'll be right out side.." lovade hon Logan innan hon och Ororo försvann ut från rummet. Logan nickade mot dem och satte sig sedan i skräddarsits på golvet. Han såg till att hålla ett respektfullt avstånd och satte sig dessutom med ryggen mot henne så att hon inte skulle känna att han övervakade henne om hon vaknade.

Jean och Ororo valde att gå upp till kontrollrummet, där satt redan Adnaurian och skrev frenetiskt.
"What is that?" undrade Jean när hon fick syn på blocket.
"Charles asked me to write down everything that's been going on so far. Ah'll ask the others to fill in their side later, but he wanted to leave no questions open" förklarade Ad.
"Good thinking" tyckte Jean.
Tony anslöt sig till dem också. Han hade tagit av sig dräkten nu när det inte rådde någon akut fara. Men han var redo att kasta sig iväg igen om de fick fler dåliga nyheter.

Lubaya låg orörlig en stund efter det att hon fått nya kläder. Men så småningom började hon vakna till liv. Hennes mänskliga jag trevade runt efter en position och någon slags förståelse över vad som pågick, men den vansinniga ilskan och paniken hon känt över hotet mot Miwa trängde helt undan all form av sans. Den djuriska sidan vällde fram och instinkterna tog över. De gröna ögonen slogs upp och tog in det tomma rummet, hon uppfattade flera dofter, en som låg starkare än de andra. Hon försökte sätta sig upp, men lemmarna var ännu inte riktigt med. En ny ansats, hon kom upp på alla fyra, men föll ihop på filtarna igen. Det slog henne att det här inte var hennes hemmiljö vilket hon tolkade som ett eventuellt hot. Lu knuffade sig upp på fötter och vinglade kraftigt på de långa benen och höll sig därför något hukad. Ögonen for mellan väggar och tak innan de landade på Logan som satt en bit bort. Hon gav upp ett morrande, en fnysning, och tog sedan ett par stapplande steg inåt rummet.

___________________________________

Samtalet inne i vardagsrummet hade tystnat nu. Miwa anslöt sig till sin mamma hallen med ett förvirrat uttryck och såg på Scott som stängde dörren då han klivit in.
"Miwa Jonsson?" undrade Scott.
"Yes, that's me" bekräftade den blonda kaninflickan. "Aren't you... aren't you Cyclops?"
"I am" nickade Scott. "Can I come in and see your family? This concerns them as well..."
"Has something happened to Lubaya?" undrade Miwa snabbt.
"She's safe. I'll explain it all if you permit me..."
Miwa nickade åt både Scott och sin mamma, och de gick tillsammans in i vardagsrummet. Där satt övriga familjen - far, syskon, någon kusin, en morbror, samt den cancersjuka mostern Miwa besökt så ofta den sista tiden. De stirrade alla förundrat på Scott som klev in iförd sin X-Men dräkt.
"I'm sorry to barge in on you like this, but there's been some serious developments this evening" förklarade Scott.
Han började berätta om kvällens händelser, och det gladde honom att Miwas familj redan träffat Lubaya och förstod allvaret i det hela.

Logan satt tyst och mediterade med slutna ögon medan han väntade på att Lubaya skulle vakna. Han försökte tömma huvudet på tankar men veckans händelser gjorde det svårt, attentatet på skolbussen och kidnappningen av Savannah och nu kidnappningsförsöket av Lubaya och Miwa. Vad hade Magneto för planer egentligen? Han spände nävarna men försökte sedan slappna av igen. Lågt prasslande från fibrena i tygerna talade om för honom att Lubaya började röra på sig men han fortsatte att sitta still. Än visste han inte vilken sinnesstämning hon var i, ifall hon var Lubaya eller fortfarande i det animaliska stadiet. Den vingliga resningen från golvet och morrningen talade om för honom att det handlade om den senare vilket gjorde honom bekymrad men han fortsatte lugnt att sitta med slutna ögon, låta henne ta in honom och rum i lugn och ro.

Tony stirrade ut mot Logan som satt på golvet och den väldiga kvinnan som nu rest sig och började stappla runt i rummet.
"How can he just sit calm like that with his back turned to her..." undrade han med rynkad panna och lutade sig närmre det stora glaset för att ha en bättre blick ut i det väldiga rummet.

Ad sneglade upp från sina papper när Tony talade. Hon betraktade den långa lejoninnans ostadiga gång genom rummet och Logans oberörda meditation.
"He poses a smaller threat when his back is turned" svarade hon enkelt. "Plus he can easily sense if she turns hostile."
"If anyone knows what to do it's him" konstaterade Jean och betraktade vaksamt det som utspelades i rummet.

Rummet var tillräckligt stort för att ge en illusion av frihet, men det faktum att ingen uppenbar utväg syntes blev snart uppenbart för lejoninnan. Hon gick fram till väggen och strök sig längs med den. Den var slät och intetsägande, men någonting inom henne sa att hon varit där förut. Hon fortsatte att gå längs med väggen medan blicken for hetsat genom rummet. Återigen fastnade ögonen på mannen som satt orörlig. Hon fnös till igen och rörde sig ditåt, tvekande... Hans lugn förvirrade henne då det inom henne själv rådde sådan panik.

____________________________________

Scott lät bli att nämna Lubayas nuvarande tillstånd, det behövde inte hela familjen få reda på. Men de tog hotet på allvar.
"You could stay at my house" erbjöd kusinen. "There should be enough room."
"It won't be for long" försäkrade Scott. "It's only a precaution. But I would like to take Miwa with me right now, back to the New York institute. She'll be far safer there, and we can keep an eye on both her and Lubaya."
"Well, I was gonna leave tomorrow anyhow" konstaterade Miwa lättsamt, fast hon såg ganska tärd ut. Det var uppenbart att hon var orolig över det han just berättat. "I'll grab all my things."
Scott nickade åt detta och Miwa kilade iväg för att packa ihop allt. Under tiden besvarade han ytterligare några frågor från familjen. Trots besökets natur kände han sig stärkt av mötet med Jonsson-familjen. De var uppenbarligen väldigt stöttande och kärleksfulla gentemot varandra vilket gladde honom. Miwas föräldrar gick också iväg för att packa, de mötte sin dotter i hallen och tog farväl.
"We'll stay in touch" fastslog hon. Därefter vände hon sig mot Scott som ställt sig i dörren.
"We should go" tyckte han. "Have a safe journey, we'll keep you updated" hälsade han familjen som nu vinkade av dem.
Snart var de på väg mot skogsdungen och gräsplanen där planet stod. Miwa kastade nervösa blickar mot den längre mannen och hennes nos darrade ofrivilligt medan de gick.

Han följde hennes gång genom rummet via doft och hörsel. Stegen tydde på att h hon rörde sig bort mot ena väggen och sedan följde den en bit innan hon verkade inse att där inte fanns någon väg ut, hennes uppmärksamhet verkade då vändas mot honom. Fnysningen fick det kort att dra i hans mungipor men han förblev stilla medan hon närmade sig. Han ville inte att hon skulle ta honom som ett hot så därför lät han henne närma sig honom utan hetsande blickar. Att hon inte var aggressiv och slängde sig mot väggarna än så länge kändes i alla fall som ett gott tecken, då fanns det något sans i vilddjuret.

Tony vägde nervöst på fötterna medan han såg ut på det som utspelade sig utanför kontrollrummet. Han visste att Logan mer än väl kunde ta hand om sig själv men trots det kunde han inte hjälpa annat än att vara nervös över situationen. Minnet av Lubayas tidigare vilda beteende då hon borrat in de vassa tänderna i Nightcrawlers hals var fortfarande färskt i hans minne. Ororo som varit ovanligt tillbakadragen sedan incidenten med skolbussen verkade också ängslig över det hela. Hon stod tyst och såg ned mot Logan som satt oberörd medan lejoninnan drog sig allt närmare.

Dörren till kontrollrummet öppnades och Xavier gjorde entré. Han såg fortfarande sliten ut, men hade återhämtat sig något efter det oavbrutna sökandet och hjälpandet.
"How are things? What's the status?" undrade han.
"She's still gone from her human senses" informerade Jean. "But so far she isn't panicking."
Charles gled fram och lutade sig mot glaset för att se ut i rummet.
"Should I make an attempt to reach her mentally, or do we wait?" undrade han.
"Perhaps you should ask Logan..." tyckte Jean.

Lubaya närmade sig Logan allt långsammare. Hon visste inte hur hon skulle agera runt den här figuren, han satt så passiv men hon var redo på minsta utfall. Den sista biten sjönk hon ihop så att den långa kroppen knappt sträckte sig högre än den sittande Logan. Återigen visade hon undergivenhet, men någonting inom henne ville också testa gränserna - se hur hierarkin egentligen låg. När hon kommit tillräckligt nära vädrade hon forskande kring honom, hon stack nosen tillräckligt nära för att kittla hans nackhår.

__________________________________

"Look, they're coming!" utbrast Kurt uppspelt där han kikade ut genom den öppna bryggan. "Start it up, Hank!"
Scott kunde höra det dämpade ljudet när X-Jeten startade upp. Miwa betraktade den storögt och hissade ryggsäcken lite högre upp på ryggen.
"Is Lubaya alright?" undrade hon. "Where is she?"
Scott tvekade, han visste inte hur mycket han borde säga.
"She'll be fine" upprepade han.
Miwa, som varit ganska skygg hittills, såg irriterad ut.
"Well, what does that mean? Is she injured? Why isn't she here?"
"She was hurt, but not badly so. It's her... state of mind that's a bit off" svarade han trevande.
"What do you mean?!" utbrast Miwa, arg och orolig. "Did they brain wash her or something?"
"No, nothing like that. She just had a very primitive response to the whole ordeal..."
"So? It's over now, right?"
De började gå upp för bryggan, Miwa snubblade till på första steget då hon inte avvek med blicken från Scott.
"She was still animalistic when we got to her. I don't know how she's doing at the moment."
Miwas ögon spärrades upp av chock och oro. Något liknande hade aldrig hänt Lu så vitt hon visste. När hon klev ombord och insåg att där fanns ytterligare främlingar blev hon genast skygg igen. De vita kaninöronen slokade och hon sänkte blicken mot golvet medan nosen darrade av nervositet. Scott lät de andra sköta presentationerna bäst de ville, han satte sig i cockpit och kunde strax påbörja flygningen.

Stegen saktade in, blev mer vaksamma, hon var osäker på honom. Huden knottrade sig lätt då han kände hennes nos stryka mot håren i nacken. Än så länge var hon lugn och verkade inte utgöra något hot för honom men det kunde vilken sekund som helst ändras. Med ryggen vänd och med hennes mun så nära hans blottade nacke så var han i en väldigt utsatt situation men trots det förblev han stilla. Inte ens när Xavier försiktigt nuddade vid hans sinne rörde han sig.
Logan. Would like me to attempt to reach Ms. Hertz mentally now or do you wish for me to wait?
Logan avvaktade lite med att svara då han fokuserade på det Lubaya gjorde.
I would like to try for myself first, Chuck.
Bad han och lät fokus återvända till Lubaya igen. Han visste att Xavier var utmattad efter sökandet efter Savannah och nu efter incidenten med Lubaya så han visste inte hur dem äldre mannen skulle kunna hantera Lubaya om hon var aggressiv. Dessutom kände Logan att det vore till det bättre om hon själv kunde ta sig ur sitt nuvarande stadie.

"Aren't you gonna help her?" undrade Tony och riktade en kritisk blick mot Xavier.
"Logan asked me not to, for now. And it would be preferable if she found her human self without interferance" förklarade Xavier.
"Sounds like bullshit to me. She's already harmed herself and others, nothing good could come out of this" tyckte Tony. "And if she attacks - what's keeping Wolvie from going all bestial?"
"Shut yer gob, Tin Man. We've our way of doing things here. Ye've never been lost in yer own mind like this, so pipe down and let us handle it" morrade Ad.
Tony mumlade någonting ohörbart men sa ingenting mer om saken.

Någonstans inom Lubaya var det något som sa att Logan var ofarlig, en trygg person, men instinkterna vällde fram. De avläste hans kroppsspråk och position, slutsatsen blev att figuren må vara en accepterad individ men det var också möjligt att utmana dennes position. Lejoninnan gjorde ett utfall, hon sänkte både tänder och klor mot Logans axlar och nacke. Det var inte någon överdrivet brutal attack, det var mest ett sätt att egga igång honom och se om det var värt att utmana hans högre rang.

_________________________________

"She speaks so highly of you."
Hank log varmt mot Miwa som nu satt i sätet bredvid hans. "You obviously mean the world to her."
Miwa rodnade, vilket inte syntes bakom den vita pälsen. Hon hade hört mycket om både Hank och Kurt, särskilt den förstnämnde då denne stått för Lubayas inbjudan till New York. Det var överväldigande att träffa tre X-Men på samma kväll, plus en omtumlad yngling som tydligen tillhörde en av de rikaste familjerna i landet. Det var först nu hon började förstå vilket drama som utspelat sig kring den där middagen tidigare under kvällen.
"There were no deaths at that dinner party, right?" undrade hon distraherat.
"No, most were able to make it out on their own, we took care of the rest" försäkrade Hank.
Miwa drog upp benen mot kroppen och försökte att inte oroa sig allt för mycket. Hon kunde inte göra någonting förrän de kommit fram ändå.
"She was so mad..."
Miwa vände sig mot Patrick som just uttalat sig. Han såg på henne med en svårläst blick.
"When that big, blonde one said he was going after you - she went absolutely berserk" förklarade han.
Miwa svalde hårt. Var det hennes fel att Lu drevs till sådant primitivt raseri? Det skulle vara både smickrande och betungande på samma gång. Hank sneglade kritiskt mot Patrick, han tyckte inte det var ett passande uttalande just nu.

Ororo flämtade till och lyfte förskräckt händerna till munnen då lejoninnan plötsligt gjorde ett utfall mot Logan.
Attacken var inte helt oväntad. Logan noterade den hastiga rörelsen från Lubayas håll och hennes doft blev betydligt mer påtaglig då hon närmade sig. Insinktivt så sträckte han upp en hand för att greppa en av hennes handleder medan den andra sköt upp bakom hennes nacke för att ta ett grepp samtidigt som han spjärnade emot med fötterna mot golvet och sköt uppåt. Tanken var att använda hennes momentum framåt, då hon var tvungen att böja sig ned för att sjunka tänderna i honom, så att han kunde slunga henne från sig över axeln. Han kunde känna hennes klor gräva sig in i hans axlar men de grävde sig inte allt för djupt, för att undvika hennes tänder som var ute efter hans nacke så lutade han ned huvudet en aning. Attacken hade inte varit aggresiv, han kände på sig att hon testade honom. Hon hade dragit första blodet så nu var det upp till honom att försvara sin positition, det hela var väldigt primitivt och enkelt på det sättet. Han öppnade ögonen medan han reste sig uppåt, för att kunna möta henne mer direkt.

I och med att hennes år av kampsportsutövning var som bortblåst ur hennes djuriska medvetande hade hon inget att sätta emot hans kast. Hon röt högt då hon slungades över honom och sparkade vilt för att få fotfäste igen. Landningen var klumpig och slog nästan andan ur henne, men hon vred sig snabbt upp på fötter. De gröna ögonen stirrade rakt på Logan nu, också i utmanande syfte och hon blottade tänder. Men hon satt hukad nära golvet och var ovillig att göra ytterligare ett utfall, hon ville se hur denna utmaning tagits. Än så länge var det uppenbart att han tänkte göra motstånd, och i sitt försvagade tillstånd ville hon inte göra misstag.

"This is madness" fnös Tony med en uppgiven gest. Han slet blicken från rummet och började vanka av och an.
De andra hyschade bara åt honom.
På kontrollpanelen började plötsligt en lampa att blinka, någon sökte kontakt via den interna radiokanalen. Jean öppnade genast länken och Scotts röst fyllde kontrollrummet.
"We have successfully located Miwa Jonsson, we're bringing her back with us. Her family are relocating as we speak" förklarade han.