Time heals all wounds?

Lu betraktade Logans knappande till en början, men sedan vände hon blicken ut mot rummet just i tid för att se det släckas ner. Hon rörde sig närmare glaset i väntan på att något skulle hända. Först tycktes det bara ljusna, men det fanns plötsligt en mängd nya former. Hennes öron ströks först bakåt när en skogsscen plötsligt växte fram och hennes gröna ögon följde regnet som föll. Sedan veks öronen framåt och hon pressade en hand mot glaset.
"This is just magic... A trick" mumlade hon medan blicken svepte över den overkliga scenen. Hon kunde verkligen inte tro på det hon såg.
"It cannot på real? Surely?" Hon vände blicken mot Logan.

____________________________________________________________

Ad rättade till skjortan för att försäkra sig om att den skulle dölja den underliga bulan vid byxkanten. Hennes hjärta slog snabbare när bussen rullade in och dörrarna gled upp - det var alltid en risk att ge sig ut offentligt, men det var också skönt att få omväxling. Ad betalade och följde sedan tätt efter Savannah. Plötsligt kände hon sig naken och utsatt, hon vek undan blicken från killarna som fällde ett par kommentarer då de passerade. Hon slog sig snabbt ner bredvid Savannah och höll blicken sänkt mot golvet.
"Ah don't think we should go all the way downtown, stupid to take risks" mumlade hon.

Logan log för sig själv medan han betraktade Lubaya. Hennes reaktion var förväntad. Han klev fram bredvid henne och såg ut mot skogen.
"It's a virtual reality", förklarade han. På många sätt kunde man tro att det var magi men i verkligheten var det bara väldig avancerade illusioner. En kombination av syn, lukt, ljud och känsla skapade en väldigt levande och verklig värld.
"It's a trick of the mind and senses. But the experience is quite real, I can assure you..", han betraktade regnet som slog mot rutan men såg sedan upp på Lu.
"Would you like to take a stroll?" undrade han med ett finurligt leende och gjorde en gest mot dörren. Jean och Scott skulle inte återvända på ett tag gissade han och det skulle inte ta lång tid för dem att gå ett varv i skogen så att Lu kunde få en känsla av vad rummet hade att erbjuda.

---------------------------

Savannah blickade ut genom fönstret då bussen började röra på sig igen men såg mot Ad då hon tilltalade henne. Hon lutade ner huvudet en aning för att bättre kunna höra vad hon sade över bullret från bussens motor.
"I agree", höll hon med och nickade medhållande. Det var inte direkt klokt att vistas i den delen av stan på kvällen, speciellt om de skulle ut och dricka, det var att be om trubbel. Savannah visste mycket väl vilka typer som hängde i dem områdena, så hon hade inget behov av att vistas där. Hon noterade att killarna längre fram i bussen vänt sig om och nu visslade och ropade efter dem. Hon forsatte dock nonchalera dem för att inte uppmuntra deras beteende.
"So where should we go?" undrade hon och log snett.

Lu betraktade scenen med viss vaksamhet, men det kunde knappast vara något farligt, särskilt om Logan var med.
"Alright" nickade hon och lät honom leda vägen ut. Lu tvekade någon sekund i dörren - hon sträckte ut en hand och kunde känna regndroppar väta hennes hand. Det doftade kåda och mossa och första steget ut ekade inte av metall, stegen var nästan ohörbara på det mjuka skogsgolvet. Men det var som om någonting inte riktigt stämde... Hennes ögon och hörsel försäkrade henne om att omgivningen var äkta, men trots de många dofterna var det som om de låg fel.
"All the smells are there, but they seem a bit... off" konstaterade hon och såg på Logan. Han borde ju också känna det, han som också besatt förhöjda sinnen.

________________________________________________________________________

"We could get off in White Plains, it's still a city, but not as crowded" föreslog Ad. "Easy to find an isolated pub."
"We'll show you a real party! Come on, don't act all bitchy" hojtade en av killarna. Han kunde omöjligt hört vad de sa, men det var tydligt vad killarna hade för planer för kvällen.
"And it's not far, so we won't have to share our space with those douchebags for long" tillade hon tyst.

Logan visade vägen ned till rummet och klev sedan in mellan träden. Då hon kommenterade att dofterna var lite off så nickade han och såg mot henne.
"It's not perfect. But people without heightened senses won't know the difference." han log och kastade en blick upp mot taket eller himlen som det föreställde nu. Han var säker på att dofterna skulle korrigeras i senare uppdateringar för att förbättra upplevelsen för dom med förhöjda sinnen också. Han gick fram mot ett träd och lade en hand mot det. Handen gick inte rätt igenom utan stannade emot en fast a skrovlig massa, precis som man kunde föreställt sig att barken på ett träd kunde kännas.
"You don't really think about it when you're training. I'm sure we'll be able to fix it in the future." log han annat och vände sig mot henne igen.

____________________

"That sounds good", nickade Savannah och slängde en blick mot killarna som fortsatte hojta.
"Hopefully they won't follow us..", kommenterade hon och rynkade lite på näsan. Det skulle inte varit första gången något sådant hade hänt henne i sådana fall. Men förhoppningsvis hade de redan en plan för kvällen. Bussen stannade till vid en busshållplats och ett gäng med tonåringar klev ombord. Hon kastade en blick mot gänget som klivit ombord; två tjejer med tre killar. De satte sig vid sätena längst bak och verkade ha smugglat med sig en flaska sprit som de nu turades om att dricka från. Savannah betraktade den tyst men skakade sedan lite på huvudet och vände blicken ut genom fönstret.
"You think they have noticed that we're gone yet?" undrade hon och flinade snett.

Lubaya skrattade till.
"Oh, I am not complaining! And I think we might be able to cope with it" flinade hon.
Träden skyddade dem något från regnet, men de blev ändå stadigt blötare. Lu sjönk ner på huk och plockade upp några barr från marken, återigen brottades hennes sinnen med en känsla av overklighet trots överväldigande bevis. Hon slöt ögonen, och känslan blev något bättre - dofterna och ljuden var helt klart från skogen.
- BAMF -
Lu flämtade högt och satte sig bakåt i ren förskräckelse när ett rökmoln materialiserades från ingenstans med en dov knall. Kurts mörka uppenbarelse blev synlig när röken svepte bort.
"Verzeihung!" utbrast han. "The Professor asked me to see what you were up to" förklarade han och vände sig mot Logan.

____________________________________________________________

Ad fortsatte att hålla blicken sänkt, hennes mage slog knut på sig när de nya ungdomarna klev på. Det var ju tack och lov inte helg, då hade säkert bussen varit fullpackad på mer än ett sätt.
"Maybe" svarade Ad fundersamt. De borde väl få varsitt sms inom kort, eller värre - ett telepatiskt meddelande. Det var kanske bäst att svara ärligt om det skedde, det vore onödigt att orsaka panik och ett meningslöst sökningsuppdrag.
"Ah'm sure we'll know when they realize."

"Good", kommenterade han och flinade snett. När Kurt uppenbarade sig så reagerade han inte speciellt mycket. Han hade sedan länge vant sig vid Nightcrawlers plötsliga uppenbarelser så han var undermedvetet redo på att det kunde hända.
"Hey there, elf", log Logan snett och såg mot Kurt. "You've never thought of using the door?"
Kurt snörpte på munnen och lipade sedan mot Logan utan att bry sig om att svara på frågan.
"I'm just showing Lu the Danger Room", förklarade Logan och gjorde en gest ut mot skogen.
"Do he want us to hurry it up?"undrade han och höjde på ett ögonbrynet.

______________________

Hon kunde höra ungdomarna väsnas bakom dem men ägnade dem ingen tanke. Killarna verkade ha gett upp med att försöka få deras uppmärksamhet och hade nu vänt sig framåt igen. Savannah betraktade vägen som for förbi utanför och undrade om de på skolan skulle bli väldigt upprörda över att dem smitit ut. Hon kunde föreställa sig Scotts reaktion och log förnöjt för sig själv.
"I guess", sade hon och sträckte rastlöst på sig. Hon hoppades att deras busshållplats skulle komma upp snart.

"I guess, he said something about having other appointments" svarade Kurt. Han vände sig sedan tillbaka till Lu som satt på backen.
"I'm very sorry, I forget it takes some getting used to" log han ursäktade och sträckte fram en trefingrad hand. Lu betraktade den tankfullt, hon hade inte sett den på så nära håll tidigare, men hon tog den tacksamt.
"It is alright" försäkrade hon medan han drog henne upp på fötter. Plötsligt tornade hon över honom och Kurts blick dröjde kvar på hennes ansikte - det var en nästan obehaglig längdskillnad när han stod så nära intill.
"I won't stress you, but I promised I'd deliver the message" förklarade Kurt.
"Perhaps we should come back here another time?" föreslog Lu.

________________________________________________________________

Ad försökte räkna hållplatserna de passerat, de låg tätare ju närmare staden de kom men det var tomt vid de flesta hållplatser.
"Should only be about three more" konstaterade hon. Det var egentligen inte så noga, de hade ju ändå ingen klar plan på exakt var de skulle gå.
"Yeah, Ellie was totally lezzing out with Kim." Det var en av tjejerna bakom dem som fällde kommentaren.
"Shut up!"
"I know right? It was totally gross, and I'm sure Kim's parents would freak out."
Ad fnös åt det hon hörde.
"Ah'm surrounded by teenagers almost 24/7, but I only feel old when ah come near people like that" muttrade hon.

Han betraktade Kurt då han hjälpte Lubaya upp på fötterna igen och flinade sedan åt Kurts min då han blev uppmärksammad på längdskillnaden mellan dem.
"Yeah", nickade Logan. "Let's not keep the professor waiting.."höll han med om.
"Computer, terminate scenario", sade han högt rakt ut i luften och regnet upphörde på direkten. Ljuset dimmades ned och ljuden upphörde, skogen runt omkring dem försvann plötsligt. Efter bara någon sekund så tändes lamporna igen och rummet var precis som det varit innan, kallt och metalliskt.
"Reset to previous configurations", tillade han för att programmet som Jean och Scott skulle träna med låg förberett i datorns minne.
_____________

Savannah rynkade på näsan en aning åt konversationen som pågick bakom deras ryggar. Det kröp i skinnet på henne när hon hörde folk som pratade på det sättet.
"I understand completely", svarade hon och försökte tona ut tjejens gälla röst.
När rösten i högtalaren annonserade att nästa hållplats skulle vara White Plains så tryckte hon in stoppknappen. Bussen rullade in på hållplatsen och stannade. Savannah reste sig upp och väntade på att Ad skulle flytta sig så hon kunde följa efter ut. Som tur var följde killarna inte efter dem. Hon betraktade bussen då dörrarna stängde och när den sedan rullade ut på vägen igen, då vände hon sig till Ad och log.
"Where to?" undrade hon och såg sig om. Hon hade aldrig varit i den här delen tidigare.

Lubaya stirrade på skogen som bleknade framför henne. Det gick en rysning genom henne, det kändes obehagligt att inte kunna lita på det hon såg. Men den här typen konstigheter började ändå bli vardag, i dessa skolor bevittnade hon varje dag fenomen som kändes overkliga.
"You haven't seen it before?" undrade Kurt medan han rörde sig mot dörren.
"Not in action" förtydligade Lubaya.
"It's quite a workout. I've lost many-a-bet when Wolvie has a go... he's lost plenty too, though" flinade han.
"Betting? Really?" Lu log illmarigt.

_________________________________________________________________________

Ad följde efter Savannah, tacksam över att lämna ungdomarna bakom sig. Hon såg sig om vid hållplatsen - de var vid utkanten av White Plains, men de var i stort sett omgivna av bebyggelse. New York var en stad som aldrig tycktes sluta, även om den smälte in i andra städer.
"Ah'm not sure. It's a Wednesday, few places might be closed, but they should be open at this hour" konstaterade hon. "Eenie, meenie, minie - mo!"
Hon pekade i tur och ordning längs olika gaturiktningar, och stannade på en som ledde inåt höger.
"Ah guess that's where we'll go" log hon och traskade ditåt.

"I don't know what you're talking about" flinade Logan och såg mot Kurt innan han satte handen mot panelen så dörren öppnades.
Logan, sorry to interrupt you, but have Adnaurian or Savannah come down to Danger Room?
Han ryckte till en aning då Jeans röst plötsligt ljöd i hans huvud och han lyfte en hand till tinningen. No, I haven't seen them.. Only Kurt. svarade han.
That's what I was afraid of, ljöd Jeans uppgivna röst. Are they missing? undrade Logan och rynkade pannan.
[b]Yes, they don't seem to be anywhere on the premesises../b]
"What's wrong?" undrade Kurt som kände igen när någon fick ett mentalt meddelande.
"Ad and Savannah seems to be missing.." svarade Logan och såg bak mot Lu och Kurt.
_________________

"I bet something is open.. People do drink in middle of the week, right?" flinade Savannah och såg mellan de olika gatorna. Det var inga folk ur för tillfället men de affärer hon kunde se verkade fortfarande vara öppna.
"Onward we go", flinade hon och följde efter Ad.

"Missing?" upprepade Kurt.
"They were supposed to be here for training" upplyste Lu, det kändes bra att ha någorlunda koll på läget. Hon kastade en sista blick mot Danger Room innan hon gick den korta biten där de kunde vänta in hissen.
"Ah... Any reason to worry yet?" undrade Kurt.

________________________________________________

Det var en ganska normal gata, välvårdad åtminstone i Ad's ögon och säkert Savannahs också. Det var uppenbart ingen slum, men det låg inga finare klädbutiker här. Neonskyltar annonserade om öppna restauranger, Ad ratade genast en mörk nattklubb, den såg knappt ut att vara öppen. Men längre ner såg hon lovande skyltar, bland annat en irländsk pub, en sportbar, och en intetsägande hörnkrog. Just som hon tänkte fråga vad Savannah var sugen på när det plingade till från hennes mobil. Ad halade upp den - nytt sms från Scott. Med viss tvekan öppnade hon meddelandet.
[Where are you?]
"Looks like they've noticed" upplyste Ad med en halvt road suck.

"I don't think so", svarade Logan och skakade lite på huvudet. Jean hade bara verkat besvärad och inte uppjagad, så han trodde inte att det var någon anledning till panik. D
Dessutom hade nog Jean sagt till om de behövde hjälp att leta.
"Let's just get you to the professor", föreslog han och såg mot Lubaya. "They will tell us if they'll need help finding them. Kurt nickade åt detta och följde med dem ned genom korridoren. Logan tryckte på knappen till hissen och väntade tills dörrarna öppnades med ett lågt pling. Han väntade tills Lu och Kurt gått in i hissen innan han tryckte på knappen så dörrarna gick igen.
__________________

Savannah såg mellan de olika uteställena och funderade över vilken pub som kunde vara roligast att gå till. Hon var inte direkt intresserad av sport så den puben gick bort. Oftast spelade de rätt bra musik på irländska pubar så det va den hon lutade åt för tillfället. Hon såg sig förvånat om vid det plingande ljudet men insåg sedan att det var Ads telefon. Tydligen var de saknade nu, eller i alla fall var Ad det. Hon sneglade på meddelandet och flinade snett.
"What are you gonna answer with?" Undrade hon och log lekfullt mot Ad.

Lu nickade kort och hissade upp sin packning högre på axeln. Kläderna var fortfarande fuktiga efter det simulerade regnet, det klibbade obehagligt mot hennes ludna skinn men det skulle snart torka.
"Hank told me about the seminar and the dinner - should be interesting, ja?" sa Kurt.
"Yes, I am look forward to it" log Lu.
"One of the alarms set off this morning" berättade Kurt för Logan. "I had a look on the security cam, but I think it was just a curious deer."
Hissen rörde sig hastigt uppåt, och det tog ingen lång stund förrän dörrarna gled upp till korridoren utanför Xaviers kontor.

__________________________________

"Well... Ah won't tell 'em where we are just yet, but there's no point in lying" tyckte Ad.
[We took the night off. Be back later.]
"He's gonna be piiissed" konstaterade hon med en suck och la undan mobilen.
"So... where to? Ah might be Scottish, but ah cannay say no to Irish Pubs."

"So there was nothing showing on the monitor?" undrade Logan och vände sig till Kurt som skakade lite på huvudet. "Nein, but no other alarms have gone off", förklarade han och Logan nickade lite åt detta.
"I better have a look anyway." Hade det varit ett rådjur så skulle han kunna plocka upp doften efter det fortfarande. "Which area?"
Kurt såg betänksam ut medan han försökte minnas numret på larmet som gått av. "E12.. I think", svarade han trevande efter att ha funderat en stund. Logan gjorde en notering av detta. Han skulle ändå behöva kolla loggen senare innan han begav sig ut för att kolla till sensorerna. Då hissen stannade så klev han ur hissen och kastade en blick ner genom korridoren. Han vädrade i luften, Hank och Jean hade gått där nyligen. Jeans spår var färskare vilket tydde på att hon nyligen passerat där medan Hanks doft var äldre, alltså hade de inte gått tillsammans. Båda verkade i alla fall ha gått i riktning mot Xaviers rum, så om de inte tagit en annan väg ut så var de båda fortfarande där.
_______________________________________________________

Savannah nickade kort åt det sade men personligen hade hon nog varit mer jävlig och inte svarat på en stund. Det var första gången hon var glad över att hennes mobil blivit elektrifierad, att Scott eller Jean inte kunde hunsa henne via den. Hon flinade illmarigt åt Ads kommentar om att Scott skulle bli arg.
"I wish I could see his face", log hon brett och försökte föreställa sig det. Det var ett av de få nöjena hon hade nu för tiden, att driva Scott till vansinne.
"I say aye, for the Irish pub", log hon och började styra stegen ditåt. Väl framme vid dörrarna så greppade hon handtaget och drog den utåt. Ljudet av klappande händer och fiolmusik strömmande ut på gatan. Tydligen verkade det vara någon form av livemusik ikväll. Hon log för sig själv och gick in. Lokalen var långt ifrån fullpackad men det var ändå en del människor där. Hon såg sig omkring och fick snart syn på ett bord borta i ett av hörnen och pekade ut det åt Ad innan hon började röra sig dit.

Lu började känna sig allt mer exalterad ju närmare de kom. Hon såg verkligen fram emot eventen, men en känsla av nervositet fanns ändå.
"I need to check up on a project, but I'll see you later - call me if you need me, Logan" hälsade Kurt, och med en avskedssalut försvann han i sitt rökmoln. Lu viftade undan den stinkande röken och såg sedan ner på Logan.
"Will you follow me inside?" undrade hon. Visserligen hade hon träffat alla närvarande på kontoret, men det var fortfarande en ganska främmande miljö. Det kändes tråkigt att skiljas precis innan hon nått målet.

___________________________________

"Ye mocking me?" undrade Ad med ett försök till anklagande, men det blev mest ett roat uttryck.
Den muntra musiken såg till att höja stämningen inne på puben. Det var en ganska liten lokal, men ingav en bekväm känsla. Mörkt trä, färgat glas, mässingsdetaljer, klyschig konst i en alldeles lagom mängd. Deras ankomst uppmärksammades knappt av någon vilket lugnade Ad inför ett besök i allmänheten. Hon nickade åt Savannah och följde henne mot det tomma bordet. De hade knappt nått fram förrän en servitris klädd i svart kom framsvepande.
"What can I get you?" undrade hon, högt för att de skulle höra.
"Ah'd like a Murphy's" bad Ad samtidigt som hon slog sig ner.

"See you later, Kurt", nickade Logan och betraktade för ett ögonblick platsen där Kurt stått. Han rynkade lite på näsan åt den fräna svaveldoften, det var något hans känsliga näsa aldrig vande sig vid.
"Yeah, sure", svarade han vid Lu's undran. Han gissade att hon fortfarande kände ett visst obehag att bli lämnad ensam, i alla fall nu när de var på skolan som hon inte var speciellt van vid. Han hade ju dessutom inte bråttom någon annanstans. Ifall Jean och Scott hade problem att hitta Ad och Savannah så skulle de få höra om det och sensorerna var det ingen brådska med. Vädret hade varit fint hela dagen och så länge ingen medvetet försökt undanröja sin närvaro så skulle det fortfarande finnas spår kvar att följa.

__________________________________

"What will ye do if ah am?" svarade Savannah med en överdriven skotsk brytning och log retsamt mot Ad. Den glada, högtempo musiken fick henne på ett muntert humör och hon kände nästan för att börja klappa och stampa i takt med alla dem andra där inne. Hon gled nerpå bänken och drog av sig jackan, som hon sedan lade bredvid sig i en hög.
"I'll take a cider, from the tap. Pear if you have.." sade hon till servitrisen som dykt upp.
"Coming right up!" log kvinnan mot dem och försvann sedan bort mot baren. Savannah såg efter henne men såg sig sedan om för att beskåda dekoren och människorna som var där inne.
"Seems like a nice place", kommenterade hon till Ad, samtidigt som hon blickade bort mot den lilla scenen där två män stod och spelade fiol medan de stampade takten till musiken.

Lu nickade tacksamt och gick sen närmare dörren.
"Please, come in Lubaya!" ljöd professorns röst inifrån rummet.
Lu öppnade och klev in, det här var åtminstone en bekvämt hög dörr där det fanns god marginal även för henne.
"Come in, come in" log Xavier från sitt skrivbord.
Jean stod vid fönstret tillsammans med Hank, de diskuterade lågmält över några papper men vände sig strax mot de nykomna.
"Thank you very much Logan for the escort. I trust everything went well?" Xavier såg mot Logan.

__________________________________

"Noo jist haud on! " protesterade Ad på sin bredaste skotska. "Ye could ne'er outblether me in mah own leid, ye glaikit!"
Hon såg sig om och nickade åt det Savannah sa angående baren. Just nu var det inte många beställningar, så servitrisen var strax tillbaka med deras respektive drycker.
"Thank you! We'll have a break now - or in fancier terms - take an intermission. We'll be back soon, folks" förklarade en av männen på scen när musiken och applåderna dött ut.

Logan följde efter Lubaya in i rummet och stängde dörren efter dem. Han nickade en hälsning mot Hank men vände sig sedan mot Xavier då denne tilltalade honom.
"Don't mention it", log han. "Everything went fine", försäkrade han och Xavier nickade åt detta. "Good", kommenterade Xavier och log. Han vände sig till Lu igen.
"It's nice to see you again, Ms Hertz. We're very excited that you wanted to join us for Hank's seminar." log han varmt.
Logan såg mellan Lu och Xavier men drog sig sedan bort mot Hank och Jean.
"Any news on the girls?" undrade han lågmält och såg på Jean. Hon såg upp på honom och log något besvärat. "Yeah... Scott sent Adnaurian a text-message.. Apparently she and Savannah is off somewhere." svarade hon kort och suckade lite. Logan rynkade pannan en aning åt detta. "Really? Hmm.."
__________________________________

Savannah blinkade och såg på Ad men kiknade sedan i skratt åt den breda dialekten. "What did you just call me?!" undrade hon och försökte att sluta skratta. Hon tackade servitrisen då hon ställde ned det stora glaset med cider framför henne på bordet. Hon lyfte glaset till läpparna och tog en klunk av den kalla drycken. Hon suckade förnöjt och lutade sig tillbaka. Det här var precis vad hon behövde; komma bort ifrån skolan och alla människor som alltid hängde över henne som spejande hökar. Hon drog en hand genom håret och försvann i sina egna tankar för en stund.

"I don't want them to take any risks, of course, but it might be a good thing. At least I'm glad they're talking again - this might be just what they need. Scott doesn't see it that way of course" förklarade Jean med en suck.
"I'm sure he'll come around" svarade Hank med ett leende och en nick innan han gick bort till skrivbordet för att göra de andra två sällskap.
"I was very glad for the invitation" försäkrade Lu och krökte på nacken i en artig gest.
"Well, no one's happier than me, I assure you" log Hank och sträckte ut en stor, blåluden hand och grep Lubayas brunludna. "It's wonderful yo see you again, child."

___________________________________________________________

"Oh, ye'd like to know, wouldn't ye" flinade Ad.
Hon lyfte det iskalla glaset och tog ett par klunkar av det skummande ölet. Det var oerhört avslappnande, och när livemusiken tystnat ersattes den av mer lågmäld musik. Det gick att hålla konversationer utan större ansträngning åtminstone.
"Where did ye live before? What area was yer usual homestead?" undrade Ad, och hoppades att det inte var en påträngande fråga.

Logan var inte förvånad att Scott var upprörd över situationen. Han log kort mot Hank och såg efter honom då han gick bort mot Lubaya och professorn men vände sig sedan till Jean igen. "Do you know where they went?" frågade han, åt vilket Jean skakade på huvudet.
"No, they didn't tell us.." förklarade Jean. Logan nickade lite. Om de inte var på skolområdet eller i skogen så hade de antagliigen begett sig in mot staden med något form av färdmedel, han gissade via buss.
"I'm sure they'll be back soon. They have probably just gone to a pub or something", sade han och Jean log vagt. "Yeah, I'm sure you're right." svarade hon och gned sig trött över tinningarna. Logan betraktade henne lite bekymrat men sade ingenting.

_________________________________

Savannah log snett åt Ad och reflekterade kort över det hon hade sagt och vad ordet kunde betyda. När Ad pratade med sådan grov dialekt var det svårt för henne att alls snappa upp ord över huvudtaget. Hon tog en klunk av cidern och höll sedan på att sätta i halsen vid Ads plötsliga fråga. Dem hade aldrig diskuterat sådana personliga saker tidigare så frågan tog henne med överraskning.
"Hunts Point, Bronx.." svarade hon kort men verkade inte besvärad över frågan. Hon drack lite mer av cidern medan hon tänkte tillbaka till de övergivna byggnader hon brukade söka skydd i från kylan och vinden. Då polis eller andra hemlösa drev bort henne fick hon ofta söka skydd på andra platser, så som under broar eller i trappuppgångar. Ibland hade hon även sovit i containrar. Hon hade försökt röra sig i de finare områdena men där brukade folk alltid ringa polisen på henne så på så sätt var det lättare att hålla sig i slummen. Hon fick något fjärran i blicken och såg ned på isbitarna som flöt runt i hennes glas.
"A pretty little spot down by the water", kommenterade hon med ett påklistrat flin när hon kom på sig själv med att sjunka ned i deprimerande tankar.

Xavier bad Lubaya att slå sig ner jämte Hank framför skrivbordet. De började beskriva lite närmare hur planerna såg ut och - om hon ställde upp - vilka slags frågor Hank ville ställa till henne under seminariet. Jean började gå mot dörren och gestikulerade till Logan att följa efter.
"I meant to tell you: I thought I sensed something today, somewhere out in the grounds. I was holding a class at the time so I didn't look into it further, but it made me a bit uneasy" förklarade hon lågmält för att inte störa de andra vid skrivbordet.

___________________________________________________________

Ad var lättad då Savannah inte tycktes stött av frågan, men hon anade ändå att det inte var en helt lätt sak att prata om. Hon tog ytterligare några klunkar öl medan hon tänkte tillbaka på sin egen tid på gatan. Den hade varit kort medan Savannahs varat i många år.
"I was out there for a while, when I ran away from my parents. The streets, jail, back in the streets and then the Brotherhood" förklarade hon. Det var på tok för vanligt att ungdomar hamnade på gatan, särskilt som enda utväg från dåliga hemförhållanden. Problemet var särskilt stort bland mutanter numera.

Logan såg på Jean då hon gestikulerade för honom att följa efter, han såg kort mot Lu och dem andra innan han gick efter Jean bort till dörren.
"Uneasy?" undrade han och rynkade bekymrat pannan. "Kurt told me that one of the alarms went off this morning, but he thought that it was a deer.." han talade lågt för att de andra inte skulle höra. Han öppnade dörren och lät Jean gå ut före honom sedan följde han efter och stängde tyst efter sig. Han hoppades att Lubaya inte skulle känna att han övergav henne nu, men han kände att han inte hade mycket där att göra när de diskuterade eventen.
"Why did it make you uneasy?" frågade han och vände sig till Jean när de väl stod ute i korridoren.

___________________________________________________________________

Savannah reagerade lite då Ad nämnde att hon suttit i fängelse, det var i alla fall en plåga hon hade sluppit undan. Visserligen hade hon fått sitta i häktet ett antal gånger men aldrig i fängelse. Hon drack några djupa klunkar för att dränka minnena som ville göra sig påminda och fokuserade istället sin uppmärksamhet på kvinnan framför sig.
"Why did you run away from home?" undrade hon och kände att deras samtal tagit en väldigt seriös vändning redan från början. Hon hoppades att det inte var ett allt för känsligt ämne men Ad hade ju trots allt tagit upp det självmant.

"It just felt odd" svarade Jean trevande. "I'm sure it was a person, too close to be a stranger just stumbling on the place, but I couldn't get my head around it. I couldn't tell... it didn't seem familiar."

Lu kastade en blick mot Logan då denne försvann ut, men det var inget konstig i det. Hon var säker på att de skulle ses snart igen, och nu satt hon tryggt med McCoy och Xavier.
"There will be quite an early start tomorrow, so I would suggest a good nights' rest" påpekade Hank. "There will be a car to pick us both up tomorrow, there might be someone else from the school tagging along, but we'll see then."

_______________________________________

Jo, det var minsann ett ganska mörkt spår hon styrt in dem på, men det kändes på något sätt skönt att ta tag i den biten nu - på en trevlig plats i början av en förhoppningsvis trevlig kväll.
"My foster parents were..." hon försökte hitta ord till det medan hon tog en klunk, "...sick motherfucking cunts, bloody sick. They abused me in all sorts of ways from the day we got back to America."

Fåran i Logans panna var i det här laget väldigt djup och han kände nu mer än någonsin att han behövde kolla området runt sensorerna. Om Jean hade uppfattat en närvaro som var mänsklig men inte kunde klacifiera den så bådade det inte gott.
"That doesn't sound good", kommenterade han med en bekymrad ton och blickade bort mot ett av fönstrena längre ned i korridoren. "I think I'll have to take that tour in the woods earlier than anticipated", sade han fundersamt. Vem det än var som traskat runt i skogen utanför skolan så lärde personen i fråga inte fortfarande vara kvar där ute. Däremot skulle doftspåret fortfarande finnas kvar och på så vis kunde Logan lära sig en hel del om denna främling.
"I can come with you, if you like", erbjöd sig Jean och Logan log mot henne. "If you don't have anything better to do, I wouldn't mind some company." svarade han. "I just need to get rid of this first", fortsatte han och nickade menande mot väskan som hängde över hans ena axel. Jean nickade förståemde åt detta. "You go and leave your bag. I'll wait for you downstairs", föreslog hon och Logan nickade åt detta. "I'll be right down with you", lovade han och hon log mot honom. Därefter gick de skiljda vägar; Jean tog hissen ned till entréplan medan Logan följde korridoren bort till lärarnas lägenheter. Det gick snabbt för honom att ta sig till sitt rum och lämpa av väskan, sedan skyndade han ner för trapporna till entrén för att Jean skulle slippa vänta allt för länge.

______________________________________________

Savannah gjorde stora ögon och höjde ögonbrynen en aning i förvåning vid Ads skarpa ord. Hon var snabb på att dricka en klunk cider för att inte se så chockad ut. Fortsatte hon dricka i den här takten.så skulle hon snart behöva beställa in ett nytt glas.
"That.. sounds horrible", sade hon i brist på annat att säga. De här seriösa snacken tillhörde inte hennes repertoar, så hon visste inte riktigt hur man skulle agera eller säga i sådana situationer. På gatan så levde man det hårda livet, man pratade inte om det. Hon hoppades att hon inte uppfattades som sarkastisk eller att hon inte brydde sig. För ett ögonblick övervägde hon att fråga vad Ads fosterföräldrar gjort mot henne men Savannah kände att det var för magstarkt även för henne, hon som vanligtvis lät tungan gå som den ville.

Efter planeringsstunden eskorterade Hank Lubaya till köket för att hon skulle få middag. Bäst hon åt slog det henne att hon inte ringt Miwa ännu, så efter en hastig middag besökte hon sitt gästrum där hon genast kastade ifrån sig väskan och halade upp mobilen. Hon planerade att följa Hanks råd och lägga sig tidigt, om nu inget oväntat skulle dyka upp. Därför skickade hon iväg ett sms till Logan.
[I'll be off to bed soon. Thank you very much for the ride here. See you later.]

_______________________________________________________

"Aye, it was."
Trots allvaret kunde inte Ad låta bli att le, hon märkte att Savannah inte hade ord för den här typen av konversation, åtminstone inte i situationer som denna. "They're to blame for my scars, for one thing" förtydligade Ad. Det lät konstigt att gå så hårt på hennes fosterföräldrar utan att ge någon slags förklaring på vad de faktiskt gjorde.
"But, ah left them, and good riddance. Despite all the shit that's happened in between then and now ah'd never regret it."