Time heals all wounds?

Sida 2 av 40 Föregående  1, 2, 3 ... 21 ... 40  Nästa

Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i ons jul 31, 2013 12:35 pm

"Yeah, you heard me right" konfirmerade han och kunde inte annat än att skratta kort åt hennes förskräckta reaktion. "It's my healing ability", förklarade han för att hon inte skulle tro att han helt tappat förståndet. "I age really slowly it seems. I'm probably older than dear ol' Chuck.." han log men det fanns ändå något sorgset där i blicken. Hur mycket äldre än professorn han var, var något han inte ville filosofera över och även om han kunde minnas sitt förflutna så skulle hans eventuella familj och vänner från den tiden vara borta sedan länge. Han undrade vad Lubaya tänkte för tillfället och om hennes syn på honom nu helt hade ändrats, hon hade aldrig direkt frågat om hans bakgrund tidigare.
"But I don't remember much from that time", han såg på henne men vände sedan undan blicken och fokuserade istället på höjdmätaren. Planet hade börjat luta nedåt en aning vilket betydde att de närmade sig sitt mål nu.

__________________________________________

"So they are fragile?" frågade Savannah och höjde undrande på ett ögonbryn medan hon betraktade Ad. Hon var fascinerad över hur det hela fungerade när Ad byte skepnad och speciellt när hon frambringade vingarna. Vart tog dem vägen när hon inte använde dem? Hon hängde jackan över armen och gick fram till dörren.
"We better hurry then" flinade hon och sjasade ut Ad ur rummet innan hon stängde och låste dörren efter sig. "Won't be long before miss Red comes looking for us with her pesky mindpowers." muttrade Savannah och gned sig reflexvist över tinningen. Hon undrade om det fanns något sätt man kunde undgå att bli upptäckt av telepater. Magneto verkade ju vara duktig på att hålla sig gömd från professorn. Om hon mindes rätt så hade hon hört någonstans att det hade med hans hjälm att göra.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i ons jul 31, 2013 1:17 pm

"Oh..." det såg ut att gå upp ett ljus för Lu, och hon var åtminstone övertygad om att han inte blivit galen. Men det han sa var ändå ganska omvälvande, det kändes omöjligt att Logan skulle kunna vara äldre än Xavier, till och med äldre än hennes tidigare fadder Doktor Hertz. Hon noterade den sorgsna blicken - hon kunde inte föreställa sig hur det kunde kännas att leva så länge och dessutom sakna minnen.
"I am sorry, it is just very hard to believe, you certainly do not look that old" påpekade hon med ett lätt leende. Det hade han ju såklart sina krafter att tacka, men sånt där var så svårförstått.
"I am still not used to all these different powers. I was the only mutant out there in the jungle, the people there said I was either cursed or blessed. But a few of them had heard about mutants. I did not know for sure until Dr. Hertz and his team came to visit."

________________________________________________________________

"A bit. Ah've pushed them to their limits a few times, and they usually hold up pretty well. But they're nothing like Angel's."
Ad förstod inte heller hur hennes vingar fungerade, men den delen av hennes mutering hade uppstått efter Daniel's påhitt med metallen. Det enda hon visste säkert var att vingarna gjorde fruktansvärt ont att växa ut och tillbaka.
"Right, right." Hon hastade ut ur rummet och rörde sig mot trapphuset. Hennes rum låg våningen ovanför, men det var ingen lång väg.
"Ah'm sure they'll be busy 'til the last minute, then it'll be too late" fnös Ad.
Snart hade de nått hennes dörr. Ad sköt upp den med viss tveksamhet, men rummet var inte så stökigt som hon befarat. Teknikboken låg fortfarande sorgligt slängd mot väggen.
"Well, welcome to the den."
Hon drog en lätt suck och plockade upp några linnen från golvet och travade bort mot garderoben.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i ons jul 31, 2013 1:49 pm

"Well, at least I am glad for that", flinade han snett. Han kunde inte föreställa sig hur det skulle vara att vara så gammal som han antagligen var ifall han hade åldrats på vanligt vis. En tanke slog honom, likt den gjort flera gånger tidigare då hans förflutna och minnesproblem kom på tal. Skulle han glömma det han upplevde nu, så som han glömt sitt tidigare liv? Om han nu levde så länge det ville säga men vad han märkt så verkade han fortfarande inte åldras. Om han nu gjorde det så var det i alla fall inte märkbart. Den tanken var skrämmande och deprimerande så han sköt den snabbt ifrån sig. Han uppmärksammade istället Lu då hon började prata om djungeln som hon kom ifrån. Han hade inte hört så mycket om hennes tid i Afrika eller tiden hon vistats med Dr. Hertz, som han för övrigt inte visste någonting om.
"What was he doing all the way out in the jungle anyway?" undrade Logan nyfiket och betraktade Lu innan han vände blicken till intrumentbrädet igen och tryckte in några knappar för att reglera deras höjd och hastighet.

___________

Savannah nickade kort till det Ad berättade om sina vingar men valde att inte kommentera. Hon hade aldrig träffat den här Angel som hon nämnde men hon hade sett bilder på honom på skolan och även hört en del historier. Även om det var en frihet att ha vingar så måste det vara väldigt bökigt att ha dem sittande på ryggen hela tiden. Bara att sitta normalt på en stol måste vara jobbigt. Hon vaknade upp ur sina funderingar och skyndade efter då Ad redan hunnit iväg en bit på vägen.
"Oh you never know.. they have been watching me like hawks recently" suckade hon trött och kastade en blick över axeln som att hon förväntade sig att antingen Scott eller Jean skulle stå där och banna dem. Då de nådde Ads rum så stannade hon till i dörröppningen och såg sig nyfiket om. Hon noterade boken som låg slängd mot väggen och gav den en undrande blick men sade ingenting om det.
"Thank you", log hon och tog ett par steg in i rummet. Hon betraktade Ad då hon plockade upp linnena från golvet men damp sedan ned på sängen och korsade benen.
"You guys get your own rooms?" undrade hon och såg sig om men kunde bara se en säng i rummet.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i ons jul 31, 2013 2:18 pm

Lubaya noterade den nya lutningen, den var knappt märkbar men hon kunde avläsa det från intstrumenten framför Logan. Började de alltså närma sig?
"They were doing a research on aboriginal people. Isolated groups like that are quite unusual these days, we rarely saw other people than a few different tribes. Twice before we had a visit from scientists and researchers, but those times I stayed hidden."
Solen syntes fortfarande tydligt för dem, men den hade nog gått ner för dem på marknivå. Lu stirrade ut på molntäcket medan hon tänkte tillbaka på sin udda uppväxt.
"I did not want to be seen, I was scared. My tribe were the only ones who had ever treated me nicely after I mutated. But when Dr. Hertz came I was the first to meet them. I nearly killed him, I thought they were going to attack us - poachers sometimes did. They had heard of me, there were stories among some poachers about a monster - half ape, half lion."
Lu's hand knöts i knäet och hon fnös.
"Dr. Hertz guessed it could be a mutant."

____________________________________________________

"Ah used to stay with a girl named Jessica, but she's moved on in the world. Finished her education and moved on. Ah've got nowhere else to go, and while working we're granted our own rooms" förklarade hon. Inte för att det var så mycket jobb - hon vikarierade ibland, skötte ärenden då och då, ibland associerade till X-Men. Ad skyfflade igenom sitt utbud av byxor, hon sökte efter ett par som inte var slitna och lappade och längst in fann hon slutligen ett par mörka jeans. De var väldigt säckiga i modellen, som majoriteten av hennes byxor, och gick därför bra att gömma svansen i. Hon började dra av sig paret hon hade på sig, men insåg mitt i rörelsen att hon sällan bytte om inför andra, allra minst inför någon hon hade oförklarliga känslor för. Det medförde ett visst bök att dra svansen ur det specialsydda hålet, och det var främst det som gjorde henne obekväm nu. Hon kastade ifrån sig byxorna och drog på sig nästa par - här skulle svansen inte gå igenom hålet, det var lättare att gömma dem innanför.
"Ah didn't always have a tail" förklarade Ad. Varför visste hon inte riktigt, kommentaren gled bara ur henne.


Senast ändrad av Kotte den mån sep 16, 2013 11:23 am, ändrad totalt 1 gång

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i ons jul 31, 2013 2:43 pm

Logan lyssnade intresserat till det Lubaya hade att berätta medan han fixade med koordinaterna. En röst hade hörts i radion igen men han valde att inte sätta handen till headsetet för att påkalla Lus uppmärksamhet om detta och på så vis störa henne i hennes berättelse. Det var ingen fara för deras del men han hade ändå svängt planet en bit ur vägen bara för att vara på den säkra sidan.
"I can understand your hesitation to meet new people then.." kommenterade han och vände blicken till henne då han var klar med justeringen.
"So how exactly did you go from nearly killing him to following him home?" undrade Logan. Han funderade kort över vem denna man varit som kunde lura med sig Lu ut från skogen, det enda hem och fristad hon någonsin känt till. Planet började luta något mer och gick ner genom molntäcket, snart kunde man se landmassan sträcka ut sig framför dem och vid horisonten kunde man skymta den igenkännliga konturen av New York.

______________________________________

"Neat.." kommenterade Savannah kort och lutade sig tillbaka på sängen. Rummet hon hade delade hon tillsammans med en annan men hon misstänkte att den personen flyttat ihop med en annan elev för hon hade inte sett henne på länge nu. Men det gjorde henne inget, hon hade inget emot att ha rummet för sig själv. Hon undrade kort över vart eleverna tog vägen när de väl var klara på skolan, en del tycktes stanna som X-men eller lärare men majoriteten försvann iväg till andra håll. Savannah kunde inte låta bli att undra vad som skulle bli av henne själv. Hon skakade lite på huvudet åt sig själv och såg bort mot Ad som just var i färd med att dra av sig byxorna och till sin förvåning kände hon hur det hettade till över kinderna och hon var då snabb på att fokusera blicken på någonting annat i rummet. Not this again... Hon bannade sig själv och försökte tänka på annat. Blicken fastnade på teknikboken som låg slängd på golvet.
"You didn't?" svarade hon som på automatik och vände blicken till Ad först då hon var säker på att kvinnan fått på sig byxor igen. "How long have you had it?"

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i ons jul 31, 2013 3:12 pm

"Well, I nearly put a spear through him, but I quickly realized they were not poachers. Too many white people in impractical clothes. A few of them spoke swahili, so they told me who they were. I escorted them back to the tribe, and they stayed a while for their study. I was curious, and very relieved by their reaction and treatment of me."
Lu tystnade för ett ögonblick när New York skymtade fram under molnen.
"Dr. Hertz told me of his studies, about other mutants, and his homeland. He invited me to come back with him, but I was unsure. My foster parents thought I should, the tribe was seperating as it was, many had already left. But I knew no other life, the jungle was my only safe haven. But my curiosity won in the end, and I did not wish to stay and watch as the rest of the tribe dwindled into nothing. Also, I was scared to live out my life alone - I was highly respected, but I doubt I would ever have found a partner there."

_______________________________________________________________________________

"A few years" svarade Ad och fiskade ut ett rent linne. Hon vände ryggen till Savannah och drog av t-shirten och tog på det åtsmitande svarta tyget.
"Ah can choose to change different parts of my bodies at a time, ah could have paws or lion ears but stay human otherwise" förklarade hon.
"And for some goddamn reason ah had the tail grown out when Daniel Night chose to show up and dress all of my bones in metal. Including the few bones in the tail - that's why."
Det var inte lätt att prata om det, men för varje gång kändes det något bättre. Dessutom tyckte Ad det var skönt att berätta självmant istället för att bli pressad till det. Svansroten skapade en absurd utbucknad i jeansens överkant, men resten av svansen hängde osynlig innanför byxbenet. Ad plockade ut en svart- och rödrutig skjorta. Den var tillräckligt stor för att hänga ner och täcka bulan, och väl inne på krogen brukade hon knyta den runt höften. Det här hade hon gjort förr.
"Ah just need to cover the scars."
Hon travade in i badrummet och plockade med sin arsenal av smink. Foundations, brunkräm och och teatersmink fanns det gott om, sämre var det med läppstift, mascara och dylikt som vanligtvis återfanns i sminkväskor.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i ons jul 31, 2013 4:55 pm

Han satt tyst och lyssnade till hennes anledning till att hon lämnat Afrika och kände med henne. Det kunde inte ha varit en enkel sak att lämna sitt hem och åka till ett främmande land med en främling men han beundrade hennes mod.
"So he studied mutants?" undrade Logan och rynkade ögonbrynen en aning betänksamt. Han antog att Lubayas mentor studerat mutanter i ett gott syfte med tanke på att Lu gått med på att följa med honom och som Logan förstått det hade Dr. Hertz även haft kontakt med professor Xavier. Trots det så kunde han inte låta bli att vara skeptisk och misstänksam jämtemot människor som forskade i just det ämnet. För många dåliga erfarenheten antog han själv var roten till hans ovilja att lita på folks godhet.
"Do you still have any contact with your foster parents?" frågade han försiktigt och hoppades att han inte klev på några ömma tår när han gjorde det. Skyskraperna i fjärran växte sig allt större och snart svängde de i samma lov runt staden som de gjort under sina tidigare resor.

_______________________________________________

Savannah betraktade Ad då hon vände henne ryggen och lät blicken glida över hennes slanka ryggtavla. Hon kom på sig själv och snkte då blicken till t-shirten som landat på golvet. Det gick inte för sig att sitta där och stirra som ett fån, hon ville inte råka göra någonting som fick Ad att börja undvika henne igen. Dessutom var hon väl nöjd med att bara hålla det hela kamratligt? Eller? Hon svor åt sig själv och försökte kväva de ovälkomna röster som dök upp i hennes huvud. Hon såg upp på Ad igen då denne nämnde Daniel Night och att det var han som klätt hennes skelett i metall.
"Who is this Daniel guy?" frågade hon något förvirrat och kände att hon just fått en inblick i Ads liv som hon inte haft någon som helst aning om tidigare. Savannah visste om att metallen som klädde Ads skelett, det var svårt att inte veta det efter incidenten där hon utan att ha menat det smält samman ledbenen i Ads hand och på så sätt förhindrat henne att byta från lejonform till människa. Savannah hade fortfarande skuldkänslor över händelsen men valde att inte prata om det, trots att professorn försökt få henne att öppna upp och prata om sina känslor. Hon följde Ad med blicken då hon travade in i badrummet och sedan kom bärandes på täcksminket.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i ons jul 31, 2013 5:36 pm

"Oh yes, he published several papers on it in his later years, Xavier was involved in a couple" förklarade Lu.
Hon hasade sig lite längre fram i stolen för att kunna se ut ordentligt. Att vara så högt upp var overkligt, det gick inte att uppfatta höjden. Det var som att se en film eller rörlig målning passera.
"No..." Lu's öron sloknade något. "They can not read, there were only a few in the tribe who could, and I am not sure who are still there. I have been thinking I should try and get in touch, perhaps fly down and look for myself, only way to be sure."

_________________________________________________________________________

Det blixtrade till i de grönbruna ögonen, men ilskan byttes snart ut mot en trött uppgivenhet. Ad slog sig ner vid skrivbordet, det stod en spegel lutad mot väggen där. Hon började vant och metodiskt jämna ut håligheterna som ärren skapade här och där.
"He's a little fucktard. Similar powers to Magneto and Lorna. He fell in love with me, but ah was dating someone else at the time. Ah didn't know he was a psychopath..."
Hon drog en suck och stirrade in i sin spegelbild.
"He was a student here when ah started, he was a new arrival, but he took off right after he... did it."
Minnena från den dagen var klara som om det hänt igår. Den smärtan hade varit det absolut värsta hon upplevt.
"But he's in the past" konstaterade Ad och jämnade ut sminket med ännu en foundation.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i ons jul 31, 2013 6:09 pm

"What about mutants did he study? Traits, genes, powers?" frågade han vidare och lutade sig, likt Lu, närmare fönstret för att få sig en blick av sky-linen innan den försvann ur deras synfält. Han hade sett staden från ovan många gånger tidigare men det var alltid en syn. Logan vände blicken till henne igen och såg något bekymrad ut över hennes sloknande öron. Precis som han hade misstänkt så var det en öm punkt.
"That sounds like a plan.. I bet they would be happy to see you" log han uppmuntrande men var tvungen att vända blicken framåt då instrumentbrädet indikerade att det snart var dags att förbereda landningen.

_____

"I'm sorry..." sade hon i brist på annat att säga. "That must have been an horrible experience..." hon kunde inte föreställa sig smärtan det måste ha inneburit att få skelettet klätt i metall och dessutom att bli bedragen och sårad på det sättet av någon man trott varit ens vän. Savannah kunde känna ett plötsligt och väldigt intensivt brinnande hat jämtemot mannen som gjort Ad så illa. Hon blev själv förvånad över intensiteten i känslan. Det pirrade i hennes händer av elektriciteten som reagerat på hennes humör och hon kunde känna att luften precis runt omkring hade börjat vibrera av laddningen. Hon knöt händerna och slöt kort ögonen för att försöka trycka krafterna tillbaka. Hon suckade lättat då laddnningen lade sig utan större besvär och hopppades att Ad inte noterat något.
"So there is no way to... you know... remove it?" frågade hon trevande och betraktade Ad då hon dolde ärren med sminket.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i ons jul 31, 2013 6:31 pm

"Genes mostly, I think. But some about powers too. Since I do not have any active powers he did not study them very closely, but he did run some test, with my permission of course. He was a very good man."
Lu såg staden glida undan för dem och drog åt bältet en bit. Det kändes skönt att resan strax var över.
"There have been no more visits from Magneto then?"
Om något hänt på skolan är i New York borde väl Logan fått reda på det. Hade den förhöjda säkerheten hjälpt?

__________________________________________________________________________

"It was" bekräftade Ad, utan att ta blicken från spegeln. I ögonvrån tyckte hon sig se konstiga rörelser vid Savannah, men när hon sneglade dit såg inget ut att vara konstigt.
"Well... when it first happened ah didn't want anyone to mess with it, it still hurt. Lorna was tied up somewhere... and before long it would've done more damage than good. Ah think Xavier said something about the bones being dependent on the metal now. Ah just don't wanna' mess with it, but it would be nice to get rid of it."
Hon vred och vände ansiktet i spegeln. Det var svårt att få det att se naturligt ut, men det var att vänta. Hon la på ögonskugga och läppglans - ingen mening att låtsas om att hon inte bar smink.
"Well, time's a'flyin', and we should too" konstaterade hon och reste sig. Hon plockade på sig mobil och plånbok, redo för ett besök i omvärlden.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i ons jul 31, 2013 7:04 pm

"Did he study many mutants?" Han kopplade ur autopiloten och tog själv spakarna då skolbyggnaden skymtade längre fram.
"Not that I know of... It has been almost too quiet if you ask me.." svarade han något bekymrat och undrade vad Magneto hade i gärningen den här gången. Om han inte hört något om det så antog han att skolorna inte fått några fler visiter av Brotherhood och med tanke på hur grundligt han undersökt skogen runtomkring byggnaderna så kunde han konstatera att de inte vistades där längre. Han cirkulerade över skolan ett varv för att kontrollera så att inga elever var ute på skolgården vid basketbollplanen. När han konstaterade att gården var folktom så lyfte han handen till panelen ovanför och tryckte in en knapp vilket fick öppningen till hangaren att öppnas upp i marken. Han tog ett varv till runt området för att positionera planet rätt samtidigt som de tappade i höjd. När de var i rätt höjd så ändrade han inställningarna så att motorna började blåsa neråt, vilket fick planet att sväva på plats. Med tanke på placeringen av hangarluckorna så gick det inte att landa på vanligt vis för att man behövde gå för nära ner över skolgården. Efter lite trixande så tog hjulen emot rampen och planet rullade säkert ned i hangaren.

_____________________________________

Savannah nickade åt det Ad sade för att visa att hon förstod och lyssnade. Hon kunde förstå att Ad inte var intresserad av att bråka med metallen nu när den väl var på plats, speciellt om benen nu var beroende av det. Att få bort metallen skulle för den delen säkert vara lika smärtsamt som när det applicerades. Säkerligen ingenting som Ad ville uppleva igen. Då Ad verkade vara klar med sminkningen så reste hon sig upp från sängen. Hon var överraskad över hur väl Ad lyckats dölja de stora ärren under sminket, hon hade uppenbart haft en del träning i frågan.
"Let's get going then", log hon exalterat. Hon kunde knappt bärga sig att få komma iväg in till stan, det var just det hon behövde. Hon rynkade pannan en aning och kastade en blick mot fönstret då hon tyckte sig höra ett lågt mullrande utanför men det upphörde snart. Antagligen en bil eller liknande föreställde hon sig.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i ons jul 31, 2013 7:50 pm

"A few. I met one or two, but I did not engage myself much in his research."
Lu svarade inte på kommentaren om Magneto, hon funderade bara på det han sagt. Kanske Magneto bestämt sig för att ligga lågt ett tag? Fokusera på andra planer? Men hon släppte de tankarna när de började närma sig marken. Hon drog in sina långa ben, och höll hårt om armstöden. De rörde sig nedåt utan konstigheter, men sist hade de landat ute i skogen, nu skulle de ner i den riktiga hangaren. Lubaya förstod snabbt vilken skillnad det var på proportioner - dessa underjordiska lokaler måste vara enorma. Sist hade hon fått se Danger Room, men inte mycket annat, och rummet hade inte varit för aktiv träning. Skräck över landningen och fascination över hangaren brottades inom henne. Men oron släppte ganska snart.
"Ajabu! It is enormous!" utbrast hon och såg sig omkring så gott det gick. När de stannat upp knäppte hon genast loss sig.

_____________________________________________________________________________

Ad hörde också mullret. Hon fokuserade på att förstärka hörseln, det lät inte som en bilmotor. En jet? Var det ikväll som Logan skulle komma hit? Hon hade hörde att Lubaya skulle göra ett nytt besök på skolan.
"Maybe we should just go through the window" sa hon fundersamt och kikade ut. Det gick ganska bra att stå utanför.
"Then we won't risk being seen as much" tillade hon.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i ons jul 31, 2013 8:07 pm

Logan stängde av motorerna när jeten väl stannat och lyssnade kort till mullret då det sakta dog ut. Han log över Lus fascination med hangaren och kom att tänka på att hon aldrig fick se den vid henne tidigare besök.
"Yes, it's quite big.." höll han med om och kastade en blick ut genom fönstret medan han släckte ned de olika instrumenten. Hangaren behövde vara stor för att kunna hysera x- jeten och diverse andra fordon som kunde komma på besök. Han knäppte loss sig från sätet och reste sig upp.
"Let's not keep Chuck and Hank waiting" log han och plockad fram sin packning från ett av skåpen innan han lossade spärren för dörren och öppnade den. Han gick ner för den lilla rampen som dörren skapade och inväntade Lu nedanför planet.

__________________

"Yeah, let's do that", nickade Savannah och flinade roat. Nu skulle de verkligen smyga ut på riktigt. Hon slängde ett öga på klockan i rummet och konstaterade att det var dags för dem att samlas i Danger room för träningen. Om några minuter skulle de säkert leta efter dem då de inte infunnit sig tillsammans med dem andra.
"Better hurry", kommenterade hon med en menande blick på klockan. Hon gick fram till fönstret och sköt upp det. Den friska kvällsluften strömmade in i rummet. Hon drog på sig den tunna jackan och klättrade sedan smidigt ut på avsatsen utanför fönstret.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i ons jul 31, 2013 8:25 pm

Lu reste sig, men det var ingen större lättnad då hon ändå inte kunde stå rakryggad. Hon plockade ner sin väska och följde efter Logan ut genom luckan. Det doftade ganska sterilt, men det fanns spår av bränsle, oljor, spolarvätskor och diverse annat i luften.
"Are they impatient people?" log Lubaya roat. Hon sträckte tacksamt ut sig på väg ner för den korta rampen. Hon blev snabbt stel av sittstunder. När hon kommit ner och sett sig om fick hon syn på X-Jeten som hon bara skymtat påväg ner.
"Woh... So that is the X-Jet?"

_____________________________________________________________________________

"Alrighty then!"
Ad tog, i motsats till Savannah, av sig sin skjorta. Nackdelen med vingarna var att hon hade få plagg som kunde bäras ovanpå. Men pågrund av kylan tog hon istället på sig skjortan framifrån för att få något slags skydd. Därefter slöt hon ögonen och lät vingarna växa fram. Hon försökte, men misslyckades med att dölja den plågade grimasen. Smärtan tog andan ur henne, men proceduren var tack och lov inte särskilt långvarig. Ad sträckte ut en hand och strök den över de mjuka fjädrarna, sedan tryckte hon vingarna tätt intill kroppen och ålade sig upp och ut genom fönstret.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i ons jul 31, 2013 8:42 pm

"They are mostly patient.. But I wouldn't want to be there when they finally snap", flinade han snett och stängde luckan efter henne.
"Indeed it is", nickade han och log medan han såg bort mot X- jeten då Lu kommenterade den. Deras lilla plan var ingenting i jämförelse. Han sträckte på sig, även om han inte var lika lång som Lu så blev han ändå stel av att sitta instängd i planet så det var skönt att få röra på sig igen.
"She's a beauty", log han beundrande medan han betraktade den blanka ytan. Det var inte som något jet han tidigare flygit. Tekniken var enastående och i särklass, det fanns inget liknade.
"The goverment would like to sink their claws in this one." kommenterade han och slängde väskan över axeln innan han började röra sig bort mot korridoren.

____________________

Savannah såg hur smärtsamt det verkade vara för Ad att frambringa vingarna, även om hon försökte dölja det. Hon rynkade pannan lite oroat men valde att inget säga. Då den andra kvinnan gjorde ansats att klättra ut på avsatsen tillsammans med henne så backade Savannah undan lite för att göra plats, men var noga med vart hon satte fötterna då det var rätt nära till kanten.
"So.. How will we do this?" undrade hon och flinade snett. Hon såg ned mot marken men vände sedan blicken till Ad.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i tor aug 01, 2013 12:13 am

Hon följde efter Logan, fortfarande med blicken höjd mot planet.
"It must be incredibly expensive" konstaterade hon. "All this technology - it is more than I could ever imagine, I have heard students talk about what the Danger Room can do."
Det hade tagit lång tid innan hon vant sig vid alla de tekniska attiraljer som fanns i moderna hus. Hon hade så få minnen från sina första år med sin biologiska familj, hon hade vaga minnesbilder av tv-program men inte mycket mer. Hertz hade en del ovanlig teknik, men ingenting mot det som fanns här.

___________________________________________________________________

Ad reste sig, med stöd av fönstret, vilket hon sedan sköt igen bakom sig.
"Well, depends on what ye're comfortable with" svarade Ad betänksamt. "Ah should really get a harness for this sort of thing. Either ah hold you under your arms, or ye sort of... hug me. Ye could hold on to my legs, but it sorts of throws me off balance."
Hur de än gjorde skulle det bli skumt, det var bara att bita i det sura äpplet och göra det. De skulle spara mycket tid på att flyga.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i tor aug 01, 2013 4:44 am

"It is", bekräftade han och slängde en blick över axeln mot henne då han stannade vid dörren. Han lade handen emot panelen och dörrarna sköts tyst åt sidorna för att ge dem tillgång till korridoren utanför.
"One might wonder where the prof get all his riches from", sade han och blickade runt i hangaren en sista gång innan han klev ut i korridoren. Han spekulerade att mycket av pengarna kom från anonyma förmånstagare men han visste om att Angel hade slängt in en del av sin familjeförmögenhet i skolan.
"You haven't seen it in action yet?" han höjde på ett ögonbryn och såg på Lu då hon nämnde Danger Room. "There you will really get a run for your money", flinade han och tänkte tillbaka på de träningssessioner han haft med elever och blivande X-men. Många ansåg att han var för strikt och hård med sina träningsrutiner men han ansåg det nödvändigt och med tanke på att han inte fått några hunsningar om det från Xavier så antog han att professorn delade hans syn. X-men var trots allt ingen lekstuga och det var inte mer än rätt att eleverna lärde sig det från början, inte minst av allt för deras egen säkerhet och överlevnad.
"We're going by there on our way up. Let's check if they're having any practices tonight." föreslog han och log mot Lu. De kunde alltid smyga in i kontrollrummet och ta sig en titt därifrån utan att störa dem som tränade eller själva hamna mitt i smeten.

___________________________________________________________

Savannah tog in Ads vingar med en fascinerad beundran, då hon väl klättrat ut på avsatsen. Hennes första instinkt var att sträcka ut en hand och röra vid dem men hon lade band på sig själv. Hon fokuserade blicken på Ads ansikte då denne nämnde någonting om att kramas och hon tvingade hjärnan att spela upp det Ad just hade sagt igen då hon inte riktigt hade lyssnat första gången. Savannah föreställde sig själv dinglandes från Ads armar och kom snabbt fram till att hon inte ville hänga hjälplöst i luften medan hon förlitade sig på att Ad orkade hålla fast henne. Att hänga från hennes ben verkade väldigt otympligt och som Ad sade så skulle det få henne ur balans, inget man ville erfara då man flög genom luften.
"So...." sade hon trevande och tog ett steg närmare samtidigt som hon höjde armarna som för att krama Ad. Hon kände sig med ens väldigt obekväm över situationen men försökte intala sig själv att det bara var för transporten in till stan. Savannah tog ytterligare ett steg närmre och lade varsamt armarna om Ad och lät händerna vila emot hennes rygg. Hennes fingrar nuddade kort vid vingfästena men hon drog snabbt undan händerna därifrån. Soft... tänkte hon kort då hon känt de vita fjädrarna under fingertopparna. Precis som hon hade föreställt sig. Deras längdskillnad blev plötsligt väldigt uppenbar och hon var tvungen att kröka på nacken lite för att kunna se ner på Ad. Hon hade blandade känslor för situationen de var i. De hade aldrig direkt varit så här nära varandra tidigare, inte på det här sättet.
"Will this do?" undrade hon och försökte le lekfullt samtidigt som hon bad att ingen rodnad syntes på hennes kinder.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i tor aug 01, 2013 9:31 am

"Indeed so. I know Dr. Hertz made several donations, and I have kept them coming since he passed away" upplyste Lubaya.
Det slog henne att det mesta i dessa lokaler var skapat främst till förmån för X-Men. Skulle hon en dag bli en del av gruppen? Hon tvivlade på det, men hon kunde inte riktigt säga hur hon ville ha det.
"It would be very interesting to try sometime" tyckte hon leende. "I train basically every day, but it gets a bit repetitive after a while."
Hon följde Logan genom korridoren och drog sig till minnes sitt första besök en månad tidigare. Då hade hon inte haft att tid att registrera miljön, men det fanns inte så mycket att se. Kanske det fanns något spännande bakom de slutna dörrar de passerade, men i övrigt var korridoren kal.
"You'd think at least Adnaurian would be here! This is a waste of everyones' time..."
"They're probably just late - since when did either of them care much for appointments?"
Rösterna var avlägsna, korridoren var inte skapad för eko, men med sin goda hörsel kunde Lu enkelt snappa upp dem. Var det Jean? Och... Scott? Lu försökte placera rösterna, hon hade bara hört dem en gång tidigare.

__________________________________________________________________________________

Ad stod som fastfrusen när Savannah klev närmre. Hon log nervöst, lite trevande, och kände sin puls öka. Hon försökte intala sig att det bara var en nödvändighet, inte en ömhetsuppvisning, men hennes kropp så något annat. Hon skälvde till vid den första beröringen och när den andra kvinnan tryckte sig mot henne kunde hon plötsligt inte känna någon annan doft än Savanah's. Ad slöt ögonen och drog ett djupt, lugnande andetag innan hon såg upp. En gnista av irritation for genom henne när längdskillnaden plötsligt blev så påtaglig.
"Well, this is cozy" flinade hon, och knöt i sin tur sina händer bakom Savannah's rygg.
"Hold on tight then. There might be a bit of a drop at first, but we won't fall" försäkrade hon.
Ad sträckte ut vingarna, testade ett vingtag, och kastade sig sedan ut från den lilla platån. Det var otympligt med den extra tyngden, men Ad visste hur hon skulle göra för att fånga upp vinden. De rusade de första metrarna ner för taket innan vingarna fann tillräckligt stöd och med ett par häftiga slag kunde Ad lyfta dem båda högre innan de svepte över skolgården.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i tor aug 01, 2013 10:11 am

Logan höjde lite på ögonbrynet och såg mot Lubaya då hon berättade att hon själv gett donationer till skolan, han hade inte vetat om att hon besatt sådana summor med pengar.
"And we are very happy for it", log han obekymrat och fortsatte gå.
"That's the beauty with the Danger Room, you can choose any scenario and training that you would like", uppmuntrade han och tyckte minsann att hon skulle utnyttja sin tid på skolan om hon fick tillfälle för det under hennes nuvarande vistelse. Då han hörde rösterna längre fram så rynkade han pannan en aning och blickade framåt. Det var helt klart Jean och Scott som stod och diskuterade någonting, Scott i sitt vanliga upprörda humör. Han hade omisstagligt snappat upp Adnaurians namn i det hela så han kände en viss nyfikenhet till vad det var dem bråkade om. De rundade hörnet och fick syn på Jean och Scott som stod utanför dörren till Danger Room. Så fort de båda fick syn på dem så dog deras diskussion ut.
"Logan. Ms. Hertz", log Jean och såg uppriktigt sagt glad ut att se dem. "How was your trip?" undrade hon med blicken vänd mot Lubaya. Logan stannade framför dem och såg mot Scott som bara nickade till hälsning, uppenbarligen upprörd över någonting.
"Good to see you again" hälsade Logan och log, främst mot Jean.
_______________________________________________

Savannah log snett vid Ads kommentar och försökte att inte stelna till under dennes berörning utan istället agera oberörd.
"O-okay", svarade hon en aning osäkert och kastade en blick ned mot marken bakom sig men vände blicken uppåt då Ad slog ut med de väldiga vingarna. Hon var förlorad i fascination för ett ögonblick men blev med ens ryckt tillbaka till verkligheten igen då hennes fötter plötsligt lämnade taket hon stått på. Luften fastnade i hennes strupe då hon föll baklänges ned mot marken tillsammans med Ad och hon klamrade sig instinktivt hårdare om den andra kvinnan. Det sög obehagligt till i magen av fallet och hon bet ihop käkarna för att inte skrika. Då vingarna fångade upp dem igen och de seglade ut över skolgården så släppte hon sitt krampaktiga tag om Ad en aning och såg sig över axeln för att få en bättre vy om vart de var påväg.
"Wow!", utbrast hon och såg ned mot marken. Det var en overklig känsla att sväva så högt ovanför marken med vingarna som slog över dem.
"This is awesome..." kommenterade hon något mållöst men skrattade sedan av förtjusning.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i tor aug 01, 2013 10:39 am

Lubaya nickade, och hoppades att det skulle finnas tid över för en träningssession i det omtalade rummet. Hon rynkade pannan något åt de upprörda rösterna som seglade mot dem, snart hade mycket riktigt Jean och Scott kommit inom synhåll.
"It went very well, thank you" konstaterade Lu med en nick åt Jean.
"Good, glad to hear it" log Jean, innan hon vände sig mot Scott igen.
"Stop sulking, we'll just need to go look for them" tyckte Jean.
"That's the point, we shouldn't have to. I might've expected this from that Savannah-girl, but Adnaurian? She's supposed to be an X-Man, for God's sake" fnös Scott.
Jean rullade med ögonen och vände sig mot Logan.
"We were expecting them for a training session, but they haven't showed up. Mind you, they haven't been talking since... that weekend, you know. But Ad said she'd show up."

__________________________________________________________________________

Ad fokuserade på att komma strax ovanför trädlinjen - inte för lågt så att de riskerade att slå i, men ju lägre de flög desto mindre risk att de sågs. Dessutom var det lättare att hitta vägen och busshållplatsen. När hon nått en bra höjd kunde hon släppa en del av koncentrationen och skrattade åt Savannah's förtjusning.
"Aye, it's a pleasure when it's just a joyride" konstaterade hon med ett brett leende.
Det tog inte många minuter förrän hon såg busskuren, och fann till sin stora lättnad att den var tom. Däremot väntade hon in en bil som slingrade sig längs vägen innan hon gled neråt.
"Keep yer feet ready, ah'll try to go slow, but it's a bit unsteady."
Hon slog kraftigt med vingarna för att de inte skulle stöta i marken med full fart, de pumpade sig närmare backen tills de slutligen tog i mark.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i tor aug 01, 2013 11:25 am

Logan såg mellan Jean och Scott med en fundersam blick. Savannah.. Det var den lillahåriga kvinnan vars krafter löpte amock påminde han sig själv då hennes namn kom upp i samtalet. Han fäste blicken på Jean då hon vände sig till honom. Vid hennes ord så rynkade han bekymrat på ögonbrynen. Han hade vetat om att stämningen varit rätt spänd då han varit tvungen att lämna skolan sist men han hade inte haft någon aning om att det varit så tryckt mellan Ad och Savannah. De hade ju trots allt verkat väldigt måna om varandra vad han kunde komma ihåg från sitt senaste besök och det var olikt Ad att inte dyka upp när hon hade sagt att hon skulle göra det.
"That's odd.." kommenterade han. "Maybe Ad went to talk with Savannah before the training?" erbjöd han som ursäkt men Jean såg tveksam ut till den anledningen.
"To be fair, Savannah didn't actually say that she would show up.." erkände Jean, åt vilket Scott gav en uppgiven suck men varken Jean eller Logan ägnade honom en blick.
"She might as well just have forgot about the time", fortsatte Logan och ryckte på axlarna. Han hoppades att det inte hade hänt någonting som gjorde att Ad var oförmögen att komma men om det var något allvarligt så skulle de säkert ha hört om det vid det här laget. Scott öppnade munnen för att säga någonting, antagligen någonting om vikten att passa tiderna som en X-men men Jean tystade honom med en hand mot hans arm.
"Let's just go look for her, she might be in her room", föreslog hon och såg upp på Scott.
________________________________________________

Savannah log brett och blundade för att bättre kunna ta in känslan av att flyga. Hon kunde känna vingarnas slag och vinden som blåste genom hennes hår. Det var en underlig och befriande känsla att hänga fritt i luften på det här viset. Om hon hade haft vingar så skulle hon flyga överallt. Hon öppnade ögonen igen och såg ned mot träden som ven förbi under dem och kunde snart skymta den upplysta busskuren längre fram.
"Alright", svarade hon Ad samtidigt som hon nickade och blickade ner mot marken för att hålla koll på när hon skulle spjärna med benen för att ta emot sig själv. Löv och sand virvlade runt i luften kring dem efter slagen från de stora vingarna och hon krökte ner ansiktet en aning för att det inte skulle flyga in i hennes ögon. Snart kunde hon känna marken under tårna och hon stödde sig då på benen igen istället för att hänga hela sin tyngd på Ad. Väl nere på marken så skrattade hon.
"That was quite a ride", log hon förtjust och såg ned på Ad som hon fortfarande omfamnade. Hennes fingrar gled mot vingfästena igen och hon kom då plötsligt på sig själv med att fortfarande hålla om Ad trots att det inte längre var nödvändigt. Greppet om den andra kvinnan lossades då snabbt och hon tog ett steg tillbaka för att lämna rum mellan dem. Hon kunde känna hur det hettade till över kinderna men hon gjorde en gest av att vända som om och titta på tidtabellen för att Ad inte skulle se hennes rodnande ansikte. Hon kunde känna hjärtat slå i bröstet och hon tog tillfället i akt att lugna sin puls medan hon betraktade tabellen.
"We're in luck", sade hon tillsist ochsatte fingret mot en rad av tabellen. "There's a bus coming within 5 minutes."

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i tor aug 01, 2013 3:11 pm

"Fine" suckade Scott och svepte av sig sina solglasögon för att gnugga sina ögon i en irriterad gest. Lu betraktade rörelsen och noterade hur Scott höll ögonen tätt slutna tills glasögonen var på igen. Hon hade gissat att hans förmågor hade något med ögonen att göra, kanske hade hon hört det nämnas, men hon visste inte exakt vad det innebar.
"Don't mess with any settings now, Logan. Hopefully we'll be back for training soon" påpekade Jean. "Nice to see you again, Lubaya. Hope you'll have a good stay" tillade hon leende.
"Thank you, I am sure I will" log Lubaya tillbaka.
Jean ledde vägen mot hissen, Scott följde efter med en kort nick åt Lu och Logan.

___________________________________________________________________________

Efter den korta flygturen kändes det lite underligt med fast mark under fötterna, men känslan gick snabbt över. Det slog Ad att Savannah inte släppt taget, men omfamningen kändes så naturlig.
"Aye, ah'm glad it was undramatic" svarade Ad.
Savannah drog sig plötsligt undan, men Ad kommenterade det inte. Det fanns någonting som tycktes krypa upp mellan dem när saker och ting blev för känsligt eller intimt.
"Lucky us, indeed" medhöll Ad. Hon drog av skjortan från armarna och sträckte ut vingarna ordentligt - de kändes spända efter den intensiva turen. Savannah stod knappa två meter bort, men Ad kunde enkelt nå henne med en utsträckt vinge. Hon sänkte den yttersta spetsen rakt ovanifrån mot dennes ansikte - hon kunde inte motstå det när Savannah stod och fokuserade så intensivt på tidtabellen.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i tor aug 01, 2013 6:34 pm

"Can't promise anything" flinade Logan retsamt och såg efter Jean och Scott då de försvann runt hörnet. Han lyssnade till deras steg ett tag men vände sig sedan till Lubaya.
"If I were to mess with the settings, they would get a real work-out", sade han lågt och log snett mot Lu. Han lyfte en hand till panelen och dörrarna in till kontrollrummet öppnades.
"Nobody is training at the moment but I can still run a simulation for you." han gick fram till kontrollpanelen och blickade med mot det tomma rummet nedanför. Det var svårt att föreställa sig att den blanka ytan kunde ge någon som helst utmanade träning. "If you want, that is.." han höjde frågande på ett ögonbryn och vände sig mot Lu igen.
_____________________________

Savannah studerade tidtabellen och märke inte vingspetsen förrän hon kunde skymta den i ögonvrån ovanför. Hon krökte nacken bakåt för att kunna se bättre och just då strök fjädern emot hennes panna. Ett överraskat ljud undslapp henne och hon stapplade bakåt medan hon sträckte upp händerna för att värja bort vad det än var som nuddat vid henne. När den första paniken lagt sig så såg hon upp igen och upptäckte att det bara var Ads vinge. Hon kunde känna hur det hettade till över kinderna igen då hon var generad över att ha reagerat på det viset. Det var inte likt henne.
"Hey!" utropade hon förnärmat och snurrade runt för att möta Ad. Hennes min var sammanbiten till en början men sedan sprack hennes läppar upp i ett leende och hon skrattade åt det hela. Hon tyckte sig höra ett lågt myllrande från en motor och vände blicken upp längd vägen. På håll kunde man skymta lyktorna från en buss mellan träden.
"You better get rid of those", sade hon menande och såg mot Ad. "Before you poke someones eye out", fortsatte hon och flinade snett.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Kotte i tor aug 01, 2013 8:00 pm

Lu såg efter dem båda innan hon vände sig till Logan. Hon såg dörrarna öppnas och det något bekanta kontrollrummet, hon hade stått där när Savannah urladdades vilket upptagit det mesta av hennes uppmärksamhet.
"I would like that, maybe a short one" svarade hon leende.
Hon rörde sig in efter honom och tittade ner i det blanka rummet. Sist hade hon inte sett mer en ett par intetsägande robotar, det var svårt att föreställa sig vad den blanka ytan kunde erbjuda.

_________________________________________________________________________

Ad skrattade högt åt Savannah's reaktion, men dämpade sig när denne tycktes arg över tilltaget.
"Oh relax, you seem tense" flinade hon.
Vid motormullret fick hon brått att samla fokus.
"Damn" svor hon över den plötsliga stressen. Hon slöt ögonen och lät vingarna dras tillbaka, det var om något en ännu absurdare syn än när de växte fram. Ad kunde känna det sista försvinna samtidigt som ljuset från busslyktorna trängde genom hennes ögonlock. Hon kastade på sig skjortan och ställde sig bredvid Savannah för att invänta bussen.

Kotte
Admin

Antal inlägg : 1055
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil http://roleplay.swedishforum.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Foxy i tor aug 01, 2013 8:45 pm

Dörrarna slöt sig tyst efter henne då hon klivit in i kontrollrummet. Han log mot henne och nickade sedan vände han sig till panelen och började trycka in några knappar. Ljuset i kontrollrummet dämpades medan det helt slocknade ute i det stora rummet. Logan sneglade lite mot Lu för att betrakta dennes reaktion till det som hände i rummet utanför. Ljudet av regn kunde plötsligt höras och det börjades sakta ljusna i det stora rummet, men istället för den blanka metalliska ytan som varit där innan fanns där istället en vildvuxen skog och regn tycktes falla från en mörk himmel.
________________

Savannah gjorde en min mot Ad men log sedan och skakade lite på huvudet. Det var en rätt absurd syn att se hur vingarna devolverade tillbaka in i hennes rygg men det var minst lika fascinerande som vingarna själva hade varit. Hon var glad att Ad hunnit dra tillbaka vingarna lagom till att bussens lyktor nådde dem. Det hade verkligen varit i sista minuten. Då bussen stannade med ett gnissel slängde Savannah en blick mot Ad men klev sedan ombord då dörrarna öppnades. Hon betalade chauffören och rörde sig sedan bakåt i bussen. Två killar försökte fånga hennes uppmärksamhet i mitten av bussen men hon nonchalerade dem och fortsatte bakåt. Hon hittade ett tomt säte och satte sig ner jämte fönstret.

Foxy
Admin

Antal inlägg : 1355
Registreringsdatum : 12-09-25

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Time heals all wounds?

Inlägg  Sponsored content


Sponsored content


Till överst på sidan Gå ner

Sida 2 av 40 Föregående  1, 2, 3 ... 21 ... 40  Nästa

Till överst på sidan


 
Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet