Time heals all wounds?

"Thanks, Hank.." log Remy mot Hank och gav mannen en hjärtlig klapp på axeln.
"See you later" hälsade han och vinkade lätt innan han försvann ut i korridoren och tyst stängde dörren efter sig för att inte råka väcka Adnaurian. Det var mycket att ta in men det var lika bra att få det hela ur världen på en gång. Minutrarna det tog honom att ta sig från sjukhusvingen tillbaka till Xaviers kontor kändes som en evighet men snart stod han utanför de höga dörrarna och knackade på. Han tyckte sig höra röster på andra sidan dörren men de tystnade då han knackade.
"Enter Remy" kallade professorns röst och han steg då in i rummet.

"Sign me up!" utbrast Kurt ivrigt. Han var gärna en del av söktruppen, det var oerhört frustrerande att bara driva runt på skolan i väntan på att saker och ting skulle hända.
"Yes, you can go" log Xavier trött. "And perhaps Ororo, and one or two more. I don't think we should send all X-Men, better to have some protection left at the school."
Det knackade på dörren och Charles bad Gambit stiga in.
"Remy!" Ororo sken upp vid åsynen av mannen och gick genast fram för att krama om honom.

"Ororo!" hälsade han glatt och omfamnade den vithåriga kvinnan som kom fram mot honom.
"It's so good to see you" sade Ororo och kramade hårt om den längre mannen. Det var trevligt att det fanns en person som inte blivit påverkad av all stress och oro som pågått på skolan den senaste tiden.
"And you too, mon ami" svarade Gambit leende och såg ned på henne. Hon lossade armarna om honom och tog ett steg tillbaka, han såg ut att vara vid god hälsa, vilket var skönt att se med tanke på omständigheterna de nu befann sig i.
"Hey Remy!" Kurt vinkade mot Gambit med ett brett vitt leende som stod i kontrast till hans blåa anlete.
"Kurt!" log Gambit mot honom och nickade till hälsning. Lubaya hade han redan hälsat på tidigare men han nickade ändå leende mot henne.

Lubaya log tillbaka mot Remy.
"You're just in time for some planning" konstaterade Xavier som också såg lättad ut över ankomsten av Gambit som hade mer energi att ge. "Lubaya has kindly offered to help us pick up any traces of Savannah. I'm quite hesitant to send her away on such a mission, considering she's not an X-Man, but if she were accompanied by a few people it wouldn't likely be a dangerous endeavour... Would you care to join such an outing?"

Gambit vände blicken till Xavier då denne talade. Han såg sedan upp mot Lubaya då professorn nämnde att hon erbjudit sig att spåra Savannah åt dem, vilket verkade logiskt för Remy då Logan som vanligtvis utförde dessa uppdrag inte var där längre. Men samtidigt kunde han förstå professorns motvilja att skicka iväg henne om hon varit utsatt för ett kidnappningsförsök. Han hade inte förväntat sig att bli ivägskickad på ett uppdrag så snart efter han återvänt till skolan men det hela var förståligt med tanke på det som hänt.
"Gambit would love to." svarade han Xavier och vände sig tillbaka mot den äldre mannen.
"When are we leaving?" undrade Remy och blickade runt på de övriga i rummet.

"Good" Xavier nickade gillande åt detta. Tre X-Men skulle kanske räcka, om de gjorde något avslöjande fynd kunde de alltid kalla på förstärkning, men han tvivlade på att de skulle få fram särskilt mycket information.
"As soon as possible" svarade han.
"I only need a few minutes, then I'd be ready to go. Perhaps you should contact Miss Potts and inform her?" Ororo såg på Charles. "In case there's security that need to be notified."
Professorn nickade.
"I'll get my suit!" annonserade Kurt och försvann i ett rökmoln.
Lu kastade en blick på sina egna kläder. Hon hade inget som kunde motsvara en dräkt såsom X-Mens, det bästa hon kunde göra vara att klä sig efter vädret.

Gambit blickade från Ororo till Charles och såg sedan efter Kurt då denne försvann iväg i ett svart rökmoln, han log kort åt den andre mannens iver att få komma iväg. Han själv kände inget behov av att byta kläder, de han hade på sig dög gott och väl för uppdraget och dessutom så gillade han inte sparkdräkterna som de övriga i X-men använde som uniformer.
"Gambit guess he'll go down and prepare the jet then." flinade han snett och såg på Ororo som nickade mot honom innan hon rörde sig bort mot dörren.
"I'll see you down in the hangar." hälsade hon till Gambit och Lubaya innan hon försvann ut från rummet för att göra sig iordning.
"I better give Miss Potts a call then." harklade sig Xavier och sträckte sig efter telefonen. Remy log åt professorn och gick sedan fram till dörren och höll upp den medan han gestikulerade för Lubaya att gå före honom ut.

"Be careful. We'll keep radio contact all the way through" sa Charles högt då de alla lämnade rummet.
Lu klev för Remy ut i korridoren. Hon väntade tills han stängt dörren innan hon började tala.
"So... you are fully recovered?" undrade hon. Det var frågan hon velat ställa sedan hon först såg honom, han verkade inte vara särskilt brydd så hon antog att han var helt återställd, men det gick inte att vara säker. Hon hade inte alls lidit så stora kval efter experimenten de utsatts för.

Remy drog tyst igen dörren efter dem men vände sedan förvånat blicken till Lubaya vid dennes fråga. Först förstod han inte vad hon syftade på men minnet från deras senaste äventyr tillsammans kom snart sköljande över honom.
"Yes." svarade han kort då frågan tagit honom med överraskning. Han började röra sig nedåt korridoren mot den dolda hissen.
"Gambit's fine now" log han mot henne då han fått några sekunder att smälta det hela.
"How about you?" undrade han för att styra samtalet åt ett annat håll. "Hank said something about you having troubles with your mutation?"

Hon halade upp mobilen samtidigt som de gick för att sms:a Miwa och tala om att det blev en kort utflykt och att hon kunde gå till Xavier om hon ville hålla sig uppdaterad medan de var borta.
"Hm?" Lu tog blicken från mobilen och såg ner på Gambit. "Oh... that... yes."
Hon stoppade tillbaka mobilen med en något besvärad min.
"I could not control my animal senses. They took over completely. First after Sabretooth threatened to hurt Miwa, then the next day when a student said some despicable things about the pair of us."

Remy betraktade henne i ögonvrån där de gick längs korridoren. Han noterade den besvärade blicken som kom över henne vid frågan och han förstod varför. Det var aldrig en behaglig upplevelse när ens krafter spökade med en och man inte kunde kontrollera dem. Dessutom hade han sett både Hank och Logan förlora sig till den djuriska sidan, vilket aldrig var en trevlig syn så han förstod om det hela skakat Lubaya. Det kunde inte vara en rolig att upptäcka den sidan av sig själv.
"Gambit's sorry to hear it... But he's glad you managed to snap out of it." sade han i brist på annat att säga. De nådde slutet av korridoren och han tryckte då in panelen som delade på väggen så att hissen uppenbarade sig framför dem.

"Yes, it was an ordeal... The aftermath was not pleasant, but I feel much better about it. These last few weeks have been good for Miwa and me, we have been fairing a lot better than all the X-Men. I am glad to be of any use, I know they have been working much too hard" konstaterade Lu medan hon klev in i hissen.
Hon kände sig oförskämt glad bland alla dessa nedbrutna människor. Hon och Miwa hade de sista två veckorna känt sig ganska hemmastadda, och eftersom ingen av dem var inblandade i Savannahs kidnappning slapp de känna ansvar eller stress. De tänkte förstås ofta på det, men de hade ju aldrig stått nära den andra kvinnan. Lu uppskattade att hon fick ta del av ny information, även om hon på papper bara var en elev hade hon haft större insyn i X-Mens handlingar än de flesta andra.

"Glad to hear it, chéri" det var skönt att höra att hon verkade må bra efter allt det som hänt och att hon inte var lika påverkad av stressen som gjort alla andra så dämpade. Lubaya tillhörde förstås inte X-men gruppen så det fanns ingen sådan press eller ansvar på henne. Han klev in i hissen efter henne och slog sedan in koden på panelen som tog dem ned till de undre våningarna. Han var nyfiken att träffa denna kvinna som skapat all denna uppståndelse. Savannah måste ha anlänt till skolan efter incidenten som fått honom att lämna institutet för alla dem där månaderna sedan så han hade ingen aning om vem hon var. Hissen plingade till och dörrarna gled upp då de anlände till rätt våning.
"Who is this Savannnah person really?" undrade han och kastade en blick på Lu innan han steg ut i korridoren.

Lu funderade över hur hon skulle beskriva Savannah, de hade inte haft så mycket kontakt, men hon hade kommit något närmare kvinnan än många andra.
"She used to live on the streets, I think she did up until the school found her. She was not very sociable, she was obviously a street kid, but I thought she was nice. Her and Ad got very close... I think those feelings are mutual, but I never asked Ad or Savannah about it. Magneto has been interested in her for a long time. At one point she approached him. He is very charismatic, he knows just what to say and offer people..." återberättade hon medan de rörde sig genom korridoren.

Gambit gick tyst jämte Lubaya och lyssnade uppmärksamt till det hon berättade för honom. Det var hårt att växa upp på gatan så det var förståligt om kvinnan inte varit direkt sällskaplig av sig och om Ad fastnat för henne så kunde hon ju inte direkt ha varit elak.
"She did? That's like playing with fire, no?" påpekade han då Lu berättade om hur Savannah självmant tagit kontakt med Magneto. Den mannen var inte att leka med och Remy visste mycket väl att mannen var väldigt kariskmatisk och hade ett sätt med ord.
"How did that play out?" Savannah hade uppenbarligen inte gått med Magneto då, då han behövt kidnappa henne senare men Remy var nyfiken på att veta vad orsaken till detta varit. Var det som Lu sade att den här kvinnan faktiskt kände detsamma för Ad som denne gjorde för henne? Snart stod de utanför dörrarna som ledde in i hangaren och Gambit knappade då in koden för låset. De hade tydligen inte ändrat några av hans koder under tiden han varit borta för dörrarna låstes upp och gled sedan tyst åt sidan för att ge dem fri passage in i hangaren. X-jeten stod majestätisk och glänsande, likt alltid, i mitten av hangaren bredvid den mindre jeten.

"Well... One time he came right after an incident during a thunder storm. Savannah conducted a lightning, she was charged to bursting which destroyed one of the school's kitchens."
Lu tystnade i sitt berättade då hon betraktade X-Jeten. Hon hade bara sett den stående, hon hade aldrig flugit i den. Efter kidnappningen av henne och Patrick hade hon åkt i det mindre planet, men eftersom hon varit sövd minns hon inget av detta. Hon hoppades att flygupplevelsen inte skulle vara värre.
"She was able to... uh... discharge the energy down in Danger Room. Adnaurian got zapped when she thought it was safe to touch her... It did something to that metal on her bones, she could not transform back into human form. That night Savannah went out in the forest, and Ad followed. Apparently they met Magneto then, but I do not think it was intended by Savannah. I was told much later about this... Magneto ended up leaving. The next day, when Savannah learned it was her powers that caused Ad's transformation problem she took off again in to the woods. This time she spoke with Magneto much longer, Ad ran after her again... But something about Magneto's powers charged Savannah again. There was no explosion like last time, but it was still very dramatic."

"She actually conducted a lightning?" Gambit höjde på ögonbrynen i förvåning och slet blicken från Blackbirden för att se upp på den längre kvinnan. Han kunde just föreställa sig vilken förödelse det måste ha skapat. Om Savannah verkligen hade kraften att överleva ett blixtnedslag och sedan använda den energin mot sin omgivning så förstod han varför Magneto var intresserad av henne. Med en sådan kraftfull mutant på sin sida vem visste vad Magneto tänkte hitta på, visserligen verkade inte kvinnan ha full kontroll över sina krafter ännu men det var inget som stoppade den hjälmklädda mannen. Detta oroade Remy och han rynkade bekymrat pannan åt det hela.
"And she didn't hurt anyone?" han hade velat säga killed istället men det hade nog verkat för okänsligt och han hade därför ändrat sig i sista sekund. Han var tvungen att lägga en hand mot pannan och gnida fingrarna vid tinningarna, det var så mycket information att ta in och ändå kändes det som att de bara skrapat på toppen av isberget. Historien om hur Ad blivit shockad av Savannahs krafter och sedan inte kunnat transformera på grund av att någonting hänt med lagret metall som omslöt hennes ben, fick fåran i hans panna att bli ännu djupare.
"So he took off when her powers went awry?" undrade han för att klargöra det hela för sig själv. Han började röra sig bort mot X-jeten medan de pratade. Kurt och Ororo borde snart dyka upp så det var bäst att få jeten flygklar så snabbt som möjligt.

Lu följde honom mot planet medan hon tänkte tillbaka på den dramatiska kvällen där i köket.
"We had time to get out, I dragged Mr. Stark and Adnaurian out in the hallway. Afterwards they worked on grounding all the electrical wares in the kitchen, and Jean could move Savannah down here without touching her. There were no people injured as far as I know, Ad was the only one who suffered any problems... But Ms. Lorna Dane could sort it out, she was already here to help remove metal covering my wrist. There were no lasting damages, even Savannah pulled through quickly."

Han sträckte upp handen för att nå spaken som manuellt fällde ned rampen. När fingrarna slöt sig om det dolda handtaget så drog han hårt nedåt och någonting klickade då till inne i planet innan bryggan började fällas ned med ett lågt pysande ljud från hydraliken.
"That was lucky.." konstaterade han då ingen verkat tagit någon skada av Savannahs missöde. Då Lubaya nämnde att Lorna redan varit där för att ta bort metall från hennes vrist så gav han henne en fundersam blick och höjde frågande på ögonbrynet. Här verkade det vara ännu en historia han inte hört någonting om ännu men han lät det glida förbi då det inte verkade vara relevant för uppdraget de nu skulle ut på. När bryggan var helt nedfälld så klev han smidigt upp för den lilla trappen och såg sig sedan familiärt om planet. Det hade varit så längesedan nu sedan han sist satt sin fot i X-jeten men allt verkade vara sig likt. Som vanligt verkade planet vara i tipp-topp skick.
"Sounds like you have had some eventful months since Gambit last saw you.." log han snett mot henne innan han rörde sig framåt genom jeten mot cockpiten.

Det slog Lu hur mycket det faktiskt var som hänt den senaste tiden. Inte långt efter det att Gambit försvunnit hade hela historien med Alfa utspelats, det hade Remy säkert inte heller fått höra något om.
"You have no idea..." mumlade hon mörkt innan hon följde efter honom ombord. I själva öppningen fick hon böja på nacken för att inte slå i huvudet, men i övriga planet kunde hon stå rakryggad. Hon såg sig omkring på interiörerna, även om hon inte visste mycket om teknik eller flygplan kunde hon se att det här var oerhört påkostat och komplext.
"What about you, where have you been?" undrade hon och rörde sig mot cockpit.

Gambit gled ned i pilotsätet och sträckte ut sina långa slanka ben. Han tänkte över hennes fråga för ett ögonblick; vart hade han varit de senaste månaderna. De första månaderna efter incidenten var som ett svart töcken för honom så han hade inga direkta minnen från den tiden, ingenting han direkt ville komma ihåg därifrån heller.
"New Orleans.. Atlanta.. Washington for a while" svarade han något fundersamt och började trycka på knapparna på instrumentbrädet. Det var ett tag sedan han sist rört jeten så han var tvungen att tänka efter för att komma ihåg alla kommandon. Knapparna lös upp och ett lågt hum kunde höras, han kastade en blick ut genom fönstret åt vardera sidorna för att kontrollera motorerna.
"Then Gambit went to Paris to visit some friends of his." fortsatte han oberört och log mot henne. "France is lovely in the summer, no?" påpekade han men blev avbryten då ljud hördes från rummet bakom dem.
"Ready to go!" deklarerade Kurt glatt då han plötsligt dök upp i passagerarutrymmet med ett lågt bamf och den efterföljande svaveldoften.

Lu slog sig ner i sätet snett bakom Remy då det inte fanns någon anledning för henne att sitta i cockpit.
"Oh, you have certainly been around then" konstaterade hon då han återberättade vilka platser han besökt. "I have never been to Europe, so I would not know. But I am sure it is lovely" log hon. Någon gång hade det varit fint att resa dit, men Lu rörde sig sällan i offentliga kretsar hur som helst. Tanken på att besöka flygplatser, trängas på kommersiella flyg med hundratals främlingar och vistas i en helt annan kultur kändes ganska skrämmande. Det var dessutom något hon helst gjorde ihop med Miwa, denne var inte heller särskilt motiverad att ge sig ut bland folk. Lu såg sig om när Kurt dök upp, men ingen Ororo syntes ännu, fast hon borde dyka upp när som helst. Lu slog genast undan blicken. Hon hade inte kunnat se Kurt i ögonen sen efter hon förstått att det var hon som bitit honom. Han hade å andra sidan varit högst obekymrad över det och hade inte anklagat henne på något sätt. Men det var det värsta av hela incidenten, den del Lu hade svårast att skaka av sig.

"Ah then you must go, chéri" log Remy brett då hon nämnde att hon inte varit till Europa.
"Especially to Paris" ansåg han och blinkade mot henne men vände sig sedan till den blå demonen som dykt upp bakom dem.
"Is Storm on her way?" frågade han och Kurt ryckte på axlarna medan han skuttade upp i sätet jämte Lubayas.
"She should be here soon I think." Kurt såg mot lejoninnan och Remy noterade hur denne undvek att möta de gula ögonen. Var det något mer som hänt här som han inte visste om? Han sköt de tankarna åt sidan och började istället köra ut X-jeten till startplattan medan de väntade på att den vithåriga kvinnan skulle anlända. Gambit tänkte inte flyga planet själv utan tänkte överlåta det till Ororo när hon kom men det var lika bra att göra allting i ordning så att de kunde komma iväg så fort som möjligt.

Lu märkte att Kurts blick dröjde kvar på henne, men hon såg aldrig upp. Det spelade ingen roll att hon inte skulle mötas av en anklagande eller orolig blick, det tog ändå emot.
"Something wrong, Lubay?" undrade han.
"No, no, it is nothing" svarade Lu och sneglade som hastigast på honom.
"If you are still beating yourself up over that incident I want you stop right now, Schon gut?"
"I know" Lu såg fortfarande plågad ut. "I am very gracious that you are so understanding... But I am still so sorry, it scares me that I could do such a thing."
"I know it's scary, but that really wasn't you. If anyone I blame Sabretooth, you should too" tyckte Kurt med ett skevt leende.
Lu log nervöst tillbaka. Sekunden därpå hördes steg på bryggan och Ororo blev synlig i öppningen.
"All right then, we're all ready?" undrade hon.

Gambit lyssnade till det de båda pratade om och han kände en viss förvirring inför det men kunde snart lägga ihop två och två med tanke på det Lubaya nyligen varit med om, han valde att inte säga någonting utan koncentrerade sig istället på att vända planet upp mot startrampen. När han hördes Ororos röst så reste han sig smidigt upp för att möta henne och log.
"Ready, mon ami" hälsade han, vilket fick ett leende att dra i den nyanlända kvinnans mungipor.
"Jawoll, ready!" log Kurt brett mot Storm och hon nickade åt honom innan hon gick fram och tog pilotsätet som Remy erbjöd henne. Gambit sjönk istället ned i co-pilot sätet och spände fast sig, Kurt följde hans exempel och såg till att spänna fast sig ordentligt.
"Ready for take-off" deklarerade Ororo i sin kommunikator och Jeans röst ljöd i respons. "Good luck out there!"
Ororo spände fast sig medan motorerna började varva upp sedan tog hon spakarna och styrde upp planet mot rampen vars lampor nu tändes en efter en.